Bakgrund: Cancer drabbar ca 50 000 personer varje år i Sverige. En vanligt förekommande behandling mot cancer är cytostatika. Cancerrelaterad fatigue definieras som en trötthet som uppkommer i samband med en cancersjukdom och som inte kan botas med vila eller sömn. Det är den mest förekommande biverkningen hos cytostatikabehandlade patienter och ger både psykiska, fysiska och ekonomiska konsekvenser. Farmakologiska behandlingar avsedda att lindra cancerrelaterad fatigue är kostsamma och medför biverkningar varför försiktighet rörande användandet av dessa bör iakttas. Även ickefarmakologiska metoder har utformats avsedda att lindra cancerrelaterad fatigue hos cytostatikabehandlade patienter och det är av vikt att utvärdera användandet och effektiviteten av dessa. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva ickefarmakologiska metoder avsedda att lindra cancerrelaterad fatigue i samband med cytostatikabehandling samt beskriva vilken effekt de har på cancerrelaterad fatigue. Metod: En litteraturstudie genomfördes för att uppnå syftet. Totalt inkluderades 15 artiklar från sökningar i databaserna Cinahl och PubMed samt från manuella sökningar. Resultat: Litteraturstudien visade på tre interventionsområden av betydelse. Områdena var stöd och undervisning, komplementär och alternativ medicin samt fysisk aktivitet. Slutsats: Stöd och undervisning hade bäst effekt i de fall interventionerna hade inslag av energihantering samt sömn- och aktivitetsplanering. Inom komplementär och alternativ medicin visade sig energiterapier, guaranextraktsbehandling och varmvattenfotbad ha en lindrande effekt på cancerrelaterad fatigue medan ingen effekt av Tibetansk yoga sågs. En av de två studier som undersökte effekten av fysisk aktivitet på cancerrelaterad fatigue visade positivt resultat. Gemensamt för flertalet av de studerade interventionerna var sjuksköterskans framträdande roll.

Samsjuklighet mellan insomni och depression är vanligt. Denna studie syftade till att jämföra två gruppbehandlingar, KBT för insomni (KBTI) och tillämpad avslappning (TA), förutom att påverka sömnproblemen, också påverkar depressionssymptomen hos personer med insomni och depressiva symptom. Dessutom undersöktes om repetitiva negativa tankar medierade utfall av behandlingen. Resultatet av varians-analys för upprepade mätningar visade att personer i KBT-I förbättrades i högre grad än personer i TA-gruppen gjorde, både vad gäller depression- och insomnisymptom. Medieringsanalyserna visade att negativa automatiska tankar medierade utfallet på depressionmåttet. Slutsatsen är att KBT-I har god effekt för personer med samsjuklig insomni och depressiva symptom.

Syftet med föreliggande randomiserade kontrollerade studie var att undersöka effekten av internetadministrerad kognitiv beteendeterapi (iKBT) vid olika former av ätstörningsproblematik. Behandlingen pågick i åtta veckor och baserades på beteendeterapi (BT) med inslag av Acceptance and Commitment Therapy (ACT). Behandlingen inkluderade en skräddarsydd del som riktades mot vanliga komorbida tillstånd vid ätstörningar. 92 deltagare randomiserades till två grupper, en behandlingsgrupp (n = 46) och en kontrollgrupp (n = 46). Behandlingsgruppen som erhöll iKBT förbättrades signifikant på utfallsmått som avsåg att mäta ätstörningssymptom. På huvudutfallsmåtten BSQ respektive EDE-Q uppvisades signifikanta mellangruppsskillnader, kontrollerat för förmätning. Effektstorleken för mellangruppsskillnaden vad gäller EDE-Q var måttlig (d = 0.54) och för BSQ liten (d = 0.48). För de som fullföljde behandlingen var effektstorleken stor för EDE-Q (d = 0.98) och BSQ (d = 0.97). Andelen som betraktas blivit kliniskt signifikant förbättrade vid behandlingsslut varierade mellan 31.3 och 46.5 % beroende på vilka kriterier som avsågs. Detta var betydligt fler än för kontrollgruppen (9.5-26.1 %). På sekundära utfallsmått (PHQ-9, GAD-7, SWLS, QOLI) erhölls ej signifikanta skillnader mellan grupperna, kontrollerat för förmätningen, vid mätning direkt efter behandlingsavslut. Sammantaget visar resultaten att iKBT för ätstörningsproblem är lovande som behandlingsmetod. Långtidsuppföljningar och replikationsstudier behövs på området.

Bakgrund: I Sverige är bröstcancer den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Att drabbas av bröstcancer medför ofta stora psykiska och fysiska påfrestningar och besvären kvarstår i många fall efter avslutad behandling. I dagsläget finns det endast begränsade rehabiliteringsalternativ för de som drabbats. Tidigare forskning har visat att fysisk aktivitet ger positiva effekter hos personer som drabbats av bröstcancer. Yoga är en träningsform som kombinerar fysisk aktivitet med meditativa tekniker och kan anpassas till deltagarens förutsättningar oavsett hälsotillstånd.  En ökad kunskap om yogans effekter kan ge sjuksköterskor en förståelse för hur yoga kan användas inom rehabilitering för att hjälpa den som drabbats av bröstcancer under återhämtningsprocessen. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva effekten av yoga vid bröstcancer, där den metodologiska aspekten belyser vilka fysiska och psykiska effekter yoga har på personer som drabbats av bröstcancer. Metod: En beskrivande litteraturstudie där tolv randomiserade kontrollerade studier granskats och sammanställts för att svara på syftet.   Huvudresultat: Resultatet visade på fler förbättringar inom psykiska symtom än vid fysiska symtom. I resultatet framkom att yoga har en direkt effekt på fatigue och livskvalitet med en kvarstående effekt efter avslutad behandling jämfört med kontrollgrupper. Även resultatet för menopausala symtom visade på en tydlig minskning efter yogainterventionen. Däremot visade resultatet för sömnkvalitet endast på förbättringar om yoga utövades minst två gånger i veckan. Slutsats: Även om utfallet av litteraturstudien gav ett blandat resultat speglar huvudresultatet yogans positiva effekter på psykiska symtom hos personer som drabbats av bröstcancer. En ökad kunskap om yogans effekter kan ge sjuksköterskor en bättre förståelse för hur yoga kan användas inom rehabilitering med syfte att ge en förbättrad livskvalitet för den specifika patientgruppen. / Background: In Sweden, breast cancer is the most common form of cancer in women. Being affected by breast cancer often causes great mental and physical stress and the problems persist in many cases after treatment is completed. Currently, there are only limited rehabilitation options for those affected. Previous research has shown that physical activity produces positive effects in people suffering from breast cancer. Yoga is a form of exercise that combines physical activity with meditative techniques and can be adapted to the conditions of the participant regardless of state of health. An increased knowledge of the effects of yoga can give nurses an understanding of how yoga can be used in rehabilitation to help those affected by breast cancer during the recovery process.   Aim: The aim of this literary review was to describe the effects of yoga in breast cancer, where the methodological aspect highlights the physical and psychological effects yoga has on people affected by breast cancer. Method: A descriptive literary review where twelve randomised controlled studies have been reviewed and complied to answer the purpose. Main result: The results showed more improvements in psychological symptoms than in physical symptoms. The result showed that yoga has a direct effect on fatigue and quality of life with a lasting effect after completion of treatment compared to control groups. The results for menopausal symptoms also showed a clear decrease after the yoga intervention. In contrast, sleep quality results showed improvement only if yoga was practiced at least twice a week. Conclusion: Although the outcome of the literature study produced a mixed result, the main result reflects the yoga's positive effects on the mental symptoms of people suffering from breast cancer. Increased knowledge of the effects of yoga can give nurses a better understanding of how yoga can be used in rehabilitation with the aim of providing an improved quality of life for the specific patient group.

Tvångssyndrom består av obsessioner och kompulsioner och drabbar cirka två procent av befolkningen. Efter avslutad behandling är det många patienter som återfaller. Syftet med föreliggande studie är att undersöka huruvida tilläggsbehandling administrerad sex månader efter initial internetadministrerad kognitiv beteendeterapi (KBT) minskar risken för återfall och ökar andelen patienter som uppnår remission, vilket inte tidigare prövats. 97 deltagare, som redan erhållit internetadministrerad KBT, randomiserades till att ingå i behandlingsgrupp eller kontrollgrupp. Tilläggsbehandlingen bestod av tre veckor internetadministrerad KBT med fokus på att fasa ut behandlarens funktion till deltagarens närmaste omgivning. Resultaten visade att deltagarna i behandlingsgruppen hade en signifikant minskad risk att återfalla jämfört med kontrollgruppen. En tendens till ökad andel deltagare i remission i behandlingsgruppen erhölls också. Slutsatsen är att internetadministrerad tilläggsbehandling vid tvångssyndrom är en meningsfull intervention med återfallsprevention som syfte. Framtida forskning bör göra åtskillnad mellan återfallsprevention och ytterligare minskad symtombörda som syfte med tilläggsbehandling.

Inom ramen för IVIN- projektet avsåg föreliggande studie att explorativt undersöka vilka variabler som kan moderera behandlingsutfallet i en internetadministrerad KBT-behandling för personer som upplever svårigheter att reglera ilska, aggressioner eller utagerande beteenden i nära relationer. Sextiofem personer inkluderades och randomiserades till de två betingelserna behandlingsgrupp (n=32) och kontrollgrupp (n=33). Aktuell studie baserades på resultaten för de deltagare som fyllt i för- och eftermätning (n = 59). Huvudutfallsmåtten beräknades utifrån individuella värden vid eftermätningen kontrollerat för förmätningen på Multidimensional Measure of Emotional Abuse och Aggression Questionnaire - Revised Swedish Version. För att undersöka valda variablers modererande effekt på respektive utfallsmått användes multipel regression. Resultaten visade att individer med initialt hög frekvens av emotionellt- och fysiskt våld, låg ilskeruminering och hög acceptans av sin partners negativa beteenden drog mest nytta av behandlingen. Resultaten visade även en tendens till att högre motivation, lägre ångest och högre ålder modererade ett bättre behandlingsutfall. Dessa tendenser bör dock utforskas vidare för att bringa ytterligare klarhet till dessa moderatorers påverkan på behandlingsutfallet. / IVIN

Bakgrund: Skolan är en av de bästa arenorna för att genomföra insatser som syftar till att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdomar, då det går att nå samtliga barn och ungdomar som omfattas av skolplikt. Huruvida dessa insatser är verkningsfulla saknas det däremot information om. Trots att enskilda studier kan visa att insatserna leder till positiva förändringar i barnens aktivitetsnivåer så visar andra ingen effekt. För att få en bättre helhetsbild krävs en systematisk litteraturundersökning. Syfte: Syftet med översikten var att undersöka om skolbaserade interventioner främjar fysisk aktivitet på barn och ungdomar. Metod: En systematisk litteraturöversikt gjordes enligt PRISMA:s riktlinjer. Sökningen gjordes i sökmotorerna PubMed, Onesearch, ASSIA, SportDiscus, Cambridge, PMC mellan 2017-12-15-2018-03-02. Inklusionskriterierna innefattade svenska och engelska kontrollerade studier som var peer reviewed gällande barn och ungdomar i åldrarna 6–17 år. Manipuleringen av interventionsgruppens fysiska aktivitet mättes med accelerometer i minimum tre dagar. Studierna rapporterade medelvärde och standardavvikelse av antingen counts per minute (CPM) eller moderate-to-vigorous physical activity (MVPA) eller båda. Resultat: Totalt identifierades 11 artiklar som motsvarade de uppsatta inklusions- och exklusionskriterierna. I en artikel gav interventionen positiva effekter gällande den totala fysiska aktiviteten med en nettoökning på 50 CPM mellan baslinjen till uppföljningen. En metaanalys kunde dock inte genomföras då studierna var allt för heterogena avseende metodologiska val, typ av intervention och population. Slutsats: En obetydande till svag evidens för att skolbaserade interventioner främjar barn och ungdomars totala fysiska aktivitet gick att urskilja, dock är studierna överlag allt för heterogena för att några definitiva slutsatser kan dras. Detta är en indikation på att skolbaserade interventioner bör på ett bättre sätt standardiseras avseende utvärderingsmetod och rapportering.

Specifik fobi är en vanlig psykiatrisk åkomma som kan leda till stora individuella begränsningar. Symtomen kan framgångsrikt behandlas med kognitiv beteendeterapi där 85–90 % blir kliniskt signifikant förbättrade. Forskning påvisar lovande behandlingsutfall för virtuell exponeringsbehandling (VRET) mot spindelfobi. Tekniken är intressant då den kringgår de problem med anskaffning och förvaring av fobiska stimuli som sedvanlig behandling medför och dessutom kan innebära ökad tillgänglighet och flexibilitet vid behandling. Syftet med föreliggande studie är att jämföra behandlingseffekten av ensessionsbehandling (OST) med en nyutvecklad spelifierad virtuell exponeringsbehandling (VIMSE), som sker under en fristående behandlingssession. Totalt randomiserades 73 deltagare mellan de två behandlingsmetoderna. Båda behandlingarna medförde statistiskt signifikanta förbättringar med stora effektstorlekar för såväl det beteendetest (BAT), som utgjorde det primära utfallsmåttet (OST d = 1,94; VIMSE d = 1,41), som för de sekundära utfallsmåtten Spider Phobia Questionnaire och Fear of Spiders Questionnaire. OST resulterade i signifikant fler kliniskt signifikant förbättrade än VIMSE. / VIMSE (VIrtual reality Method for Spider phobia Exposure therapy)