This paper explains the position of the principle of transparency in the EU up to the year 2010. (Including the changes made by the Lisbon treaty.) The question to answer is: how could transparency develop into a general principle without being mentioned explicitly in the legislation? It was also out to try to see what the future of transparency might look like. In the conclusion it was found that openness and transparency was not something fixed, but an evolving concept. If it was encoded into a single written principle, it could hamper the institutions‟ adaptation to the developing case-law. In the end I concluded that with will and trust, transparency could continue to grow in the future.

The European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (“the Convention”) was adopted in 1950. One of the most important rights established therein is the right to life, which can be found in article 2. The purpose of this thesis is to examine how far the scope of this right reaches concerning the beginning and the end of life. This is mainly done by examining the case-law of the European Court of Human Rights (“the Court”) which is set to monitor the observance of the rights. To make this thesis manageable, the three areas of abortion, euthanasia and the death penalty have been chosen as the starting-point of the examination. The position of the three areas among the member states varies. Abortion and euthanasia have been regarded by the Court as sensitive areas in which the states have a wide margin of appreciation to decide on their own. This is much due to the lack of consensus within the states as to how they should be regulated. Whether the unborn foetus is protected by the Convention and in such case to what extent is still in dispute. This is also the case concerning when life begins. The Court has stated that any right the foetus may possess is limited by the rights of the mother. They have also said that they do not want to impose a certain view on the member states. The Commission has stated that if the foetus would have an absolute right to life under the Convention, then it would lead to serious implications for the mother, as she would not be able to have an abortion in any circumstance. Also, in Vo v. France one of the dissenting judges stated that the foetus’ right to life have to be narrower in scope than the right of the born. In the case Pretty v. the United Kingdom the Court unanimously ruled that article 2 does not include a right to die. However some member states, like the Netherlands, have made euthanasia legal without being found to violate its obligations under the Convention. Consequently, it does not seem to be against the Convention for states to make their own legislation allowing for euthanasia to be practiced. One important aspect to this debate is whether one considers life to be inalienable or not. The Parliamentary Assembly of the Council of Europe has said that even though the rights of the terminally ill should be respected, it does not mean that one has the right to die at the hands of someone else. The Court has also said that in this area, it is important to protect those vulnerable from being used, and therefore states have the right to legislate against euthanasia. The situation is different when it comes to the death penalty. Two additional protocols have been adopted restricting or completely abolishing the penalty since the adoption of the Convention. In 1950 there was no possibility to exclude the right to use the death penalty from the Convention since many European states still retained it in their domestic laws. However, the development since has moved towards a complete abolition. This is for instance evident since aspiring members of the Council of Europe have to be willing to abolish the penalty to be accepted. The Court has dealt with the death penalty in several cases. In Soering v. the United Kingdom they said that extraditing someone to a state where he or she risks being executed not automatically means a violation of the right to life or the prohibition of torture. In Öcalan v. Turkey they established that the imposition of the death penalty after an unfair trial was a violation of article 3. Also, they considered the death penalty to now be regarded as an unacceptable punishment in peace time. Abolition of the death penalty is something the Council of Europe has worked for in decades to realise.

No description available.

No description available.

Mot bakgrund av att upphandlingslagstiftningen inte stadgar någon kontraheringsplikt är det upp till den upphandlande myndigheten att välja hur en upphandling avslutas. Ett sätt att avsluta en upphandling är genom att avbryta den. Förutsättningarna för ett avbrytande finns inte uttryckligen reglerat i LOU utan har istället kommit att utvecklas i praxis. I det fall ett avbrytandebeslut blir föremål för överprövning måste den upphandlande myndigheten övertyga rätten om att beslutet vilat på sakliga skäl för att inte bli upphävt. Vad som kan utgöra sakliga skäl råder det i flera fall tveksamheter kring då praxis är spretig och långt från heltäckande. Det i sin tur kan skapa oförutsebarhet eftersom aktörerna inte alltid vet vad de ska förhålla sig till. Idag tycks oförutsebarheten inte ha lika starkt samband med vad som kan utgöra sakliga skäl då avgörandena från domstolarna ändå följer en viss röd tråd. Oförutsebarheten är snarare relaterad till osäkerheten kring om det enskilda fallet omfattas av de skäl som domstolarna tidigare har ansett som sakliga. Som exempel på denna problematik kan anges bristande konkurrens som av samtliga instanser har ansetts vara ett sakligt skäl för ett avbrytande. När det återstår en eller ingen anbudsgivare i upphandlingen är utgången i målet oftast självklar. Men om det istället återstår två eller flera anbudsgivare och skälet bristande konkurrens anförs blir utgången i målet emellertid oviss. Att domstolarna i flera fall också tycks ställa olika beviskrav medför svårigheter att förutspå möjligheterna att nå framgång i en överprövningsprocess. Det i sin tur skulle kunna inverka på rättssäkerheten och troligen processbenägenheten. Möjligheten att avbryta en upphandling är däremot inte villkorslös. Utöver att avbrytandebeslutet kan bli upphävt kan den upphandlande myndigheten dessutom ådra sig skadeståndsskyldighet motsvarande den uteblivna vinsten. Att en upphandling som avbrutits kan leda till höga skadestånd är ett nytt fenomen till följd av den senaste rättsutvecklingen. Eftersom skadeståndets funktion bland annat är att verka preventivt kan den senaste rättsutvecklingen tänkas få konsekvenser på benägenheten att vilja avbryta respektive överpröva avbrytandebeslut. Vidare tycks den lagstadgade motiveringsskyldigheten avseende avbrytandebeslut inte motsvara anbudsgivarnas förväntningar då ett sådant beslut inte tydligt behöver motiveras. Det i sin tur kan ge upphov till onödiga överprövningar. Då det redan finns en bestämmelse om utvidgad motiveringsskyldighet i LOU för vissa typer av beslut, hade det varit önskvärt att även inkludera avbrytandebeslut i den bestämmelsen.

No description available.

Syftet med studien är att ta reda på vilka faktorer som påverkar varför människor i ett mindre samhälle med historiskt lågt cyklande väljer att cykla eller inte cykla. Vi vill se vilka faktorer som påverkar cyklandet positivt respektive negativt. Vi önskar också att se om det finns några likheter eller skillnader mellan stora städer och mindre samhällen, jämförelsen kommer göras både i en internationell och nationell kontext. <ul type="disc">Vilka faktorer påverkar människors cyklande? Vilka likheter och skillnader finns det mellan befintlig statistik och våra undersökta grupper gällande cykelvaner? Vilka likheter och skillnader finns det mellan cyklandet i ett mindre samhälle jämfört med större städer? Som teori har vi använt oss av tidsgeografi, plats, rum, rumskrig, avståndsfriktion och aktivitetsansatsen. Vi har också titta på tidigare forskning om cykling i större städer och även svensk statistik som tagits fram på olika nivåer. Det empiriska materialet har samlats in genom enkäter. Enkäterna delades ut via två olika forum, den ena var genom Grums kommun där alla anställda hade möjlighet att svara på en webenkäten. Det andra var utanför en livsmedelsbutik i Grums där alla som passerade hade möjlighet att svara. Det empiriska materialet är uppdelat i bakgrundsfrågor, resvanor och hur respondenterna ställer sig till olika påståenden. Det avslutas med korsanalyser där olika variabler som anses vara av intresse analyseras mot varandra. Våra viktigaste slutsatser är: Människor över 65 år är mindre benägna att cykla än de under 65 år De med gymnasieutbildning som högsta avslutade utbildning cyklar mest Bilen är det vanligaste färdmedlet oavsett målpunkt eller avstånd Tillgång till lånecykel gör inte att respondenterna kommer cykla mer Människor som bor i tätorten cyklar mer än de som bor på landsbygden Långa avstånd gör att människor väljer bort cykeln / The purpose of this study is to find out which factors affect why people in a smaller communities with historically low cyclists choose to ride a bike or not. We want to see which factors affect cycling positively and negatively. We also want to see if there are any similarities or differences between big cities and smaller communities, the comparison will be done in both an international and national context. Which factors affect people's cycling? What are the similarities and differences between existing statistics and our investigated groups of cycling habits? Which are the similarities and differences between cycling in a smaller communities compared to larger cities? As theory, we have used time geography, space, place, space war, distance friction and activity patterns. We also look at previous research on cycling in larger cities and also Swedish statistics developed at different levels. The empirical material has been collected by questionnaires. The surveys were distributed through two different forums, one through Grums Municipality where all employees were able to answer the web questionnaire. The second was outside a grocery store in Grums where everyone who passed was able to answer. The empirical material is divided into background issues, travel habits and how respondents respond to different statements. It ends with cross-analyzes where different variables considered to be of interest are analysed agents each other. People over the age of 65 are less likely to cycle than those under 65 years of age Those with upper secondary education are the most cyclists The car is the most common means of transport regardless of destination or distance Access to the loan cycle does not cause respondents to cycle more People living in the smaller communities area bicycle more than those living in the countryside Long distances make people not choose the bike

No description available.

Lagstiftningen kring laglotten är cirka 150 år gammal och har sedan införandet varit i det närmaste oförändrad, där vissa regler och principer som idag styr hur arv fördelas förekom redan under medeltiden. Kritik har framförts om att laglotten är föråldrad och byggd på gamla traditioner samt värderingar där rätten till arv grundade sig i blodsband och släktskap. Eftersom de sociala förhållandena och familjekonstellationerna ser annorlunda ut idag påverkas samhörigheten som utgjorde motivet bakom införandet av laglotten. Proportionaliteten bakom den inskränkning laglotten utgör i arvlåtares fria vilja av förvaltandet av sin egendom kan därmed sättas i förhållande till skyddet som laglotten innebär för arvingar. Vidare uppstår avvägningar mellan efterlevande makes skydd i förhållande till att särkullbarns rätt till arv bevaras. Laglotten ger därmed upphov till två motstridiga intressen där bröstarvingars rätt till arv ska skyddas samtidigt som arvlåtares fria vilja och integritet bör värnas. Det torde således föreligga ett intresse kring laglottens utformning samt tillämpning i dagens samhälle. I uppsatsen tolkas och analyseras därmed de argument som framförts gällande laglottens fortsatta kvarlevnad respektive avskaffande eller förändring. Gällande rätt kommer att fastställas i syfte att ge en ökad förståelse för lagstiftningen och den kritik som senare framställs. Analysen av argumenten och de bakomliggande motiven till laglottens införande resulterar i en slutsats och förslag på eventuella ändringar av laglotten. Det framkommer att de rättsliga motiven bakom laglottens införande fortfarande anses väga tyngre än nyttan med ett eventuellt avskaffande av laglotten. Den ekonomiska trygghet som kvarlåtenskapen tidigare medförde anses inte avgörande idag, utan vikten av den sociala samhörigheten och rättvisa som laglotten medför belyses. Laglotten medför att bröstarvingar likställs och erhåller lika stor del av arvet samt förhindrar missgynnande eller utpressning från arvlåtares sida. Laglotten anses även avgörande för att skydda särkullbarns rätt till arv. Det förekommer dock utrymme att ändra lagstiftningen så särkullbarns rätt till laglott inträder först vid efterlevande makes bortgång. Vidare är det möjligt att ändra rekvisiten för vad som utgör förverkande av arv vid brott mot arvlåtare.

KompL och LSM infördes i svensk rätt till följd av MAR och MAD 2. Den nya regleringen syftar till att utredning och bekämpning av marknadsmissbruk ska kunna bedrivas på ett effektivt sätt. Prop. 2016/17:22 har namnet ”effektiv bekämpning av marknadsmissbruk”. Vad som avses med effektiv bekämpning framgår inte av propositionen. Effektivitet är enligt min mening ett mått som behöver preciseras för att förstås. Eftersom begreppet inte förklarats genom prop. 2016/17:22 har det varit nödvändigt att dra egna slutsatser om vad regeringen menar med effektivitet. Utifrån propositionens innehåll, regleringen på EU-rättslig nivå och tidigare lagstiftning på området anser jag att det går göra antagande om hur effektivitet ska uppnås. För att uppnå effektivitet har finansinspektionen, genom den nya regleringen, fått utökade utredningsbefogenheter samt möjlighet att påföra administrativa sanktioner. Vidare har straffskalorna för marknadsmissbruk skärpts och marknadsmissbruksbrott har fått ett bredare tillämpningsområde. Antal inkomna brottsmisstankar angående marknadsmissbruk har sedan år 2005 ökat med 460 procent. Av de anmälningar som inkommit har det varit få anmälningar som lett till åtal. En bakomliggande faktor är att bestämmelserna om marknadsmissbruk varit svåra att tillämpa. Den lagstiftning som MAD 2 och MAR genererat i svensk rätt kommer troligtvis öka förutsättningarna för att utreda och bekämpa marknadsmissbruk på ett mer effektivt sätt än tidigare. Samtliga överträdelser av MAR är förbjudna oavsett uppsåt genom införandet av KompL och LSM. Den nya regleringen kommer sannolikt påverka antal anmälningar som leder till någon form av påföljd även om åtal inte väcks. Marknadsmissbruksbrotten består av marknadsmanipulation, insiderhandel och obehörigt röjande av insiderinformation. Tidigare var marknadsmissbruksbrotten definierade genom svensk lag. Genom den nya regleringen ska marknadsmissbruksbrotten tolkas och tillämpas i enlighet med definitionerna i MAR. Genom hänvisning till MAR kommer fler förfaranden omfattas av bestämmelserna i KompL och LSM. Uppdelningen mellan finansinspektionens och Ekobrottsmyndighetens befogenheter kommer sannolikt påverka att utredning av marknadsmissbruk kommer ske på ett mer effektivt sätt. Ekobrottsmyndigheten kommer inte utreda brott av mindre allvarlig karaktär till fördel för brott av mer allvarlig karaktär. Därigenom kan Ekobrottsmyndigheten fokusera på de mer allvarliga brotten som genom LSM kan påföras längre fängelsestraff. Finansinspektionen kan påföra administrativa sanktioner där subjektiva rekvisit utelämnas. Därigenom har finansinspektionen möjlighet att handlägga fler ärenden av administrativ karaktär.