Vilka möjligheter en upphandlande myndighet bör ha att ställa arbetsrättsliga krav vid offentlig upphandling är en omdebatterad fråga. I Sverige infördes i januari 2017 ny lagstiftning om offentlig upphandling, vilken kompletterades i juni 2017 med bl.a. ett krav på att myndigheter, i vissa fall, ska ställa arbetsrättsliga villkor. I uppsatsen undersöks de nya bestämmelserna i LOU, för att utreda när arbetsrättsliga villkor får respektive ska ställas vid offentlig upphandling. Vidare undersöks huruvida bestämmelserna är förenliga med EU-rätten, de grundläggande principerna och LOU-direktivets bakomliggande syften. Av uppsatsen framgår att en upphandlande myndighet kan ta arbetsrättsliga hänsyn på flera olika sätt i olika moment av upphandlingen och att det skiljer sig från upphandling till upphandling vilka villkor som får ställas. Det framkommer även att kraven för att en upphandlande myndighet ska få ställa arbetsrättsliga villkor som fullgörandevillkor vid en offentlig upphandling är att villkoren ska ha koppling till kontraktsföremålet, vara tydliga och framgå av upphandlingsdokumenten, vara förenliga med de EU-rättsliga principerna, och vara möjliga att kontrollera samt följa upp. I vissa fall finns det även ett krav på att en upphandlande myndighet ska ställa arbetsrättsliga villkor såsom fullgörandevillkor. Den upphandlande myndigheten ska ställa arbetsrättsliga villkor vid upphandlingar som överstiger tröskelvärdena, som inte avser sociala eller andra särskilda tjänster och som har påbörjats 1 juni 2017 eller senare, förutsatt att det är behövligt och villkoren går att fastställa. De krav som den upphandlande myndigheten ska ställa, förutsatt att ovan nämnda rekvisit är uppfyllda, är krav på minimivillkor om lön, semester och arbetstid. Nivåerna ska hämtas från ett centralt kollektivavtal som är allmänt tillämpligt i den aktuella branschen. Nivån får dock inte vara lägre än vad som framgår av lag. Om det inte går att fastställa ett av villkoren behöver inte det villkoret ställas, dock ska de andra ställas. Vidare ska villkoren vara proportionerliga och framgå direkt av upphandlingsdokumenten. I uppsatsen framgår dessutom att även om bestämmelserna om arbetsrättsliga villkor går utöver de krav som ställs i LOU-direktivet torde de vara förenliga med EU-rätten och de grundläggande principerna. Bestämmelserna kan dock inte anses vara förenliga med LOU- direktivets kompletterande mål, att skapa ett enklare regelverk. Även om bestämmelserna inte är förenliga med det kompletterande målet är de befogade eftersom syftet med att ställa arbetsrättsliga villkor, att motverka social dumping och oskäliga arbetsvillkor, torde väga tyngre än att till varje pris skapa ett så enkelt regelverk som möjligt.

Vid avverkning av skog är det tillräckligt att en anmälan görs till Skogsstyrelsen enligt 14 § skogsvårdslagen (1974:429). När skogsbrukaren inte begär tillstånd utan endast lämnar in en anmälan meddelar Skogsstyrelsen vanligen inte ett överklagbart beslut. I uppsatsen utreds frågan om besvärsystemet enligt skogsvårdslagen lever upp till materiell och processuell EU-rätt, med det huvudsakliga syftet att analysera om den svenska skogsvårdslagstiftningen kan genomföra de krav som ställs enligt Århuskonventionen och EU:s naturvårdsdirektiv. Uppsatsen har fokuserat på hur den berörda allmänhetens tillgång till rättslig prövning enligt Århuskonventionen påverkar möjligheten att få en avverkning rättsligt prövad enligt svensk rätt. Slutligen har en komparation med den finska rätten genomförts eftersom det i Finland, liksom i Sverige, saknas möjlighet att få beslut efter avverkningsanmälan enligt skogslagstiftningen rättsligt prövat.

Enligt 17:11 Rättegångsbalken (1942:740) gäller att en dom har rättskraft, vilket bland annat medför att samma sak inte kan tas upp och prövas av rätten igen (res judicata). Givet den negativa rättskraftens betydelsefulla rättsliga verkan och dess breda prekluderande effekt, ställer jag mig frågan om det är möjligt för parterna i dispositiva tvistemål att avtala om rättskraftens verkningar.

The thesis is focused on UN-authorized multinational miltary operations and their involvement in armed conflict as a possible party to it. The aim of the research is to define the notion of "armed conflict" and "party to armed conflict" as well as to investigate under what circumstances  multinational military operations, including peace operations, may become party to an armed conflict, both de facto and de jure.

Momsen i Sverige är uppdelad i olika satser, dessa är 0, 6, 12 och 25 procent. Den vanligaste momssatsen är 25 procent. Enligt 3 kap. 11 a § i mervärdesskattelagen (1994:200) (ML) erbjuds undantag från momsplikt om en verksamhet bedriver idrottslig verksamhet. De verksamheter som helt undantas från momsplikt på tillhandahållande av idrottslig verksamhet är sådana som anses vara icke-vinstdrivande subjekt, såsom staten, kommuner eller ideella föreningar. Vinstdrivande subjekt däremot, såsom kommersiella företag med vinstsyfte, kan enligt 7 kap. 1 § 3 st. 10 p. momslagen få en reducerad momssats på 6 procent istället för 25 procent om verksamheten betraktas som idrott. Det har emellertid visat sig att det förekommer avgränsningsproblem gällande vad som är idrott alternativt inte idrott. Det har framkommit i domar och ställningstaganden från Skatteverket att det föreligger problem vid avgöranden om den aktivitet som erbjuds är idrott eller rekreation, nöje och förströelse. Det är vanligt förekommande att nationella domstolar söker förhandsavgöranden från EU-domstolen för att de själva inte kan avgöra om en aktivitet är idrott.Idrottslig verksamhet i 3 kap. 11 a § momslagen saknar en definition. Detta gör det tämligen svårt för enskilda aktörer att avgöra om deras tillhandahållande är idrott enligt momslagen. Det är med tanke på samhällets utveckling och att det ständigt tillkommer nya sporter, som det uppstår problem när lagbestämmelsen inte specificerar vad som utgör idrott. Enskilda kan tolka lagrummet felaktigt i förhållande till egna värderingar om vad idrottsbegreppet innefattar. För att klargöra och utvidga begreppet idrottslig verksamhet som det ska förstås enligt momslagen måste således ledning sökas i rättskällor både i EU-rättslig och nationell bemärkelse samt i övriga källor som är vägledande på området.Resultatet av att det föreligger avgränsningsproblem leder till att rättssäkerheten kan ifrågasättas. Det förklarar sig naturligt att ett lagrum som inte kan tolkas tydligt brister i rättssäkerheten. Lagtexter som är vaga och inte innehåller definierade nyckelbegrepp resulterar i att den som berörs av lagen inte kan förutse konsekvenserna av sitt handlande utifrån lagtexten. Förutsebarheten kan anses vara en av de centralaste delarna i rättssäkerheten, det är särskilt viktigt när det kommer till skatterätten då felaktiga beslut eller bedömningar kan få betungande konsekvenser för den enskilde.Syftet med denna studie är att klargöra hur tolkning av begreppet idrottslig verksamhet ska gå till i förhållande till både EU-rätten samt svensk rätt och övriga källor. Vidare ämnar studien att undersöka huruvida bestämmelse i 3 kap. 11 a § ML är förutsebar i förhållande till rättssäkerheten.

No description available.

This thesis examines open distributed blockchain technology from a legal perspective. The blockchain is a technology used to secure and ensure the integrity of data in an unsafe digital environment. Traditionally, peer-to-peer networks (P2P-networks), synonymous with distributed networks, have faced the issue of ensuring the integrity of data and deterring scams such as double spending, which refers to someone using the same assets twice, and has discouraged people from using P2P-networks. Scams like double spending have been possible in the absence of a governing party ensuring the integrity of the data, that is until the introduction of Bitcoin in 2008, which introduced a cryptographic solution to ensuring the data’s integrity in a P2P electronic cash system. By relying on cryptography, instead of trusting institutions for the integrity of transactions, the introduction of Bitcoin facilitated a move towards decentralization where classical middleman services, like banking, are becoming obsolete.The General Data Protection Regulation (GDPR), which is to be implemented in all European Union (EU) member countries on May 25th, 2018, is a regulation that aims to harmonize data privacy laws across Europe. The GDPR introduces several fundamental rights and freedoms for natural persons regarding the protection of their personal data. This means that certain responsibilities are imposed on the responsible parties that process personal data.This thesis examines to which extent the GDPR is applicable to an open distributed blockchain and if the fundamental principles under the regulation can be upheld, respectively if the responsible parties can fulfill their responsibilities imposed by the regulation.

No description available.

No description available.

No description available.