Studien belyser pedagogers syn på samverkan mellan pedagoger, barn och föräldrar samt hur deras syn förhåller sig till de yttre och inre ramar som finns i verksamheten. I studien har vi valt att dela upp ramarna i inre respektive yttre ramar. Yttre ramar är konstanta och inget som pedagogerna kan påverka så som styrdokument, barngruppens storlek, förskolans byggnad och tidstillgången som pedagoger och föräldrar har. Inre ramar innebär faktorer som är föränderliga och som aktörerna på förskolan kan påverka. I begreppet aktörer lägger vi de som medverkar i samverkan, det vill säga pedagoger, barn och föräldrar. De inre ramarna är samverkansuppdraget, rolltagning, klimatet i verksamheten samt föräldrars möjlighet till deltagande i verksamheten. För att besvara våra frågeställningar valde vi att intervjua sex verksamma pedagoger för att få deras syn på samverkan. Vi har i vår studie sett att pedagoger har en vilja till samverkan, men att de yttre och inre ramarna påverkar deras möjlighet att verkställa sina intentioner. Studien kan fungera som en inspirationskälla för verksamma pedagoger till att skapa möjligheter för samverkan och reflektion över den samverkan som sker i den egna verksamheten.

No description available.

No description available.

I förskolan arbetar pedagoger från två yrkesgrupper - barnskötare och förskollärare. Pedagogerna arbetar tillsammans i arbetslag. Ansvar och arbetsuppgifter fördelas inte dem emellan genom någon självklar struktur. Förskollärare förväntas leda arbetslaget och ansvara för allt de utför, samtidigt som de ska vara demokratiska kollegor. Arbetslagsarbete, demokrati och rättvisa ligger i förskolans tradition. Ett ökat pedagogiskt uppdrag i förskolan och högre krav i och med förskolans inträde i utbildningssystemet har medfört att förskollärarnas ansvar särskilt framskrivits i förskolans läroplan. Trots denna förändring har inte organisationsstrukturen ändrats. Barnskötare utgör den största andelen av personalstyrkan men de omnämns inte i läroplanen. Denna studie syftar till att synliggöra exempel på hur pedagoger i förskolan kan se på sina egna och sina kollegors yrkesroller utifrån läroplanens förändrade skrivningar om förskollärares ansvar, främst inom målområdet för föräldrasamverkan. Tre barnskötare och tre förskollärare vid tre olika förskolor har intervjuats runt sina tankar om hur ansvar och arbete i förskolan organiseras och bör organiseras. Exemplet studien utgår från är föräldrasamverkan och där främst utvecklingssamtal. Resultaten visar att arbete och ansvar främst fördelas mellan pedagogerna utifrån personliga kompetenser. Pedagogerna anser att arbetslaget är det viktigaste för arbetet i förskolan och att allas kompetenser bör tas tillvara. Verksamheten och pedagogerna själva påverkas av traditioner som skapar mentala ramar. Det framträder också att pedagogerna har svårt att definiera skillnader dem emellan förutom olika utbildningar och ansvar utifrån läroplanen. Att diskutera skillnader eller uppdelning av ansvars- och arbetsuppgifter visar sig både utifrån tidigare forskning och i denna studie vara ett känsligt ämne. Pedagogerna undviker till stor del att ta upp detta ämne, liksom även fackföreträdare, forskning och statliga skrivningar gör. Denna studie ses som ett kunskapsbidrag inom området då det till stor del saknas forskning om hur förskolans pedagoger ser på respektive yrkeskategori och arbetslaget. Studien syftar inte till att redovisa några rätta svar eller modeller för framgångsrikt arbete i förskolan utan syftet är att synliggöra exempel på tankar kring ansvars- och arbetsfördelning samt yrkesroller i förskolan, främst utifrån föräldrasamverkan.

Syfte och frågeställningar Denna studie ämnar undersöka vilka förutsättningar som lärare haft i samband med deras arbete mot att implementera den nya kursplanen i Lgr11. Vidare syftar även studien till att undersöka hur lärare uppfattar kursplanens påverkan på ämnet gränser och möjligheten att påverka dessa. Den första frågeställningen lyder; Vilka hinder och möjligheter har lärare i idrott och hälsa stött på i samband med implementeringen av Lgr11 ur ett lärandeperspektiv? Den andra frågeställningen lyder; Hur upplever lärare i idrott och hälsa ämnets struktur i och med implementeringen av Lgr11? Metod Denna studie har en kvalitativ ansats. Enskilda intervjuer har genomförts med fyra idrottslärare som undervisar i grundskolan och som har god insyn i den nya kursplanen. Materialet transkriberades och presenterades under varje forskningsfråga. Resultat Studien visade på att det är en rad faktorer som begränsar undervisningen. Ramar som påverkade undervisningen negativt var brist på tid, brist på lokaler, stora elevgrupper, lärarnas kompetens och utbildning och tillgång till material. Kursplanen som reglerande ram medförde en osäkerhet kring rörelse/motorikblocket då formuleringarna där var otydliga. Kursplanen som ram gav även undervisningen möjligheter. Kursplanen skildrar inte hur de olika kunskapskraven skulle realiseras vilket medförde en varierad och individanpassad undervisning. I frågan om ämnets struktur har den i och med den nya kursplanen fått en stark klassifikation, vilket innebär att ämnets gränser blivit tydligare. Dock blev klassificeringen svagare i och med att rörelseblocket inte var tydligt definierat i kursplanen. Vidare var inramningen stark förutom kring aspekten ”hur” eleverna skall lära sig innehållet. Detta möjliggjorde att lärare och elever kunde påverka denna aspekt i undervisningen. Slutsats Den nya kursplanen har medfört en individanpassad och varierad undervisning. Dock har lärare och elever inte tillräckligt med tid för att alla moment i kursplanen skall realiseras utifrån styrdokumentens intentioner. Klassificeringen och inramningen har blivit starkare i och med den nya kursplanen vilket medfört ett tydligare innehåll och har bidragit till att ämnet blivit ett kunskapsämne. / <p>Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa skolår 6-9. Ht 2013</p>

Praktisk kunskap kräver teori och teoretisk kunskap kräver praktik. I slöjdundervisning behöver eleverna ges möjlighet att utveckla både sin kreativitet och självständighet samtidigt som eleverna måste få en grund som i vissa moment kräver en exakt reproduktion av lärarförmedlad kunskap. I denna studie undersöker jag hur lärare i slöjd upplever detta dilemma att balansera mellan kunskapsreproduktion och inspiration i praktisk-estetisk undervisning. Vilka didaktiska ramar används i undervisningen och på vilket sätt förmedlas de till eleverna? Resultatet grundar sig på fem intervjuer med verksamma slöjdlärare. Materialet från intervjuerna analyseras med hjälp av tematisk analys. Sociokulturell teori och begreppet den proximala utvecklingszonen och tyst kunskapsteori används för att förstå lärararnas undervisningspraktik. I studien framkommer det att lärare i tidiga årskurser och i för eleverna nya hantverksområden tillämpar styrande ramar för att eleverna ska lära sig grunderna och hantverkstekniker. För att senare öppna ramarna successivt och låta eleverna lära sig arbeta fritt och utforska sin kreativitet under självständighet. Lärarens roll pendlar mellan motiverande ledare, utmanare och inspiratör. Att didaktisk kvalitet i slöjdundervisning är beroende av lärarens förmåga att visa och förklara praktiska tillämpningar av kunskap och nå fram och möta elever vars tidigare erfarenheter och intresse varierar och är beroende av olika faktorer.

Elevers motivation för matematik spelar en avgörande roll för lärandet samtidigt som många lärare upplever arbetet med att motivera elever som ett av de mest utmanande. Denna studie syftar därför till att synliggöra lärares perspektiv på hur en motiverande matematikundervisning kan skapas utifrån de villkor som läraren har att förhålla sig till i klassrummet. Sex verksamma lärare i årskurs 1–2 har intervjuats för att öka kunskapen om vilka arbetssätt som enligt lärare gynnar elevers motivation samt vilka faktorer i lärarens vardag som påverkar lärarens möjlighet att motivera eleverna. Det empiriska materialet har analyserats med utgångspunkt i self- determination theory i kombination med ramfaktorteorin. Resultatet av analysen visar att faktorer som står utanför lärarens kontroll, framförallt tid och resurser, ses som de största hindren för att kunna motivera eleverna. Den viktigaste faktorn för att motivera eleverna är dock lärarens förmåga att entusiasmera och bygga förtroendefulla relationer med eleverna -  faktorer som trots allt läraren har möjlighet att påverka.

I enlighet med den svenska läroplanen för grundskolan ska eleverna erbjudas en likvärdig undervisning av hög kvalite där samtliga elever ges bästa möjliga förutsättingar att uppnå de mål och kunskapskrav som anges i kursplanen. Under min tid som lärarstudent har jag haft möjlighet att delta i flera olika skolors musikundervisning. Jag har således lagt märke till hur villkoren för att bedriva musikundervisning kan se väldigt olika ut mellan olika skolor. Jag har mött musiklärare som upplever att de inte kan erbjuda eleverna en musikundervisning som gör det möjligt för dem att nå kunskapskraven. Därav väcktes mitt intresse av att undersöka hur musiklärare upplever sin arbetssituation och vilka förutsättningar de anser vara av betydelse för att kunna bedriva en läroplansenlig musikundervisning. I studien intervjuas fyra musiklärare i en svensk småkommun. Studien utgår från ett ramfaktorteoretiskt perspektiv där musiklärares egna åsikter om förutsättningar blir grunden för studiens resultat. Det framkommer i tidigare granskningar av musikämnet att många musiklärare upplever att det inte är möjligt att bedriva en läroplansenlig musikundervisning eftersom att det saknas resurser som tid, ändamålsenliga lokaler och utrustning. Undervisningen anses också bedrivas i för stora elevgrupper. Samtidigt finns det forskning som trycker på att lärares kompetens att ta sig an den givna situationen är den mest väsentliga förutsättningen för att undervisningen ska gå att bedriva. Den här studien kastar ljus på det spänningsfält som utgörs av både möjligheter och begränsningar i musiklärares arbete och resultatet visar att lärarna kan göra mycket genom att vända ut och in på sig själva men de anser samtidigt att kvalitén på undervisningen kunde vara bättre om förutsättningar som lokaler, tid, storlek på elevgrupper och möjligheten till samarbete hade sett annorlunda ut.NyckelordMusikpedagogik, villkor, musikundervisning, ramfaktorteori, ramar, elevgrupp, lokaler, musikutrustning, förutsättningar, utvärderingEngelsk titel:

Syfte med studien var att undersöka förskollärares erfarenheter kring möjligheter och utmaningar i arbetet med barns språkutveckling på både mångkulturella och icke mångkulturella förskolor. För att få in material till studien utfördes åtta kvalitativa intervjuer med verksamma förskollärare. Ramfaktorteorin så som den har utvecklats av Roar Pettersen (2008) ligger till grund för studien och den förklarar olika ramar och handlingsutrymmen som förskolans verksamhet har. Dessa ramar och handlingsutrymmen utgör både hinder och möjligheter för förskollärarna att utföra ett arbete enligt läroplanens riktlinjer. Ramfaktorteorin kopplades samman med de utmaningar och möjligheter som beskrevs i förskollärarnas utsagor. Utmaningarna som ofta uppstod i arbetet var de stora barngrupperna, barn med annat modersmål, ekonomiska resurser samt tidsbrist. Trots olika hinder beskrev förskollärarna olika idéer med reflexivitet och kreativitet som kan utveckla handlingsutrymmet. Dock finns det en gräns för hur mycket de kan göra själva och upplever att den gränsen påverkas av att den absoluta ramen blir allt mindre.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur pedagogerna i förskolan undersöker och tar till vara på barns olika kulturella ramar i sin planerade verksamhet. Denna studie har fokus på matematik och begreppet rumsuppfattning. För att studera detta gjordes en litteraturstudie för att kunna definiera vad en kulturell ram är för något. En pedagog beskriver att en kulturell ram för ett barn är de erfarenheter och dom uppfattningar som de har fått/lärt sig under tiden de levt. Vidare undersöktes hur pedagogers syn är på matematik i förskolan?  samt vad som räknas till begreppet rumsuppfattning? Efter det genomfördes kvalitativa intervjuer med fem pedagoger verksamma på olika förskolor. Resultatet visar på att pedagoger idag är intresserade av matematiken i vardagen och medvetna om hur viktigt det är att aktivt arbeta med matematiken. Att det är genom språket som djupare förståelse för begreppen kan bildas. Pedagogens roll är snarare att visa på begreppen i vardagen än att ha planerad verksamhet kring ämnet. Att kartlägga barns förkunskaper är något som de flesta pedagoger önskade större möjligheter till, att det idag inte skedde i den önskvärda omfattningen. Den kartläggningsmetod som främst användes var observationer av olika varianter.