No description available.

Trots all forskning som är gjord inom området postoperativ smärta, kvarstår det faktum att många patienter upplever otillfredsställelse i sin smärtlindring. Syftet med denna studie var att beskriva och analysera aktuell forskning om vad som påverkar sjuksköterskans smärtbedömning vid postoperativ omvårdnad. Studien har genomförts som en litteraturstudie med kvalitativ ansats. I resultatet framkom fyra kategorier som tydligt beskriver de områden som påverkar sjuksköterskans smärtbedömning: (1) patientens sätt att visa smärta, (2) patientens uttalande, (3) erfarenhetsbaserad bedömning och (4) rådande normer. När sjuksköterskan smärtbedömer vägs ofta flera av dessa kategorier in, genom att man utefter tidigare erfarenhet observerar den generella framtoningen, i kombination med patientens vitala tecken. Resultatet visar att när sjuksköterskan lyssnar på det patienten säger, stämmer sjuksköterskans smärtbedömning bäst överens med patientens egen bedömning av smärtan. I resultatet framkommer också att de sociala normer som råder på arbetsplatsen har stor påverkan på hur sjuksköterskan väljer att smärtbedöma. / In spite of all the research done in the field of postoperative pain, the fact remains that a number of patients still experience unrelieved pain postoperatively. The aim of this study was to describe and analyse current research in the areas that affect nurses pain assessment in the care of postoperative patients. The study has been accomplished as a literature study with a qualitative approach. From the result four categories emerged that distinctly describe the areas that affect nurses pain assessment: (1) patients way of showing pain, (2) what the patient says, (3) assessment based on experience and (4) prevailing norms. In pain assessment the nurse often uses several of these categories. Using earlier experiences, the nurse observes the general appearance of the patient combined with vital signs. The result shows that when the nurse listens to the patient, her pain assessment is most consistent with the patients own assessment. The result also reveals that social patterns existing in the working unit has a big influence on nurses pain assessment.

Bakgrund: Långvarig smärta är den smärta som har pågått i mer än tre till sex månader, kroppsligt fyller den ingen funktion. Smärta är kopplat till lidande, då utgör familjen ett viktigt stöd. Upplevelsen av hopp kan påverka ett sjukdomsförlopp positivt. Syfte: Studiens syfte var att belysa drabbade personers erfarenheter av långvarig smärta. – Hur hanteras den livsförändring som långvarig smärta bär med sig? – Hur påverkas hoppet av det lidande som långvarig smärta är starkt förknippat med? – Vilken betydelse har den långvariga smärtan i familj, relationer och det sociala livet? Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie och baseras på nio vetenskapliga, kvalitativa artiklar hämtade ur databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. De nio artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av en granskningsmall och analys av data gjordes genom en innehållsanalys. Resultat: De drabbades erfarenheter visar att hoppet har en positiv inverkan på långvarig smärta. Med hjälp av olika strategier kring hanteringen av smärtan kan lidande lindras och hoppet främjas. Närstående och sjukvården har en hjälpande roll och trots långvarig smärta kan den drabbade uppnå en god livskvalité. Slutsats: Livskvalitén främjas av hoppets påverkan på lidandet. Närstående och sjukvård utgör ett viktigt stöd i hanteringen av smärtan.

Syfte. Syftet med denna studie var att undersöka patienters upplevelse av smärtbehandlingens kvalitet samt hur sjuksköterskor följer riktlinjerna för smärtbehandling. Metod. Studien utformades som en deskriptiv tvärsnittsstudie. Patienter som genomgått kirurgi tilldelades en enkät angående sina upplevelser av smärtbehandlingens kvalitet samt att en journalgranskning genomfördes. Resultat. Sammanlagt deltog 58 patienter. Patienterna ansåg att deras smärtupplevelser togs på allvar av sjuksköterskorna (m=4,7). De ansåg även att de erbjöds smärtlindring tills dess att de blev tillfredställda med den smärtlindrande effekten (m= 4,6). Patienterna upplevde i mindre utsträckning att de blivit regelbundet smärtskattade (m= 3,7). Av de deltagande patienterna skattade 25 % ett VAS-värde över tre vid det tillfälle enkäterna ifylldes. Resultatet visade att ett VAS-värde över tre ej behandlades enligt riktlinjerna (n=13) eller utvärderades (n=34). Journalgranskningen visade att 50 % (n=29) av journalerna saknade ett dokumenterat VAS-värde från det andra postoperativa dygnet. Slutsats. Patienter var nöjda med smärtlindring samt vård och behandling, dock uppnås inte de kvalitetsmål som finns angående dokumentation av smärtskattning. Regelbunden uppföljning av denna studie kan ge en förbättring av patienternas upplevelse av smärtbehandlingen samt dokumentation inom området.

Syftet med denna enkätstudie var att undersöka prevalensen av muskuloskeletal värk och smärta hos datoranvändare, ta reda på hur många timmar de ägnat sig åt fysisk aktivitet, och träning varje vecka den senaste månaden samt att ta reda på om det förelåg någon association mellan upplevd värk och träning. Ytterligare ett syfte var att ta reda på om individerna vidtagit några åtgärder för att lindra värk eller för att förhindra att värk uppstår. 70 enkäter skickades ut via google docs och den besvarades av 47 stycken varav 25 var kvinnor (53 %) och 22 var män (47 %). Resultatet visade att totalt 27 respondenter (57 %) rapporterade att de upplevt värk eller smärta den senaste månaden varav 18 var kvinnor (72 %) och 9 var män (41 %). Alla respondenter hade varit fysiskt aktiva och nästan alla hade motionerat den senaste månaden. Antalet timmar varierade och olika jämförelser gjordes beroende på hur många timmar de varit fysiskt aktiva och motionerat. Resultatet visade att värk och träning hade följande samband med varandra: Det var en större andel som rapporterade att de upplevt värk av dem som motionerade mindre än fyra timmar per vecka än dem som motionerade i fyra timmar eller mer per vecka. Det var också en högre andel som upplevde värk av dem som inte utfört någon intensiv träning i jämförelse med dem som utfört intensiv träning. 25 individer (53 %) hade vidtagit en eller flera åtgärder för att minska eller lindra besvär i nacke, skuldror eller axlar. De vanligaste åtgärderna var att ändra arbetsställning och att ta medicin. Slutsatsen för denna studie är att det tycks finnas en relation mellan träning och upplevd värk.

Smärta är en av de vanligaste anledningarna till att människor söker vård. Omvårdnad vid smärta har en central roll i sjuksköterskan arbetsuppgifter. Traditionellt behandlas smärta med läkemedel samt specifika omvårdnadsåtgärder. För att utöka möjligheten till individuellt anpassad smärtlindring kan sjuksköterskan använda sig av komplementär- och alternativmedicin så som musikintervention. Komplementär- och alternativmedicin syftar till att lindra smärta genom att stimulera andra sinnen. Syftet var att beskriva musikens effekt på patienter med smärta. Litteraturstudien baseras på nio vetenskapliga artiklar som bearbetats med stöd av innehållsanalys. Sju av dessa nio artiklar visar att musik har positiv effekt på smärta mätt med Visuell Analog Skala. Enbart en studie har kunnat påvisa positiv effekt av fysiologiska parametrar. Ingen reducering av läkemedelskonsumtion har rapporterats. Slutsats: Musikintervention är en effektiv metod för att lindra smärta och bör tillämpas i det kliniska omvårdnadsarbetet.

Syfte: Att belysa faktorer i bemötandet från vårdpersonal som är gynnsamma i vården av patienter med kronisk smärta. Teoretisk referensram: Smärta är en subjektiv upplevelse påverkad av patientens kontext. Maslows behovsteori har använts som referens till vilka behov patienter måste få tillgodosedda för att kunna uppnå välbefinnande, uppleva hälsa och livskvalitet. Erikssons omvårdnadsteori om lidande har använts för att ge en djupare bild av smärtans komplexitet.  Metod: Denna studie är utformad som en systematisk litteraturstudie. Urvalet inkluderade alla patienter med kronisk smärtproblematik utan hänsyn till bakomliggande orsaker.  Resultat: Patienter med kronisk smärta uppger fem områden; kunskap skapar trygghet, smärtbekräftelse, vikten av en fungerande vårdkedja, patientens ställföreträdare, subjektiva upplevelser som utgångspunkt för smärtbehandling som betydelsefulla i deras vårdkontakter. Patienter upplever att det centrala är att få sin smärta accepterad för en fungerande vård. Slutsats: Resultatet påvisar vikten av att patienten känner sig bekräftad och trodd på av vårdpersonalen i sin smärtredogörelse. Om patienten upplever en känsla av misstrohet från vårdpersonalen kan svårigheter uppstå i kommunikationen mellan patient och vårdpersonal vilket kan resultera i att patienten inte får adekvat smärtlindring. Då smärtan är en subjektiv upplevelse kan patienten uppleva svårigheter att förmedla sin smärtsituation vilket ställer krav på sjuksköterskans lyhördhet.

Abstract The aim of this study was to examine to what extent documentation of pain assessment with Visual Analogue Scale (VAS) on patients with pain problems was carried out. The study also explored how the documentation followed the existing guidelines of pain. The material was analyzed with descriptive statistics and a qualitative content analysis. The results shows that 43,24 % of total 37 analyzed patient records contained documentation of pain with VAS on the day of hospitalization. All studied journals contained documentation of pain. 37 patient records were followed up during a three day period after pain-consultation at the ward. The results of VAS assessment at the ward day A was 27 %, day B: 24,3 % and day C: 13,5 %. The results of other documented pain problems at the wards were day A: 62,2 %, day B: 56,8 % and day C: 43,2 %. The study shows that there is a shortage in documentation and that the guidelines of the hospital are not followed.

Smärta är en obehaglig, subjektiv och individuell upplevelse som kan indelas i akut- och långvarig smärta beroende på dess tidsaspekt. En akut smärta kan övergå till långvarig smärta vilket minskar patientens livskvalitet och ökar den samhällsekonomiska kostnaden. Sjuksköterskan har en viktig funktion i att lindra patientens smärta då bedömning och behandling av smärta är en av sjuksköterskans huvuduppgifter. Trots att smärtforskningen har utvecklats anses smärtbehandlingen fortfarande vara otillräcklig. Därför är det relevant att belysa de faktorer som påverkar smärta och ökar möjligheten till en god smärtbehandling. Syftet med studien var att belysa psykologiska faktorers betydelse vid smärta och smärtbehandling. Litteraturstudien bestod av 19 vetenskapliga artiklar som granskades och analyserades. Resultatet visar att smärta och smärtbehandling påverkas av psykologiska faktorer såsom förväntningar, tidigare erfarenheter och känslomässigt tillstånd. Det är av betydelse att sjuksköterskan är medveten om de psykologiska faktorer som påverkar smärta och smärtbehandling. Genom denna kunskap kan en maximal smärtbehandling uppnås och risken för att den akuta smärtan övergår i långvarig smärta minimeras.

Syfte: Syftet med föreliggande studie är att studera smärtupplevelser, smärtfrekvens och smärtintensitet hos patienter med akut kranskärlssjukdom, som genomgår PCI-behandling med punktion av a. radialis, vid ett universitetssjukhus i mellansverige. Syftet är även att studera skillnaden i smärtfrekvens mellan män och kvinnor som genomgår PCI-behandling. Metod: Deskriptiv, komparativ tvärsnittstudie med kvantitativ ansats. Totalt 31 deltagare tillfrågades varav 20 medverkade i studien, bortfallet uppgick till 11. Datainsamling skedde med enkätfrågor rörande smärtfrekvens, -intensitet, -lokalisation och skede. Visuell analog skala (VAS) användes för att mäta smärtintensitet. Data sammanställdes i stapeldiagram i Microsoft Word samt Statistical Packages for the Social Sciences. Resultat: I studien upplevde 5 (n=20) deltagare smärta, lokalbedövning samt kateter införande var de skeden där flest deltagare upplevde smärta, den vanligaste lokalisationen var i underarmen oberoende av skede. Högst skattade smärtintensitet var 9 (0-10) på VAS-skalan och upplevdes i annan kroppsdel. Av de kvinnliga deltagarna (n=5) upplevde 60% smärta och av de manliga (n=15) upplevde 20% smärta. Det var ingen signifikant skillnad i smärtfrekvens mellan könen, p=0,371. Slutsats: Resultatet visar att 25% av deltagarna upplevde smärta i samband med PCI-behandling. Det vanligaste skedet där smärta upplevdes var lokalbedövning.  Smärtans lokalisation var vanligast förlagd till underarmen. Ingen signifikant skillnad mellan män och kvinnors smärtfrekvenser har påvisats. / Aim: The aim with this study was to measure the sensation of pain, pain frequency and the intensity of pain in patients with acute coronary heart disease, whom experienced PCI-treatment with catheterization, through a. radialis, at a university hospital in central Sweden. The aim was also to study differences in pain frequency between men and women who experienced PCI-treatment. Method: Descriptive, comparative cross-sectional study with a quantitative approach. A total of 31 participants where asked of which 20 chose to partake in the study, the non-respons was counted to 11. The data was collected with a survey regarding pain frequency,  -intensity, -localization and phase. Visual analog scale (VAS) was used to estimate intensity of pain. Data was compiled into bar charts in Microsoft Word and Statistical Packages for the Social Sciences.  Result: Five (n=20) of the participants experienced pain, local anesthesia and catheterization where the most common phase to experience pain. The most common localization to experience pain in was the forearm, disregarding any particular phase of the treatment. The highest intensity of pain where estimated to 9 (0-10) on the VAS-scale and was located to other limb. Among the female participants (n=5) 60% experienced pain and among the male participants (n=15) 20% experienced pain. There was no significant difference pain intensity between genders, p=0,371. Conclusion: The results show that 25% of the participants experienced pain during PCI-treatment. The most common phase to experience pain was during local anesthesia. The most common pain localization was the forearm. No significant differences in pain frequencies between men and women could be measured.