Åldrandet medför sociala förändringar för äldre människor. Förluster av roller och viktiga personer i den äldres liv samt fysiska förändringar inverkar på hur den äldre upplever sin sociala tillvaro. Samhället har en skyldighet att erbjuda den äldre de verktyg som behövs för att uppnå välbefinnande i åldrandet. För den äldre som bor kvar hemma erbjuder hemtjänsten kollektiva eller individuella möjligheter till ett aktivt socialt liv. Den socialgerontologiska forskningen visar att de faktorer som påverkar den äldres upplevelser kring det sociala åldrandet inte innefattar några kollektiva upplevelser. I denna kvalitativa studie har jag, genom intervjuer, undersökt hur en grupp hemtjänsttagare upplever sitt sociala åldrande och möjligheterna till aktivering som hemtjänsten erbjuder. Resultatet visar sig vara högst individuellt beroende på den äldres förutsättningar, önskningar och personlighet. / The process of ageing implies changes in elder people social life. Getting retired, the loss of friends and life partners, and the sense of getting physically older make a vast influence on how elder experience ageing in a social perspective. The society has the responsibility of finding ways to offer elder people a satisfactory eldercare, taking in consideration all the needs of the individual. Elder persons with home assistance services are offered help to conduct a social life relating to their needs. According to research carried on by social gerontologists, the experiences of social ageing are not collective, but personal. The aim of this paper has been to gain further understanding about how elder people living at home experience their social ageing, and how the society achieves its task in relation to this matter. The results demonstrate that elders’ experiences are different depending on their life situation, personality, needs and desires

Syftet med denna studie var att undersöka hur fyra kvinnor över 75 år upplever jämlikhet i sina liv, med avseende på ålder, genom att göra intervjuer utifrån en fenomenologisk ansats. Ansatsen medförde utgångspunkten att det är individers upplevelser i sin vardagliga värld som har betydelse för att skapa förståelse. Analytiska verktyg i studien har varit delar av Bourdieus teori i Modeskaparen och hans märke, samt Elias och Scotsons teori i Etablerade och outsiders. De intervjuade kvinnorna framhöll att de upplevde sig bli väl bemötta i samhället. Jag finner dock att det, i deras berättelser, går att återfinna inslag av stigmatisering i äldres liv. Detta tar sig bland annat uttryck i att äldres delaktighet i samhället begränsas och att de uppmanas att orientera sig mot centrala delar av yngres värderingar. För att lyckas med det sistnämnda argumenteras det för att det blir särskilt viktigt för äldre att visa sig självständiga. En möjlig anledning till detta föreslås vara att kvinnorna levt hela sina liv i en välfärdsstat där beroende av andra individer inte har varit nödvändigt. / The aim of this study was to explore how four women over the age of 75 experience equality in their lives with respect to age, by conducting interviews from a phenomenological approach. The point of departure was that it is the experiences of individuals in their life world that is of relevance when striving for understanding. Analytical tools in this study have been parts of the theory presented by Bourdieu in Modeskaparen och hans märke, along with parts of the theory presented by Elias and Scotson in The Established and the Outsiders. The interviewed women emphasised that they perceived themselves to be treated well in society. However, I find that it, in the narratives of the women, is possible to identify elements of stigmatisation in the lives of older people. This is, among other ways, expressed when older people’s participation in society is limited, and when they are encouraged to orient themselves to central aspects of younger peoples values. To achieve the last it is argued that independence is of special importance for older people. One possible reason for this is suggested to be that the women have spent their whole lives in a welfare state where a dependence on other individuals has not been necessary.

Äldreomsorgen har länge varit reglerad av marknadsstyrning och ekonomiska vinster där effektivitet utgör en kärna. En följd av detta beskrivs bland annat vara nedskärningar och minskade resurser. Detta trots att befolkningsgruppen äldre blir allt större. Hur detta påverkar individer beroende av denna välfärd anses därför angeläget att beforska. Syftet med denna studie var att få en djupare kunskap och förståelse om hur äldre upplever att viktiga behov för ett gott åldrande blir tillfredsställda i särskild boendeform, samt vad dessa behov har för betydelse för välmående. Resultatet baserar sig på fyra semistrukturerade intervjuer som genom kvalitativ innehållsanalys bearbetats. Genomgående i studien har tidigare forskning av området samt teoretiska perspektiv så som aktivitetsteori, disengagemangsteori och socialgerontologi präglat tolkningen av resultatet. Av resultatet framgår att äldre boende på särskilt boende överlag är nöjda och att upplevelsen av tillfredsställelse gällande viktiga behov är relativt god. De sociala behoven har i studien beskrivits som det mest essentiella. / <p>2019-01-15</p>

En stor del av svenska kvinnor över 60 år lever i ensamhushåll. Känsla av ensamhet har en negativ påverkan på äldres psykiska och fysiska hälsa och därför är det här en grupp som behöver uppmärksammas inom socialpedagogiken. Denna studie handlar om äldre änkors relationsskapande efter makens bortgång. Syftet med studien var att undersöka och analysera hur änkor i tredje åldern skapade nya/intima relationer på äldre dar. Frågeställningarna var vilken roll gamla och nya relationer och gemenskaper hade spelat i änkornas liv efter en långvarig tvåsamhet, hur änkorna såg på en ny parrelation och vilka förväntningar de i så fall hade, samt vilka möjligheter och hinder till en ny parrelation vi kunde identifiera i deras berättelser. Tre änkor, 70+ år, ålderspensionerade och utan biståndsbedömda insatser deltog i studien. Studien har en kvalitativ ansats och har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer; tre enskilda, samt en fokusgruppintervju där samma tre respondenter deltog. Intervjuerna har analyserats med hjälp av tematisk innehållsanalys och intervjuerna har analyserats utifrån de teoretiska utgångspunkterna: tredje åldern, delaktighet, sociala band och livsloppsperspektiv. Ensamhet visade sig vara den största motivatorn för nya relationer, och änkorna föredrog nya vänskapsrelationer med andra solitära kvinnor framför pargemenskaper. Gemensamt för änkorna i studien var att de alla var positiva till en ny parrelation och hade önskemål och förväntningar på vad en sådan skulle innehålla. De ville leva under äktenskapsliknande former som sambo, och förväntningarna var att relationen skulle innehålla sexuell attraktion/aktivitet, kärlek, gemenskap och de vardagliga samtalen. ()()()() () () () () () () () () Det visade sig att respondenterna själva stod för både de största möjligheterna och hindren i skapandet av nya intima relationer. Respondenternas positiva inställning till att vilja leva i en ny parrelation var den största möjligheten. Även barnen (från äktenskapet med maken) samt omgivningens attityder uppgavs utgöra möjligheter eller hinder.

Socialt arbete med äldre har under lång tid behandlats synonymt med äldreomsorg. Detta trots att målgruppen är heterogen med skiftande och individuella behov precis som alla andra människor. Detta gör att äldreomsorgen inte sällan får agera sista instans även för äldre personer med sociala problem som kanske inte alltid har tydliga omsorgsbehov. Detta riskerar leda till att vissa sociala problem som äldre personer har faller mellan stolarna och därför behöver biståndshandläggarens uppgifter och arbete för äldre personer breddas. Äldreförvaltningen i Göteborgs stad har beslutat att bredda yrkesrollen till att bistå äldre personer som har behov utanför äldreomsorgen. I samverkan med forskare vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet och Högskolan Väst delades en webbenkät ut till 205 biståndshandläggare i Göteborgs Stad inom avdelningen för myndighet äldre. Kartläggningen genomförs innan förändringen av yrkesrollen ägt rum med som en sorts temperaturtagning av utgångsläget och förutsättningar inför breddningen av yrkesrollen. Materialet från enkätundersökningen används och utgör material till aktuell magisteruppsats för att studera i vilken utsträckning som sociala problem hanteras inom äldreomsorgen inom den traditionella biståndshandläggarrollen. Syftet är att studera biståndshandläggares arbete med sociala problem inom äldreomsorgen och hur detta påverkas av utbildningsbakgrund och antal år i arbetet som biståndshandläggare. Resultaten visar att biståndshandläggare sällan möter sociala problem och att de hänvisar i låg uträckning till andra myndigheter och verksamheter. Det verkar som att antal år i arbetet har större betydelse än utbildningsbakgrund för hantering av sociala problem. Samtidigt säger studien för lite om biståndshandläggarens förutsättningar i arbetet och fler studier behövs. Biståndshandläggare vill arbeta mer förebyggande. Utifrån studiens resultat kan kunskap om relationen mellan olika sociala problem därför förstås som viktig för att de bättre ska kunna upptäcka och förebygga problemen. Breddningen av biståndshandläggarens uppdrag kan även kräva mer kunskap om hanteringen av sociala problem mellan myndigheter och verksamheter som kommer i kontakt med äldre personer och de sociala problemen.

I forskning, rapporter och medier framgår att upplevd ensamhet är vanlig i gruppen äldre. Syftet med denna studie är att undersöka ensamboende pensionärers upplevelse av sin sociala situation med fokus på umgänge och relationer mellan olika generationer utifrån ett livsloppsperspektiv. Som metod har den kvalitativa halvstrukturerade intervjuformen används för att kunna fokusera på enskilda individer. Fyra stycken ensamboende pensionärer har intervjuats och resultatet av intervjuerna har framlagts i studiens empiri och slutdiskussion. Resultaten visar att de pensionärer som intervjuades i denna studie upplevde sina respektive sociala situationer som goda i och med att samtliga fann gemenskap och hade ett socialt umgänge med familjemedlemmar och övrig släkt samt med grannar och andra vänner. Gemenskap kunde också uppstå genom intressen, hobbys och ideell verksamhet. Umgänge och gemenskap med andra yngre generationer upplevdes som positivt och skedde främst inom familj eller släkt. Samtliga informanter var även positiva till generationsöverskridande verksamhet för äldre och barn även om ingen av dem sade sig vara personligt intresserade.

Undersökningsområdet är äldre hemtjänsttagare som bor ensamma, där vi har studerat hur hemtjänsttagare blir påverkade av den så kallade upplevda ensamheten. Som teoretiska utgångspunkter används socialgerontologi och gerotranscendens då begreppen vi använder i studien återfinns i dessa båda teorier, samt att vi kopplar dessa till ett socialpedagogiskt perspektiv. Avsikten är att finna en brygga mellan de nämnda teoribildningarna.Syftet med studien är att synliggöra och analysera ensamhet som socialt fenomen för äldre hemtjänsttagare i relation till social identitet och olika sociala nätverksband. Den första frågeställningen som studien vill besvara är hur äldre upplever att vara hemtjänsttagare och den andra frågan är vilka sociala nätverksband som blir synliga och hur det påverkar hemtjänsttagarens känsla av ensamhet. Den slutliga frågan är hur hemtjänsttagarens känsla av ensamhet kan förstås genom social identitet. Studien har genomförts kvalitativt med fyra halvstrukturerade livsvärldsintervjuer. Studiens undersökningspersoner valdes utifrån kriterier såsom att de skulle bo själva och ha daglig hemtjänsthjälp. Ett andra kriterium var att de skulle kunna uttrycka sig muntligt. Utifrån studiens tre begrepp ensamhet, social identitet och sociala nätverksband görs en första analys av det empiriska materialet. I ett andra steg görs analys med hjälp av gerotranscendensens dimensioner och dess innebörder. Resultatet visar att de äldre uppskattar besöken de får av hemtjänstpersonalen samt att det påverkar deras upplevda känsla av ensamhet. Resultatet visar också på ett samband mellan ensamhet, social identitet och social nätverksband. Analysen av empirin utifrån gerotranscendensen visar på en positivt upplevd ensamhet och inte enbart negativ ensamhet. / The field of study is elderly home care recipient who live alone, where a study was made in how these recipients are influenced by the so-called perceived loneliness. The theoretical frameworks used in this study are social gerontology and gerotranscendence since the terminology used in the study occur in both theories, as well as we connect the theories to a social pedagogical perspective. The intention is to find a bridge between the mentioned theories. The aim of the study is to reveal and analyze loneliness as a social phenomenon for elderly recipient of home care in relation to social identity and various social ties. The first issue which the study tries to answer is how the elderly perceive to be home care recipient and a second issue is which social ties become visible and how does that affect the home care recipient´s feeling of loneliness. The final issue is how the home care recipient´s feeling of loneliness can be understood by social identity. The study has been done qualitatively with four semi-structured life-world interviews. The examined persons in the study were chosen by the criterion of that the persons should live alone and have daily home care. A second criterion was that they should be able to express themselves verbally. By the three terminologies of the study such as loneliness, social identity and social ties, an initial analysis is made of the empirical data. Furthermore, a second analysis is made with the gerotranscendence´s dimensions and its signification. The result shows that the elderly appreciate their visits by the home care staff and that it affects their perceived feeling of loneliness. The result also shows a relation between loneliness, social identity and social ties. The analysis of the empirical data by the gerotranscendence shows a positive perceived loneliness and not only negative loneliness.

Detta är en studie av hur ’äldre’ som språklig och social kategori samt åldrande som process konstrueras i tre sammanlänkade offentligheter. Avhandlingens övergripande syfte är att studera och kritiskt granska olika sätt varpå ’äldre’ som kategori förstås och representeras i relation till pågående omförhandlingar av innebörden i den senare delen av livet som livsfas. Valet av material har gjorts utifrån utgångspunkten att medierade offentligheters betydelse för bildandet och upprätthållandet av sociala och kollektiva identiteter, liksom deras roll som platser för diskussion om hur samhället ska organiseras, har ökat. Studien utgår från tre kontrasterande empiriska material; artiklar från dagstidningar, texter från ett pensionärsparti, och en offentlig utredning om den framtida svenska äldrepolitiken. Det studerade materialet är publicerat mellan 2002 och 2004 Genom att materialen analyseras som ingående i en dialog med varandra, ett offentligt samtal, synliggörs relationerna mellan olika konstruktioner. Skillnaderna mellan de olika materialen är betydande. Men analysen visar också på hur samma argument och föreställningar finns närvarande i alla tre offentligheter. Hur ’äldre’ som kategori konstrueras i de olika materialen är relaterat till olika föreställningar både om äldre människor och deras samhälleliga status, men också om samhället och nationen som en föreställd gemenskap. Studien visar bland annat att ’äldre’ är en kategori som det talas om, men inte till. Det är också sällan som ’äldre’ är en position det talas utifrån. I samklang med detta konstrueras kategorin som ett objekt för den nationella gemenskapens ansvar och omsorg. / This is a study of how ‘older people’ as a linguistic and social category, and ageing as a process, is constructed in three interrelated publics. The aim of the thesis is to study and critically investigate the different ways in which ‘older people’ as a category is understood and represented in relation to ongoing negotiations about the meaning of later life as a stage of life. The increased significance of mediated publics for the formation and maintenance of social and collective identities, as well as their role as spaces for deliberation on the organization of society, is a starting point for the study and has bearing on the choice of data. The study is based on three contrastive sets of empirical material; newspaper articles, texts from a pensioner’s party, and a government report on the future old age policy of Sweden. The studied texts were published during the period 2002 – 2004. The publics have been studied as in a dialogical relation with each other. This strategy highlights the relations between different constructions of the category. The differences between the publics are significant. At the same time the analysis also shows overlaps of arguments and in the way that the category is understood between the publics. The ways that ‘older people’ are constructed in the material is related to different notions about older people and their societal status. But also to ideas about society and the nation as an imagined community. The study shows, among other things, that ‘older people’ is a category that is spoken about, rather than to. ‘Older people’ rarely functions as a subject in the studied material. In relation to this, the category is constructed as an object for the care and responsibility of the national community.