Föreliggande studie undersökte sjuksköterskors upplevelse av socialt stöd på intensivvårdsavdelningar. Deltagarna i studien var fem stycken sjuksköterskor mellan 23-62 år och hade mellan 2-40 års arbetserfarenhet. Samtliga av deltagarna arbetade på en intensivvårdsavdelning.  Studien använde sig av tematisk analys som resulterade i tre huvudteman med respektive underkategorier, Det formella stödet vilket omfattar de stödformer som organisationen erbjuder och berör handledning i grupp och chefens betydelse, Det informella stödet vilket omfattar de stödformer som sjuksköterskor finner bland kollegor och berör stöd och bekräftelse från kollegor samt Det individuella stödet vilket omfattar de stödformer som är individuella och berör empati och relation till patienter och att fråga om, ta emot och ge hjälp.  Slutsatsen av undersökningen var att det finns olika stödformer som sjuksköterskor på intensivvårdsavdelningar använder sig utav för att minska, förebygga och hantera stressande omvårdnadssituationer samt ger ett underlag för vilka stödformer som tycks ha en positiv effekt på sjuksköterskors hantering av stress på intensivvårdsavdelningar.

Bakgrund: Många vårdtagare passerar akutsjukvården tillsammans med sina närstående. Tiden som spenderas där är en påfrestning för båda parterna. För närstående är stödet ett centralt behov i den stressade situationen, det kan ges på många sätt och av många personer. Sjuksköterskan bär på värdefull kunskap och har en roll i stöttandet. Kunskapen och stöttningen ska förmedlas i mötet på ett medkännande, respektfullt och hoppfullt sätt. Även källor som familj, vänner och vårdtagare bidrar med stöttning. Syfte :Syftet med studien var att beskriva närståendes behov av stöd inom akutsjukvård. Metod: En litteraturöversikt valdes som metod. 17 artiklar återfanns efter databassökningar i PubMed och CINAHL genomförts. De granskades och placerades därefter i en matris. Resultat: Fyra kategorier med 10 subkategorier urskilde sig. Dessa var informerande stöd, emotionellt stöd, instrumentellt stöd och diffust stöd. Informerande stöd var viktigast för närstående och fanns mest skrivet om. Slutsats: Information som var kontinuerlig, innehållsrik, ärlig och begriplig gav störst stöd för de närstående, och agerade som de främsta behoven. Även känslor som hopp och närhet stöttade dem. Det måste ske en förändring på hur man ser på närstående, och det bör avsättas resurser för att deras behov av stöd skall tillgodoses.

Konsultverksamheten är en komplex bransch där arbetstagarna kan ha svårt att känna en samhörighet till både konsultverksamheten och kundföretaget. Socialt stöd är en väsentlig faktor för att hålla medarbetare engagerade på arbetet och skapar en vilja för medarbetaren att tillhöra organisationen. Syftet med studien var att undersöka om socialt stöd från arbetsgivare och arbetskamrater på konsultföretaget respektive kundföretaget predicerar konsulters arbetsengagemang samt vilken prediktor som är starkast. En webbenkät distribuerades ut till tre konsultbolag där 132 konsulter deltog. Studiens resultat visade att de fyra dimensionerna av socialt stöd tillsammans förklarade 48% av variansen på arbetsengagemanget. Kontrollvariablerna kön, ålder, uppdragslängd och antal uppdrag hade ingen förklarad varians på arbetsengagemanget. Socialt stöd från arbetsledare på kundföretaget och arbetskamrater på konsultföretaget visade ett signifikant samband med arbetsengagemang, där arbetskamrater på konsultföretaget hade det starkaste sambandet. Socialt stöd från arbetsgivare på konsultföretaget och arbetskamrater på kundföretaget hade inget samband med arbetsengagemanget.

<p>Antalet och andelen äldre ökar i vårt land och störst är ökningen bland dem över 80 år. I dessa åldrar är det vanligare än bland yngre att drabbas av sjukdom och funktionsnedsättningar och ha behov av hjälp och stöd. Sverige har en lagstiftning som lägger ansvaret för att äldre och funktionshindrade får det stöd de behöver på samhället men den hjälp som ges av anhöriga till äldre som bor hemma är till omfattningen mer än dubbelt så stor som den som ges av samhället och tycks dessutom öka. Kvinnor lever längre än män och blir ofta ensamstående i slutet av livet. Syftet med denna studie är att beskriva äldre kvinnliga rehabiliteringspatienters och närståendes uppfattningar om innebörden och betydelsen av socialt stöd för livstillfredsställelsen. Studien har genomförts med kvalitativ intervju med fyra äldre kvinnor under rehabilitering på en geriatrisk klinik och en uppföljande intervju cirka tre månader efter utskrivning från kliniken. I samband med uppföljningen har varje intervjuperson föreslagit en närstående, som de får stöd av, och även dessa har intervjuats. Viktiga faktorer för de äldres livstillfredsställelse är livet i sin helhet, så som det har gestaltat sig och finns i form av positiva minnen, förmåga att hantera förluster, att klara sig själv och att vara en del i ett sammanhang. Närstående betonar de äldres självständighet, sociala kontakter och rätt att få behålla en känsla av värde. Informella kontakter med familj och vänner upplevs mycket viktiga och erbjuder både emotionellt och instrumentellt stöd men om man i framtiden skulle få behov av hjälp med hygien och klädsel vill man ha hjälp av hemtjänst för att inte belasta anhöriga.</p>

Antalet och andelen äldre ökar i vårt land och störst är ökningen bland dem över 80 år. I dessa åldrar är det vanligare än bland yngre att drabbas av sjukdom och funktionsnedsättningar och ha behov av hjälp och stöd. Sverige har en lagstiftning som lägger ansvaret för att äldre och funktionshindrade får det stöd de behöver på samhället men den hjälp som ges av anhöriga till äldre som bor hemma är till omfattningen mer än dubbelt så stor som den som ges av samhället och tycks dessutom öka. Kvinnor lever längre än män och blir ofta ensamstående i slutet av livet. Syftet med denna studie är att beskriva äldre kvinnliga rehabiliteringspatienters och närståendes uppfattningar om innebörden och betydelsen av socialt stöd för livstillfredsställelsen. Studien har genomförts med kvalitativ intervju med fyra äldre kvinnor under rehabilitering på en geriatrisk klinik och en uppföljande intervju cirka tre månader efter utskrivning från kliniken. I samband med uppföljningen har varje intervjuperson föreslagit en närstående, som de får stöd av, och även dessa har intervjuats. Viktiga faktorer för de äldres livstillfredsställelse är livet i sin helhet, så som det har gestaltat sig och finns i form av positiva minnen, förmåga att hantera förluster, att klara sig själv och att vara en del i ett sammanhang. Närstående betonar de äldres självständighet, sociala kontakter och rätt att få behålla en känsla av värde. Informella kontakter med familj och vänner upplevs mycket viktiga och erbjuder både emotionellt och instrumentellt stöd men om man i framtiden skulle få behov av hjälp med hygien och klädsel vill man ha hjälp av hemtjänst för att inte belasta anhöriga.

Denna uppsats är en utvärdering av stödsökandes upplevelser av kontakt med Sveriges tjejjourer och deras upplevelser av stödbehov. Syftet med utvärderingen var att undersöka hur de stödsökande upplever det stöd de får i sin kontakt med tjejjourerna och att inkludera de stödsökande i utvecklingen av tjejjourernas verksamhet. Detta genom att ta reda på vilka behov de stödsökande anser sig ha då de kontaktar en tjejjour. Empirin samlades in genom en kvalitativ enkät avsedd för tjejer som varit i kontakt med tjejjourerna. Empirin hanterades genom innehållsanalys och kategoriserades under teman. Resultaten analyserades mot bakgrund av tidigare forskningen och teori. Den tidigare forskningen visade på befintlig kunskap och kunskapsluckor gällande ungas behov av socialt stöd och omständigheter kring ungas stödsökande beteende, samt socialt stöd online. De teorier som användes var empowerment och KASAM. Resultaten visar att tjejjourernas verksamhet är en uppskattad form av socialt stöd för tjejer idag och att möjligheten att vara anonym i stödkontakten är viktig. Resultaten visar även att tjejjourerna behöver bli mer synliga och att ökad tillgänglighet önskas av de stödsökande. En av de viktigaste faktorerna i tjejjourernas kontakt med stödsökande är att bemötandet är personligt och engagerat.

Denna uppsats behandlar hur fem skolkuratorer artikulerar vad som är de vanligaste problemen som elever de möter brottas med samt undersöker vilka faktorer som begränsar skolkuratorerna att vara tillgängliga för sina elever. Forskningsfrågorna som behandlar syftet är hur skolkuratorerna ser på elevernas psykiska ohälsa, hur skolkuratorerna förebygger psykisk ohälsa och vilka hinder skolkuratorerna stöter på för att arbeta förebyggande och hälsofrämjande. Metoden för denna studie är kvalitativa intervjuer samt en deltagande observation. De teoretiska utgångspunkterna som används är barnperspektiv, socialt stöd och rollteori. Resultatet visar att skolkuratorerna upplever att de flesta elever generellt mår bra, att de har förutsättningen för att kunna må bra men de besvär som skolkuratorerna pekar på hos eleverna är bland annat depressioner, prestationsångest och ensamhet, där ensamheten är den faktor som samtliga skolkuratorerna anser att eleverna brottas mest med. Skolkuratorerna menar att ensamheten inte handlar om mobbning, utan snarare om elevens svårigheter med social kompetens. Resultatet visar även att motverka psykisk ohälsa bland eleverna främst handlar om skolkuratorns tillgänglighet för eleverna. Skolkuratorn ska genom interaktion ge emotionellt stöd till eleven men för det krävs att skolkuratorn ska ha tid och resurser vilket samtliga skolkurator i studien anser är begränsningen i deras arbete. / This study examined how five school counselors articulates the most common problems students they meet contend with and studied the factors that obstruct school welfare to their job of being available for students. The study’s main questions are how the school counselors looks at students’ mental illness, how school counselors prevent mental illness as well as the obstructions that the counselors contend with. The methodology for this study is qualitative interviews and participatory observation. The theoretical basis of this study are the children’s perspective, social support and role theory. The result shows that school counselors felt that most students generally had a great mental health and that they had the basis for wellbeing. However the issues that school counselors noticed are among depression, performance anxiety and loneliness, where loneliness are the main problem among students. School counselors suggests that loneliness is not due to bullying, the reason to loneliness among students are often lack of social competences. The result suggests that the school counselors’ availability is important to improve students’ mental health. School counselors’ main tool to achieve mental health among students are their social support, but they need time and resources to succeed, which most school counselors feels is a limitation for them.

Studiens syfte var att undersöka vilken effekt socialt stöd, arbetsrelaterad stress samt fysisk aktivitet har på individens välmående. Dessutom undersöktes vilken påverkan kön och ålder har på individens välmående. Karasek´s krav-kontroll-stödmodell utgjorde grund vid analys av resultatet (Karasek &amp; Theorell, 1990). Studien utfördes på en organisation och bygger på en enkätundersökning (n=124) där bekvämlighetsurval användes. Mätinstrumentet består av fem delar som utgörs av demografiska faktorer, QPS-Nordic (Dallner, Lindström, Elo, Skogstad et al., 2000), MHC-SF (Keyes, 2009), PSS-14 (Cohen, Karmarck &amp; Mermelstein, 1983) samt fysisk aktivitet. Reliabilitetstestet Cronbach´s alpha utfördes på mätinstrumentet och uppvisade god reliabilitet. Den del av enkäten som berör QPS-Nordic uppvisar (α=0,771), MHC-SF (α=0,85), PSS-14 (α=0,868). Vidare beräknades resultatet med hjälp av stegvis regressionsanalys samt separata One-way ANOVA analyser. Resultatet demonstrerade att socialt stöd positivt predicerar individens välmående (p=0,000) och att arbetsrelaterad stress negativt predicerar individens välmående (p=0,000). Vidare visade resultatet att det inte fanns något samband mellan fysisk aktivitet och välmående. Beträffande demografiska faktorer påvisade resultatet att det inte fanns några signifikanta skillnader.

<p>Självmord och självmordstankar förekommer i högre utsträckning bland läkare än i andra yrkesgrupper. Sociala relationer är enligt studier viktigare för kvinnor än för män i utvecklingen av depression. Studien syftar till att undersöka om de inkluderade arbetsmiljövariablerna, vilka behandlar sociala relationer, är viktigare i kopplingen till självmordstankar för kvinnor än för män. Samt att undersöka vilka av arbetsmiljövariablerna som bäst förklarar självmordstankar. Tre arbetsmiljövariabler skiljde sig signifikant eller nära signifikant mellan män och kvinnor. Dessa var att inte ha någon eller en organisation som tillvaratar ens intressen, att inte uppmuntras att tänka ut sätt att förbättra arbetsplatsen, samt nära signifikant; att inte uppmuntras att delta i fattande av viktiga beslut. De variabler som bäst förklarade självmordstankar för kvinnor var att inte ha någon eller en organisation som tillvaratar ens intresse, ej regelbundna möten, trakasserier, och att motstridiga krav ställs från en eller flera personer. Motsvarande för män var att inte uppmuntras att delta i fattande av viktiga beslut.</p> / HOUPE-projektet

Bakgrund: Demenssjukdom är en degenerativ sjukdom vilket innebär att personens kognitiva förmåga blir sämre med tiden. Behovet av hjälp från omgivningen, för att kunna upprätthålla en fungerande vardag, blir allt större ju längre sjukdomen framskrider. Närstående har en viktig roll i omsorgen av en familjemedlem som drabbas av demenssjukdom. Syftet. Syftet med studien var att beskriva närståendes behov av stöd och deras erfarenheter av det dagliga livet efter att anhörig med demenssjukdom vårdats på geriatrisk neuropsykiatrisk avdelning. Metod. Studien hade en beskrivande design med kvalitativ ansats. Totalt sex individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes. Insamlade materialet har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat. Det framkom att närståendes erfarenhet var att det inte bara var praktiskt stöd som var viktigt utan också stöd i form av information och kontakt med olika professionerna. Närståendes erfarenheter av professionell kontakt vid utskrivning upplevdes ofta som bristfällig. Det framkom även att behovet av stöd var individuellt för att få en fungerande vardag. Närstående som hade stöd i form av avlastning, dagvård eller hemtjänst upplevde att de fick anpassa sig efter hemtjänsten men att dessa stöd gav en viss frihet. Vidare framkom det i studien att en del närstående försökte leva som vanligt, genom att fortsätta med sina aktiviteter som innan familjemedlemmens diagnos.  Slutsats. Studien visar vikten av bra information och kontakt mellan specialistsjuksköterskan, närstående och övriga personal för att ge stöd till närstående och underlätta dennes vardag. Studien belyste även närstående som var nöjda med det stöd och den kontakt som de fick, samt de närstående som valde att ta vara på livet genom att fortsätta med livet och aktiviteter som innan den anhörig drabbades av demenssjukdom.