No description available.

Bakgrund: Det är vanligt med psykisk och somatisk samsjuklighet och därför är det vanligt förkommande att patienter med psykisk ohälsa vårdas inom den somatiska vården. I tidigare forskning beskrivs att personer med psykisk ohälsa upplever att de inte blir bra behandlade i den somatiska vården och att de känner sig stigmatiserade och att sjuksköterskor har stigmatiserande attityder. Det valda vårdvetenskapligt teoretiskt perspektiv är personcentrerad vård som belyser relationen mellan patienten och sjuksköterskan. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: En allmän litteraturöversikt användes och denna inkluderade 11 vetenskapliga artiklar. Resultat: Likheter och skillnader i artiklarnas metod, syfte ochresultat presenterades. Artiklarnas resultat redovisades i fem teman som var betydelsen av kunskap, upplevda känslor, betydelsen av kommunikation, betydelsen av relation och oklart ansvar. Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter var att de saknade kunskap för att vårda patienter med psykisk ohälsa och att de var rädda och osäkra i mötet med patienterna.Sjuksköterskornas erfarenhet var också att de upplevde svårigheter att kommunicera och att ansvaret för dessa patienter var oklart.

Abstrakt  Samsjuklighet avseende psykiatrisk sjukdom och substansbrukssyndrom är ett utbrett folkhälsoproblem som de senaste åren har varit i fokus nationellt. Det finns en pågående utredning i Sverige som syftar till att kartlägga och förbättra samordnade vård- och behandlingsinsatser för denna patientgrupp. Ur ett sjuksköterskeperspektiv anses denna patientgrupp som vårdkrävande och att det finns komplicerande omständigheter i vården av dessa patienter. Ur ett omvårdnadsperspektiv ses relationen mellan sjuksköterska och patient som avgörande för personcentrerad vård som leder till upplevelsen av vård på lika villkor. Syfte: Att sammanställa kunskap om patienters upplevelser av psykiatrisk vård vid samsjuklighet avseende psykiatrisk sjukdom och substansbrukssyndrom.  Metod: Studien genomfördes som en metasyntes med kvalitativ innehållsanalys som analysmetod. Tolv vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades i litteraturstudien.  Resultat: Resultatet i studien utgörs av fem teman: Att känna behovet av en trygg vårdrelation, att känna sig övergiven men samtidigt vara hjälpsökande, att uppleva hinder till att söka vård, att känna sig sedd som människa och vikten av att känna sig bemött med kunskap och förståelse.  Slutsats: Specialistsjuksköterskor har en viktig roll för att minimera stigmatisering och främja likabehandling för denna patientgrupp. Genom ett holistiskt synsätt, anpassade insatser, ökad kunskap och samverkan mellan enheter kan upplevelsen av den psykiatriska vården förbättras

Bakgrund: Att leva som diagnostiserad med ett psykiatriskt tillstånd kan innebära flertalet utmaningar. Personer med psykiatriska tillstånd kan dagligen uppleva sig utsatta för fördomar, bevisligen inte enbart i sin vardag i samhället utan även inom vårdkontexten. Somatisk samsjuklighet är ett reellt problem som drabbar en stor del av de personer som diagnostiserats med psykiatriska tillstånd. Vårdpersonal beskrev upplevelser av rädsla och osäkerhet i möten med personer med psykiatriska tillstånd och de belyste bristande kunskaper kring hur de bör bemöta personer med psykiatriska tillstånd. Syfte: Syftet med studien var att belysa de erfarenheter personer med psykiatriska tillstånd beskrivit i kontakt med somatisk vård. Metod: Studien som utförts var en litteraturöversikt enligt Friberg. Genom sökningar med hjälp av databaser såsom Cinahl Complete och PubMed har författarna funnit studier som i litteraturöversikten analyserats och tematiserats. Resultat: Litteraturöversiktens resultat identifierade ett huvudtema: Psykiatriska patienters erfarenheter av somatisk vård och två underteman: Vårdpersonalens bemötande och Bemötandets betydelse för patienters upplevelser av delaktighet. Diskussion: Litteraturöversiktens resultat diskuterades i förhållande till utvalda budord från tidvattenmodellen. Resonemang fördes kring vikten av bemötande och delaktighet. / Background: Living with a psychiatric diagnosis may entail numerous challenges for the individual. People diagnosed with mental illness can daily experience a vulnerability to prejudice, not only in their everyday life in society but also within the healthcare context. Comorbidity is a substantial problem among a considerable part of the population with psychiatric diagnosis. Healthcare staff has described experiences of fear and uncertainty when dealing with people with psychiatric diagnosis, they enlightened a lack of knowledge when it comes to properly responding to the needs of people with a psychiatric diagnosis. Aim: The aim of this study was to investigate the experiences people with mental illness describe in contact with somatic healthcare. Method: The authors carried out a literature review. Through searches in databases such as Cinahl Complete and PubMed they have found articles that were analyzed and divided into themes. Result: The result of the literature review identified one main theme: Psychiatric patients’ experiences of somatic care and two subthemes: Healthcare staffs’ treatment and the treatments effect on patient participation. Discussion: The results found in the literature review were discussed in relation to chosen commitments from the tidal model. Reasoning arguments concerning treatment and ways to promote patient participation were held and discussed.

This article is about the application of the two coercive legislations, Care of Abusers (Special Provisions) Act (LVM) and  the Compulsory Psychiatric Care Act (LPT) when individuals suffer from comorbidity. The authority who files the application for coercive interventions differs between the legislations. In LVM the social welfare board files the application and in LPT the chief psychiatrist.  Earlier research has shown that the individuals of the comorbidity group do not get their needs met in either of the legislations. It has also occurred that concrete arguments which relate to statutory criteria are missing. Our aim was to gain knowledge about how the court argued for these criteria, especially in cases where comorbidity exist. Another aim was to see which legislation that gave legal impact. Finally, we wanted to examine the roles of the chief psychiatrist and the social welfare board in court negotiations. We decided to study twenty court cases from Administrative court, ten cases from LVM and ten from LPT where the same individual had been committed to coercive care according to both legislations, this to capture the comorbidity. We interpreted the documents using discourse analysis and selected two concepts, inspired by Foucault and Fairclough, that we thought could be fruitful for our analysis. The result shows that there is more often argumentation about if the legal criteria in LVM are fulfilled compared to LPT where the argumentation is less informative. This result may have been influenced by the secrecy of Law. We also found out that the legislation that was given legal impact depended on the authorities assess of which need that was most urgent. The last finding was that the chief psychiatrist`s opinion was never questioned by the court, but the statements made by the social welfare board was.

No description available.

Background: Patients with mental illness is commonly present in physical healthcare for either mental illness or both mental illness and physical illness. Earlier research shows that patients feel aggrieved and discriminated against by healthcare professionals in physical healthcare due to mental illness. Patient experience that they do not receive good care, increasing the suffering. Aim: The aim was to describe nurses' experiences of caring for patients with mental illness in physical healthcare. Method: Systematic literature review with a descriptive synthesis according to Evans (2002), where 14 qualitative research articles where analyzed with an inductive approach. Result: The nurses experienced patients with mental illness as a danger and as not being their responsibility. They could not meet the patients' needs and experienced a lack of knowledge to care for them. They were sceptical about these patients and described negative attitudes and prejudices against them, and that the physical healthcare environment was not suitable for those patients. Conclusion: Nurses need skills in psychiatric nursing and a broader introduction into the basic psychiatric care. These skills are necessary to provide quality care that protects patients’ privacy and dignity and reduces the stigma of patients with mental illness.

En av våra största folksjukdomar vi har i vårt samhälle är just psykisk ohälsa och det är inte något som minskar utan tvärtom ökar. Psykisk ohälsa är inte bara något som finns inom den psykiatriska vården utan även sjuksköterskor inom somatiken möter denna patientgrupp. Syftet med detta arbete är att gå närmare in i just sjuksköterskans upplevelse att vårda patienter med psykisk ohälsa. Detta arbete är en litteraturöversikt av nio stycken artiklar, både kvalitativa och kvantitativa. Resultatet består av tre stycken huvudteman, sjuksköterskans levda erfarenheter, organisatoriska faktorer och bristande kompetens. Utifrån våra huvudteman så skapade vi även åtta stycken underteman, attityder, rädsla och oro, positiva erfarenheter, brist på information, bristande utformning av vårdmiljö, personal och tidsbrist, brist på utbildning och okunskap. Utifrån de studier som analyserats i denna litteraturstudie framkom det att sjuksköterskor inom somatiken tyckte att det fanns en kunskapsbrist om psykisk ohälsa, och detta ledde till en oro och en osäkerhet när de bemötte dessa patienter. Denna okunskap kunde även leda till negativa erfarenheter vilket i sig skapade en negativ förförståelse för denna patientgrupp. Det visade sig även att patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska vården inte fick den optimala vård de behövde på grund av dessa faktorer. Med en ökad kunskap, utbildning och stöd från organisationen så skapas en trygghet och en minskad stigmatisering kring denna patientgrupp hos sjuksköterskan, och även ett minskat lidande hos patienten.

No description available.

Den här uppsatsen handlar om socialsekreterares perspektiv på sitt handlingsutrymme och hur socialsekreterare i sitt arbete samverkar med hälso- och sjukvården när en klient deltar i läkemedelsassisterad behandling. Syftet med studien är att öka kunskapen om handlingsutrymmet för socialsekreterare inom socialtjänsten i samverkan med hälso- och sjukvården kring klienter med läkemedelsassisterad behandling för opioidberoende. Vår studie har en induktiv ansats och är genomförd med hjälp av en kvalitativ metod med semi-strukturerade intervjuer. Materialet som analyserats består av sex intervjuer med åtta respondenter från socialtjänstens vuxenenhet missbruk. Vi använder oss av tidigare forskning som relaterar till samverkan i välfärdsorganisationen, en vetenskaplig artikel kring sidomissbruk och en vetenskaplig artikel ur en akademisk tidskrift som undersöker skillnader mellan privata och offentliga missbruksbehandlingar i USA. Resultatet har analyserats med hjälp av Lipskys teori om Street-level bureaucrats om handlingsutrymme och Bertalanffys systemteori för att få att förstå samverkan i ett helhetsperspektiv. Studiens resultat visar att socialtjänstens handlingsutrymme och samverkan finns inom den byråkratiska organisationens lagar och riktlinjer. Faktorer som ökar handlingsutrymmet och samverkan för socialsekreteraren är erfarenhet i yrket och allians med klientens motivation. Utmanande faktorer i handlingsutrymmet och samverkan med hälso- och sjukvården är när den byråkratiska organisationens mål med insatsen inte stämmer överens med klientens mål med insatsen. De mest framträdande faktorerna i vårt resultat som försvårar samverkan och begränsar handlingsutrymmet är sidomissbruk och samsjuklighet hos klienten.