<p>During the 19th centaury Liverpool was an industrial city of great magnitude owing to the well-established communication and infrastructure in the area. During the 1950’s the industry decrease swiftly - and although Liverpool as a city gain interest as a result of the sensation of the Merseybeat and The Beatles - the reduction continued through the 70’s and during the 80’s the people of Liverpool suffered from great unemployment. Today Liverpool is a post-industrial city with a growing experience economy that mainly benefits from The Beatles tourism and the Merseybeat-era. The focus of these studies is the experience economy in Liverpool as a result of globalization and production in the late modernity. The study is bases on “partaking” observations and interviews with some of those involved with the experience economy.</p>

<p>Denna studie handlar om hur föräldrar ser på sin föräldraroll idag och vi har valt att betrakta det ur ett sociologiskt perspektiv med sociokulturella teorier. Syftet är att undersöka senmoderna föräldrars syn på sin roll som uppfostrare under deras barn/barns uppväxt. Vi ställer oss frågorna: Vad innebär en senmodern, god uppfostran och hur vill föräldrarna att deras barn ska leva som vuxna? Vi använder oss av en kvalitativ forskningsmetod, fokusgruppsintervjuer, där medlemmarna i gruppen interagerar och delar med sig av egna erfarenheter. Intervjumaterialet som ligger till grund för studien är analyserat horisontellt och sammanslaget. Vi intervjuar även "experter" som i yrket jobbar nära familjer. Den informationen kontrasterar och kompletterar gruppintervjuerna. I analysen utgår vi huvudsakligen från begrepp som sociologerna Beck, Bauman, Giddens och Habermas har använt för att beskriva det senmoderna samhället: <em>individualism, ambivalens, reflexivitet, självidentitet och självförverkligande; tid och stress, konsumism, livsvärld/systemvärld och förvetenskapligande av det privata</em>. Vi använder även några andra begrepp som kontrast mot det senmoderna<em>: familj och tradition; och uppfostran. </em>I diskussionen funderar vi över vad studien kan lära oss om det senmoderna föräldraskapet. Föräldrarna som intervjuats besitter en god förmåga att hantera senmodernitetens krav och snabba kast. Det viktigaste de vill ge sina barn är trygghet, kärlek och social kompetens för att barnen så småningom själva skall kunna bemästra sin framtid och sitt vuxenliv.</p>

Denna studie handlar om hur föräldrar ser på sin föräldraroll idag och vi har valt att betrakta det ur ett sociologiskt perspektiv med sociokulturella teorier. Syftet är att undersöka senmoderna föräldrars syn på sin roll som uppfostrare under deras barn/barns uppväxt. Vi ställer oss frågorna: Vad innebär en senmodern, god uppfostran och hur vill föräldrarna att deras barn ska leva som vuxna? Vi använder oss av en kvalitativ forskningsmetod, fokusgruppsintervjuer, där medlemmarna i gruppen interagerar och delar med sig av egna erfarenheter. Intervjumaterialet som ligger till grund för studien är analyserat horisontellt och sammanslaget. Vi intervjuar även "experter" som i yrket jobbar nära familjer. Den informationen kontrasterar och kompletterar gruppintervjuerna. I analysen utgår vi huvudsakligen från begrepp som sociologerna Beck, Bauman, Giddens och Habermas har använt för att beskriva det senmoderna samhället: individualism, ambivalens, reflexivitet, självidentitet och självförverkligande; tid och stress, konsumism, livsvärld/systemvärld och förvetenskapligande av det privata. Vi använder även några andra begrepp som kontrast mot det senmoderna: familj och tradition; och uppfostran. I diskussionen funderar vi över vad studien kan lära oss om det senmoderna föräldraskapet. Föräldrarna som intervjuats besitter en god förmåga att hantera senmodernitetens krav och snabba kast. Det viktigaste de vill ge sina barn är trygghet, kärlek och social kompetens för att barnen så småningom själva skall kunna bemästra sin framtid och sitt vuxenliv.

Denna uppsats är en kritisk diskursanalytisk studie av hur föräldraskap framställs i artiklar från 2005 års utgivning av föräldramagasinet Vi Föräldrar. Centralt för uppsatsen är hur genus och senmodernitet skapas och ger betydelse i det empiriska materialet. Uppsatsen vilar på en socialkonstruktionistiskt grund, vilket innebär att människan skapar och omskapar världen, och vår förståelse av denna sker i interaktion med andra människor. I analysen av det empiriska materialet har det framkommit att föräldraskap beskrivs som något enbart avsett för de heterosexuella och den tillhörande heterosexuella parrelationen. Detta bidrar till ett upprätthållande av den heterosexuella matrisen likväl som den dikotomiska uppdelningen av två kön som varandras motsatser upprätthålls. Trots detta finns en strävan i Vi Föräldrar mot en mer jämlik fördelning av föräldraskapet. I analysen har också framkommit att föräldraskap endast är avsett för en viss åldersgrupp och för de levandes i en heterosexuell relation, vilket tydliggjort senmodernitetens, med dess individualism, påverkan. Tre diskurser har funnits, ”diskursen om det goda föräldraskapet”, ”diskursen om heterosexualitet” och ”diskursen om barnets bästa”, dessa har sedan analyserats vidare med hjälp av Judith Butler, Anthony Giddens, Ulrich Beck och familjesociologisk teori.

During the 19th centaury Liverpool was an industrial city of great magnitude owing to the well-established communication and infrastructure in the area. During the 1950’s the industry decrease swiftly - and although Liverpool as a city gain interest as a result of the sensation of the Merseybeat and The Beatles - the reduction continued through the 70’s and during the 80’s the people of Liverpool suffered from great unemployment. Today Liverpool is a post-industrial city with a growing experience economy that mainly benefits from The Beatles tourism and the Merseybeat-era. The focus of these studies is the experience economy in Liverpool as a result of globalization and production in the late modernity. The study is bases on “partaking” observations and interviews with some of those involved with the experience economy.

Denna studie undersöker hur den hållbara kärleksrelationen i det senmoderna samhället ser ut. Hållbar kärlek är ett fascinerande fenomen under senmoderniteten som generellt präglas av individualisering med utbredd relationell rörlighet. Trots att detta har resulterat i mer flyktiga och instabila relationer är människans önskan att leva i en hållbar kärleksrelation stark. Det gör det intressant att i denna studie undersöka det karaktäristiska för en senmodern, hållbar kärleksrelation. Studien lutar sig på ett teoretiskt och begreppsligt ramverk uppbyggt kring Anthony Giddens tankar om senmoderniteten och dess rena förhållande samt Ulrich Beck och Elisabeth Beck-Gernsheim teori om kärleken som vår sekulära religion. Dialogiska intervjuer genomfördes med fem par enligt en hermeneutisk metodansats som varit gifta i minst 25 år. Studiens resultat presenterar en huvudtolkning som lyfter fram att hållbar kärlek är möjlig under senmoderna villkor då paret litar på kärleken men ändå inte tar den för given. Detta innebär förtröstan att kärleken kommer att bestå genom livets lopp men utan att förutsätta att det sker utan engagemang och omsorg eller att relationen behöver uppfylla en idealbild för att fungera. Jag menar att det är den bärande relationen som är förutsättningen för hållbar kärlek under senmoderniteten.

Syftet med studien var att undersöka det diakonala arbetets utformning och roll i dagens samhälle i förhållande till samhällsförändringar uppkomna genom modernitetens framväxt. Det har belysts att kyrkan har andra logiker än de som råder i vår senmoderna tid och därmed en annan tröghet och stabilitet än övriga samhällsinstitutioner. Genom att inte ingå i det moderna samhällets logiker är kyrkan inte en del av modernitetens expertsystem, vilket också skiljer det diakonala arbetet från omsorgsarbetet inom den övriga välfärdsstaten. En följd av att inte ingå i expertsystemen är att diakonens roll gentemot människor som kommer till verksamheten i viss grad kan vara den av en medmänniska snarare än expert och att idealism kan ges ett annat utrymme i arbetet. I viss mån är dock också det diakonala arbetet en del av expertsystemen. Det diakonala arbetet har olika roller i förhållande till den offentliga välfärden. Resultatet visar att arbetet till största delen är alternativt och komplementärt, vilket innebär att kyrkan tar vid där välfärdsstaten slutar, eller utför samma arbete, fast med en annan karaktär. Men i delar har arbetet en ersättande roll och motsvarar det som välfärdsstaten utför. Det diakonala arbetet har också en påtryckande, opinionsbildande roll när de uppmärksammar brister inom den offentliga sektorn. Slutligen är diakonernas roll i förhållande till välfärdsstaten att vara en brygga, där diakonen bistår med hjälp i människors kontakt med välfärdsstaten. Förändringar i det omgivande samhället påverkar vilka grupper av människor som kyrkans sociala verksamhet arbetar med och hur arbetet utformas. En ökad ekonomisk och psykisk utsatthet och ökade flyktingströmmar har påverkat det sociala arbetet. / The purpose of this study has been to investigate the design and role of the diaconal work in todays society in relation to social changes caused by the emergence of modernity. It has been illustrated that the logic of the church is different to that prevalent in late modernity and thereby possess a different inertia and stability than other societal institutions. By not being a part of the logic of modern society, the church is not a part of the expert systems of modernity, which also differentiates the diaconal work from the care work within the rest of the welfare state. A consequence of not being a part of these expert systems, is that the role of the deacon in relation to the people who come to the agency can, to a certain extent, be that of a fellow human being rather than expert, and that a idealism may play a larger part in the work. To a certain extent, the diaconal work is however part of the expert system. The diaconal work can be said to have different roles in relation to public welfare. The study shows that the work to a large extent may be seen as alternative and complimentary, meaning that the work takes place outside the area of the welfare state, or that the same work is done, but with a different character. In parts the role of the work is that of replacing i.e. corresponding to that of the welfare state. The diaconal work also has an urgent, opinion-forming role, when it addresses public sector deficiencies. Finally, the role of the deacon in relation to the welfare state is that of a bridge, helping people in their contacts with the welfare state. Changes in the surrounding society affect what groups of people that the Church social work is directed towards and how the work is being done. Increased economic and psychological vulnerability and the increased flow of refugees has affected the social work.

Trots lagliga föreskrifter och tydliga forskningsresultat är problemet med sexuella trakasserier utbrett inom arbetslivet. Utifrån ett senmodernt perspektiv belyser studien hur sexuella trakasserier kan förstås och diskuteras. Studien syftar till att undersöka hur sexuella trakasserier visar sig i arbetslivet genom berättelserna i metoo-uppropen. Arbetet har en induktiv ansats och använder kvalitativ innehållsanalys som metod. Resultatet mynnar ut i fem teman som alla berör gränser på olika sätt: Förlängning av fritiden, Skämten och skratten, Handlingsutrymme, Ansvarsfrågan samt Sexuella trakasserier - Begreppets gränser. Studiens slutsatser visar bland annat på att diskussionen och definitionen av vad som är sexuella trakasserier måste förtydligas. Det är därmed arbetsgivarens ansvar att se till att detta implementeras på arbetsplatsen.

Det senmoderna samhället har skapat förändringar kring sociala relationer där individer inte längre följer traditionella levnadsmönster. Studien utgår ifrån teorier kring parrelationer och senmodernitet. I senmoderniteten är det svårt att förutspå hur framtiden kommer att vara pågrund av de hastiga förändringarna och att senmodernitetens främsta kännetecken är valfrihet. Bland annat har parrelationer brutits fria från sociala och ekonomiska villkor och bedömning av parrelationer har blivit mer subjektivt. Uppsatsen har avsikt att empiriskt belysa hur unga vuxna pratar om och uppfattar parrelationer i det senmoderna samhället. Studiens material består av 7 enskilda semistrukturerade intervjuer med unga vuxna i åldrarna 18–30 år som har erfarenhet av parrelationer. Med hjälp av tematisk analys studeras empirin utifrån två teman:intima relationer och partnerval. Studien visar att unga vuxnas förståelse av parrelationer ligger väldigt nära Giddens idealtyp den rena relationen. I unga vuxnas uppfattningar av parrelationer finns en motsägelse och ett ambivalent sätt att betrakta en parrelation som både som källa till ontologisk trygghet samtidigt som det kan förstås som en risk för den egna självständigheten. Resultatet av studien visar även på att partnerval associeras till emotioner och attraktion baserat på personliga kvaliteter. Den ökade valfriheten har gett upphov till att unga vuxna förväntas visa sig otillgänglig inför potentiella partners för att öka det egna värdet på kärleksmarknaden.

Detta examensarbete syftar till att observera och diskutera bruket av en pedagogisk praxis som berör populär- och ungdomskultur inom bildämnet. Problemställningen täcker aspekter som den populärkulturella integrationen i dagens bildundervisning, ungdoms-kulturens fördelar och nackdelar i undervisningssammanhang, samt hur bildpedagoger kan närma sig en engagemangspedagogik som på lämpligt sätt drar fördel av populär- och ungdomskultur. Undersökningen som utfördes är en kvalitativ-kvantitativ intervju/enkät som fokuserar på tjugo stycken kommunalt yrkesverksamma lärare. Frågorna berörde punkter som deras föreställningar och resonemang kring den egna praktiken och dess tematiska innehåll och arbetsmetoder, samt vilka professionella värderingar de lägger till begrepp som tradition, ungdomskultur och senmodernitet i koppling till bildundervisning. Studien samlade också in data på lärararnas observationer gällande önskemål och viljor hos elever kring ett populärkulturellt ämnesinnehåll. Det framkom genom resultatet att moderna element, metoder och innehåll genomsyrar undervisningen i ungefär lika stor utsträckning som mer traditionellt, hantverksmässigt innehåll. Däremot visade sig en betydande, bristfällig koppling till vad som utgör en konventionell ungdomskultur. Resultat bidrog också med en djupare inblick i lärares syn på populärkulturella element i bildundervisningen, samt deras individuella förutsättningar att behandla ett sådant innehåll. Utifrån detta grundlades en uppsättning metodiska verktyg för bildpegagoger att vända sig till i ambitionen att berika undervisningen genom populär- och ungdomskultur. Slutligen fastställer arbetet att ungdomskulturella element används i bristande utsträckning i bildämnet samt att dess potential som läromedel och engagemangshöjare borde nyttjas bättre i senmodern tid.