Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2007.

I work with the portrayal of the human mind and emotions in the form of animal sculptures. I sculpt images that hits me from nowhere. I leave subtle traces of myself on them, how I felt when I carved an eye might show. I am depicting myself and my emotions. Together with parts of poetic songlyrics and the body language of the figures I try to express a deeper and hidden sentiment within the sculptures. I want to communicate on an emotional level by creating objects that moves the viewer and makes them recognize the fragile and vulnerable parts of themselves, the broken parts of our inner self, the ugly stuff that’s hidden in the cracks of our minds. I want to lift it out in the light and see beauty in the saddest of feelings.

No description available.

No description available.

Det finns en skulptur som har börjat formas i tanken, som jag tänker mig är en del av den här essän och en del av min examensutställning. Den finns ännu inte i fysisk form, men den har en stegrande lust att bli till. Ett tag till får den röra sig fritt som en vild häst. När tiden är rätt ska den stanna i en frusen position och tilldelas sin fysiska form.En skulptur är full av beslut. Från början till slut och från topp till tå finns beslut. Jag tänker på en skulptur som tar en varelses gestalt, och hur besluten avtecknar sig med ögats riktning i förhållande till vart stortån pekar, med mungipornas små nyanser som avslöjar en sinnesstämning och händernas gester som välkomnar, avvisar eller skyddar, med fördelningen av kroppsvikten på fötterna som låter mig förstå om den vilar eller är på språng, med huvudets hållning som visar om den ställer en fråga eller ger ett svar. Alla dessa beslut tas under arbetet med en skulptur, men så händer något – ett misstag. Det ena ögat hamnar en aning snett och skelande, den fasta blicken som skulle se rakt in i betraktarens ögon förvandlas till skör osäkerhet, den som får mig att ömma för skulpturen. Ett misstag blåser liv i tinget och blir plötsligt den viktigaste och mest värdefulla kvaliteten hos skulpturen. / [I examensarbetet ingår utställningen "När jag tröttnade försökte jag hitta på nya sätt för oss att leka":] En rumslig installation bestående av en rund plattform ca 2,4 meter/diameter på golvet, över den hänger en roterande regnbåge ca 2,4 meter bred. Över regnbågen hänger en snömaskin som är styrd av en rörelsecensor i rummet, när någon stiger in dalar snön en kort stund. På ena kortsidan av rummet hänger en skulptur föreställande 5 blå droppar/tårar i en lodrät rad sammanlänkade med krokar. På motsatt vägg hänger en skulptur föreställande en hästsvans i regnbågsfärgat hår. På en av långsidorna hänger en skulptur föreställande ett enhörningshorn fäst på en\"trofé tavla". Material: Trä, gips, jesmonite, glasfiber, färg Teknik: Skulptur, blandad teknik

I självreflekterande och tvivel i frågan om konstnärligt arbete, inom och utom institutionen, är essän uppbyggd som ett textuellt kollage. Författarjaget lånar in ett flertal röster och framåtrörelsen i skrivandet används som en metod för att konkretisera tankar kring institution, kropp, kritik, och politik.

Vertikal odling är en växande trend och det är trevligt att ha växter hemma, det ger en känsla av hemtrevnad. Växter bidrar till bättre luftkvalité eftersom de genom fotosyntesen suger i gifter som finns i våran inomhusluft och samtidigt producerar de syre. Växter önskar vatten och ljus för att överleva och för att fotosyntesen ska fungera.   Som designer vill jag ge vertikal odling funktion och formkvalité. Det ska inte bara vara praktiskt utan estetiskt tilltalande. Ett smycke att sätta på väggen.

<p>Uppsatsen beskriver konstverket ”Vridning” av Kalmarkonstnären Anders Lönn. På den pre-ikonografiskanivån beskrivs verket i avseende på vad som är möjligt att konkret uppfatta med ögat, både gällande material och form på den plats där det står. På samma nivå beskrivs också vad som finns i konstverkets omedelbara närhet geografiskt, samt Kalmars lokalisering i förhållande till konstverket och regionen. Verket är placerat i den så kallade Karlsrorondellen strax söder om Kalmar. Rondellen är en punkt där tre huvudvägar och en lokal väg sammanstrålar. Konstverket reser sig 17 meter över marken och har verkat provokativt på vissa individer. ”Vridning” är välkänt i Kalmar och går i folkmun under beteckningen ”pinnen”. Materialet är trä och även marken i rondellen runt konstverket ingår i konstverkets idé.</p><p>På den ikonografiska nivån går analysen djupare och avser att besvara frågor som: Vad i Kalmar eller andra platser kan ha inspirerat konstnären. I generell mening; vad i traktens natur och kultur kan verka inspirerande för vilken som helst konstnär. Vår perception orsakar att vi drar till oss idéer i vår omgivning som sedan blandas och omtolkas. För en konstnär manifesteras resultatet av denna process genom olika konstverk. Uppsatsens ambition för denna nivå är således att knyta konstverket till konstnärens medvetna och omedvetna inspirationskällor i den lokala/regionala kulturen, vilken har stora delar gemensam med den nationella. Rubriken Material & Dimensioner relaterar till trämaterialet och de dimensioner som är förknippade med lokala/regionala/nationella byggnadsverk och skepp. Rubriken Form& Idé relaterar till formen i universell mening, d v s vilka andra konstverk runt om i världen som inspirerat både tidigare och senare konstnärer. Detta knyts till idén om hur formen påverkar betraktaren att uppfatta en rörelse i konstverket.</p><p>Den ikonologiska nivån ligger än djupare i den tidigare. Med hjälp av abstraktioner som beskriver individuella, mellanmänskliga och kollektiva skeenden och föreställningar avseendeklass, genus, kommunikation, möten, kopplade till material, form, idé och plats föreslås olika objekt som inspirationskällor. Förförståelsen jämförs med texter om t ex konstruktivism, den betydelsebärande skillnaden, gruppdynamik osv. Rubriken Material & Form relaterar tillmaterialet som klassbärare och varaktighet, formen som genusbetydande och avantgardistiska referenser. Rubriken Plats & Idé behandlar vägarnas och vägskälens betydelse för människors möten och kommunikation, liksom hur en plats kan bära individers identitet och meningsföreställningar.</p><p>Diskussionen landar i att ett konstverk som visar upp sig offentligt, utan att människor aktivtbehöver välja om de vill ta del av det inte, uppenbarligen kan verka mer provocerande än institutionell konst. Det kan också sammanbinda en lokalbefolkning, utgöra en del av dess identitet. En handfull skulle kanske fortfarande lättat andas ut om det plockades ned, men de flesta skulle nog ändå sörja ett förlorat sjö- och landmärke som tillhör kollektivet.</p>

Jag har med denna uppsats undersökt hur den franske målaren och skulptören Jean Dubuffet (1901-1985) arbetade med olika material med ett fokus på de materialval han gjorde för sina skulpturer. Jag har valt att se närmare på tre monumentala skulpturer som Dubuffet skapade under 1970-talet och även undersökt vad han genom verkens material kommunicerar. Vidare har jag analyserat och diskuterat verkens motiv och utformning för att understödja min diskussion om materialets egenskaper. Dubuffet intresserade sig som så många andra konstnärer för de avantgardisitska idéer som spred sig i mellankrigstidens Europa. Dubuffet ville föra en konstnärlig revolution mot den etablerade kultureliten och mot den klassiska konsten som han ansåg formats av den västerländska kulturen. Vidare var han mycket intresserad av material och hur material i sig kunde påverka konstens utformning och mening och han ägnade en stor del av sin karriär till att experimentera med olika naturliga material. Under 1960-talet började Dubuffet ägna all sin tid åt att skulptera och för de första skulpturserierna använde han endast naturliga och okonventionella material. Efter några år började Dubuffet istället arbeta med syntetiska material vilket jag för min uppsats har valt att undersöka anledningen till. Det naturliga som hans tidigare verk uttrycks av försvinner i samband med de nya syntetiska materialen. De syntetiska materialen bidrog dock till att Dubuffet enklare kunde skapa storskaliga verk då de inte var lika tunga utan enklare att hantera och arbeta med än de naturliga materialen. Jag har kommit fram till att materialets funktionalitet kan ha varit av betydelse då det syntetiska materialet troligtsvis är mer hållbart på längre sikt. De syntetiska materialen tror jag också lämpade sig bättre för det yviga och odetaljerade formspråket som jag anser samtliga undersökningsobjekt uttrycks av. Dock har jag kommit fram till att den djärvhet som jag anser karaktäriserar Dubuffets konst bibehålls och uttrycks även genom de senare verken skapade med de syntetiska materialen. Jag har dragit slutsatsen att Dubuffet genomgick en konstnärlig utveckling som innebar att han ville undersöka och arbeta med olika nya material för att kunna förverkliga sina konstnärliga visioner. Slutligen så tror jag att hans uppdragsgivares önskemål även kan ha påverkat hans val av material.

Tony Craggs Skulpturen changieren zwischen Gegenständlichkeit und Ungegenständlichkeit. Obwohl der Körper des Künstlers in seinen gegenwärtigen Skulpturen physisch nicht mehr anwesend ist, bildet die Beziehung zwischen dem Mensch und den Dingen noch immer den wesentlichen Hintergrund von Craggs Skulpturen. Die Darstellung von Bewegung in den beiden Werkgruppen Early Forms und Rational Beings unternimmt nicht den Versuch, physische Bewegungsabläufe des menschlichen Körpers figurativ abzubilden. Vielmehr interessiert es den Künstler, verschiedene Eigenschaften von Bewegung in Form zu fassen.