Det här examensarbetet har gjorts i samarbete med företaget Simris Alg. Fokus har varit på att förhindra sedimenteringen av företagets kosttillskott av mikroalger. Sedimenteringen har förebyggts med olika förtjockningstillsatser där salt från en makroalg var den tillsats som gav bäst resultat. Tillsatserna blandades direkt i biomassan och utvärderingen gjordes i olika tillfällen under en vecka. Mikrobiologiska tester gjordes för att säkerställa kvalitén på biomassan. De tester som gjordes var för totalantal bakterier, Enterobacteriaceae och Vibrio. Till de två senare bakterierna användes selektiv agar och ingen mikrobiologiskt kontaminering visades. För kontroll av totalantalet bakterier var värdet 830 cfu/ml. Detta innebär att bakterier finns i produkten men förklarar inte av vilken sort de är. Det betyder att det lika gärna kan vara bra som skadliga bakterier som finns i produkten. En enkät gjordes för att undersöka människors inställning till alger och ta reda på om de känner till mikroalgernas egenskaper som livsmedel. 45 personer deltog, 26 kvinnor och 19 män. Resultatet av enkäten visade att kunskapen om mikroalgernas egenskaper var bristfälliga men de flesta var positiva med att använda alger som livsmedel. Generellt var män mer positiva till mikroalger än kvinnor.

I den här studien utvärderades polymererna Biofloc 10, Flopam EM 33 och Superfloc A 1883 flockningseffektivitet hos SVOAs, Stockholm Vatten och Avfall, reningsverk på Henriksdal. SVOA försöker ställa om till fossilfritt till 2030 och därför ställdes Biofloc 10, som är en fossilfri polymer, mot Flopam EM 33 och Superfloc A 1883, som är fossilbaserade.Metoderna för att utvärdera polymerernas flockningseffektivitet var ett laborativt utvärderingstest enligt instruktioner från Svensk Standard, SSI och test i full skala i olika reningsbassänger. Det laborativa utvärderingstestet hade inte tillräckligt med data för att kunna avgöra om Biofloc 10 var likvärdig de två fossilbaserade polymererna. Däremot påvisade de laborativa testerna att polymererna bör utvärderas i full skala då majoriteten av polymerernas doseringskoncentrationer klarade kraven som ställs av SSI.  Fullskaletesten resulterade i att samtliga polymerer medförde en sänkning av slamnivåerna vid tillsättning. Slamegenskaperna över bassängerna varierade kraftigt vilket medförde att polymerernas maximala flockningseffektiviteten inte kan undersökas. Den slutsats som kunde dras var att Biofloc 10 kan anses vara likvärdig resterande polymerer då den bidrog till en sänkning av slamnivåerna i bassängen. Fler tester med fler parametrar i full skala bör utföras där slamegenskaperna i bassängerna liknar varandra för att dra en säkrare slutsats om Biofloc 10 är likvärdig med de fossilbaserade polymererna. / In this study an evaluation was made on whether Biofloc 10, a fossil free polymer, is equal to the fossil-based polymers Flopam EM 33 and Superfloc A 1883 in terms of flocculant efficiency. The evaluation was done due to SVOA’s, Stockholm Vatten och Avfall, quest to re-convert their company to fossil free before the year 2030. A laboratory-scale and a full- scale evaluation was performed at Henrikdal’s water treatment plant to compare the flocculant’s efficiency. The laboratorial evaluation was performed according to the instructions by Svensk Standard, SSI, which resulted in that most of the concentration dosages of the polymers passed the requirements. Therefore, the laboratorial results qualify the polymers for a full-scale test to investigate their fully potential. Dosing the polymers individually in full-scale resulted in a degression of the sludge levels. Biofloc 10 could be considered to be equal to Flopam EM 33 and Superfloc A 1883 since it decreased the sludge levels. However, more data and tests with more factors and in an equal environment is demanded to make any certain conclusions considering Biofloc 10’s equality with the other investigated polymers.

Biogasproduktionen i Sverige ökar för varje år. På Sobacken i Borås produceras biogas från bland annat matavfall, slakteriavfall och avfall från livsmedelsindustrin. Varje dygn matas rötkammaren med 130 m3 slam. I framtiden kan det vara intressant att öka kapaciteten på biogasanläggningen. Detta kan göras genom att återföra förtjockad rötrest till rötkammaren. Denna studie undersöker möjligheten att sedimentera rötrest utan tillsats av polymerer och utvärderar metanaktiviteten i faserna.  Sedimenteringen utfördes i enlitersbägare under 24 timmar. De olika faserna överfördes i små reaktorer ihop med substrat. Det gjordes även blanker utan substrat. Reaktorerna placerades i vattenbad med omrörning vid 53,5 °C. Bildad metan analyserades i gaskromatograf.  Den största produktionen av metan skedde i rötresten och den minsta i klarfasen. Vi förväntade oss mest produktion initialt i bottenfasen vilket inte kan utläsas från resultaten. Om vi hade startat ett nytt försök med mer substrat kanske resultatet hade blivit annorlunda. / Biogas production in Sweden is increasing every year. The digester at Sobacken, Borås, is fed with 130 m3 of sludge each day. In the future the capacity of the biogas plant could be increased by recirculating thickened digestate to the process. This study examines the possibility to sediment digestate without the addition of polymers and evaluates the methane activity in the phases that arise.  The sedimentation was carried out in beakers of one litres for 24 hours. The different phases were transferred to small reactors and substrate was added. Blanks without any added substrate were also prepared. The reactors were places in a stirred water bath at 53.5 °C. Produced methane was analyzed in a gas chromatograph.  The largest amount of methane was produced in the digestate and the smallest amount in the clear phase. If we had set up a new experiment using more substrate the results might have been different.

Examensarbetet handlar om avslamningsbassänger och pumpgropar i Bolidens svenska underjordsgruvor. Avslamningsbassänger och pumpgropar är en del av vattenhanteringen i gruvorna. I dagsläget är designen och arbetssättet i gruvorna olika. Målet är att konstruera och dimensionera en avslamningsbassäng som passar alla gruvor samt dokumentera nuvarande design och arbetssätt. Syftet är att få fram ett underlag till en SOP (standard operating procedure).   Metodiken består främst av fältstudier som utförts i Kristinebergsgruvan, Renströmsgruvan, Kankbergsgruvan samt Garpenbergsgruvan. Även ett besök i en annan svensk underjordsgruva har gjorts för att se hur designen och arbetssättet ser ut i en gruva som inte tillhör Boliden. En enklare litteraturstudie har även genomförts för att dels få en inblick i hur optimal sedimentering fungerar samt om tidigare studier har gjorts om detta ämne. Tillämpning av Stokes lag samt Hazens ytbelastningsteori har använts för att dimensionera avslamningsbassängen med hänsyn till optimal sedimentering. Två olika designer på en pumpgrop och två olika designer på en avslamningsbassäng har tagits fram. En horisontell pumpgrop som kräver lite drivning i berget samt en mobil pumpgrop som är en färdig konstruktion vilken kan byggas ovanjord. I den mobila pumpgropen undviks sedimentering som gör att slamhanteringen kan flyttas till ett lämpligare ställe. Där det exempelvis är lättare att ta reda på slammet. För avslamningsbassängen togs det fram en enkel avslamningsbassäng samt två stycken parallella avslamningsbassänger där sedimentering sker i två steg. Med ett antagande att flödet in i avslamningsbassängen är 20 m3/h och partikelstorleken i slammet är 0,02 mm behöver arean vara 80 m2. Eftersom den beräknade sedimenteringshastigheten och ytbelastningen aldrig kan tillämpas fullt ut behöver bassängen överdimensioneras.

Den här rapporten presenterar ett examensarbete som har utförts på Boliden Mineral AB. Arbetet handlar om att förbättra pumphoarnas konstruktion för att minimera slitage och sedimentering av slurryn. Pumphoarna sitter i anslutning till slurrypumparna i anrikningsverket för att reglera flödet av slurry. Arbetet följer Boliden Mineral ABs egna projektmodell, från början till slut. Syftet med projektet är att få bättre kunskap om pumphoarna, hur slurryn rör sig samt hur och var slitage uppstår. Målet med projektet är att utveckla en standardiserad design av pumphoar för slurrypumpning, samt att standardisera sättet för att ta fram dessa i framtiden. Nuvarande konstruktion av Bolidenområdets pumpho utvärderas med hjälp av CFD-simuleringar. Resultatet visar slitage som uppstår vid pumphons inlopp, områden där sedimentering kan förekomma samt strömlinjer för partiklarna i slurryn. Nya koncept för att förbättra pumphons konstruktion tas fram. Koncepten genereras för att minimera slitaget vid inloppet på pumphon samt minska risken för sedimentering av slurryn. De framtagna koncepten utvärderas med hjälp av CFD-simuleringar, på samma sätt som för den nuvarande konstruktionen. Koncepten jämfördes sedan med den nuvarande pumphon. En kombination av två koncept valdes som den slutgiltiga konstruktionen då den uppfyllde arbetets mål bäst.

Ett avgörande steg i avloppsvattenrening med aktivslammetoden är att slammet kan avskiljas från det renade vattnet. Detta sker oftast i sedimenteringsbassänger. Sedimenteringsproblem är dock vanliga på många avloppsreningsverk, vilket kan leda till att föroreningar följer med utgående vatten. Studier om slamegenskaper är därför viktiga för att öka förståelsen för vilka faktorer som påverkar sedimenteringen och vad som kan göras för att minska problemen. I detta examensarbete har ett mindre avloppsreningsverk i Lövsta utanför Uppsala studerats. Ungefär en tredjedel av flödet till verket kommer från ett närliggande slakteri. Verket har återkommande problem med flytslam i slutsedimenteringsbassängen. Syftet med arbetet var att – genom litteraturstudier, provtagning, fullskaleförsök och analys – identifiera orsaker till flytslamproblemen. Även förslag till åtgärder skulle läggas fram. En utvärdering av reningsprocessen genomfördes dels utifrån befintliga mätdata, dels genom utförligare provtagningar och mätningar som gjordes under en treveckorsperiod i oktober. Höga nitrathalter observerades i vattnet, särskilt i den utjämningstank där flödesutjämning och förbehandling av slakterivattnet sker. De höga nitrathalterna, i kombination med en lång slamuppehållstid i slutsedimenteringsbassängen, bedömdes vara orsaken till flytslambildningen eftersom båda dessa faktorer gynnar uppkomsten av kvävgas genom denitrifikation. Det är denna gas som lyfter slammet från botten av bassängen till ytan. Två möjliga åtgärder för att lösa flytslamproblemen bedömdes vara genomförbara. Den ena var att öka bortpumpningen av slam från botten av slutsedimenteringsbassängen, för att förkorta slamuppehållstiden. Den andra var att denitrifiera vattnet innan det når slutsedimenteringen. Av dessa förslag ansågs det senare vara mer tilltalande ur både ekonomisk och miljömässig synvinkel. En strategi för att denitrifiera vattnet bedömdes vara intermittent luftning av utjämningstanken. Denna luftningsstrategi tillämpades under en försöksperiod på tio veckor. Nitrathalterna mättes en eller två gånger i veckan under försöksperioden. En sänkning av nitrathalterna observerades: från 182 mg/l till som lägst 60 mg/l i utjämningstanken och från 65 mg/l till som lägst 18 mg/l i luftningsbassängen. Sänkningen var dock inte tillräcklig för att förhindra flytslambildning i sedimenteringsbassängerna. Den ofullständiga denitrifikationen berodde troligtvis på för låga BOD-halter i utjämningstanken. Vidare undersökningar behövs för att utvärdera och optimera kvävereningen genom intermittent luftning. / One of the most crucial steps in wastewater treatment with activated sludge is the separation of sludge from the treated effluent. This is most often done by sedimentation in clarifiers. Sedimentation problems are, however, common in many wastewater treatment plants, causing higher concentrations of pollutants in the effluent. Research on sludge characteristics is therefore important to increase the knowledge about which factors affect the sludge settling properties and what can be done to minimize problems. In this master thesis a small wastewater treatment plant in Lövsta outside Uppsala, Sweden, was investigated. About a third of the influent water to the plant comes from a slaughterhouse situated nearby. The plant suffers from recurrent problems with rising sludge in the secondary clarifier. The purpose of this thesis was to – through literature studies, sampling, full scale experiments and analysis – identify causes for the rising sludge problem. Also, suggestions to remedy the problem were to be presented. An evaluation of the treatment process was conducted from existing measurement data and from sampling and measuring done for three weeks in October. High concentrations of nitrate were found in the water, especially in the equalization tank, where flow equalization and primary treatment of the slaughterhouse wastewater takes place. The high concentrations of nitrate, in combination with a long sludge retention time in the secondary clarifier, were judged to be the reason for the formation of rising sludge. Both of these factors stimulate the development of nitrogen gas through denitrification. This gas lifts the sludge from the bottom of the clarifier to the water surface. Two possible solutions to the rising sludge problem were considered feasible. One was to increase the pumping of sludge from the bottom of the secondary clarifier, to decrease the sludge retention time. The second was to denitrify the water before it reaches the clarifiers. Of these two suggestions, the second was regarded as more appealing from both an economical and an environmental point of view. One method to denitrify the water was deemed to be intermittent aeration in the equalization tank. This aeration strategy was implemented for ten weeks. Nitrate concentrations were measured one or two times a week for this period of time. A decrease in nitrate concentrations was observed: from 182 mg/L to at its lowest 62 mg/L in the equalization tank, and from 65 mg/L to at its lowest 18 mg/L in the aeration tank. The decrease was, however, not enough to prevent formation of rising sludge in the clarifiers. The incomplete denitrification process was thought to be due to low concentrations of BOD in the equalization tank. Further studies need to be carried out to evaluate and optimize the nitrogen removal through intermittent aeration.

Nanoparticles are used in many different applications because of their small size and unique properties. The usage is increasing rapidly, which will increase the nanoparticle exposure to the environment. Up till now, environmental behavior and ecotoxicology of nanoparticles have only been studied to a certain extent and because of the increasing usage, research should focus more on nanoparticle behavior and ecotoxicology. An effective way of studying nanoparticles in aqueous environments is to use mathematical models. In this study, the In vitro Sedimentation, Diffusion, and Dosimetry (ISDD) model was investigated and applied to copper, manganese, and zinc oxide nanoparticles to determine their sedimentation velocity in 1 mM NaClO4(aq).   The results show that the simulated sedimentation of nanoparticles in solution, i.e. the output from the ISDD model, can vary a lot depending on some of the input parameters in the model. The fact that some of these parameters have to be estimated increases the uncertainty of the ISDD model, although it is possible to yield results in great agreement with experimentally determined sedimentation velocities for the studied systems. The simulation results could always be explained by the theory behind it, which increases the reliability of the ISDD model.   The possibility of measuring the effective density of nanoparticle agglomerates using the volumetric centrifugation method was also investigated. This method makes it possible to avoid estimating the fractal dimension, an input parameter with great uncertainty in the ISDD model. The results look promising, although further investigation is needed.    The ISDD model seems to be a promising model for future simulation work. The model should be investigated further in order to minimize the uncertainties due to estimations. The possibility to predict nanoparticle sedimentation using a mathematical model will save a lot of time and money, and it can be a helpful tool in the extensive work of identifying the behavior of nanoparticles in aqueous environments.

I detta projekt har experiment utförts med mål att förse kommunalförbundet Norrvatten med data som kan användas som underlag för beslutsfattande angående om deras fällningslinjer i vattenreningsprocessen ska köras i flotation eller sedimentering. För detta ändamål har koncentrationen av poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) samt karaktär av agglomererade partiklar (flockar) undersökts och jämförts mellan fällningslinjer som körs i olika konfigurationer. För flockkaraktär har skapandet och stabiliteten av flockar varit av intresse, eftersom flotation har ett mer turbulent flöde där flockarna riskerar att brista. Partikelstorlek, storleksfördelning och zeta potential identifierades som egenskaper som reflekterar flockarnas karaktär, dessa analyserades i en zetasizer. Koncentrationen av elva vanligt förekommande PFAS ämnen analyserades i projektet. Resultatet av flockkaraktär tyder på att det ej fanns någon större skillnad i skapandet av flockar samt deras stabilitet mellan de olika fällningslinjerna som undersökts. Detta eftersom zeta potentialen var identisk (-6.45 mV) för de analyserade proverna från respektive process. Analyserna och provberedningen bedömdes ha en hög mätosäkerhet, och några förbättringar som föreslås för att öka säkerheten är genomförande av komplementerande fotoanalys för att bekräfta likheter i utseende mellan flockar, samt att genomföra mer analyser så att en statistisk giltighet av analysen kan kvantifieras. För PFAS koncentrationen så var koncentrationen av PFAS lägre i utgående vatten från fällningslinje som körs i sedimentation (7.5 ng/l), jämfört med prov från linje som körs i flotation (9.2 ng/l). För fällningslinjen som kördes i flotation så skapades skum med höga koncentrationer av PFAS (3800 ng/l) jämfört med analyserade vattenprover (5.5–9.2 ng/l), detta identifierades som en potentiell källa för PFAS-avlägsning. Resultaten av PFAS baserades endast på en provtagningsserie, och förbättringar av validitet kan åstadkommas genom samling av mer analysdata för samma processer, och genom att analysera ett av proverna i två olika instrument, som båda analyserar PFAS koncentration. / In this project, attempts have been made to collect data that allows the municipal association Norrvatten in the decision-making process on the  flotation/ sedimentation step of their water treatment process. In this sense, poly- and perfluorinated alkyl substances (PFAS) concentration and the characteristics of agglomerated particles (flocs) have been investigated and compared between the two modes that the process can be operated. For the floc characteristics, the creation and stability of the flocs were investigated, and the particle size, size distribution and zeta potential was identified as important properties and thereafter analysed using the instrument zetasizer. The concentration of eleven different PFAS compounds were analysed. The results of floc characteristics show that there is no major difference in creation and breakage of flocs in the two investigated modes, since the analysed samples had the same zeta potential, -6.45 mV. The results were deemed uncertain because of varying results, and improvement suggestions include using photoanalysis to confirm similar floc appearances and to produce more data so a statistical validity can be quantified. As for the PFAS concentration, the concentration of PFAS were slightly lower in the treatment step in which sedimentation was utilized (7.5 ng/l) compared to when flotation was utilized (9.2 ng/l). The flotation mode did, however, create foam with a high PFAS concentration (3800 ng/l) compared to the liquid samples (5.5-9.2 ng/l), so a potential PFAS removal source was identified. The results were based on one sample series, so improvements of validity can be achieved by gathering more data, analysing more samples, and analysing the same sample in two different instruments measuring PFAS concentrations.

Sepsis characterized by severe bloodstream bacterial infection that results in high mortality rates and medical expenses has become a global healthcare challenge. The current clinical sepsis diagnosis is based on blood culture and requires a long waiting time, delaying effective treatments. The emerging sepsis diagnosis shortens the turn-around of time but requires an efficient bacteria separation from the blood beforehand. In this master’s degree project, a new filter-based method of separating bacteria from the blood is investigated to meet the clinical need for future sepsis diagnosis. The separation device is controlled within the size of a centrifuge falcon tube and integrated with a slanted filter inside. Through a centrifuge, blood cells and bacteria are maneuvered toward the filter and separated by it. Using the optimal design, at concentrations as low as 100 CFU/mL, the device can recover around 30% of bacteria of E. coli, K. pneumoniae, and S. aureus from 1 mL of whole blood within 60 minutes, and reject 99.4% RBCs from going through the filter. Bacteria recovery at 10 CFU/mL concentration demonstrated all-positive results, making this new separation method a promising candidate for future clinic needs in sepsis diagnosis. / Sepsis, som kännetecknas av svår bakterieinfektion i blodomloppet och leder till hög dödlighet och medicinska kostnader, har blivit en global utmaning inom hälso- och sjukvården. Den nuvarande kliniska diagnosen av sepsis baseras på blododling och kräver lång väntetid, vilket försenar effektiva behandlingar. Den framväxande diagnosmetoden för sepsis förkortar väntetiden men kräver effektiv separation av bakterier från blodet. I detta masterprojekt undersöks en ny filterbaserad metod för att separera bakterier från blodet för att möta den kliniska efterfrågan inom framtida sepsisdiagnostik. Separationsenheten kontrolleras inom storleken av en falcon-rör och är integrerad med en lutande filterinsats. Genom en centrifug manövreras blodceller och bakterier mot filtret och separeras av det. Genom att använda den optimala designen kan enheten återhämta cirka 30% av bakterierna E. coli, K. pneumoniae och S. aureus från 1 ml helblod med koncentrationer så låga som 100 CFU/ml inom 60 minuter, och avvisa 99,4% av de röda blodkropparna från att passera genom filtret. Återhämtningen av bakterier vid en koncentration av 10 CFU/ml visade helt positiva resultat, vilket gör denna nya separationsmetod till en lovande kandidat för framtida kliniska behov inom sepsisdiagnostik.

Skanska Grundläggning in Region Special wishes to gain an increased understanding of the extent to which it differs in the wear of percussion hammers and pilot drill crowns, depending on which driving medium is used in down-the-hole drilling, as well as logistical and economic aspects depending on the chosen method. Down-the-hole drilling means that the hammer works down in the borehole and forms one of the components at the far end of the drill string together with a drill bit. The blow of the hammer is created by air or water at high pressure. The piling method that is examined is drilled steel pipe piles, which means that a steel pipe pile is driven into the ground in step with the hammer and the drill bit's advancement. Once the desired depth has been reached, the drill string with the drill bit is pulled out of the casing and then the steel pipe pile is filled with concrete. The study aims to examine the products' lifespans and repair intervals from several different perspectives and set them against reality, as well as what the different methods have for differences regarding logistics and establishment. This is to create a basis for future decisions on the most suitable method of down-the-hole drilling. The beginning of the study consisted of qualitative preliminary interviews to identify and create a problem formulation that was dealt with via a literature study, five semi-structured interviews, eleven questionnaires, internal data from drilling protocols and purchasing. The result shows that there is some difference in wear in the hammer depending on whether it is an air or water powered system, the wear appears in different places and can have an impact on the life of the hammer. The wear that occurs most frequently on drill bit is grinding on the buttons. Geotechnical differences for various projects are a significant factor in the service life of the equipment. An air hammer requires that the air constantly being mixed with lubricating oil and that an air compressor consumes more diesel compared to a high-pressure pump for the equivalent water hammer. The handling of water that is flushed out of the borehole is considered a concern. To reduce wear on water hammers and thus fewer replacements and more repairs, a drill bit intended for water powered down-the-hole hammer should be used. DTH-drilling with an air hammer is considered an industry standard and a certain skepticism towards a water powered system may indicate inexperience. / Skanska Grundläggning inom Region Special önskar att få en ökad förståelse hur vida det skiljer sig vid slitage av hammare och pilotborrkrona beroende på vilket drivande medium som nyttjas vid sänkhammarborrning, samt logistiska och ekonomiska aspekter beroende på vald metod. Sänkhammarborrning innebär att hammaren arbetar nere i borrhålet och utgör en av komponenterna längst ut på borrsträngen tillsammans med en borrkrona. Hammarens slag skapas av luft eller vatten i högt tryck. Pålningsmetoden som undersöks är borrade stålrörspålar, det betyder att ett foderrör drivs ned i marken i takt med hammaren och borrkronans framfart. Väl när önskat djup uppnåtts lyfts borrsträngen med hammaren och piloten upp ur foderröret för att sedan fyllas upp med betong. Studien syftar till att undersöka produkternas livslängder och reparationsintervall från flera olika perspektiv och ställa dem emot verkligheten, samt vad dem olika metoderna har för olikheter kring logistik och etablering. Detta är för att skapa underlag för framtida beslut om mest lämplig metod av sänkhammarborrning. Studiens begynnelse bestod av kvalitativa förintervjuer för att identifiera och skapa en problemformulering som avhandlades via en litteraturstudie, fem semistrukturerade intervjuer, elva frågeformulär, interna data från borrningsprotokoll och inköp. Resultatet visar att det förekommer viss skillnad i slitage i hammaren beroende på om det är en luft- eller vattenanläggning, slitaget visar sig på olika ställen och kan ha betydelse för hammarens livslängd. Det slitage som uppträder mest frekvent på piloter är nedslipning av stift. Geotekniska egenskaper för olika projekt utgör en betydande faktor för utrustningens livslängd. En lufthammare är i behov av att luften konstant beblandas smörjolja och att en luftkompressor förbrukar mer diesel jämfört med en högtryckspump för motsvarande vattenhammare. Efterhanteringen av vatten som spolas upp anses vara ett bekymmer. För att minska slitage på vattenhammare och därmed färre byten och mer reparationer bör en pilotborrkrona avsedd för vattendriven sänkhammarborrning nyttjas. Sänkhammarborrning med lufthammare anses som branschstandard och en viss skepticism mot en vattendriven anläggning kan tyda på oerfarenhet.