Sammanfattning Föreliggande studie har som syfte att undersöka vilka motiv socialsekreterare haft till att söka socionomutbildningen samt till att börja arbeta på socialtjänsten. Syftet är vidare att undersöka socialsekreterarnas upplevelser gällande deras arbetssituation och hur de ser på sin framtida yrkeskarriär. Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes med kvinnliga socialsekreterare som arbetar på utredningsenheten ungdom och familj i en mellanstor kommun. Resultatet visar att mest förekommande motiv till att de valde socionomutbildningen var att ville arbeta med människor och att de började arbeta inom socialtjänsten på grund av att de ansåg det vara en bra start i sin yrkeskarriär samt att de upplevde det lätt att få arbete där. Gällande arbetssituation uppgav socialsekreterarna att de funderat på att sluta på socialtjänsten, framförallt för att det är för stressigt. Viktigaste uppgivna anledningarna till att de stannat kvar är att de anser arbetet vara intressant, givande och att de får stöttning från kollegor. Majoriteten av socialsekreterarna uppger att de vill satsa på en karriärutveckling som leder till arbeten med lugnare arbetstempo, snarare än högre lön och status. Samtliga intervjuade anser att det finns en upplevelse att socialtjänsten inte är en arbetsplats där en socionom ska stanna hela sin yrkeskarriär.

Syftet med denna studie är att studera hur arbetet med ensamkommande barn och unga påverkar socialsekreterarprofessionen. Det ökade antalet ensamkommande barn och unga i Sverige skapade ett behov av kunskaper om hur man ger stöd och omsorg till barn och unga i krissituationer. Detta behov kunde inte uppfyllas inom ramen för Migrationsverkets verksamhet så det praktiska ansvaret för ensamkommande barn och unga flyttades 2006 till kommunernas socialtjänst. Arbetet med ensamkommande barn och unga har sedan vuxit och nu blivit en stor del av socialtjänstens arbete. Den teoretiska grunden för denna studie är Thomas Brante (2009) definition och beskrivning av professioner. Hans teori har operationaliserats så att man kan mäta förändringar i socialsekreterarprofessionen. Genom ”most likely metod” studerar studien socialtjänsten i en mellanstor svensk stad, Uppsala, som har fått ta emot näst flest ensamkommande barn och unga i hela Sverige. Om effekter av arbetet med ensamkommande barn och unga på socialsekreterarprofessionen borde synas någonstans borde det vara Uppsala, eftersom staden har tagit emot så många ensamkommande barn och unga i relation till invånarantal. Semi-strukturerade intervjuer har hålls med bland annat socialsekreterare och enhetschefer på ensamkommande barn och unga enheterna på Uppsala kommuns Socialförvaltning. Analys av intervjuerna har visat att arbetet med ensamkommande barn och unga har påverkat socialsekreterarprofessionen. Genom att använda Brantes teori kan man dra slutsatsen att socialsekreterarprofessionen har stärkts av arbetet med ensamkommande barn och unga.

The aim of this study is to understand how social workers view their management of social investigative communication with children concerning child welfare to get an understanding on different factors which influence the management of communication with children. Method: A qualitative research effort has been used in this study, based on semi-structured interviews with six social workers. Theory: In our study the theoretical points have been Lipskys street-level bureaucracy, professionalism and tacit knowledge. Our different theories helped us to analyze our empirical results.   Results: The results of this study are presented in three different themes which are: The importance of education and experience, children’s participation and factors that influence the management of communication with children. The results implies that experience and further education is important and social workers view on children’s participation influences the communication. Furthermore factors that improve the communication are different techniques and discretion. Factors that restrain communication with children are the dependence towards their parents, work load and lack of time. The results indicates that social workers management of communication with children is individual.

Syftet med studien är att undersöka hur socialsekreterare ser på förutsättningar för klienter som har adhd och en missbruksproblematik till att genomgå och bibehålla kontinuitet i utredning och behandling. Studien belyser hur socialsekreterarna anser att samverkan fungerar med andra aktörer inom missbruksvården och betydelsen av förhållningssätt och relation till klienten. Studien skildrar både möjligheter och svårigheter i behandlingsarbetet. Till vår studie har vi använt oss av fyra socialsekreterare inom Norr- och Västerbotten som arbetar med vår målgrupp av individer som har missbruk och en samtidig adhd diagnos. Resultatet i vår studie visar att en prioriterad samverkan finns, men att komplexiteten med olika regelverk och syn på samsjuklighet gör att samverkan brister och inte kan möta dessa individers behov. Socialsekreterarna upplever de interna riktlinjerna inom kommun och landsting som ett hinder då dessa bland annat kräver att individerna ska vara fria från missbruk eller diagnostiserade för att få anpassad vård. Socialsekreterarna beskriver en gemensam bild över att vården till dessa klienter måste ges under samma huvudman för att det ska fungera.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka hur socialsekreterare inom första linjen ser på sitt handlingsutrymme i insatsen personligt stöd. För att titta närmare på detta har sex semistrukturerade intervjuer hållits med socialsekreterare inom första linjen. En förutsättning för samtliga informanter har varit att de ska ha erfarenhet av att bevilja sig själva som personligt stöd. Intervjuerna har därefter transkriberats och kodats för att slutligen utmynna i tre övergripande teman som tillsammans besvarar studiens syfte. Det insamlade datamaterialet analyseras och diskuteras med stöd i tidigare forskning. Resultatet visar att socialsekreterarna upplever ett stort handlingsutrymme i insatsen personligt stöd gällande vad insatsen kan innehålla. Handlingsutrymmet upplevs som nödvändigt för att kunna tillgodose och skräddarsy insatser efter individers enskilda behov. Handlingsutrymmet anses också nödvändigt på grund av att socialsekreterarna är olika individer. Vilket innebär att utrymmet begränsas av enskilda socialsekreterare och deras kompetens på olika områden. Resultatet visar på önskemål om tydligare riktlinjer främst gällande i vilka typer av ärenden som personligt stöd kan beviljas. Empirin visar att bristen på riktlinjer leder till att socialsekreterarna kan uppleva osäkerhet kring insatsen och deras befogenheter samt bidra till slitningar i arbetsgruppen. Tydligare riktlinjer skulle kunna bidra till att socialsekreterarna som kollegor får en större samsyn kring insatsen personligt stöd.

Det finns mycket forskning kring varför socialsekreterare väljer att inte stanna kvar på sin arbetsplats. Denna uppsats fokuserar på motsatsen, det positiva med att arbeta på socialtjänsten. Syftet med uppsatsen är att sammanställa vad kandidatuppsatser beskriver som de faktorer som får socialsekreterare att stanna kvar på sin arbetsplats. Ambitionen med arbetet har varit att lyfta fram den forskning som redan finns om det som får socialsekreterare att stanna kvar.   Metoden för studien har varit en kvalitativ innehållsanalys med en deduktiv ansats. Resultatet är hämtat från kandidatuppsatser för att belysa det som står skrivet kring detta ämne. Det har framkommit att de största anledningarna till att socialsekreterare väljer att stanna kvar på sin arbetsplats är stödet och relationen till både kollegor och chef, att känna att det är meningsfullt att arbeta med människor och även att arbetet är flexibelt och att det ger ett stort handlingsutrymme. Extern motivation, såsom lön och möjlighet till vidareutbildning är en motiverande faktor men inte avgörande för att socialsekreterare väljer att stanna på sin arbetsplats.

Det finns mycket forskning som pekar på en tärande arbetssituation för den myndighetsutövande delen i socialtjänsten inom barn och unga. Denna kvalitativa studie influeras av förhållningssättet Appreciative Inquiry för att undersöka de positiva faktorerna, arbetsglädje och arbetsmotivation, med att arbeta som socialsekreterare inom den myndighetsutövande delen i socialtjänsten. Sju stycken semistrukturerade intervjuer genomfördes, där socialsekreterare fick dela med sig av sina upplevelser av arbetsglädje och arbetsmotivation i deras profession. Resultatet visar att det som ger arbetsglädje och arbetsmotivation är klientarbetet i sig, där möjligheten att kunna göra skillnad och hjälpa är viktig. En förtroendefull relation till klienten där det finns en ömsesidig förståelse är också av betydelse. Relationen till kollegor, både genom en mer stödjande roll i arbetet och en vänskapsrelation, är ytterligare en viktig faktor. Appreciative Inquiry upplevdes positivt då socialsekreterarna upplever att de sällan pratar om det som är positivt. Genom att lyfta det som är positivt vill vi stärka yrkets positiva faktorer.

The aim of this study is to get a wider understanding regarding how social services handle cases with children of incarcerated parents. The study is based on interviews with seven social workers who all have experiences of some kind with these cases. The social workers were asked questions about what kind of support they could offer the children, what they found difficult in these cases and about how the childrens own wishes were taken in to consideration. The study shows that the social services in the municipalities were the interviews took place did not have any support that specifies on these cases although they often could offer some kind of general support. The majority of the social workers that were interviewed expressed a challenge in the fact that they did not have any specific guidelines or routines when it comes to these cases. Because of this some of the social workers thought the room for action was too large which they meant could obstruct the work when it comes to dealing with arising dilemmas. When it comes to children’s own wishes most of the social workers argued that when it is possible they try to listen and do the things the children want but also stressed that it is often a matter of the children’s age and maturity. The results of the study partly support the earlier studies, which considered these children as an forgotten group.

Studiens syfte är att få en fördjupad förståelse för hur socialarbetare arbetar för att möjliggöra för barn att vara delaktiga i utredningar. Studien har genomförts med åtta semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma socialsekreterare i Sverige. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i Harry Shiers delaktighetsmodell samt Thomas Brantes definition av begreppet profession. Resultatet visar att det inte finns någon entydig beskrivning hur barn ska göras delaktiga och att det finns olika omständigheter som kan underlätta eller försvåra socialarbetarens arbete. Föräldrarnas motstånd till deltagande och svårigheter i kommunikationen är omständigheter som kan försvåra barns delaktighet. Faktorer som kan möjliggöra barns delaktighet är arbetsmodeller som kan anpassas till att möta barnets behov och ålder då äldre barn har en större förståelseförmåga än yngre. Det finns således flera möjligheter för socialsekreteraren att göra barnen delaktiga, däremot är det viktigt att socialsekreteraren är självreflekterande och medveten om de svårigheter som finns i arbetet. Det krävs ständig utveckling både inom organisationen och hos socialsekreteraren själv för att utföra ett arbete där barn möjliggörs till att vara delaktiga. / The aim of the study is to get an in-depth understanding of how social workers work to enable children to participate in investigations. The study was conducted with eight semi-structured interviews with professional social workers in Sweden. The study takes its theoretical starting point in Harry Shier's participation model and Thomas Brante's definition of the concept profession. The result shows that there is no clear description of how children should be involved and that there are different circumstances that can facilitate or complicate the work of the social worker. Parents' resistance to participation and difficulties in communication are circumstances that can complicate children's participation. Factors that can enable children's participation are work models that can be adapted to meet the child's needs and age where older children have a greater understanding than younger ones. There are thus several possibilities for the social worker to make the children involved, on the other hand, it is important that the social worker is self-reflective and aware of the difficulties that exist in the work. Continuous development is required both within the organization and with the social workers themselves in order to achieve a work in which it is possible for children to participate.

Studiens syfte har varit att undersöka hur socialsekreterare inom socialtjänstens avdelning barn och unga uppfattar sammanbrott i familjehemsplaceringar, vilka faktorer som socialsekreterarna anser påverkar sammanbrott och hur de professionella påverkas av sammanbrott i familjehemsplaceringar. Ett sammanbrott inom socialtjänsten när en placering av någon anledning får avbrytas.   De metodologiska utgångspunkter som används i studien är hermeneutisk kunskapsteori och det empiriska materialet har samlats in genom en kvalitativ ansats i form av semistrukturerade intervjuer med sex professionella som arbetar med barn och ungdomar som är placerade i familjehem. Studiens teoretiska utgångspunkter är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska perspektiv och von Wrights relationella perspektiv. I studiens resultat tydliggörs vikten av att matcha ett barn med rätt familjehem för att motverka sammanbrott, flera av respondenterna redogör för en svårighet i detta med tanke på deras höga arbetsbelastning. Likaså hävdas av respondenterna att barn som är med om sammanbrott aldrig ska hållas ansvariga för det som hänt, då de i flera fall har en tung ryggsäck att bära. Det framgår också att ett sammanbrott genom professionellas upplevelser är ett misslyckande, både från socialtjänstens sida och men också från vuxenvärldens. En slutsats av studien är att ett sammanbrott kan vara en svår upplevelse för samtliga inblandade.