Denna undersökning tar upp problemet att de som utsätts för brott ofta är kriminella och syftar till att ge en ökad förståelse för utsatthet för brott, oro för brott men främst rollblandning hos gymnasieungdomar i Västra Götaland. För detta syfte gjordes en kvantitativ surveyundersökning med tvärsnittsdesign: en enkätundersökning som delades ut till en grupp gymnasieelever. Undersökningen kopplas till rutinaktivitetsteorin som fokuserar på orsaker till att man utsätts för brott snarare än orsaker till att man begår brott. Resultatet visar att det finns ett samband mellan kriminalitet och utsatthet för brott, vilket innebär att rollblandning som fenomen förekommer hos dessa ungdomar. Det visade sig också att det inte fanns någon skillnad mellan konforma och avvikande ungdomar när det gäller oro för att utsättas för brott.

Syftet med denna studie är att granska hur personal på olika fritidsgårdar ser på pojkarnas och de unga männens situation och roller kopplat till hedersrelaterat våld och förtryck. Undersökningen har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer där en kvalitativ innehållsanalys har använts för att koda materialet. De teoretiska utgångspunkter som har legat till grund för vår studie har varit differenta associationer, det ideala offret samt det viktimologiska begreppet rollblandning. Resultatet visade på hur pojkarna och de unga männen som lever inom en hederskultur där våld och förtryck förekommer ofta kan bli tilldelade en tvådelad roll som både offer och förövare. Detta då de både utsätter andra för våld och förtryck men även då de många gånger själva blir utsatta för samma typer av våldshandlingar. Slutsatserna som dragits ligger i linje med tidigare forskning där männens utsatthet och gärningsmannaskap kan förklaras med hjälp av deras uppväxtförhållanden och synen på könsrollernas betydelse inom kollektivet.

I denna uppsats används kriminologisk narrativ metod i syfte att undersöka hur gängkriminella kvinnor framställs i media utifrån ett genusvetenskapligt ramverk. Det empiriska materialet som vi använt för analysen är dokumentärserien Gängkrigen och kvinnorna vilken Karwan Faraj är redaktör samt producent av. Gängkrigen och kvinnorna är en svensk true crime-dokumentärserie i tre delar där vi som åskådare får följa Karwan Faraj som även agerar undersökande journalist i möten med sex kvinnor involverade i gängkriminalitet. Medias framställning av kriminella kvinnor bryter mot den normativa femininiteten vilket lockar till sig många fascinerade åskådare och producerar en säljande samt underhållande historia. Vår analys visar att kvinnornas framställning i dokumentärserien ges utifrån ett manligt perspektiv vilket i sin tur skapar ett ramverk för åskådarnas generella förståelse av gängkriminella kvinnor. De framställs av Karwan Faraj med aktiva roller inom de kriminella gängmiljöerna. För att kvinnorna inte ska bli ett alltför skrämmande samhällshot tonas deras roll som gängkriminell ned genom att dessutom försätta dem i brottsoffer- samt moderskapsrollen. Denna analys ger inte en helhetsbild för hur gängkriminella kvinnor framställs i svensk media utan det är vår tolkning av ett empiriskt material som redogörs för, vilken är en av många som kan göras. Vidare vill vi förtydliga att vi förhåller oss kritiska till den framställning av kvinnorna vi tolkat att Faraj förmedlar. Vi ämnar inte reproducera dessa normativa genusföreställningar trots att denna sort av analys medför just en sådan risk. Studiens bidrag syftar till att öka förståelsen samt medvetenheten kring dokumentärfilmers sanningsanspråk samt tolkningsföreträde. Det genusvetenskapliga ramverket möjliggjorde för oss att kritiskt granska hur kön och genus konstrueras i relation till kvinnors brottslighet utifrån den västerländska normativa föreställningen kring hur kvinnan bör vara. Denna studie utgår från en socialkonstruktivistisk utgångspunkt då vi studerar framställningar och därmed sociala konstruktioner av verkligheten och identiteter.

Filicide is the term for when a parent kills their child. Filicide is very unusual in Sweden butis nonetheless a crime category that is frequently discussed in the media.The purpose of this study was to gain a deeper insight into how victims and perpetrators areportrayed by the Swedish media in cases of filicide and how perpetrators are portrayed inrelation to their gender. By studying media representations of victims and perpetrators incases of filicide there is a potential opportunity to gain an increased understanding of what thegeneral conversation regarding filicide looks like. The study has a social constructivistapproach where the assumption is that the world is constructed through social interactions. Inaddition, a critical approach to victimology is applied, as victimhood in the study is notunambiguous but complex.The study has been carried out through a qualitative thematic content analysis of 57 articlesregarding cases of filicide between January 1 2018 and April 12 2023 from the Swedish dailypress. It turned out that the Swedish media tends to portray the victims and the perpetrators inrelation to each other, where they are never described completely independently. The way themedia portrays the perpetrators has a major impact on how the victim is portrayed and viceversa. The perpetrators tend to be portrayed as multifaceted and complex individuals at theexpense of the victim's status and focus in the articles. In cases where they are not describedin the mentioned way, the perpetrators are described as vengeful 'monsters', which affects thevictim's status in a way that instead gives the victim more space in the articles.The victims, on the other hand, are portrayed as either pitied and helpless or as one of manychildren who fall victim to society's failure. It is therefore not surprising that Sweden's socialinstitutions, such as the social services and the social board, are often portrayed asperpetrators in cases of filicide.

Gängskjutningar som de ser ut idag är ett relativt nytt och outforskat fenomen i Sverige som har fått stor medial uppmärksamhet. Syftet med den här studien var att undersöka medias porträttering av svenska gängskjutningar, dess offer och förövare genom en tematisk analys. Detta för att ge en ökad förståelse om hur relationen mellan brott, framställningen av offer och gärningspersoner samt media hänger ihop. Den teoretiska bakgrund som har använts har varit Christies begrepp ”det ideala offret” och ”den ideala gärningspersonen”. En tematisk analys av 70 artiklar från svensk media har genomförts med en abduktiv ansats varpå teman och teori växelverkade. Fem huvudteman var mest framträdande i artiklarna vilka var: Oskyldiga offer, icke-oskyldiga offer, gärningspersoner, “de vanliga” i riskzon och kritiska röster. Resultaten visade att det finns en skillnad i hur media porträtterar offer beroende på om de anses oskyldiga eller inte, där de oskyldiga offren i stor utsträckning målas upp i linje med Christies kriterier för det ideala offret. Gärningspersonerna porträtteras på negativa sätt i linje med den ideala förövaren. Dessutom beskrivs gängskjutningarna som värre när “vanliga” människor riskerar att träffas. En motdiskurs noterades även, där de stereotypa framställningarna i media sågs kritiseras. Trots att media ofta porträtterar både offer och gärningspersoner på ett stereotypt sätt tycks det ändå finnas en komplexitet i vilka som media beskriver som ideala offer eller inte. Slutsatsen blir därför att Christies teoretiska begrepp inte är tillräckliga för att förklara varför vissa tillskrivs offerstatus.

Syftet med studien är att undersöka och analysera hur den utpekade gärningspersonen Kaj Linna skildrats i svensk media vid tre skilda tidsperioder; innan domen, efter domen och efter strafftidens slut. Grunden för studien är Nils Christies teoretiska begrepp den ideala gärningsmannen och det ideala offret. I studien konstateras även att Christies begrepp, i grund och botten är genuskonstruerade, varför det dessutom anläggs ett genusteoretiskt perspektiv. Eftersom studien fokuserar på konstruktionen av Kaj Linna över tid grundar sig studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt i konstruktivismen. Materialet har analyserats med hjälp av en narrativ analys i kombination med en strukturell och tematisk analys på så sätt att vi har skapat en kronologiskt, narrativt berättande text och därefter använt en tematisk och strukturell analys för att tolka berättelserna och för få ett djup i analysen. Det innebär att urvalet av material har skett genom att vi varit följsamma och uppmärksamma på de huvudteman och underteman som framkommit inom ramen av studiens teoribildning och tidigare forskning. Resultatet av studien visar att Kaj Linna pendlat från att konstrueras som en förövare på insidan/icke ideal gärningsman till att konstrueras som en förövare på utsidan/ideal gärningsman för att slutligen framställas som ett offer för staten. Trots att Kaj Linna varit densamma under hela händelseförloppet har media, beroende på den rättsliga situationen, framhävt olika sidor och egenskaper hos honom. I vissa sammanhang har han konstruerats som en ond, monstruös, känslokall och avvikande man och i andra sammanhang som en driven, affärsinriktad, positiv och omtänksam familjeman. Det har således varit fråga om en rollblandning där Kaj Linna inledningsvis framställts som gärningsman och slutligen som offer. I liknande resningsmål kan det tänkas bli aktuellt med en omvridning av det kriminologiska begreppet victim-turned-offender till offender-turned-victim. Det får dock inte förglömmas att resning är ett extraordinärt rättsmedel som, i Sverige, används med stor restriktivitet. Resultatet av studien visar emellertid att en rollblandning av gärningsman och offer är möjlig i båda riktningarna, vilket också är ett utvecklingsbart och högst relevant framtida forskningsområde.

Studiens syfte var att utifrån Nils Christies teori om det ideala offret, i kombination med ettgenusteoretiskt perspektiv analysera hur offer och gärningspersoner framställdes i TV-serien I Am a Killer. Den valda analysmetoden var tematisk analys. Studien visade att Christies idealtyper inte var vanligt förekommande, och att Christies icke-idealtyper var dominerande. Vidare visade studien att offer såväl som förövare inte framställdes olika utifrån deras könstillhörighet. Slutsatserna som gjordes var att Christies teori om idealtyper inte gick att applicera fullt ut på riktiga människor. I stället visade sig termen rollblandning vara mer tillämplig på verkliga människor och fall. Vidare var stereotypa idéer och föreställningar om män respektive kvinnor till viss del förekommande i materialet. Tidigare forskning gällande framställningen av kvinnliga offer och gärningspersoner samt manliga offer och gärningspersoner bekräftades till viss del men inte fullt ut. / The purpose of the study was to analyze how victims and offenders were portrayed in the Netflix series I Am a Killer, through Nils Christie’s theory of the ideal victim in combination with a gender theoretical perspective. The chosen method of analysis was a thematic content analysis. The study showed that Christie’s ideal types were not common and that non-ideal victims and offenders dominated. Furthermore, the study did not show that victims and offenders were portrayed differently based on their gender. The conclusions made were that Christie’s ideal types were not applicable in the realm of reality, the roles ”victim” and” offender” were generally intertwined which made the term victim-offender overlap more useful and accurate. Furthermore, stereotypical ideas regarding men and women were somewhat present in the material. To a certain extent that confirmed previous research regarding the portrayal of gender in media as well as in victimization and perpetratorship.

Syftet med studien är att undersöka hur de två kvinnliga huvudkaraktärerna, prinsessan Aurora och den onda fen Maleficent framställs som offer och/eller gärningspersoner i Törnrosa (1959) och Maleficent (2014). Det teoretiska ramverket består av Nils Christies idealtyper och begreppet normativ femininitet. Med hjälp av tidigare forskning främst bestående av skildringar av kvinnliga karaktärer i populärkultur, samt ett semiotiskt angreppssätt studeras bland annat färger, vinklar, och ljus för att komma åt underliggande föreställningar om offer- och förövarskap liksom om gott och ont. Studiens resultat och analys visar att karaktärerna framställs mer idealiskt och stereotypt när det kommer till offer- och förövarskap i Törnrosa medan dessa givna och distinkta positioner luckras upp allt mer i Maleficent. I Maleficent tenderar de normativa och idealiska rollerna istället att frångås och bli mer flytande, framförallt sett till Maleficent som karaktär, och ett görande av en avvikande femininitet synes i högre utsträckning hos båda karaktärerna. Vidare förstås studiens fynd och slutsatser i en bredare kontext och visar på samhällets till viss del förändrade syn på kvinnor och femininitet, samt offer- och förövarskap.

No description available.