<p>Religionsämnets utformning har sedan 1950-60-talet varit en del av en större politisk debatt i Sverige. Dagens kursplan för kursen Religionskunskap A på gymnasiet visar att eleverna både skall studera religioner och (icke-religiösa) livsåskådningar. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilket utrymme livsåskådningar har i några läromedel, samt hur livsåskådningarna beskrivs och vilken typ av kunskap om dessa som förmedlas.</p><p>Min hypotes är att livsåskådningar är underordnade religioner i de läromedel jag granskat. Definitionen av begreppet livsåskådning hämtas från Anders Jeffner. Forskningsläget visar att det bedrivits lite forskning om livsåskådningar i läromedel. Metoden har jag själv skapat med inspiration från Kjell Härenstam. Analysen av kunskapssynen har sin utgångspunkt från Härenstam och är uppdelad i den hermeneutiska och den positivistiska kunskapssynen.</p><p>Resultatet visar att livsåskådningar är underordnade religioner i samtliga läromedel, samt att beskrivningen av livsåskådningar i samtliga läromedel utom <em>Relief </em>bygger på den positivistiska kunskapssynen. ”Helheten” som finns när författarna beskriver kristendomen saknas vid beskrivningen av livsåskådningar, eleverna får i de läromedel jag granskat bara en fragmentarisk bild av livsåskådningarna. Detta trots att samtliga författare gör skillnad på begreppen religion och livsåskådning. Trots att kursplanerna idag inbjuder till en icke-konventionell religionsundervisning, så tar inte läromedel som används i dagens gymnasieskola den möjligheten.</p>

<p>Studiens frågeställning har inriktats mot en kontroversiell tanke, en apokalyptisk sådan. Med frågan; Berodde Tawantinsuyus (dvs. inkas eget namn på sitt rike) snabba fall på en utsaga att det inom den andinska kosmologin, med fokus på Inka, fanns en konsensus rörande kosmologisk apokalyptisism?, söktes svaret ur två vitt skilda traditioner. Den ena var att studera den konventionella andinska vetenskapens rön, dvs. en historiebeskrivning baserad på vetenskapliga discipliner som bl.a. arkeologi, antropologi och historia. Den andra var att tolka uppgifter från en vetenskapsteori som inte anses vetenskaplig inom något forskningsfällt. Poängen med att använda den forskningen var att den presenterar en alternativ teori, baserad på astronomiska observationer, kring hur Tawantinsuyu kunde falla så enkelt. Studiet är indelat i tre delar där den första delen inbegriper historia, den andra Dr William Sullivans teori och den tredje en diskursiv analys.</p>

<p>Berättandet kan betraktas som en moralfilosofisk praktik, där etik och estetik förs tillsammans och blir ett i narrationen. Berättande är etik, både som gestaltande handling, gestaltad handling och i läsningen återgestaltad handling. Enligt författarens intentioner ska berättelsen om Ester ses som en moralisk sådan, och diskussionerna omkring densamme visar att detta stämmer. Man skulle kunna sammanfatta berättelsens moral i Kants kategoriska imperativ: ”Handla endast efter den maxim genom vilken du tillika kan vilja att den blir en allmän lag”. Kant förstod till skillnad från Platon att människorna behöver berättandet, en moralens estetik, om etiken ska ha några utsikter att lyckas.</p><p>Att läsa är med andra ord en medskapande handling, läsning är inte en passiv handling utan en aktiv. Att läsa fiktiva berättelser försätter oss i situationer som både liknar och inte liknar livet. Likheten består i vårt engagemang i fiktionsgestalterna, (se intresset för TVs alla ”såpor”). Olikheten visar sig genom att vi slipper de riktiga ställningstagandena som vi stöter på i verkliga livet. Fiktionens värld kan vi ändå inte ändra på. Den är ”där” och vi är ”här”.</p>

<p>Med Roland Barthes semiologiska mytsystem som mall analyserar jag i uppsatsen de myter om samerna som Selma Lagerlöf berättade, för Sveriges skolbarn, i sin geografiska läsebok <em>Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige</em>, och jämför dem med den samtida politiska ”lapp skall vara lapp”-myt, som påstod att samerna hade ett rasdrag som gjorde dem starka som renskötare i fjällen, men att de i övrigt var svaga och mindervärdiga. Resultatet av undersökningen visar att Lagerlöf i sin läsebok presenterade två helt olika myter om samerna.</p><p>En, dold myt, i allegorisk form, där hon var skarpt kritisk till den undanträngning av samerna som den kulturdarwinistiska ”lapp skall vara lapp”-myten förespråkade, och en tydlig myt, där hon öppet legitimerar denna förskjutning av den etniska minoriteten.</p>

<p>Min avsikt i denna uppsats är att undersöka den afghanska kvinnans ställning och roll, dels enligt religionen/Koranen och dels enligt den afghanska kulturen, som är starkt influerad av de pashtunska levnadsreglerna <em>pashtunwali. </em>Jag har valt att fokusera på vilket sätt mödrahälsovårdens funktion påverkas av religionen, respektive traditionen <em>pashtunwali.</em></p>

<p>Läroboken har använts en del genom tiderna. Från början var det mest genom den kristna religionen som man började använda sig av läroböcker. De främsta läroböckerna var Luthers katekes och Bibeln. Läroboken kom sedan mer och mer att utvecklas till den vi har idag. Man kan relatera utvecklingen till två perioder: 1500- och 1600-talet då trycktekniken utvecklades och 1800- och 1900-talet då läroboken blev det grundläggande redskapet i den organiserade undervisningen.</p><p>Min undersökning visar att nästan alla lärare (alla utom en) använder läroboken, vilket också stämmer bra med litteraturen. Läroboken används dock olika mycket, men den största delen av lärarna menar att de använder den lite mindre än halva tiden.</p><p>Läroboken används som diskussionsunderlag, underlag till egna arbeten, till att svara på frågor och inför prov. Många lärare använder den som ett komplement till den övriga undervisningen och den fungerar då också som ett stöd till läraren.</p><p>Annat material man använder sig av är filmer, övrig litteratur, tidningar, TV-program, internet, bilder, radio, skönlitteratur, antologisamlingar, symboler samt universitetslitteratur och arbeten från den egna studietiden. Dessutom så använder sig alla lärare utom en av egenproducerat material.</p><p>Hälften av lärarna anser att läroboken lever upp till läroplanens mål. 4 av de 9 svarande lärarna menar att den lever upp till målen i stora drag, medan en person svarar att den varken lever upp till målen eller inte gör det.</p>

<p>Denna undersökning målar upp en översiktlig bild av det exopolitiska fältet och några av frontfigurerna har lyfts fram, speciellt två personer i en separat temasektion. Exopolitiken strävar efter att på ett disciplinerat sätt studera politiska processer och aktörer förknippade med interstellärt samhälle.</p><p>Dessa frontfigurer drivs av gemensamma mål, men de har bitvis olika metoder hur att nå dessa mål. De kompletterar dock varandra bra, eftersom de täcker in olika områden av exopolitiken. Det exopolitiska fältet framstår till viss del som fragmenterat.</p><p>Den större bilden visar på många likheter med ufo-fältet, och även på vissa likheter med New Age och nyandliga rörelser. Utöver likheterna har exopolitiken även sina egna särdrag och en komplex bild av framträder. Exopolitiken är pro-aktiv och uppmanande, ibland ganska oppositionslysten i sin strävan efter att få politik, vetenskap och andlighet att sammansmälta till ett – på vägen mot vad den betraktar som det förestående interstellära samhället.</p> / <p>This study paints a general picture of the field of exopolitics and highlights some of the leading figures in separate thematic sections. Exopolitics endeavours for a disciplined way to study political processes and actors associated with interstellar society.</p><p>The front figures share common goals, although they at times have different methods of how to attain them. They complement each other well, however, since they cover different areas of exopolitics. The exopolitical field also seems to some extent fragmented.</p><p>The larger picture shows many similarities with the UFO field, and also some similarities to New Age and new religious movements. But exopolitics also has its own characteristics and a complex picture emerges. Exopolitics is pro-active and encouraging, sometimes rather defiant, eager to have politics, science and spirituality blend into one - on the road to what it regards as the impending interstellar society.</p>

<p>The purpose of this dissertation is to understand the complexity of the preaching event as communication from a theological point of view in order to increase the awareness of this complexity. I see theology of preaching as a way of reducing the complexity, to making the complexity visible.</p><p>I study the contemporary preaching theologies that Eberhard Jüngel, Mary Catherine Hilkert, W. Paul Jones and Rebecca S. Chopp construct. They reduce the complexity of the preaching event to understand it better, and by doing so they make the complexity visible.</p><p>In the introduction I discuss some factors that make the preaching event complex:- the complexity of human interactive communication in general; that preaching is thought to be an event in which God communicates and the ambigous use of signs for the purpose of communication. I give a brief background to this homiletical situation, by describing some patterns in the linguistic and postmodern turns.</p><p>The method of this study is a reduction of the complexity of the preaching theologies that I present. To do this I use the words situation (the human situation in the preaching situation), event (the salvatory event that the preaching event is thought to be a part of) and function ( the function of the sermon) and their interrelationship. The sermon is thought to get it´s function in the situation as a part of the event. I also discuss some consequenses of the specific theology of preaching and the view of the preacher; the church and liturgy; the Biblical texts; and the language, form and content of the sermon.</p><p>The main part of the study consists of the anlysis of the four reductions of complexity, and their different prespectives on preaching, where Jüngel uses the doctrine of justification by faith to give structure to thought, Hilkert uses sacramental and dialectic imagination, Jones uses a typology of five theological worlds and Chopp use the metaphor text/margin to give structure to thought.</p><p>I present the four theologies of preaching as a polyphonic voice, that makes us aware of the complexity of the preaching event. They constribute to the important theological conversation about preaching in our complex reality.</p>

<p>The thesis, <i>The Return of Christian Gnosticism. An Investigation of the Theology of Ulf Ekman</i>, is divided into two main sections. In the first section I address the question of what can be seen as characteristic of modern Gnosticism. This section also performs a preparatory function for the second section which contains the primary focus of the thesis, namely an analysis of Ulf Ekman’s theology and an investigation as to whether this theology can be regarded as a modern expression of Gnostic ideas. The first section of the thesis thus creates a platform which is later used to provide answers for the questions found in the second section. In the final chapter of the thesis I shall also relate Ekman’s theology more generally to a neo-Gnostic intellectual climate.</p><p>In the second section of the thesis I investigate the extent to which Ekman’s theology, which is closely related to international, primarily American, religious movements, contains veins of Gnosticism. I discuss in the background of ideas behind the American religious movement’s theology. Kenyon is reckoned to be the American movement’s founder and he is considered Ekman’s most significant spiritual father. I also discuss briefly how Gnostic thinking has contributed in various ways to the ideas of romanticism. I return to this theme in the concluding chapter of the thesis where I reflect on Gnostic traditions and ideas, and their presence in our culture. Then I present Ekman’s main theological thoughts. The focal point of the thesis is to what extent Ulf Ekman’s theology can be viewed as an expression of Christian neo-Gnosticism. The comparison that I draw in this section between Ekman’s theology and modern Gnosticism is based on the “Gnostic grammar” formulated in the first section. This comparison lies on a structural level, that is to say I compare the extent to which the fundamental thought structures in Ekman’s theology agree with the term modern Gnosticism as used in this thesis. This analysis is conducted under headings such as view of humanity; faith; salvation and knowledge; the cosmos and the world; dualism. I then discuss the results of the analysis and pose the question as to whether Ekman’s theology can be seen as being a modern, Christian Gnostic theology. There then follows a reflection over Ekman’s Christian Gnostic grammar. In the concluding chapter, the return of Christian Gnosticism, I widen the perspective by relating Ekman’s thinking to other, more general, cultural examples of Gnosticism such as the film The Matrix and the philosophy of James Redfield. I also discuss the issue of whether Ulf Ekman’s theology can be viewed as an expression of secularisation, if by secularisation one means Christian convictions permeating culture to an ever decreasing extent. This chapter also makes even clearer the historical connections, and their importance for the understanding of Ekman’s theology.</p>

<p>Early art in Buddhist cultic sites was characterized by the absence of anthropomorphicimages of the Buddha. The Buddha was instead represented by different signs, like awheel, a tree, a seat and footprints. This study emphasizes the transformation this artunderwent from simple signs to carefully made aniconic compositions representing theBuddha in a narrative context.</p><p>Buddhist aniconic art has been explained by a prohibition against images of theBuddha or by a doctrine that made it inappropriate to depict the body of the Buddha.This study rejects such explanations. Likewise, the practice of different meditationalexercises cannot explain this transformation. Instead, it is important to understand thatearly art at Buddhist cultic sites consisted of simple signs belonging to a shared sacredIndian culture. This art reflected a notion of auspiciousness, fertility and abundance.The formation of Buddhist aniconic art was indicated by the connection of these auspi- cious signs with a narrative tradition about the life and teachings of the Buddha.</p><p>The study emphasizes the importance Sakyamuni Buddha played in the formation ofBuddhist art. The Buddha was interpreted as an expression of auspiciousness, but hewas also connected with a soteriological perspective. Attention is also focused on thefact that the development of Buddhist art and literature was a gradual and mutualprocess. Furthermore, Buddhist aniconic art presaged the making of anthropomorphicimages of the Buddha. It was not an innovation of motive for the Buddhists when theystarted to make anthropomorphic images of the Buddha. He was already there.</p>