Mot bakgrund av min egen uppväxt, olika händelser under uppväxten och det jag upplevt under mina perioder i skolans värld så har jag fått ett intresse för religionsämnet, hur det faktiskt förhåller sig i dagens skola och hur det kanske borde vara. För att få denna undersökning till stånd har jag intervjuat 10 mellanstadielärare på tre olika skolor i en och samma kommun. Intervjuerna, som spelats in på band, har tagit cirka 30 minuter var. Dessa har jag sedan försökt sammanställa och jämföra med varandra för att finna svar på orsakerna till religionsämnets problematik i dagens skola. Intervjuerna är både ordagrant återgivna och i vissa fall sammanställda, för att underlätta för läsaren. Efter svaren på varje intervjufråga följer ett diskussionsavsnitt där jag redogör för mina egna reflektioner, vilka i regel är koncentrerade på just problematiken i ämnet och därför ganska pessimistiska. Nämnas bör att trots detta finns det även mycket positivt i undersökningen, som man kan glädjas åt. Genom denna undersökning har jag fått bekräftat det jag sen tidigare anat att religionsämnet har en tendens att ”försvinna” till fördel för ”viktigare” ämnen. Ämnet upplevs i regel som ett svårt ämne att undervisa i och osäkerheten inför ämnet är stor. Ytterst få lärare arbetar idag metodiskt och målmedvetet med livsfrågor utan hastar över temat som ett nödvändigt ont. När det gäller det didaktiska så verkar det som om många lärare är osäkra på hur livsfrågorna ska kopplas antingen till de olika religionerna eller behandlas enskilt. Flera av lärarna har dåligt samvete över att man inte ger ämnet mer utrymme. Svårigheterna är många när det gäller religionsämnet. Problemen, de olika orsakerna till dessa och vad man då kan göra för att rätta till problemen redogör jag för i själva uppsatsen. Efter alla intervjusvaren har jag även skrivit en kort avslutande sammanfattning över slutsatserna jag kommit fram till av det material jag har haft till förfogande. / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 ht 1998. Uppsatsförfattaren skrev senare en uppföljning till denna uppsats i form av en B-uppsats i Religionsvetenskap, som återfinns här: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hig:diva-5542

Mot bakgrund av att jag har ett stort intresse för religionsämnet och dess breda innehåll, samt att jag hösten 1998 gjorde en undersökning baserad på intervjuer av mellanstadielärare om hur religionsämnet ser ut i dagens skola och hur det borde vara, har jag valt att göra en liknande undersökning hos ett antal elever för att få deras synpunkter på skolans religionsundervisning. Detta mycket för att få en helhetssyn på saken och kunna knyta ihop påsen. Tillvägagångssättet för denna undersökning har jag försökt att göra så likartad den tidigare som möjligt för att få en något så när rättvis jämförelse och bedömning. De intervjuade går i tre olika skolor i en och samma kommun. Intervjuerna har varierat tidsmässigt, men genomsnittet är ca 15 minuter. Dessa har jag sedan sammanställt efter bästa förmåga, oftast ordagrant men även sammanfattande beroende på elevernas olika förmåga att uttrycka sig. Även genom denna undersökning har jag fått bekräftelse på att det är dåligt ställt med religionsundervisningen i dagens skola. Eleverna nämner ofta att de har religion när de har historia och samhällskunskap. När eleverna förstår att ämnet innefattar mycket mer än människors tro och de Bibliska berättelserna är de alla i stort sett överens om att ämnet är både intressant och viktigt. / Denna uppsats utgör en uppföljning av uppsatsförfattarens examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7. Examensarbetet återfinns här: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hig:diva-5541

Uppsatsens syfte är att försöka ta reda på vilka påverkansfaktorer som är mest avgörande i utformningen av religionsundervisningen på gymnasiet. Undersökningen grundar sig på rapporten Hur formas undervisning? En studie av lärares tänkande om sitt handlande inom skolämnet religionskunskap som Björn Falkevall skrev 1995. Syftet med hans rapport var att kartlägga lärares sätt att tänka kring hur undervisning i religionskunskap utformades. Falkevall utgick ifrån sex olika påverkansfaktorer. Dessa var läroboken, kollegorna, läroplanen, samhället, lärarens egen personlighet och eleverna. Han kom fram till att de tre förra var perifera faktorer och de tre senare var centrala sådana. Jag har använt kvalitativa intervjuer som metod, jag intervjuade sex stycken religionslärare på tre olika kommunala gymnasieskolor i en kommun i Mellansverige. Intervjuerna grundades på samma påverkansfaktorer som Falkevall använde i sin studie. Mina frågeställningar har kretsat kring dessa påverkansfaktorer samt om det går att jämföra mitt resultat med Falkevalls. Jag har inte utfört intervjuerna på samma sätt som Falkevall gjorde eftersom jag anser att det finns brister i hans utförande. Till skillnad från Falkevall argumenterar jag för att det finns två påverkansfaktorer som är mer betydande än de övriga, dessa två faktorer är kursplanen och eleverna. Jag påstår dock att det inte finns någon perifer påverkansfaktor. Jag hävdar att de lärare jag intervjuat följer de riktlinjer för lärare som finns i Lpf 94. Jag anser att mitt resultat skiljer sig åt från Falkevalls på grund av att hans tillvägagångssätt inte överensstämmer med de kvalitetskriterier som kvalitativa forskare tar hänsyn till. En annan förklaring som jag kommit fram till är att Falkevalls resultat blir missvisande eftersom han delar in och definierar påverkansfaktorerna i centrala och perifera sådana. Med en sådan indelning skapade han enligt mig ett större avstånd mellan de sex påverkansfaktorerna.

Denna uppsats syftar till att kartlägga religionsämnets utveckling i Sverige från 1950-tal till 1990-tal genom att undersöka och jämföra styrdokument och läromedel från dessa årtionden. Resultatet visar att ämnet har gått från att vara konfessionellt i kristen mening till att bli icke-konfessionellt. Detta yttrar sig genom ökad objektivitet och neutralitet i läromedlens beskrivning av kristendomen. Undersökningen visar också att ämnets omfång har ökat från att vara enbart kristendomslära till att innefatta både andra religioner samt livskunskap. Uppsatsförfattarna ger här också sin framtidsprognos av en trolig förändring av ämnet samt sin vision om en önskad utveckling.

Min uppsats beskriver hur gymnasielärare i religionskunskap år 2010 kan förhålla sig till livsfrågor i undervisningen och den didaktiska problematiken med livsfrågor i klassrummet. Som teoretisk ram har jag tagit upp några olika definitioner av livsfrågor, gjort nedslag i den didaktiska historiken över livsfrågepedagogik, samt visat på de läroplansteoretiska utgångspunkterna för livsfrågor i undervisningen. Mitt perspektiv utgår från grounded theory och utifrån en hermeneutisk förståelsehorisont har jag genomfört kvalitativa intervjuer med fem verksamma religionskunskapslärare under vårterminen 2010.   Informanternas svar visar att livsfrågor kan tolkas på olika sätt vilket påverkar didaktiken. Det framkom även att de omgärdar livfrågedidaktiken med försiktighetsåtgärder vilka kan bero på omsorg om eleven, rädsla, kontrollbehov, praktisk pedagogisk kompetens grundad på erfarenhet, eller bristande kompetens. Livsfrågor introducerades i kursplanen för religionskunskap med intentionen att utgå ifrån elevens intressen och frågor. Men i praktiken kan det bli just de frågor som ligger eleven närmast som anses för känsliga och väljs bort i undervisningen.

This litterature study is an analysis of the concept of tolerance, as it is a central value in the curriculum for the Swedish upper secondary school (Gy11) and therefore an important part of interpreting the specific curriculum for religious studies. The scientific approach is drawn from curriculum theory and the method of analysis is hermeneutic. Four different understandings of the concept are presented from academic literary sources. To further problematize the understandings of the concept, critique against a ”pedagogy of tolerance” as expressed by normcritical pedagogical writers and scholars is presented and analyzed. Implications regarding didactical practice are discussed in the light of previous analysis. Two main criteria for tolerance were found in all four understandings. These criterias outline the necessary components of an act of tolerance. The critique mainly focuses on said act, as it is an act of power and differentiation. This implies the didactical importance of awareness regarding the complexity of an act of tolerance.

Den du är, inte den du förväntas vara – en kvalitativ studie av läroböcker i religionskunskap och dess behandling av kön, sexualitet och etnicitet (Who you are, not who you are expected to be - a qualitative studie of textbooks in religious studies and the treatment of gender, sexuality and ethnicithy) is a qualitative study with the primary focus to examine textbooks as a resource for the teacher. Focus is put on how gender, sexuality and ethnicity is portrayed in textbooks for religious studies in upper secondary school. The textbooks are also examined as a resource based on their usefulness. To do this a hermeneutic approach was taken and the textbooks were studied based on the knowledge they provided and their readability. The results from this study show that most textsbooks were usable when taking both information and structure in regard, however, one of these textsbooks showed indications towards a more subjective portraying of gender, sexuality and ethnicity which affected the usefulness of that text.

Popular culture is a phenomenon of growing importance in the society today. Children and teenagers are increasingly using popular culture in their everyday life to reflect and answer questions about their identities and the meaning of life. Swedish primary and upper secondary schools are expected to prepare their students for adulthood and to provide them with tools to explain understand and problematize contemporary society. From this perspective it is relevant to question whether the schools achieve this and whether the instruction given there represents the contemporary society. For the purpose of knowing more about how popular culture is perceived and dealt with in the Swedish education system, this study examines how eight textbooks in Religious Education (RE) and the national curriculum for upper secondary school discuss and treat popular culture.  The study focuses on when and in what ways the textbooks mention popular culture and if the curriculum provides any supportive base for including popular culture in religious education. The textual analysis of the RE textbooks illustrates that popular culture is seldom mentioned in the books and rarely discussed or reflected upon. The most common instances of popular culture in the textbooks are small references outside of the main text. The authors of the textbooks have thus not integrated thorough discussion about popular culture but rather added in some popular cultured references where they thought it would fit in the texts. With regard to the national curriculum for Religious Education, there is some recognition of how to use and discuss popular culture and its importance for students is acknowledged. However, this recognition is only explained in the comments to the curriculum and not in the document itself.   The apparent lack of popular culture in RE textbooks is in this study discussed from the perspective of power relations and popular culture perceived as a culture form with low status. As historians have asserted, cultural forms that have historically been called and perceived as low culture have also been used as objects for the exercise of power. While popular culture today has taken over functions that traditionally belong to the established religions, and while in some cases popular culture can be perceived as a form of religion, popular culture is still commonly viewed as a lower form of culture for the masses and consequently a cultural form with lower status.  This exercise of power has usually been downward in the social hierarchy, from middle class towards working class, to today’s groups of adults towards youth. It may be this trend that emerges when this study shows the lack of popular culture in RE textbooks. It is adults who write the curriculum, it is adults who write the textbooks and it is adults who teach in schools. Popular culture is said to belong to the young and therefore it does not have sufficiently high status to be brought in to the classroom.

The project of this thesis is to illuminate the teacher perspective on study visits by examining how six religion teachers relate to the study visit method in high school religious education. The research object of the thesis is to investigate whether teachers believe there are viable didactic possibilities and challenges associated with the study visit concept in education, and to define them if present. The results show that the main didactic advantage, as perceived by the teachers participating in this study, lies in the meeting the study visit enables. A meeting may lead to increased insight and understanding of other people’s way of thinking, conceiving and believing. It may result in improved understanding of religiosity in general and religious identity in particular. The teachers also acknowledged that impressions and activities of a study visit may be remembered longer, as such learning methods incorporate our senses more integrally, allowing us to remember them better. The study visit is an experience the students may find useful long after graduation. One didactic challenge teachers identified is that of time and commitment investment for the individual teacher. All participants agreed that a clearly defined aim is imperative to a successful study visit, emphasizing the importance of conducting preparatory work before and after the event. The teachers also identified a didactic challenge regarding representativity. One side of the problem regarded the selection, what religions would be included in the study visits program? It was also a matter of deciding who would be representing an entire religion. The didactic challenge presented by representativity has been prioritized and is linked to theories on sociocultural perspectives on learning and intercultural pedagogy. Viewing teaching methods in a sociocultural perspective, one can conclude that students are absorbing knowledge by making study visits. The difficulty for the teacher lies in identifying what they are learning. Adopting intercultural pedagogy could circumvent this. Students are then equipped with an intercultural awareness. They will have the tools to interpret this meeting in a meaningful way, recognizing the qualities and benefits of a multicultural society. / Syftet med denna uppsats är att belysa ett lärarperspektiv på studiebesök genom att undersöka hur sex religionslärare förhåller sig till metoden studiebesök i religionskunskap på gymnasiet. Uppsatsens forskningsfrågor är huruvida lärarna anser att det finns några religionsdidaktiska möjligheter och utmaningar med att använda sig av studiebesök och i sådana fall vilka. Resultatet visar att de didaktiska möjligheterna lärarna ser är framför allt mötet som ett studiebesök kan generera. Mötet kan ge eleverna insikter och förståelse för andra människors sätt att tänka, tycka och tro samt ge förståelse för människors religiösa identitet och religiositet överlag. Lärarna ser också en möjlighet i att ett studiebesök kan leva kvar längre eftersom de aktiverar fler sinnen och på så sätt enklare fastnar i minnet. Studiebesöket blir då en erfarenhet som eleverna kommer att bära med sig ut i samhället efter examen. En didaktisk utmaning som lärarna beskriver är att det krävs både tid och engagemang för läraren. För att ett studiebesök ska bli lyckat anser alla att det är viktigt att ha ett tydligt syfte med studiebesöket och betonar vikten av både för- och efterarbete. Lärarna såg också en didaktisk utmaning vad gällde representativitet. Problemet handlade dels om urval, alltså vilka religioner och livsåskådningar som skulle få utrymme i studiebesök och vilka som uteblev. Det handlade också om vem som skulle få representera en hel religion. Den didaktiska utmaningen som representativitet innebär har i uppsatsen fått ett särskilt utrymme och kopplats till teorin om sociokulturellt perspektiv på lärande och interkulturell pedagogik. Genom ett sociokulturellt perspektiv på lärande kan man konstatera att eleverna lär sig något genom ett studiebesök, svårigheterna för lärarna är att veta vad eleverna lär sig. Att använda interkulturell pedagogik skulle kunna vara ett sätt att hantera denna problematik. Eleverna utrustas då med en interkulturell medvetenhet och får på så sätt redskap för att kunna tolka detta möte på ett mer meningsfullt sätt och därmed se kvalitéerna i ett mångkulturellt samhälle.

Läromedelsgranskingen som förr var obligatorisk är nu helt avskaffad och lärare får inta rollen som läromedelsgranskare själva. Tiden som lärare lägger på granskning av läroböcker är dock relativt begränsad. Därför kan läromedelsanalyser av aktuella läroböcker bidra till att lärare får insikt i vad böckerna har att erbjuda. Denna studie syftar till att synliggöra de fyra SO-ämnenas utrymme, hur deras syften kommer till uttryck samt hur djupgående ämnesområden behandlas i SO-läroböcker för årskurs 1-3. För att besvara våra frågor har vi genomfört en jämförande läromedelsanalys av läroböcker i de samhällsorienterande ämnena för lågstadiet. Studien har synliggjort att historieämnet tilldelas störst utrymme i SO- läroböcker och att läroböckerna behandlar innehållsområden med olika mycket djup.Resultatet visar även att geografiämnet får minst utrymme i böckerna och att de sammanfattande punkterna i syftet, ur kursplanen för geografi, behandlas i olika stor utsträckning.