Socialsekreterarna inom missbruksvården har en delegation som ger dem ett handlingsutrymme att själva kunna fatta beslut. Det betyder att de sitter i en maktposition gentemot klienten samtidigt som de är i ett underläge gentemot chefer och den politiskt styrda organisationen. Något som de har gemensamt är att de måste följa samma lagar. I socialtjänstlagen framkommer det att klienten har rätt till att få hjälp med att komma ifrån sitt missbruk, samt att insatserna ska vara av god kvalite. Mot denna bakgrund var syfte med studien att undersöka hur och på vilka grunder socialsekreterare säger sig fatta beslut om insatser för personer med missbruksproblem. Det är en kvalitativ studie som genomfördes med en vinjett samt kompletterande frågor för att få ett resonemang kring beslut av insats. Våra intervjupersoner var fem socialsekreterare inom missbruksvården. Resultatet av studien visar att det är ett komplext område då det finns olika faktorer som påverkar. Dels handlar det om organisationen och de styrdokument som de ska följa men även ekonomiska faktorer. Något som även har en stor inverkan i beslutet är utbytet av kunskap och erfarenheter med kollegor och chef. Vår slutsats av studien är att de styrdokument och regler som finns inom missbruksvården inte går i linje med hur det ser ut i praktiken. Detta då socialsekreterarna i högre grad prioriterar att lära känna klienten och därmed bygga upp en relation. Studien visar även att organisationen har en stor påverkan då de bestämmer över utbudet av insatser i kommunen. Men även utbildning och erfarenhet har betydelse i hur ett beslut om insats fattas.

Studiens syfte är att undersöka hur socialsekreterare på barn- och familjeenheter arbetar för att barn ska få komma till tals i deras utredningar samt socialsekreterarnas upplevelse om barnen kommer till tals. Studien är kvalitativ där data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Det var totalt nio socialsekreterare som intervjuades varav åtta arbetade på barn- och ungdomsenheter och en arbetade på en familjeenhet. Resultaten analyserades med hjälp av tidigare forskning, tolkningsramen Harts delaktighetsstege samt teorin om Gräsrotsbyråkrati. Resultatet visade att socialsekreterarna överlag anser att samtalsmodeller är viktiga i samtal med barn. Dessutom belyser de vikten av att samtala med barn minst en gång per utredning. Generellt sett anser socialsekreterarna att barnen får komma till tals under sina utredningar. Slutsatser som kan dras är att tidspress och arbetsbelastning kan påverka utredningarnas utfall samt att socialsekreterarna anser att barnen kommer till tals i sina utredningar men att fler samtal skulle behövas. / The purpose of this study is to look into what social workers who work within the field of child and family welfare do in order to make sure that the voices of the children are heard. This study also explore whether or not the social workers believe that the children get to participate in their own investigations. Nine social workers were interviewed whereof eight of them work in the child and family unity and one of them work with family law. The results are analyzed with the Convention on the Rights of the Child (CRC), Hart’s Ladder of Participation as well as Lipsky’s Street-level bureaucracy. The results show that the social workers in general believe that different models are important when speaking to children. Furthermore they point out the importance of speaking to the children at least once during their investigations. Overall the partaking social workers reckon that the children’s voices are heard during their investigations. In conclusion, time pressure and workload can affect the outcome of the child investigations. The social workers think that the children's voices are heard in their investigations though more dialog with them is needed.

Syftet med föreliggande studie är att genom en kvantitativ metod i form av resultatet av enlongitudinell enkätstudie bestående av urvalsgruppen socialsekreterare, undersöka varförsocialsekreterare drabbas av emotionell utmattning. Studien ämnar även belysa pedagogikinom arbetslivet genom att studera och diskutera vilken betydelse det sociala samspelet isocialsekreterarnas arbetsgrupp har på socialsekreterarnas upplevelse av sin arbetsmiljö.Föreliggande studie ämnar även få svar på vilka bakgrundsfaktorer som bidrar till emotionellutmattning, vilka arbetsmiljöfaktorer som bidrar till emotionell utmattning, vad som kanlindra symptom av emotionell utmattning hos individer som arbetar inom socialtjänstenkommer att även att diskuteras.Resultatet visar på att de oberoende variablerna sammantaget förklarar 28 % av variationen iden beroende variabeln, det vill säga emotionell utmattning, varför socialsekreterare drabbasav just emotionell utmattning. Detta är till följd av individfaktorer och arbetsmiljöfaktorer.Individfaktorerna kön, ålder och civilstånd visas vara statistiskt signifikanta medanhemmavarande barn inte är statistiskt signifikant. Gällande arbetsmiljöfaktorerna är detindividens kommunikation med sin arbetsledare, mängden kvantitativa krav, mängdenkvalitativa krav, det som individen anser är oskäliga arbetsuppgifter samt individens känslorinför sitt arbete som visas ha ett statistiskt signifikant värde för emotionell utmattning.Föreliggande studies resultat ligger i linje med tidigare forskning. Tidigare forskning visar attindivider som upplever en hög andel krav samt att de har lite kontroll över sitt arbete ochlägre andel av socialt stöd eller att deras stöd och/eller resurser inte motsvarar de krav deupplever, löper större risk att drabbas av emotionell utmattning vilket föreliggande studie istort bekräftar. Vad föreliggande studies resultat visar som inte går i linje med tidigareforskning är att om en individ har hemmavarande barn så har detta inget samband med omdenne drabbas av emotionell utmattning. De flesta socialsekreterare är kvinnor och kvinnorbesitter en omsorgsaspekt i sitt sociala genus varför relationen mellan omsorg och emotionellutmattning även diskuteras.

<p>Syftet med den här uppsatsen var att undersöka vilka erfarenheter socialsekreterare, som arbetar med försörjningsstöd på olika arbetsplatser, har av hot och våld på arbetsplatsen. Syftet var också att undersöka om det fanns skillnader i deras erfarenheter beroende på skillnaderna i kommunens och stadsdelarnas olikheter. Uppsatsen syftade vidare till att ta reda på om det förekom något individuellt förebyggande arbete bland socialsekreterarna och i så fall hur detta såg ut.</p><p>För att uppfylla syftet har en kvalitativ metod använts och resultatet visade att socialsekreterarnas erfarenheter av hot och våld varierar. Det visade sig också vara skillnad mellan de olika stadsdelarna/kommunen. I analysen användes ett klassperspektiv för att tolka skillnaderna och för att resonera kring företeelsen. Resultatet visade att också det förebyggande arbetet såg olika ut bland socialsekreterarna.</p>

<p>Studien behandlar ämnet socialsekreterares perspektiv på självskadebeteendet skärande. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer med fem socialsekreterare verksamma i tre städer. De frågeställningar som styrt arbetet lyder: Hur arbetar socialtjänsten med individer som skär sig? Hur beskriver socialsekreteraren fenomenet skärande? Vilka tankar och känslor väcker skärandet hos socialsekreteraren? Hur hanterar socialsekreteraren sina upplevelser?</p><p>Studien befinner sig inom ramen för den fenomenologiska forskningstraditionen. Som teoretiska utgångspunkter har det psykodynamiska perspektivet med dess affektteori samt begreppet ”det upplevande subjektet” använts för att analysera resultaten. Dessutom användes rollteorin vid analysen.</p><p>Resultaten visade att socialsekreterarnas erfarenheter korresponderade med forskningen om självskadebeteendet skärande. Beteendet väcker känslor och tankar hos socialsekreterarna, vilket tas upp i handledning om de anser att det finns behov för det. Studien pekar på att skärandeproblematiken inte faller inom socialtjänstens ramar. Socialtjänstens uppgift är att utreda de som aktualiserats och sedan ge dem stöd eller föreslå vidare insatser. I deras mandat ingår inte behandlig. Dock har socialtjänsten det yttersta ansvaret för alla individer, vilket medför att skärandeproblematiken hamnar på deras bord. Den forskning som är gjord inom området handlar om arbetet inom psykiatrin och som vi ser det har ingen forskat kring socialsekreterares och socialtjänstens roll i förhållande till självskadeproblematiken.</p>

<p>Studiens syfte har bland annat varit att nå en ökad kunskap och förståelse för socialsekreterarens handlingsutrymme i mötet med klienter som söker försörjningsstöd. Den övergripande problemställningen har varit: Hur kan man förstå och beskriva socialsekreterarens handlingsutrymme i mötet med klienter som söker försörjningsstöd. För att kunna besvara problemställningen och nå syftet med uppsatsen formulerades avgränsade forskningsfrågor. Dessa var: (1) Hur beskriver och upplever ett urval av socialsekreterare/chefer/experter socialsekreterarens uppgift i mötet med klienter som söker försörjningsstöd? (2) Hur beskrivs relationens betydelse för socialsekreterarens arbete med klienten och vilka faktiska möjligheter och hinder finns för att skapa en relation? (3) Hur beskrivs och upplevs betydelsen av lagar, riktlinjer, attityder i samhället, arbetsplatsens kultur och egna tankar för socialsekreterarens bedömningar och beslut? (4) Hur beskrivs betydelsen av arbetsplatsens organisation och kultur för socialarbetarens klientarbete? Studiens design är kvalitativ med djupintervjuer. Fem intervjuer genomfördes med personer med anknytning till socialtjänstens försörjningsstödsverksamhet. Intervjuerna analyserades utifrån ett socialkonstruktivistiskt-, kognitivt perspektiv, rollteorier och begreppet parallellprocesser. Resultatet av studien visar att socialsekreterarens handlingsutrymme inte enbart går att förstå genom att ta del av lagar, riktlinjer och organisationsskisser utan att det också i hög grad är relationellt bestämt. Socialsekreterarens handlingsutrymme påverkas också av hennes kognitioner, hur hon tolkar sitt uppdrag, av olika strukturella faktorer i omgivningen och av sociala konventioner. Sist men inte minst så påverkar också klientens inställning och innehållet i klientrelationen, socialsekreterarens handlingsutrymme.</p>

<p>Syftet med denna studie har varit att undersöka hur några barn upplever insatsen kontaktfamilj, hur några socialsekreterare anser att biståndet kontaktfamilj ter sig ur barnens perspektiv samt via intervjuerna av socialsekreterarna och aktstudier undersöka hur barnens perspektiv tas tillvara i handläggningen kring kontaktfamiljsärenden.</p><p>Studiens frågeställningar fokuserar på hur det är för barn att vara i en kontaktfamilj. Ytterligare frågeställningar är hur barnens perspektiv tas tillvara i möten och handläggning i beslut gällande kontaktfamilj.</p><p>Jag har använt mig av en kvalitativ metod, där jag intervjuat tolv barn, nio socialsekreterare i barn- och familjegrupp och gått igenom 25 akter. De teoretiska utgångspunkterna är det utvecklingsekologiska perspektivet, salutogena teorier, teorier om samtal med barn och familjemönster.</p><p>Resultaten visar att barnen till stor del är positiva till insatsen kontaktfamilj och att de genom kontaktfamiljerna får möta positiva och välfungerande vuxenförebilder och att socialsekreterarna tror att det är positivt för barnen att vara i en kontaktfamilj. I intervjuerna med barnen framskymtar förståelse inför föräldrarnas situation och barnens svårigheter att påverka sin vistelse i kontaktfamiljen. I intervjuerna och akterna framkommer att barnens perspektiv inte alltid blir synligt. Intervjuerna med socialsekreterarna visar att rollen som socialsekreterare innebär att göra en sammanvägning mellan de olika perspektiven kring barnet; barnets egen uppfattning, familjens och övriga nätverkets synpunkter, samhällets krav och vad lagen ger möjlighet till.</p>

<p>Studiens syfte var att beskriva hur socialsekreterare resonerar i valet av behandlingsmetod för heroinmissbrukare. För att skapa förståelse för detta belystes socialsekreterarnas antaganden om heroinmissbrukaren, socialsekreterarnas föreställningar om den vård de erbjuder samt vad de anser om substitutionsbehandling respektive drogfri behandling. Undersökningen utfördes som en kvalitativ intervjuundersökning med sex socialsekreterare i en av Stockholms Stads stadsdelar. Följande teman identifierades och analyserades närmare (1) Vem är heroinmissbrukaren? (2) Hur resonerar socialsekreterarna kring olika behandlingsformer för heroinmissbrukare? (3) Hur resonerar socialsekreterarna kring valet av behandlingsform för heroinmissbrukare? Vetenskapsfilosofiskt positionerar sig uppsatsen inom hermeneutiken samt postmodernismen och resultatet har analyserats ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Resultaten visade att socialsekreterarna uppvisade en samstämmig konstruktion av heroinmissbrukaren. Valet av behandlingsmetod var framför allt avhängig klientens egen motivation och baserades enligt socialsekreterarna inte direkt på deras kunskaper och erfarenheter av så kallad god behandling.</p>

<p>Denna kvalitativa undersökning gjordes med ett öppet, datorstött intervjuformulär som skickades till socialsekreterare i fyra kommuner i Sverige. Det som undersöktes var socialsekreterarnas attityd till metadonbehandling vid heroinberoende och om dessa attityder skildes åt mellan de olika kommunerna. Genom den hermeneutiska ansatsen, meningstolkning och tillförsel av relevanta teorier tydliggjordes resultatet för läsaren. Då undersökningen är kvalitativ med ett mindre strategiskt urval var det svårt att i stor utsträckning generalisera. Trots de dokumenterat goda forskningsresultaten av metadonbehandlingars effekter och avsaknaden av andra mer effektiva behandlingar har idag mindre än 20 procent av Sveriges aktiva heroinmissbrukare möjlighet att bli beviljad denna form av behandling. Möjligtvis finns förklaringen i att Sverige idag bedriver en restriktiv politik där det liberala synsättet, harm reduction och metadonbehandling inte riktigt passar in. Resultatet i undersökningen har visat att attityderna till metadonbehandling har ändrats något över tid och att socialsekreterarna var mer positiv till behandlingsformen i dagsläget, dock ansåg de att programmet behöver bättre struktur då det fanns en hel del brister.</p>

<p> </p><p>Under år 2008 utbetalades 9,5 miljarder svenska kronor som ekonomiskt bistånd till 4,2 procent av Sveriges befolkning. Därigenom har det ekonomiska biståndet en stor plats i det svenska sociala arbetet. Trots detta har handläggning av ekonomiskt bistånd en låg status då arbetet anses vara enkelt att utföra i förhållande till andra delar av det sociala arbetet. Syftet med studien var att undersöka hur socialsekreterare som handlägger ekonomiskt bistånd erfar sin yrkesstatus. Metoden var i kvalitativ form och halvstrukturerade intervjuer genomfördes med tre socialsekreterare. Samtliga av dessa arbetade vid mindre socialtjänster i Jämtlands län. Analysen av empirin gjordes med hjälp av tidigare forskning, makt- samt organisationsteorier. Resultatet visade att flertalet av socialsekreterarna i studien ansåg sig ha en relativt god status i förhållande till andra inom socialtjänsten. De ansåg samtidigt att statusen mellan dem och andra yrkesinriktningar inom det sociala arbetet skiljde sig något åt då de upplevde sin status som något lägre. Resultatet visade även att flertalet ansåg att de i mötet med klienter ofta har ett maktövertag. Slutligen visade studien att socialsekreterarna uppfattar att handläggning av ekonomiskt bistånd är osynligt i samhället samt att den publicitet deras arbete får ofta är negativ. Slutsatser som drogs var att chefens syn på socialsekreterarnas arbete är viktigt, likaså klimatet på socialtjänsten. Ytterligare en slutsats som drogs är vikten av att arbeta med klienternas uppfattning gällande handläggning av ekonomiskt bistånd.</p>