No description available.

Inom ambulanssjukvård är en av ambulanssjuksköterskans uppgifter att kunna ge patienten adekvat smärtlindring. Tidigare har det krävts en intravenös infart för detta, men sedan några år finns möjligheten att kunna ge smärtlindring intranasalt. Syftet med studien är att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av att administrera intranasal smärtlindring i den prehospitala vårdmiljön. Studien är kvalitativ och baseras på åtta intervjuer med sjuksköterskor, vilka har erfarenhet av att ge smärtlindring intranasalt. Intervjuerna analyserades därefter enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2012) för att kunna beskriva informanternas levda erfarenhet. Följande fem kategorier utkristalliserade sig: Förebyggande, Smidighet, Osäkerhet, Oerfarenhet och Biverkningar. Varje kategori hade även två till tre underkategorier. Resultatet belyser intranasal smärtlindring som ett bra alternativ till intravenös smärtlindring inom ambulanssjukvård. Det lyfts också fram att det känns skönt att kunna erbjuda smärtlindring utan att orsaka patienten mer smärta genom att behöva etablera en intravenös infart. Det framkommer även att den intranasala smärtlindringen hellre används på barn än på vuxna. Vid vård av vuxna patienter är tryggheten störst med intravenös smärtlindring. Det förefaller som att barn helst inte ska utsättas för nålstick. Det framkommer också att intranasal smärtlindring fungerar bättre på barn än på vuxna inom ambulanssjukvård.

Objective: The objective was to examine the incidence of constipation, and the preventive measures taken in relation with postoperative pain treatment with opioids at two orthopaedic surgery wards. Methods: The participants were patients that had undergone surgery in the back, hip or thigh. They were selected through systematic selection and a total of 46 electronic health records were examined. The factors investigated and tested for correlation with constipation were the usage of laxatives, daily fluid-intake and early mobilisation. Results: Totally, 26.1 % of the patients became constipated, and laxatives were prescribed to 65.2 % of the patients. Doctors prescribed 53.3 % of the laxatives, nurses 33.3 % and for the remaining 13.3 % it was uncertain who had written the prescription. Usage of laxatives seemed to cause constipation (p=0,025), whereas there was no correlation between constipation and early mobilization. The documentation regarding daily fluid-intake was insufficient and no correlation test could be performed. Conclusions: This study failed to demonstrate that usage of laxatives and early mobilization prevents constipation in patients postoperatively treated with opioids. There was a need for increased education about constipation and its preventing measures for health care workers.

Sammanfattning:  Bakgrund: Enligt muntlig kommunikation med patienter (2010) på en reumatologmottagning uttryckte flera patienter ett minskat obehag och smärta vid venprovtagning utan stas. För att minska eventuell smärta och obehag för denna patientkategori valdes att undersöka detta. Vid sökning av studier gjorda inom detta område kunde inga artiklar i ämnet om patientens upplevelse finnas. Eftersom det verkar finnas en kunskapslucka inom detta område avsågs att undersöka ämnet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur patienter med reumatoid artrit(RA) upplever venprovstagning samt undersöka upplevd smärta och hälsotillstånd relaterat till sjukdomen. Metod: Kvantitativ design med empirisk klinisk prövning med hjälp av frågeformulär. Resultat: Huvudresultatet för denna undersökning visar att patienter med RA inte känner någon markant smärtupplevelse eller obehag av venprovstagning. Undersökningen antyder även att RA patienter verkar ha en relativt hög allmänsmärta och nedsatt hälsa. Slutsats: Vid venprovtagning på patienter med RA bör man överväga individuellt om stasbandet har avgörande betydelse för provtagningsproceduren. Om blodkärlen är tydliga och lätt palpabla kan stasband vara onödigt. Stasbandet kan ge något mer smärta och obehag samt ökar risken för felvärde av provanalysen. Nya resultat har framkommit i denna studie som kan ses som en pilotstudie. Därför vore det intressant med fler och större studier.

Bakgrund: Obehandlad postoperativ smärta kan leda till ett flertal komplikationer och försenat tillfrisknande. För adekvat smärtbehandling bör smärtan utvärderas regelbundet med en smärtskattningsskala som patienterna informerats om i det preoperativa skedet.Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur patienter upplever smärtskattning postoperativt samt att undersöka om patienterna ansåg att de fått tillräckligt med information preoperativt om visuell analog skala (VAS) för att kunna tillämpa den postoperativt. Syftet var även att undersöka om ålder och genus har någon inverkan på smärtskattning.Metod: Enkäter delades ut på fyra vårdavdelningar på Akademiska sjukhuset, Uppsala. Det var 38 patienter i åldrarna 18-80 år som deltog i studien.Resultat: Tre patienter av 38 fick såväl muntlig som skriftlig information om smärtskattning preoperativt. Yngre patienter upplevde att informationen var tillräcklig i större utsträckning än de äldre patienterna (p=0,04). De patienter som vid tidigare vårdtillfälle använt VAS hade lättare att tillämpa smärtskattningsskalan vid det aktuella vårdtillfället (p=0,003). Det var 94,4% (34/36) av patienterna som ansåg att de fick skatta sin smärta tillräckligt ofta den första postoperativa dagen.Slutsats: Den postoperativa smärtskattningen upplevdes tillfredställande av patienterna. De ansåg dock att det fanns brister i den preoperativa informationen om smärtskattning.

Stickrädsla och stickfobi hos vuxna påträffas inom sjukvården. Dagligen världen över utförs ett flertal blodprovstagningar, injektioner, infusioner och andra behandlingar som kräver injektionskanyler. Rädslan är därmed relevant att beskriva och det krävs att problemet uppmärksammas. Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder hälso- och sjukvårdspersonal kan vidta i mötet med vuxna patienter med stickrädsla. Resultatet av vetenskapliga publikationer visar att det finns olika omvårdnadsåtgärder som kan hjälpa till att minska rädslan. Hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande kan vara avgörande för hur patienten upplever sin rädsla. På grund av rädslan finns risk att ett flertal patienter undviker att uppsöka sjukvården vilket kan leda till att deras hälsa försummas. Stickrädsla kan kännetecknas av olika symtom men vissa patienter visar inga. En orsak kan vara att de försöker undvika att visa sina känslor vilket kan leda till svårigheter för hälso- och sjukvårdspersonalen att tolka och hantera patienternas rädsla. Eftersom stickrädsla är en subjektiv upplevelse är det svårt att generalisera och det finns endast några fallstudier. Det behövs fler kvalitativa intervjustudier med syfte att undersöka stickrädslan ur ett patientperspektiv.

Upplevelsen av att frysa förknippas med obehag och sänkt välbefinnande. Sänkt kropps-temperatur associeras med en rad komplikationer för patienter. Syftet med denna littera-turöversikt var att beskriva olika interventioner för att värma frysande patienter. Narrativ syntes av tio artiklar genomfördes. Tre utfall studerades: välbefinnande, smärta samt oro. De interventioner som studerades var varmluftstäcken, en patientstyrd värmedräkt och uppvärmda filtar. Studierna visade att välbefinnandet ökade och oron sjönk signifikant hos patienterna i interventionernsgrupperna. Det framkom inte enhälligt i de inkluderade studierna om interventionerna resulterade i sänkt smärta. Sammanfattningsvis skattade patienter som erhöll interventioner i form av aktiv uppvärmning att de hade högre välbe-finnande och lägre orosnivåer än kontrollgrupperna.

Kvinnor reflekterar oftast inte över sitt könsorgans betydelse förrän de konfronteras med sjukdom eller komplikation kring det. Kvinnor som genomgår gynekologisk operation kan lida av känslor som otillräcklighet och skam p.g.a. okunskap och för-domar. Arbetets syfte var att beskriva kvinnliga patienters upplevelser i samband med gynekologisk operation. En systematisk litteraturstudie gjordes, där 15 veten-skapliga artiklar analyserades med hjälp av innehållsanalys. I resultatet redovisas sju teman som berör operationsbeslutet, information, oro, smärta, sömn, tillfrisk-nandet samt vårdtiden. Resultatet visade att tiden i samband med gynekologisk ope-ration upplevdes på många olika sätt. Tiden innan operationen präglades av kvin-nors behov och önskan om muntlig och skriftlig information. Det framkom även att upplevelsen av oro påverkade patientens smärtnivå negativt. Efter operationen upp-levde vissa en lättnad medan andra hade sömnsvårigheter och ett problematiskt till-frisknande. Uppfattningen av vårdtiden påverkades av alla dessa faktorer. Slutsatser av studien visade att bristande information ledde till preoperativ oro, vilket i sin tur kunde leda till ökad postoperativ smärta. Dessa faktorer medförde ett försämrat väl-befinnande som kunde resultera i negativa upplevelser av vårdtiden och i förläng-ningen även en negativ inställning till vården som helhet.

Postoperativ smärta upplevs av många patienter trots att det finns effektiv smärtlindring tillgänglig. Infiltrationsanestesi är en metod då lokalanestetika injiceras i operationsområdet och därmed blockerar överföringen av smärtimpulserna till centrala nervsystemet. Syftet var att undersöka om infiltrationsanestesi vid bukkirurgi minskar den postoperativa smärtan. 16 randomiserade-dubbelblind studier analyserades och gav information om läkemedlets betydelse, administreringstillfället och det kirurgiska bukingreppets betydelse. 13 av 16 studier visade på en reducering av den postoperativa smärtan hos patienterna med variation från den första postoperativa timman upp till 10 dagar. Metoden att infiltrera lokalanestetika en och en halv timma före operationen med fortsättning under, i slutet och sex timmar efter den första infiltrationen gavs visade på längst uppmätt postoperativ smärtlindring. Kunskaper om anestesiformer och smärtbedömning krävs av sjuksköterskan för att i god tid möta upp med ytterligare smärtlindring. För att kunna ge förslag på evidensbaserad sjukvård och därmed minska patienternas lidande krävs noggrannare analys av variationerna i metoderna och ett ökat samarbete mellan olika yrkeskategorier.

Bakgrund: Till följd av sjukdom, rutinkontroll eller skada söker barn vård i olika former såsom akutsjukvård eller via vårdcentral. Mötet med sjukvården ha en avgörande betydelse för barnens upplevelse av sjukvård. Därför är det viktigt som sjuksköterska att känna till omvårdnadsåtgärder som kan minska rädsla och smärta vid undersökning eller behandling utav barnen, för att tillsammans kunna skapa en positiv upplevelse. Syfte: Att belysa omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kan använda för att minska upplevelse av smärta och rädsla hos barn i samband med undersökning och behandling. Metod: Vald metod blev en allmän litteraturöversikt, vilken beskrivs likt ett strukturerat arbetssätt med avsikt att skapa en överblick av ett avgränsat område, en beskrivande presentation. Resultat: Omvårdnadsåtgärder som kan minska barns upplevelse av rädsla och smärta i samband med undersökning eller behandling i sjukvården kan exempelvis vara med hjälp av distraktion, olika sätt att bemöta barnen eller farmakologiska åtgärder. Sjuksköterskan kan på detta sätt hjälpa barnen att få en positiv upplevelse och minne från sjukvården. Slutsats: Många barn upplever rädsla inför kommande sjukhusbesök, men också smärta från de besök som redan passerat. Viktigt för barnen är förälders närvaro, att inte bli lämnade ensamma men också få tid till förståelse för varför sjukhusbesöket måste ske, samt individanpassad information.