<p>Jag är intresserad av varför religionsämnet blev så omdebatterat. Dessutom vad innebar religionsfrihetslagen för skolan? Jag är också intresserad av vad kritikerna tyckte om skolan och religionsämnet. Jag finner det intressant att några av Svenska kyrkans stift var helt mot skolämnets förändring och tyckte att föräldrarna själva skulle få bestämma om deras barns religiösa utbildning. Medan andra bara följde med och tyckte exakt som lagförslaget. Det jag tycker är intressant är varför? Varför tyckte de som var mot lagförslaget så och varför tyckte de som var för så och vad är deras kommentarer? Jag har försökt att ta reda på det genom min forskning.</p>

I min uppsats vill jag undersöka Martinus andliga vetenskap, försöka klargöra på vilket sätt den egentligen är vetenskap – om den överhuvudtaget kan sägas vara det. Är det en kvalitativ eller en kvantitativ vetenskapsmodell Martinus presenterar? Efter att ha analyserat Martinus texter kan jag konstatera att det finns vissa problem och paradoxer i denna andliga vetenskap. Martinus menade att dagens materialistiska vetenskap är totalt bristfällig. Martinus var själv oskolad, och stoltserade närmast med att vara obeläst. Han använder således inte termerna kvalitativ eller kvantitativ vetenskap. Martinus avfärdar den akademiska vetenskapen som sådan, så som han uppfattar den. Men i själva verket finns det ju inte bara en sorts vetenskap. Olika ämnesområden följer olika vetenskapsmodeller, men även ett och samma ämnesområde kan studeras utifrån olika vetenskapsteorier och metoder. Jag kommer i min uppsats att diskutera Martinus vetenskapskritik, och den vetenskapstro han menar att de etablerade moderna vetenskapsmännen ägnar sig åt. Samtidigt vill jag diskutera Martinus troskritik, och dessutom kritiskt granska den vetenskapstro som finns hos Martinus själv – hans ”tro” på sin egen vetenskap. Martinus ägnar sig, paradoxalt nog, rätt mycket åt just ”tro”, i sin vilja att besegra densamma. Dock verkar Martinus vara delvis omedveten om problemet själv, och dessutom har tidigare forskning i ämnet helt missat, negligerat, eller helt enkelt inte insett det stora problem som finns här.

Jag är intresserad av varför religionsämnet blev så omdebatterat. Dessutom vad innebar religionsfrihetslagen för skolan? Jag är också intresserad av vad kritikerna tyckte om skolan och religionsämnet. Jag finner det intressant att några av Svenska kyrkans stift var helt mot skolämnets förändring och tyckte att föräldrarna själva skulle få bestämma om deras barns religiösa utbildning. Medan andra bara följde med och tyckte exakt som lagförslaget. Det jag tycker är intressant är varför? Varför tyckte de som var mot lagförslaget så och varför tyckte de som var för så och vad är deras kommentarer? Jag har försökt att ta reda på det genom min forskning.

I den här uppsatsen undersöker jag det rationella i att tro på Jesu uppståndelse. Då uppståndelsen är en central del i den kristna läran kan man tänka sig att det är viktigt för troende kristna att bevisa att det inte är irrationellt att tro på den. En sådan troende kristen är Stephen T Davis och det jag särskilt tittar på här är huruvida denne lyckas bevisa det rationella i att tro på uppståndelsen. I en debatt mellan honom och Michael Martin försöker Davis visa att uppståndelsen är sannolik. Martin kommer i sitt svar med invändningar, där han förklarar att uppståndelsen är osannolik. Båda använder sig av ett förnuftsresonemang då de försöker avgöra det rationella i att tro på Jesu uppståndelse. Jag frågar mig om man verkligen kan bedöma det rationella i att tro genom att använda sig av förnuftsresonemang. Jag frågar mig också om Davis med sitt inlägg verkligen lyckas bevisa något, och om inte, om han hade kunnat göra det på något annat sätt. Det jag kommer fram till, efter att ha gått igenom bl a vad rationalitet och tro innebär, är att Davis, om han vill försvara det rationella i att tro på Jesu uppståndelse, inte kan bygga sitt försvar på ett sannolikhetsresonemang. Tro är, menar jag, något annat än kunskap baserad på empirisk erfarenhet, den tillhör en annan verklighet än vår vanliga verifierbara och kan knappast ligga till grund för sannolikhetsbedömningar. Man kan inte heller utifrån sannolikhetsresonemang bedöma tron, eller huruvida det är rationellt att ha den. Jag menar att Davis inte lyckas bevisa det rationella i att tro på Jesu uppståndelse, tvärtom lyckas han bevisa det irrationella i att göra det, eftersom han angriper problemet på fel sätt. Han borde istället ha låtit tron vara kvar i den verklighet där den hör hemma. Det är inte, vad jag kan se, irrationellt att ha olika religioner, eller andra uppfattningar och normer som vi fått oss förmedlade av kultur och samhälle, och därför inte heller irrationellt att utifrån en sådan tro anse att uppståndelsen skulle kunna ha inträffat trots att den, enligt vad vi vet om den vanliga världen utifrån empirisk erfarenhet och sannolikhetsbedömningar, inte är sannolik.

The compatibility between the Christian faith and various scientific advances has been up for discussion time and again to the degree that the debate is hard to miss. According to most, the most daunting subject of the discussion might be the compatibility with Darwin’s theory of evolution. In an attempt to get a perspective on this issue, this paper discusses compatibility by analysing the argumentation on the subject by two evolutionary biologists: Richard Dawkins and Joan Roughgarden. The arguments of the two authors are then tested regarding validity and applicability, leading to the conclusion that although both make valid claims regarding the subject of evolution, Dawkins’ reasoning of incompatibility can only be applied to a strictly limited group of Christians, whereas Roughgarden’s arguments for compatibility between the theory of evolution the Bible appears to be both tenable and applicable to Christianity at large. The conclusion is thus drawn that a certain compatibility appears to exist.

This paper surveys the most prominent research done by Swedish scholars of religion in the years 2010-2019 on the subject of the definition of religion in order to ascertain the dominant trends in the findings of this area and speculate as to what prospects these findings offer for the development of a more general definition of religion. The dominant trends are categorised as supernaturality, ineffability and unusability, where the first defines religion in terms of conceptions of supernatural beings, the second defines religion in terms of conceptions of something ineffable or indescribable, and the third maintains that the concept of ‘religion’ is unusable on the grounds that it cannot be coherently defined. These trends are then further categorised in terms of a dichotomy of positive/negative definitions of religion, where positive definitions of religion propose that religion can be coherently defined and negative definitions of religion propose that they cannot. The final and speculative part of the paper offers two roads ahead for future research, firstly to investigate the difficulties inherent in the concept of “supernaturality”, and secondly, in the event that the different religious traditions of the world are found to be ultimately incommensurable, to aim at defining the ways in which different religions define each other.

The purpose of this essay is to examine how Christians can and should speak about God if they take feminist criticism seriously. This purpose concerns two problems: the first starts with the proposition that God is essentially different from humans and things and at the fact that the language that we use to describe and speak about God is a human language. God is infinite, incorporeal, and timeless, while the human language normally is used to apply to finite, corporeal, and temporal things. How – if ever – can this language apply to God? To examine this problem further, I present four different theories of religious language. The second problem is actualized by feminists who criticize the standard within the Christian tradition to characterize God in predominantly masculine terms. Feminists have criticised religious language for being oppressive in several ways, and particularly to establish and maintain hierarchical structures in which women are subordinated men. In this essay I present and discuss feminist criticism of religious language and then distinguish four different strategies for feminists. I further examine three of these strategies, represented by Sallie McFague, Gail Ramshaw and Janet Soskice, dealing with the problem of religious language within the Christian tradition. In all three of these feminist strategies metaphors are found to be of great importance. Finally, I promote Soskice metaphor theory combined with an apophatic theory of language. Soskice stresses the importance of anthropomorphous metaphors and offer the possibility of using both male and female images when speaking about God. This strategy positively handles the proposition of God as essentially different but makes it possible for believers to refer to God (through metaphors). This is also the preferable strategy in line with feminist criticism.

<p>Med hjälp av den fenomenologiska metoden visade det sig att fenomenet TV innehåller ångest. Programformen såpa serverar sina tittare en existentiell ångest. I sport bjuds tittaren på patologisk ångest. I ljuset av P. Tillichs existentiella ontologi (1977) framkom det att ångest beror på att samhället har fråntagit oss ödet och döden.</p> / Uppsatsförfattaren har senare bytt efternamn till "Fredriksson".

<p>Berättandet kan betraktas som en moralfilosofisk praktik, där etik och estetik förs tillsammans och blir ett i narrationen. Berättande är etik, både som gestaltande handling, gestaltad handling och i läsningen återgestaltad handling. Enligt författarens intentioner ska berättelsen om Ester ses som en moralisk sådan, och diskussionerna omkring densamme visar att detta stämmer. Man skulle kunna sammanfatta berättelsens moral i Kants kategoriska imperativ: ”Handla endast efter den maxim genom vilken du tillika kan vilja att den blir en allmän lag”. Kant förstod till skillnad från Platon att människorna behöver berättandet, en moralens estetik, om etiken ska ha några utsikter att lyckas.</p><p>Att läsa är med andra ord en medskapande handling, läsning är inte en passiv handling utan en aktiv. Att läsa fiktiva berättelser försätter oss i situationer som både liknar och inte liknar livet. Likheten består i vårt engagemang i fiktionsgestalterna, (se intresset för TVs alla ”såpor”). Olikheten visar sig genom att vi slipper de riktiga ställningstagandena som vi stöter på i verkliga livet. Fiktionens värld kan vi ändå inte ändra på. Den är ”där” och vi är ”här”.</p>

Med hjälp av den fenomenologiska metoden visade det sig att fenomenet TV innehåller ångest. Programformen såpa serverar sina tittare en existentiell ångest. I sport bjuds tittaren på patologisk ångest. I ljuset av P. Tillichs existentiella ontologi (1977) framkom det att ångest beror på att samhället har fråntagit oss ödet och döden. / Uppsatsförfattaren har senare bytt efternamn till "Fredriksson".