Uppsatsen söker svar på hur NJA 2022 s. 1115 kan tänkas påverka de involverade parterna i typisk “företagsuthyrning”, samt hur Högsta domstolens tillämpning av 7  kap. 31§ JB förhåller sig till det så kallade blockhyresundantaget. Uppsatsen avgränsas till att endast beröra hyresupplägg som är snarlika det i ovan nämnda dom. En rättsdogmatisk utredning presenteras med avseende på blockhyresundantaget, “bulvanregeln”, samt HD:s dom i det aktuella målet. Utifrån denna så analyseras frågeställningarna genom en diskussion av domens innebörd i praktiken. Uppsatsen landar i att en delvis ny gällande rätt har fastställts och att denna har en rad praktiska implikationer för de involverade parterna, såväl som för användningen av blockhyresundantaget.

Barn och unga utgör idag en attraktiv konsumentgrupp i fråga om marknadsföring. Marknadslandskapet har blivit allt mer individualiserat och sker till stora delar online och på sociala medier, där barn och unga har en hög närvaro. Det gör barn och unga särskilt såbara för vissa marknadsföringsmetoder, inte minst för alkohol, spel och tobaksfria nikotinprodukter. Skyddet för barn och unga mot marknadsföring finns stadgat på både unionsrättslig nivå och på nationell nivå, vilket är varför unionsrätten presenteras först i arbetet. Unionsrätten sätter ramarna för allmänna skyddsbestämmelser som rör barn men fastställer även unionens syn på skadliga produkter såsom alkohol och spel. Däremot regleras frågorna om barns skydd för alkohol och spel genom icke bindande normgivning. Folkhälsa är ett område som präglas av unionsrättens kompletterande och samordnande funktion, vilket är varför relativt stor nationell frihet tillåts på området. Trots att det råder stor frihet i frågorna och att Sverige är en företrädare för folkhälsa så saknas uttrycklig skydd i Marknadsföringslagen som stadgar barns och ungas skydd. Det finns däremot särskilda skyddsregleringar i alkohollagen, spellagen och lagen om tobaksfria nikotinprodukter. Det här arbetet syftar till att fastställa det nuvarande skyddet för barn och unga mot marknadsföring av alkohol, spel och tobaksfria nikotinprodukter. Dess andra syfte är att undersöka möjligheterna till att skydda barn och unga ytterligare mot sådan marknadsföring. Arbetet presenterar flertalet förslag som är möjliga utefter de rättsliga ramarna som fastställs av EU, däremot är vissa förslag mindre aktuella i dagsläget. En nordisk utblick görs även för att undersöka hur våra nordiska grannländer reglerar skyddet för barn och unga. Samtliga nordiska länder har särskilda bestämmelser för barn och unga i deras motsvarigheter till MFL, något som Sverige saknar. Det inspirerar till förslaget att införa en liknande bestämmelse i MFL, för att kodifiera gällande rätt och säkerställa relationen mellan MFL och annexlagstiftningarna. Vidare är Konsumentverkets tillsynsärenden på området ett av de yttersta skydden för barn och unga mot sådan marknadsföring. Ett av förslagen är därför ämnat att underlätta i myndighetens tillsyn genom att sänka kravet på särskilt riktad marknadsföring. Marknadsföring av alkohol och tobaksfria nikotinprodukter får inte riktas särskilt till personer under 25 år, och marknadsföring av spel får inte riktas särskilt till personer under 18 år. Om ordalydelsen i bestämmelserna ändras till endast riktas, skulle mer marknadsföring kunna nås som riskerar att locka barn och unga. Tröskeln för Konsumentverket att inleda tillsynsärenden skulle sänkas, vilket skulle förstärka det yttersta skyddet som finns mot marknadsföring av alkohol, spel och tobaksfria nikotinprodukter riktat till barn och unga.

This thesis critically examines recent developments in Swedish tort law, regarding compensability of an elevated risk of future harm as a distinct injury in itself. The theme of the study is based upon a recent ruling by the Swedish Supreme Court on December 5, 2023, marking the first instance of Swedish legal scrutiny on the concept of elevated risks as compensable injuries. The case involved a compensation claim for personal injury arising from an exposure to PFAS substances and it is highlighting the challenges in both categorizing as well as compensating elevated risks of future harm in a Swedish legal context. The ruling clarified that the mere presence of an elevated risk cannot constitute a personal injury according to traditional Swedish tort law.  The primary objective of this study is to stimulate a broader legal discussion on how Swedish tort law should and could navigate the complex notion of compensating injuries in the form of elevated risks of future injury. The study unfolds in two interconnected parts. Initially, it scrutinizes the conventional concept of personal injury under Swedish law as well as the relationship between the elevated risk of future injury and the traditional personal injury concept. Subsequently, the focus shifts to discussing the need for incorporating the concept of elevated risks as a new category of compensable injury under Swedish tort law, with the legal approach adopted in the United States serving as backdrop for the discussion.  Using a legal dogmatic approach as a primary research method, the study involves an analysis of legal sources to comprehend the current legal landscape and to identify the need for potential reforms. The study also includes a comparative aspect, drawing upon American legal sources, to shed light on how injuries in the form of elevated risks are treated in various American jurisdictions. The American approach, as presented in this study, consists of a two-step process for qualifying elevated risks as compensable injuries. The discussion also touches upon the compensation issue for risk injuries, highlighting the challenge of compensating a potential injury before it manifests. The "loss of chance" doctrine, which is adopted in American law, is introduced to provide a predictable compensation model for lost opportunities as well as elevated risks.  The presentation of the American approach serves as a basis for a discussion of several considerations and issues that the Swedish legislator must address if compensation for risk-based injuries were to be established in Swedish law.  The discussions set forth in this thesis extend to the challenges arising when valuing an elevated risk as a form of personal injury and the complexities of fitting such risks into existing compensation frameworks. The discussions conclude that the concept of an elevated risk as an injury in itself should be classified as a distinct type of compensable injury under Swedish law. After this conclusion the focus of the discussion shifts towards the legislator’s challenging task of establishing a rational compensation model for this type of injury in Swe- dish tort law. The discussion includes some aspects that motivate the need for legislation, as well as reasons speaking against it, which highlights the complexity of balancing the legislator’s considerations in the context of Swedish legal traditions and systems.  In summary, this thesis serves the purpose of contributing to the legal discourse on compensating injuries arising from elevated risks within Swedish tort law. Using a legal dogmatic methodology, including comparative elements, it analyzes recent legal developments, explores challenges, draws comparisons with international practices, and reviews potential legal reforms. The study aims to inform and encourage Swedish legal practitioners, policymakers and scholars to initiate a discussion about the concept of compensating elevated risks, as well as advocate for a nuanced legislative approach to address these challenges effectively.

Från kapitel 7: Avslutning och sammanfattning Kommunal kompetens för vissa former av påverkansarbete Det framgår ovan att det finns skäl för att göra mer nyanserade bedömningar kring vad för utrymme som den kommunala kompetensen ger kommuner för att bedriva på-verkansarbete. Att direkt avfärda en kommuns beslut om att exempelvis skriva under en namninsamling för att den nämner kärnvapen och hänvisa till dels att utrikespolitik inte är en kommunal angelägenhet, dels RÅ 1990 ref. 9 (Kärnvapenfria zonen) duger inte. Det krävs en mer nyanserad bedömning för att avgöra vad som är tillåtet kommunalt påverkansarbete. För att göra en sådan bedömning presenterade jag därför en modell med flera steg som byggde på de slutsatserna jag dragit från rättskällorna. I uppsatsen har jag även argumenterat för att kommuner får uttala önskemål och presentera vad som är i deras intressen till den aktör som beslutar i en angelägenhet som norska kommuner kan. Likheterna är även stora med när kommuner skriver remissvar på lagförslag med mera. Det allmänna intresset kommuner representerar motiverar även att de får förmedla tankar i sådant som inte är kommunala angelägenheter. Som jag visar ovan innebär detta att kommuner har möjligheten att skriva under till exempel ICAN:s Cities Appeal och skicka skrivelser angående utredningen om angiverilagen. Kommuner får däremot inte uttrycka egna ställningstaganden i frågor som de inte hant-erar eller bedriva opinionsarbete i dylika frågor. Det finns inte heller något juridiskt utrymme för kommuner att kommunicera att en lag inte kommer tillämpas eftersom lagstiftning är förbehållet riksdagen. För att klargöra vad för angelägenheter som hanteras av kommuner respektive annan och utveckla vad som är inom den kommunala kompetensen presenterar jag ovan också ett förslag om att införa obligatorisk laglighetsprövning. Förslaget skulle leda till mer praxis som tycks vara det bästa sättet att utveckla den kommunala kompetensen. Dessutom skulle mer praxis troligen leda till utförligare domskäl med följden att det framöver blir enklare att bedöma kompetensenligheten av en kommuns tänkta agerande. För att sammanfatta skulle mer välmotiverad praxis ge stadga i vad kommuner får och inte får besluta om. Med hjälp av min modell och dess bedömningsgrunder klargörs vad kommunmedlemmar via sina kommuner får påverka. Detta skulle leda till ökad tydlighet i vad som är tillåtet respektive förbjudet av den kommunala kompetensen, både inom som bortom kommungränsen.

The Court of Justice of the European Union (CJEU) recently clarified some fundamental questions regarding the right to compensation under Article 82 of the General Data Protection Regulation (GDPR). The CJEU emphasised the cumulative conditions for the right to compensation, namely, damage resulting from a data breach and a causal link between the two. There are a number of ways in which the GDPR provides a more detailed framework for what should typically constitute damage, how the control of personal data can facilitate the assessment of the concept of damage and how the burden of proof can be interpreted in the light of the purpose of the Regulation. There is no automatic right to compensation and a more detailed assessment must be made under all of the criteria set out in Article 82. In the absence of further case law, I have tried to clarify the applicable law by interpreting the GDPR and the two judgements from the CJEU on the right to compensation. From a procedural point of view, a future with more litigation in the form of representative actions as a result of the Representative Action Directive is likely. The Directive does not change the Swedish representative action rules in any major way, but what is worth noting are the differences between opt-in and opt-out. An opt-in system, such as the Swedish one, may see some increase in the number of representative actions, but in an opt-out system, like the one in the Netherlands, it is likely to see many more representative actions. Uncertainties remain as to whether the opt-out system is compatible with the GDPR, and the CJEU will have to clarify the legal status in the near future. When evaluating the consequences of the legal developments, a potential over- regulation is a risk, while information security is likely to improve. As I see it, the CJEU has two choices to counteract any over-regulation that may arise as a result of legal developments. Either the CJEU can clarify that Article 80 of the GDPR does not allow for an opt-out system, or the CJEU can clarify where the upper limit of the amount of damages in representative actions lies, for example through the principle of proportionality.

No description available.

This paper analyses the EU’s sanctions on Zimbabwe against their political objectives and compliance with international law. In doing so it operationalises the concepts of legitimacy, legality, sovereignty, and statehood under the framework of Third World Approaches to International Law (TWAIL). From this purview, this paper concludes that the EU’s sanctions are illegitimate and violate several principles of international law including that of non-intervention and sovereign equality. Furthermore, this paper finds that the far-reaching impacts of the sanctions have had negative ramifications for civil society and inadvertently violate the human rights of the Zimbabwean people–which are protected under international law through the Unilateral Declaration on Human Rights (UDHR) as well as those within the European Convention on Human Rights (ECHR). Although modestly successful in partially achieving some of their objectives, the sanctions impose a higher cost in contrast to any long or short-term benefits.

No description available.

Denna avhandling utgör ett rättsvetenskapligt bidrag till historievetenskapens källkritik. Det handlar om att sätta fokus på vad som händer med förståelsen av det förflutna, när historieskrivningen hamnar i händerna på juristen och dennes juridiska metod, med andra ord, när en av dessa självskolade historiker, juristen, lämnar en avgränsad juridik för att ta sig an en i tiden, eller rummet, främmande juridik, som juristen rent faktiskt inte har studerat, i egenskap av just i tiden, och rummet, främmande, och, som man har anledning att misstänka, läses med ögon, inskolade i en av tid och rum avgränsad, och därmed betingad, juridik. Därmed aktualiseras ett juridiskt korrekt förvridningsmoment, vilket på ett principiellt plan måste ske utan hänsyn till den berörda ickejuridiska kunskapsarten, exempelvis historievetenskapen. En sådan historieskrivning väcker självklara frågor om tendens, men inte hos källan, utan hos juristen, i egenskap av självskolad historiker. När den skolade historikern därför har att förhålla sig källkritiskt till den historiskt självskolade historikerns juridiska historieskrivning, saknar han ofta källkritiskt språk för detta. Avhandlingen föreslår bruket av ordet självkritik, för att sätta namn på tendenskritiken av den oskolade och självutnämnde historikern. Det är i detta avseende, som avhandlingen utgör ett bidrag till historievetenskapens källkritik. Det rättsvetenskapliga bidraget till historievetenskapens källkritik förmedlar även en förståelse av relationen mellan juridisk och humanistisk kunskap. Den fråga som avhandlingen har måst ställa sig är, i vad mån rättshistoria kan sägas utgöra en enhetlig disciplin, givet de instanser som de facto företräds av dagens rättshistoriker. Den skillnad som utåt sett anmäler sig mellan historikerns och juristens rättshistoria måste därmed granskas, för att utröna i vad mån, om alls, det föreligger förutsättningar för ett meningsfullt vetenskapligt samtal dem emellan. Avhandlingen föreslår att juridisk och historisk rättshistoria, utåt sett sammanförda inom ämnet rättshistoria, utgår från skilda vetenskapssyner, metoder och källkritiker, varför de bör betraktas som skilda kunskapsarter samt utgåendes skilda vetenskapliga grunder.

Base erosion and profit sharing (BEPS) explain the process when multinational enterprises take advantage of the gaps, mismatches or loopholes in the international tax regulations for artificially shifting profits to lower tax jurisdictions or no tax jurisdictions. Tax avoidance strategies were legal in most cases and overlooked until the OECD G20 BEPS project was done in 2013. Multinational companies were exploiting tax outdated taxation rules and uncoordinated with the other nations. BEPS is not exactly beneficial for all parties. Governments, citizens and businesses all bear the brunt of it. The government loses required tax revenue from the largest corporations in the world, approximately 4-10% of the global corporate tax revenues which could be allocated to infrastructure, health care facilities, education, pensions etc. The population loses out by paying higher taxes for services which could be funded through the corporates or going about without those services. Domestic or home-grown businesses find it challenging to compete with multinationals that could lower their tax by shifting profits offshore. Profit shifting behaviour of multinational enterprises is no new phenomenon.    Around 135 jurisdictions working together at present in the inclusive framework on BEPS. Additional to implementation of the minimum BEPS standards, they are tackling income tax challenges emanating from the digital economy to ensure that not just digitally operating businesses, but all pay a fair share of tax returns[1].    On the tax administrations’ perspective, the goal is to minimize the cost of goods sold for imported goods and thus the import prices, resulting in higher taxable profits, as direct tax income is directly related to taxable basis, which is naturally influenced by costs incurred with imported goods. Consequently, the taxation department’s interest would be to verify whether the value declared by a resident should be decreased in order to limit the tax-deductible amount. For the purposes of custom requirements, the transfer price has an explicit and outright impact on the determination of the value of the imported goods, which constitute as the base on which duties are charged. A lower transaction value means lower revenue collections. Therefore, an official working with the customs office would require himself to verify whether the value declared by an importer should be increased in order to collect more duties[2]. This discrepancy needs to be studied and eliminated for them to arrive at a consensus.  Research Question: What is the relationship between the transfer pricing guidelines and EU Custom laws and how can their discrepancies be reduced?   [1] OECD (2013) https://www.oecd.org/about/impact/ending-offshore-profit-shifting.html  [2] Duarte Nuno Tenreiro Freitas dos Reis: The tension between Transfer Pricing and Customs Valuation, Mestrado Em Contabilidade, Fiscalidade E Finanças Empresariais (2012).