När ett intrång skett uppsåtligen eller av oaktsamhet i en immateriell rättighet har rättighetshavaren rätt att, utöver den skäliga ersättningen, erhålla ersättning för den ytterligare skada som orsakats till följd av intrånget. För att fastställa den ytterligare ersättningen ska domstol ta hänsyn till ett antal faktorer varav en faktor är den vinst intrångsgöraren gjort till följd av intrånget. Ersättningen som rättighetshavaren är berättigad till utgör ett skadestånd. Eftersom intrångsgörarens vinst inte utgör en direkt skada för rättighetshavaren utan en vinst för intrångsgöraren ryms faktorn inte inom det traditionella sättet att betrakta skador på.  Intrångsgörarens vinst utgör en obehörig vinst för intrångsgöraren och inom den svenska rätten har den obehöriga vinsten historiskt varit utsatt för kritik. Inställningen har på senare tid mjukats upp men rättsfiguren har en blygsam ställning. När intrångsgörarens vinst infördes i de immaterialrättsliga bestämmelserna uttalades i förarbetena att intrångsgörarens vinst endast skulle fungera som en hjälpfaktor för att fastställa den uteblivna vinsten. Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer ska skadelidande endast ersättas för faktisk skada. Uttalandena har mött kritik och det har förts diskussioner om det är en tolkning som är förenlig med sanktionsdirektivets syften. I sanktionsdirektivets artikel 3.2 anges att sanktionerna ska vara effektiva, avskräckande och proportionella. På det immaterialrättsliga området föreligger även omfatt-ande bevissvårigheter och det är därför svårt att visa vilken faktisk skada som uppstått.  Syftet med denna framställning är att utreda hur intrångsgörarens vinst ska tolkas vid fastställande av immaterialrättsliga skadestånd. För att skapa en förståelse för intrångsgörarens vinst har svenska och EU-rättsliga källor nyttjats. Rättsfall som behandlar intrångsgörarens vinst mer ingående finns endast ett fåtal av och därför har doktrin och förarbeten beretts desto större utrymme i framställningen. Tyngden i det rättsdogmatiska arbetet har legat i att analysera doktrin och förarbeten utifrån olika perspektiv för att möjliggöra en bredare förståelse för vilken roll intrångsgörarens vinst har vid fastställande av immaterialrättsliga skadestånd.  Eftersom rättsläget är att betrakta som oklart har det varit nödvändigt att närmare skildra några av de grunder som orsakat det oklara rättsläget. Två av grunderna, som även givits särskilt fokus i framställningen, är den obehöriga vinstens ställning i svensk rätt och den allmänna skadeståndsrättsliga principen om ersättning endast för faktisk skada. Intrångsgörarens vinst lagstadgades till följd av att sanktionsdirektivet infördes i den svenska rätten och eftersom direktiv ska tolkas direktivkonformt har tolkningen av intrångsgörarens vinst genomgående beaktats utifrån sanktionsdirektivet.  Intrångsgörarens vinst fungerar i vissa situationer väl som endast en hjälpfaktor för att fastställa den uteblivna vinsten. Företrädesvis i situationer där intrångsgörarens vinst inte förefaller överstiga den faktiska skadan. Den allmänna principen om att endast faktisk skada ska ersättas överensstämmer i många fall inte med ett effektivt och avskräckande skadestånd vid tillfällen där intrångsgörarens vinst överstiger rättighetshavarens skada. I en sådan situation är det inte särskilt lämpligt att endast nyttja intrångsgörarens vinst som en hjälpfaktor utan faktorn behöver i en sådan situation betraktas som en självständig faktor.

The purpose of this study is to examine how streaming media has changes our media habits. How the consumption is different between those who has streaming media and those who has the traditional TV. The theories that I use are different theories in media science which will provide me with the knowledge to answer my purpose. Fragmentation and segmentation is a theory about how the audience is not longer watching TV together, instead they are watching by them self. Media convergence is a theory about how different media are emerging to one new media. In the case of this study, it is about how the computer, internet and TV emerging into a new media and how that has change the audience. Digitalism is a theory about how the media as transform from analogue to digital. There is a debate if the new digital technology is providing something new that the old technology couldn’t provide. The generation of media use, is a theory in which there is a discussion about how different generations are willing to take in the new technologies and how they are approaching them. The empirical examination in this study consists of qualitative interviews. I have interviewed teen people that were put in to two different categories. The young category are people between the ages 18-30, they all are using at least one streaming media. The second category is people between the ages 50-70, none of them are using streaming media, but instead they are using the traditional TV medium. This method has helped me to gather a rich research material that can provide several interesting opinions and patterns. I have recorded the interviews to get as accurate material as possible when I transcribed my work. The empirical examination reveals that the fragmentation in visual media is not only large with the group of people who are using streaming media but also with the group of people who are using the traditional TV medium. It also reveals that people who are using streaming media feels less stress then when they were using the traditional TV. However since I didn´t expect to find this I did make a question about it for my interviews so I couldn’t find anything about stress from the older category. The younger category couldn´t see them self go back to the traditional TV medium were the corporations decided time and date for the TV-shows and movies. The freedom that streaming has given them means too much for them to give up. It was clear that the younger generations were more open minded and interested in the media convergence and digitalism than the older category, much of this is a generation question.

VAT plays a crucial role in creating a single internal market in the EU. However, the applicability of VAT rules in regard to the conduct of clinical trials and investigational medicinal products (IMPs) remains uncertain due to different interpretations among the Member States and the lack of case laws regarding clinical trials. This thesis examines the EU VAT Directive and the case law provided by the ECJ using a teleological approach to interpret the concept of medical care and identify applicable provisions for the conduct of clinical trials and transactions involving IMPs. The analysis provides insights into the VAT treatment of clinical trials conducted within the EU.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka på vilket sätt tingsrätten beaktar de två centrala aspekterna vid bedömningen av barnets bästa; risken att barnet eller en närstående far illa och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna när det förekommer uppgifter om våld. Ett delsyfte i studien var att undersöka i vilken utsträckning barnets åsikt beaktas av tingsrätten vid bedömningen av barnets bästa. Vi har studerat 10 domar rörande vårdnad, boende och umgänge, alla domar kommer från samma tingsrätt under 2023. Empirin har analyserats utifrån en ad hoc analysmetod som kombinerar två tillvägagångssätt, allmän tolkningslära och kvalitativ textanalys. Studiens resultat visar att tingsrätten visserligen utgår från begreppet barnets bästa i sina beslut, men att bedömningen av barnets bästa varierar. Barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna visade sig vara av stor vikt, i många fall får behovet prioritet över risken att barnet eller någon närstående far illa. Likaså visade resultatet att uppgifter om våld tenderar att osynliggöras eller nedprioriteras i tingsrättens resonemang och att fokus i stället ligger på samarbetsförmåga och upprätthållande av kontakt. Barnen fick komma till tals i majoriteten av de studerade domarna men huruvida barnets åsikt beaktades av tingsrätten varierar beroende på barnets ålder och den åsikt barnet ger uttryck för. Resultatet i vår studie är överensstämmande med tidigare forskning inom området, barnets absoluta rätt att inte utsättas för våld eller övergrepp tenderar att nedprioriteras till förmån för barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Den svenska lagstiftningen för prövning av havsbaserad vindkraft är för närvarande uppdelad mellan flera olika lagar. Reglerna och prövande instanser varierar beroende på avståndet mellan vindkraftverken och kusten. Den komplexa prövningsstrukturen skapar ogynnsamma villkor för havsbaserad vindkraft, varför förslag på ny lagstiftning nu utreds. I uppsatsen redovisas miljöbalkens grundläggande regler som är tillämpliga vid prövning av miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet, följt av en djupare redogörelse av tillståndsprocessen för havsbaserad vindkraft i Sverige. Vidare hade denna uppsats som mål att kartlägga och utvärdera tillståndsprocessen för havsbaserad vindkraft i Sverige med avseende på dess utmaningar och potentialer. Analysen av de tillståndsgivna vindkraftsprojekten till havs visar att tillståndsprocesser för havsbaserad vindkraft i Sverige är komplexa och involverar en balans mellan tekniska, miljömässiga och sociala aspekter, den bedömningen är idag svåravvägd vilket leder till att tillståndsprocessen kan uppfattas som otydlig och oförutsägbar. Samtidigt går det genom samma analys, att skönja exempel på hur samverkan, kompromisser och transparenta dialoger kan navigera i utvecklingen framåt för havsbaserad vindkraft i Sverige.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur försämrings- och äventyrandeförbudet i 5 kap. 4 § miljöbalken har påverkat bedömningen vid tillståndsprövning för gruvverksamhet. För att besvara syftet har rättsdogmatisk metod använts vilket innebär att lag, förarbeten, praxis och doktrin har analyserats. Det finns idag en intressekonflikt mellan å ena sidan gruvnäring och å andra sidan behovet av vatten med god kvalitet. Detta har gjort lagstiftningen till en nyckelaktör i arbetet mot en hållbar utveckling. Försämrings- och äventyrandeförbudet som föreskrivs i EU:s ramvattendirektiv finns sedan 2019 uttryckligen i svensk lagstiftning. Miljökvalitetsnormer för vatten har därmed fått en förstärkt rättslig ställning och betydelse vid tillståndsprövning för gruvverksamhet. I uppsatsen beskrivs bakgrunden och syftet med implementeringen av förbudsregeln samt hur bestämmelsen beaktas vid tillståndsprövning för gruvverksamhet. I dagsläget finns inget som tyder på att bestämmelsen förbjuder gruvverksamheter, däremot kan det antas en dyrare, längre och mer omfattande tillståndsprocess.

No description available.

The modern labour market is undergoing rapid change. Much of the change can be traced from the internationalization that the EU has brought forth which demands that companies can adapt to international competition to a higher degree than ever before. The most common strategy to do this is to utilize various flexibility strategies. In Sweden new legislation has been implemented in the national (1982:80) Employment protection act. The new regulation allows employers to adjust workers' employment rate on the grounds of shortage of work. This must now be done in accordance with the rules of priority and the affected worker has gained the right to an adjustment period.  The regulation that allows employers to adjust workers' employment rate is ultimately a way for the employer to achieve flexibility, often it is argued, at the expense of the workers security in their employment. To combat this trade-off where flexibility means less security the EU has come up with a strategy for a more comprehensive approach where “the aim is for workers to exchange traditional security in the job for security in the market [...]”. This strategy is called flexicurity.  The purpose of this paper is to study how the Swedish lawmakers have chosen to balance the employers need for flexibility against the workers need for safety. This has been done, mainly, through the use of socio-legal method combined with various theories. We have studied how different factors, that aim to improve the workers' security, can be used to combat the negative effects of employers' right to adjust workers' employment rate on the grounds of shortage of work.  Our findings indicate that women and young employees in particular are affected by the implementation of flexibility strategies with intention to alter the employment rate. And that there's an inherent economic risk that transfers from the employer to the employee.

Online platforms play a crucial role for the right to freedom of expression. Due to the increasing spread of illegal content online, regulatory measures have been taken on an EU-level to curb the dissemination of illegal and harmful content online. Trapped in a dilemma, online platforms grapple with the challenge of ensuring a safer online environment by removing illegal content and taking proactive measures, meanwhile avoiding excessive moderation.  Against this background, this essay explores online platforms' liability for third-party content under the e-commerce directive and the Digital Services Act (DSA). Furthermore, the essay examines how the DSA affects users' ability to file complaints against content moderation by online platforms, analyzing whether the DSA enhances clarity in the liability framework compared to the e-commerce directive and evaluating its effectiveness in achieving its intended purpose. In broad, the analysis compares the legal framework in relation to the impact on users’ freedom of expression.  The DSA has retained broad liability exemption for online platforms in relation to illegal material published by a third-party, causing online platforms to avoid searching for harmful content. However, the inclusion of a "good samaritan" clause in Article 7 of the DSA can resolve the tension between proactive measures on the one hand, while retaining the liability exemption on the other hand. In addition, the DSA brings significant changes and introduces increased transparency and due diligence obligations which complements the liability framework.  Regarding users' ability to challenge content moderation, the essay notes that the DSA introduces mainly three options for users: imposing online platforms to provide statement of reasons when imposing restrictions, (Article 17), internal complaints systems (Article 20), and external dispute resolution bodies (Article 21). While these avenues offer users opportunities to challenge content moderation made by platforms, the analysis shows that the system has some shortcomings, including potential cost and time burdens for online platforms.  The essay concludes that the DSA introduces nuances to the liability framework and provides avenues for users to challenge content moderation to a higher degree. The effectiveness of the provisions in achieving legal clarity and safeguarding fundamental rights will depend on practical implementation and further regulatory developments such as precedents from the Court of Justice of the European Union.

Even though omissions are recognized as grounds for liability in Swedish tort law, they have been described as something special in the legal debate. One way to put it is that liability for omissions is an exception in regard to the general rule of liability for negligence. Nevertheless, the ever-growing mass of regulations in society paired with higher demands for safety can be assumed to give liability for omissions greater importance in the future. The topic for this paper is the difficulties that arise when the general rule of liability for negligence in Swedish tort law is applied on omissions. Amongst the problems treated are the definition of omissions, omissions in relation to causation, the higher degree of normative evaluation needed for establishing liability for omissions, and the general situations in which liability for omissions can be established. The study is centred around some earlier works by Swedish legal scholars and case law from the Swedish Supreme Court. Particularly, the case NJA 2013 s. 145 and some subsequent cases that refer to this case are examined and evaluated. The central conclusions drawn from the examination are collectedly presented in chapter six and are as follows.   The distinction between omissions and positive action is vague due to the fact omissions can be rephrased as an active action and vice versa. This poses a reason for not differentiating the general rule of liability for negligence in regard to omissions. Even though the opposing view has been defended by some in the legal debate, practical reasons call for omissions to be viewed as able to cause damage in an ontological sense. This conclusion is based on the fact that the Supreme Court has explicitly discussed omissions and causation in recent caselaw. The special model for tort liability and omissions that was introduced through NJA 2013 s. 145 has a considerable scope of applicability, even though it has been fiercely criticized. The conventional theory for understanding causation leads to a non-satisfactory result when applied on omissions, since its “but for-test” does not demarcate a potential tortfeasor. The solution is a greater degree of normative evaluation of the situation, which is expressed in terms of a requirement of a duty to act for tort liability. A duty to act should be understood as a general requirement of connection between the negligence of the potential tortfeasor and the source of harm or the protected interest.