No description available.

Due to a recent increase in usage of the concept of intimacy within social scientific research, the overarching aim of this work is to investigate its meaning and significance in contemporary social life. The first part of the thesis reviews research on intimacy. Intimacy is perceived as being vaguely defined as a concept, leading to insufficient discussions concerning the significance of intimacy both as a social concept and as a social phenomenon in contemporary western society. In order to become more clearly defined as a social concept to use in future research, intimacy needs to be investigated as a social phenomenon. The second part explores and analyses intimacy as a social phenomenon by way of three partly phenomenological and partly theoretical analyses: the phenomenology of intimacy, the arithmetic of intimacy and the dark sides of intimacy. The three analyses result in a definition of intimacy understood as a kind of sociality, or mode of social being, characterized by an oceanic experience, mutual and complete directedness between the ones being in relation, an experience of mental as well as physical closeness, and an experience of time as “durée”. The third part discusses the proposed definition of intimacy as sociality in relation to contemporary social theory. In relation to an understanding of contemporary western society as late modern or radicalized modern, intimacy as sociality is discussed as a radicalization of a rational sociality, characteristic for modern society. The discussion takes the form of a dialectic critique of modern dualistic theories, proposing a triadic (dialectic) alternative for understanding basic forms of sociality and social relations. The vague notion of intimacy as a concept suited to characterize social life in contemporary western society is supported by this proposition.

Syftet med denna studie är att belysa den senmoderna skolans värdegrund och urskilja dess samhälleliga funktion. Ideologi kommer således att vara ett centralt begrepp för att ringa in värdegrundens funktion varpå det metodologiska avstampet har gjorts i den ideologikritiska traditionen. Vidare baserar sig studien på ett teoretiskt ramverk som diskuterar såväl individualismens som kapitalismens inflytande på skolan i relation till dess syfte som fostrare och förmedlare. Ideologikritiken och teorin appliceras sedan på material från Skolverket, Skolinspektionen och likabehandlingplaner från olika svenska gymnasieskolor med intentionen att belysa relationen mellan det fostrande anspråket och kunskapsförmedling. Studiens resultat tyder på en skola och en värdegrund som befinner sig i förändring, vilken kan härledas till en brist på ett verkligt anspråk gentemot sitt syfte, eller en ”brist på en meningsfull helhet”. Utifrån studiens tes och Skolverkets material kan sålunda ett moralistiskt uttryck skönjas. Värdegrunden fyller därigenom en ideologisk funktion då den tillhandahåller en illusion som ger upphov till en snedvriden världssyn vari anspråket på godhet fortsatt kan uppfyllas utan något egentligt innehåll utanför fantasins sfär.

I denna studie undersöks hur kost och träning gestaltas i magasinen Aftonbladet Söndag och Expressen Söndag. I studien genomförs en kritisk diskursanalys utifrån Norman Faircloughs tredimensionella modell och kopplas till forskning och teorier om det senmoderna samhället.  Det globala och moderna samhället kännetecknas av föränderlighet och valmöjligheter, vilket har skapat en individ vars självidentitet har blivit ett så kallat självreflexivt projekt. Genom att analysera tidningsartiklarna med verktygen modalitet och värdering framkommer fyra övergripande teman som är Kost och träning som självidentitet; Självmedvetenhet och eget ansvar; Planering är a och o och Förändring och förbättring. Individen representeras som ensam ansvarig för att uppnå det som artikuleras som eftersträvansvärt eller nödvändigt och som någon som ständigt söker svar på nya metoder för att förverkliga eller uppdatera självet.  Samtliga artiklar har en hög grad av interdiskursivitet och de olika diskurserna korsar varandra vilket skapar otydliga gränser. De diskurser som främst finns representerade är reklamdiskursen, expertdiskursen, självhjälpsdiskursen och konsumtionsdiskursen. Diskurserna talar till självets reflexivitet, att följa en viss diet eller träningsform har blivit en del av individens självidentitet och är en form av rutinisering som främjar känslan av ontologisk trygghet. Genom att skapa material som får individen att tro att den vill ägna sig åt självförbättring och självförverkligande med koppling till kost och träning stärks även den rådande hegemonin.

Den svenska polisens dödsskjutningar av civila har ökat med drygt 100 % sedan 2010, av denna anledning väcktes intresset för att se hur 2018 års dödsskjutningar framställs av kvällspressen med hänsyn till det senmoderna samhället vi lever i. Syftet med studien är att undersöka hur två kvällstidningar rapporterar om polisens dödsskjutningar av civila mot bakgrund av senmoderniteten, därför används Faircloughs kritiska diskursanalys. Under analysens gång har fyra diskurser identifierats: ansvars-, osäkerhets-, offer-, och rättsdiskurs och samtliga av dessa diskurser kan kopplas till senmoderniteten. Vidare visar analysen att kvällstidningarnas sätt att rapportera om polisens dödsskjutningar av civila är i huvudsak bidragande till den bredare sociala praktiken, det vill säga senmoderniteten.

Syftet med studien är att skapa en ökad förståelse inom berörda yrkes- och studentgrupper för hur individer, som blivit rullstolsburna senare i livet, upplever sin identitet och eventuella identitetsförändringar. Resultatet tolkades utifrån Anthony Giddens teorier om senmodernitet och identitet samt Peter L. Berger och Thomas Luckmanns kunskapssociologiska perspektiv. Den tidigare forskningen har berört funktionshinder och identitet utifrån olika aspekter, dock har inte syftet för denna studie behandlats i sin helhet i andra studier. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex stycken respondenter för att nå deras upplevelser. Utifrån det material som inkommit genom intervjuerna har åtta stycken kategorier framträtt: självbild, yttre attribut, vanor och rutiner, arbete och fritid, relationer, bemötande från andra, drömmar och planer samt handikappanpassning. I studien framkommer att respondenterna använder framträdande och uppträdande för att påverka den spegling de får av omgivningen. Studien visar även att det har skett en förändring av respondenternas regimer och rutiner. En identitetsförändring har därmed skett hos respondenterna. I studien diskuteras även det faktum att respondenterna själva inte framhåller den identitetsförändring som påvisas i studien. Detta tyder på att respondenterna inte själva tänker på förändringen i sig, de tänker mer indirekt på förändringen genom att denna påverkat dem i olika situationer. I studien framkommer även vikten av det omgivande samhällets attityd gentemot den funktionshindrade när det gäller speglingen av individen. Detta är av relevans för de instanser i samhället som arbetar med frågor rörande funktionshinder.

<p>Syftet med studien är att skapa en ökad förståelse inom berörda yrkes- och studentgrupper för hur individer, som blivit rullstolsburna senare i livet, upplever sin identitet och eventuella identitetsförändringar. Resultatet tolkades utifrån Anthony Giddens teorier om senmodernitet och identitet samt Peter L. Berger och Thomas Luckmanns kunskapssociologiska perspektiv. Den tidigare forskningen har berört funktionshinder och identitet utifrån olika aspekter, dock har inte syftet för denna studie behandlats i sin helhet i andra studier. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex stycken respondenter för att nå deras upplevelser. Utifrån det material som inkommit genom intervjuerna har åtta stycken kategorier framträtt: självbild, yttre attribut, vanor och rutiner, arbete och fritid, relationer, bemötande från andra, drömmar och planer samt handikappanpassning. I studien framkommer att respondenterna använder framträdande och uppträdande för att påverka den spegling de får av omgivningen. Studien visar även att det har skett en förändring av respondenternas regimer och rutiner. En identitetsförändring har därmed skett hos respondenterna. I studien diskuteras även det faktum att respondenterna själva inte framhåller den identitetsförändring som påvisas i studien. Detta tyder på att respondenterna inte själva tänker på förändringen i sig, de tänker mer indirekt på förändringen genom att denna påverkat dem i olika situationer. I studien framkommer även vikten av det omgivande samhällets attityd gentemot den funktionshindrade när det gäller speglingen av individen. Detta är av relevans för de instanser i samhället som arbetar med frågor rörande funktionshinder.</p>

This study offers insights into the motif of monstrous corporality in a transmedia environment, through the vampire and zombie characters. Different narratives of corporeal transformation surround us constantly. On one hand, discourses of self-improvement in late modernity (Giddens 1991/2008) and ‘makeover culture’ (Johansson, 2006; 2012; Miller, 2008; Weber, 2009) demand a ‘creation of self’ through change and development, often in relation to physical appearance and bodily traits. On the other hand, numerous narratives of monstrosity and bodily change through destruction are also evident. This study takes on this double focus on corporality, against the backdrop of a late modern mediascape that has enabled people to imagine lives and possibilities different from their own through electronic mediation (Appadurai, 1996). As narratives now move between media platforms, new dimensions are brought to the imaginary, as different platforms interact differently with audiences. The aim of the study is to examine monstrous corporality in popular culture both in relation to media texts and audience practices through analyzes of representation, consumption and performance. The study examines medial and corporeal transformation through: concrete bodily change (the monstrous body), shifts between media platforms (transmedia) as well as the transmission of affect between media material and viewer (embodied spectatorship). These dimensions are explored in four empirical chapters, which examine two television series (True Blood and The Walking Dead) through textual analyses, the promotion of these series, audience participation (in online fora) and also participatory practices (Live action role play and zombie walks) through focus group interviews. The results indicate that the theme of monstrous corporeal change in TB and TWD reflects corporeal change in late modernity in several ways. Both transformations are focused on ‘before’ and ‘after’ and change of the monstrous body is connected to particular traits or parts of the body, which are also prominent in makeover culture narratives, such as skin, teeth and weight (appetite). The televisual narrative offers representations of bodily interiors and bodily harm that affect the viewers in a physical way, through an embodied spectatorship. The analyses of transmedia environments connected to the series indicate that the promotion of the programs use dimensions that emphasize the corporeal address, by bridging the gap between diegetic and actual reality. This is done through media environments (posters, websites and the like), and by introducing diegetic elements as actual, tangible objects in the actual reality of potential viewers. The analyses of posts on televisionwithoutpity.com show that participants use forum discussions as strategies to prolong and widen the media experience, and share it with others. Interviews with larpers and participants in zombie walks indicate that practices that stage the monstrous, also function as deepened embodied narrative experiences. Performances such as larps and zombie walks are interpreted as both conscious acts, and as strategies to handle unconscious performative (Butler, 1991/2006) dimensions of late modernity. Taken together, the zombie and vampire embody the pressures, risks and paradoxes connected to late modern makeover culture, and the mediated form they are presented through, tie them closer to those who engage in narratives about them.

The present study aims at the discussion of the contemporary forms of construction of selfidentity through the perspective prompted by the transformations ocurring in the health field. The increasing influence of the health promotional discourses in the media is reflected in the personal sphere, through the popularization of the “healthy lifestyles”. These are understood as supporting the construction of late modern identities. Within this phenomenon, we discuss the specific implications of the health eating discourse as portrayed in a specialized publication, attempting to the overlapping connections between lifestyle, food and discourse in the shaping of self-identities. Through this perspective, food is approached as bearing fundamental implications to the constitution of the individual. The present study is placed within the sociological theories on late modernity, the discourse analysis theories and the media as the provider of the symbolic content. / O presente estudo tem por objetivo discutir as formas de construção de identidade pessoal na contemporaneidade através da perspectiva das mudanças que ocorrem no campo da saúde. A crescente influência do discurso da promoção da saúde na mídia se reflete na esfera pessoal através da popularização dos “estilos de vida saudáveis”, que são observados como oferecendo um suporte para as identidades na modernidade tardia. Dentro deste fenômeno, discutimos as implicações específicas do discurso acerca da alimentação saudável em uma publicação especializada, atentando para as relações que se sobrepõem entre estilos de vida, comida e discurso como centrais para a constituição da identidade. A comida, nesta perspectiva, é vista a partir de suas implicações simbólicas para a constituição do indivíduo. Este estudo posiciona-se dentro das teorias sociológicas sobre a modernidade tardia, as teorias da análise de discurso e o campo da mídia como provedor do material simbólico. / Den aktuella studien syftar på att diskutera nutida form av konstruktion av självidentitet i mediala texter. Från det här perspektivet utgör hälsofrämjande diskurser ett verktyg för att bygga uppfattningar om sig själv där mat är ett särskilt viktigt symboliskt objekt i detta projekt. Inom detta fenomen, diskuteras den specifika innebörden av meddelanden kring hälsosam kosthållning som framförs i ett specialiserat tidningsmagasin. Fokus är på de överskridande förhållandena mellan livstil, mat och diskurser i skapandet av självidentitet. Studien befinner sig inom sociologiska teorier om senmodernitet, teorier om diskursanalys och media som en instans där symboliskt innehåll om subjektiviteter kan hittas.

The aim of this thesis is to study how self presentations and reflexive writing work as displaying identity in the school context. In the curriculum from 1994 and the current curriculum (GY11) for the Swedish upper secondary school, identity making is central in how the subject Swedish  is defined. It is through language and different media the student will strengthen her individual and cultural identity. The material consist of students’ texts, inspirational texts and an assignment from the national test 2008 in the subject Swedish from upper secondary school. I examine how these texts provide a context for the student's own self presentation. I see this as a situation of interaction between the school as an institution and students’ writing. The study is discourse analytical where self presentations produced within the school are linked to a societal and historical context, based on theories on reflexivity and modernity, communication and enterprise culture and individualization/subjectivity and power. The methodological tools are primarily drawn from Systemic Functional Grammar and Narrative analysis. The results indictate a clear interaction when it comes to content as well as form between self presentation / life story and the construction of the assignment and the inspirational texts that the school provides. The discursive practice has great impact on the students’ own stories about themselves, and shows how the students handle the the discursive framework and the prerequisite provided from the school. The study's main contribution to school and writing research is to show how this is carried out.