Detta är en kvalitativ studie om samverkan mellan socialtjänsten och skola, specifikt gällande anmälningsskyldigheten. Genom utvalda lagar, tidigare forskning och samverkansteori har kunskap och möjlighet att jämföra studiens resultat med litteratur uppstått. Studien innefattar intervjuer med både socialsekreterare och pedagoger för att få en bred bild, och resultaten visar på att det finns mycket att förbättra och de önskar ett närmare samarbete från båda sidor. Det har visat sig att information i flera fall inte nått ända fram till pedagogerna, trots en samverkansgrupp som jobbar med att informera. Pedagogerna ser svårigheter med att veta när de ska anmäla och vill gärna veta mer om barnets situation, detta trots att det är socialsekreterarnas jobb att utreda sådant.

<p>Studien behandlar socialtjänstens hantering av brottsmisstankar mot barn samt hur samverkan med bland annat polis påverkar synsätt och handläggning. Eftersom det inte finns någon anmälningsskyldighet för socialtjänsten får socialsekreterare avgöra från fall till fall om polisanmälan ska göras. På senare tid har det förespråkats att polisanmälan bör göras och riktlinjer och praxis följer denna utveckling.</p><p>Syftet med studien är att undersöka hur socialtjänsten konstruerar barns bästa, sitt eget handlingsutrymme samt samverkan vid misstankar om brott mot barn. Forskning visar bland annat att rättstillämpningen på socialkontor styrs mer av ”rättsliga kulturer” än rättsregler och att ärenden om brott mot barn är mycket svårutredda och kräver samverkan mellan myndigheter. Uppsatsen är rättssociologisk och kvalitativa metoder i form av direktobservationer och intervjuer har använts för datainsamling. För analys har socialkonstruktivistisk teori samt rättsteori använts.</p><p>Resultaten visar att socialsekreterarna i större utsträckning än förr polisanmäler brottsmisstankar och att det straffrättsliga perspektivet därmed fått en starkare ställning. Det innebär att den barns bästa bedömning som ska föregå alla beslut rörande barn riskerar att utebli. Socialsekreterarna anser att de i enlighet med riktlinjerna bör göra polisanmälan vilket innebär att deras handlingsutrymme konstrueras snävare än förr. Resultaten visar också att samverkan innebär vissa svårigheter då socialtjänsten förväntas avvakta polisens förundersökning. Då polisen inte har möjlighet att snabbt agera hamnar socialtjänsten i en position då man får välja mellan att ingripa till barnets skydd eller försvåra säkrandet av bevisning.</p>

<p>Uppsatsens syfte har varit att få förståelse för hur socialsekreterare tänker kring och arbetar med ärenden där barn och ungdomar skolvägrar. Frågorna som uppsatsen försökt besvara är hur socialsekreterare beskriver sin förståelse för fenomenet skolvägran och hur de arbetar med barn och ungdomar som skolvägrar, hur de ser på tillgängliga och alternativa arbetsmetoder kring skolvägran samt hur de beskriver sin kontakt med skolorna och barn- och ungdomspsykiatrin. Urvalet består av sju utredande socialsekreterare inom Stockholms stad som har erfarenhet av arbete med skolpliktiga barn och ungdomar som skolvägrar. Metodvalet är kvalitativa djupintervjuer som tolkats utifrån en fenomenologisk ansats. Analysen har haft sin grund i ett organisationsteoretiskt perspektiv. Resultatet visade att enligt socialsekreterarna kommer anmälan om skolvägran oftast från skolan och att socialsekreterarna upplever det som om anmälan görs i ett sent skede. Om inte den sociala utredningen visar att skolvägran orsakats av sociala brister hos eller kring den unge, anser socialsekreterarna att det inte ligger inom deras arbetsområde. Ofta förekommande insatser vid skolvägran har varit familjebehandling och kontaktperson. Socialtjänsten samarbetar ofta med barn- och ungdomspsykiatrin och med skolorna när barn och ungdomar skolvägrar.</p>

Sammanfattning Studiens huvudsyfte är att undersöka hur socialtjänsten, polisen och skolan i Härnösands kommun samverkar i stort och hur dessa aktörer samverkar kring ungdomar som brukar eller missbrukar alkohol eller droger. Studien syftar även till att studera hur personalen i respektive verksamhet upplever samverkan samt kartlägga faktorer som på något sätt kan främja eller hämma samverkan. Studiens frågeställningar är:   Hur samverkar socialtjänsten, polisen och skolan i Härnösands kommun i stort och kring ungdomar som brukar eller missbrukar alkohol eller droger? Hur upplever personalen i respektive verksamhet att samverkan fungerar i praktiken? Vilka förutsättningar bör finnas för att samverkan ska fungera? Vilka faktorer hämmar eller främjar samverkan?   Studien har en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod och innehållsanalys som analysmetod. Studien bygger på sex intervjuer med professionella som är verksamma i samverkan i Härnösands kommun. Av dessa sex informanter är två från socialtjänsten, två från polisen och två från skolan. Studiens teoretiska ansats bygger på Danermark och Kullbergs forskning kring samverkan samt Josefssons Strategi för samverkan.   Av resultatet framgår att samtliga informanter upplever att samverkan mellan dem fungerar ganska väl men att det finns förbättringsmöjligheter. Upplevelserna var inte enbart positiva utan det nämndes även negativa upplevelser. Dessa negativa upplevelser nämndes som faktorer som på olika sätt kunde hämma samverkan. Vissa av dessa hämmande faktorer nämndes av samtliga informanter. Sekretessen var en av dem. Alla var överens om att sekretessen mer eller mindre försvårar samverkan. Då det gäller främjande faktorer nämnde samtliga informanter ledningen deltagande och stöd som en av de mest främjande faktorerna. I studiens sista kapitel förs en diskussion kring studiens resultat kopplat till tidigare forskning inom området samt studiens teoretiska ansats.

Denna studie syftar till att undersöka socialsekreterares upplevelser av försvårande omständigheter i organisationen och deras påverkan på bedömningar i barnavårdsutredningar. Studien bygger på ostrukturerade intervjuer med fem socialsekreterare. I intervjuerna framkommer att socialsekreterarna upplever att följande organisatoriska faktorer försvårar deras bedömningar i barnavårdsutredningar: resurser, specialisering, insatsrepertoar och lagstiftning. Med resurser avses tidsbrist, kunskapsbrist och kommunernas begränsade ekonomi. Socialsekreterarna upplever att dessa faktorer exempelvis leder till att vissa klienter inte får den hjälp som socialsekreterarna anser att de är i behov av. Socialtjänstens specialiserade enheter upplevs påverka samarbetet mellan olika enheter och försvårar på så sätt bedömningar i barnavårdsutredningar. Socialsekreterarna i denna studie upplever även den begränsade insatsrepertoaren som en försvårande faktor, då klienterna måste passas in i en insatsmall. Även brist på familjehem upplevs som en svårighet i insatsrepertoaren vilken påverkar bedömningar. Slutligen upplever socialsekreterarna lagstiftning som en försvårande faktor när det gäller bedömningar i barnavårdsutredningar. I studien fördjupas sedan förståelsen av hur dessa faktorer kan påverka bedömningar. Det görs genom en analys utifrån olika organisationsteorier. Nyckelord: bedömning, organisation, socialsekreterare, barnavårdsutredning, socialtjänst, resurser, specialisering, insatsrepertoar, lagstiftning / This study aims to examine social workers experience of aggravating circumstances in the organization and their impact on the assessments in child protection investigations. The study is based on unstructured interviews with five social workers. The interviews reveal that the social workers experience the following organizational factors affecting the assessments in child protective investigations: resources, specialization, intervention repertoire and legislation. With resources means lack of time, lack of knowledge and limited local economy. The social workers experience for example, that these factors lead to that some clients do not get the help the social workers believe they are in need of. The social services specialized units perceived affect the co-operation between different units and therefor aggravate assessments in child protection investigations. The social workers in this study raised the limited intervention repertoire as an aggravating factor, the clients have to be fitted into an intervention template. Lacks of foster homes are perceived as difficulties in the intervention repertoire, which affect assessments. Finally the social workers experience legislation as an aggravating factor in child protection investigations. Through an analysis based on various organizational theories will the understanding of how these factors can impact assessments deepens in the study. Keywords: assessment, organization, social worker, child protection investigation, socialservice, resources, specialization, intervention repertoire, legislation

Då ungdomar begår brott så ska socialtjänsten skriva ett yttrande på begäran av tingsrätten. Vad som ska finnas med i yttrandet regleras i lagen (1964:176) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, LuL, men det finns även egna riktlinjer om vad som bör finnas med från socialstyrelsen. Dock har Brottsförebyggande rådet, Brå, uppmärksammat att det finns en problematik kring socialtjänstens yttrande då det saknas den information som lagstiftaren har tänkt sig, vilket försvårar det rättsliga arbetet (Westfelt &amp; Öberg, 2002). För att ta reda på om det saknas information enligt LuL och socialstyrelsens riktlinjer så har avslutade offentliga domar med tillhörande yttranden gällande unga lagöverträdare slumpmässigt valts ut av registrator på fyra tingsrätter. Resultatet av studien visar att informationen i yttrandena innehåller vad som är lagstadgad men att det finns en stor variation kring innehållet i yttrandena. Resultatet blev även att mer fokus ligger på straff än att motverka fortsatt brottslig utveckling samt att tingsrätten följer socialtjänstens yttrande i hög grad.

Våld i nära relation är ett erkänt utbrett problem och Socialstyrelsen beskriver att det har allvarliga fysiska, psykiska och sociala konsekvenser för den som blir utsatt. I socialtjänstlagen framkommer att socialnämnden har ett särskilt ansvar gällande våld i nära relation. Socialstyrelsens författning gällande våld i nära relationer menar att alla som är utsatta för våld i nära relation, oavsett kön eller könsidentitet, har rätt till stöd och hjälp. Våld i nära relation drabbar såväl kvinnor som män och förekommer både i heterosexuella och samkönade relationer. Syftet med denna uppsats var att studera hur socialtjänsten arbetar med våldsutsatta personer i samkönade relationer. Studien har en kvalitativ ansats och baseras på sex intervjuer med socialsekreterare. Det empiriska materialet analyserades utifrån innehållsanalys där meningsbärande enheter, koder och kategorier identifierades. Det som genomsyrade hela resultatet var en uppfattning om att vara färgad av det vanligaste vilket också blev uppsatsens övergripande tema. Resultatet påvisade bland annat att det finns bristande kunskaper kring våld i samkönade relationer i stort, men även att det övergripande temat påverkar möjligheten att upptäcka våldet och den problematik som kan uppstå när det kommer till insatser. Slutsatsen för studien visar att det finns en heteronormativ syn på våld i nära relation som påverkar bilden av våld i samkönade relationer, men även att kunskap om fenomenet krävs för att socialtjänsten ska kunna erbjuda stöd och hjälp till alla våldsutsatta individer. / Intimate partner violence (IPV) is a widespread problem and the The National Board of Health and Welfare in Sweden describes that IPV has serious physical, psychological and social consequences for those who are exposed to it. The Social Services Act reveals that the social welfare committee has a special responsibility regarding IPV. The National Board of Health and Welfare's constitution regarding IPV says that all who are exposed to IPV, regardless of gender or gender identity, are entitled to support and assistance. IPV affects women as well as men and occurs in both heterosexual and same-sex relationships. The purpose of this study was to investigate how the social services work with IPV in same-sex relationships. The study is qualitative and based on six interviews with social workers. The empirical material was analyzed based on content analysis where meaningful units, codes and categories were identified. What dominated the result was a perception of being colored by the common, which also became the overarching theme of the essay. The results showed, among other things, that there is a lack of knowledge about the violence in same-sex relationships in general, but also that the overall theme affects the ability to detect violence and the problems that can arise when it comes to providing services. The conclusion of the study show that there is a heteronormative view of IPV that affects the image of violence in same-sex relationships, but also that knowledge of the phenomenon is vital for the social services to be able to offer support and assistance to all victims of IPV.

Sammanfattning Föreliggande studie har som syfte att undersöka vilka motiv socialsekreterare haft till att söka socionomutbildningen samt till att börja arbeta på socialtjänsten. Syftet är vidare att undersöka socialsekreterarnas upplevelser gällande deras arbetssituation och hur de ser på sin framtida yrkeskarriär. Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes med kvinnliga socialsekreterare som arbetar på utredningsenheten ungdom och familj i en mellanstor kommun. Resultatet visar att mest förekommande motiv till att de valde socionomutbildningen var att ville arbeta med människor och att de började arbeta inom socialtjänsten på grund av att de ansåg det vara en bra start i sin yrkeskarriär samt att de upplevde det lätt att få arbete där. Gällande arbetssituation uppgav socialsekreterarna att de funderat på att sluta på socialtjänsten, framförallt för att det är för stressigt. Viktigaste uppgivna anledningarna till att de stannat kvar är att de anser arbetet vara intressant, givande och att de får stöttning från kollegor. Majoriteten av socialsekreterarna uppger att de vill satsa på en karriärutveckling som leder till arbeten med lugnare arbetstempo, snarare än högre lön och status. Samtliga intervjuade anser att det finns en upplevelse att socialtjänsten inte är en arbetsplats där en socionom ska stanna hela sin yrkeskarriär.

Socialtjänsten uppmärksammas i samband med individfall i såväl tidningar och sociala medier som television och radio. Medias granskande roll är central när det gäller en enskild individs upplevelse av statens agerande. Sällan har socialtjänsten möjlighet att bemöta kritik som framförs i media med tanke på den starka sekretess som myndigheten omfattas av. Studiens syfte är att undersöka på vilket sätt media beskriver socialtjänsten i medialt uppmärksammade fall under olika tidsperioder samt undersöka om det går att utläsa en förändring i beskrivningen av socialtjänsten över tid. De teoretiska utgångspunkterna för studien vilka hjälper till att besvara syftet är Norman Faircloughs kritiska diskursanalys, dagordningsteori samt Ulrich Becks teori om risksamhället. Kritisk diskursanalys används även som metod. Studiens resultat visar att medias beskrivning av socialtjänsten främst är negativ. Media spelar en roll i att porträttera socialtjänsten på ett negativt sätt och bilden överförs till allmänheten. Över tid förändras beskrivningen av socialtjänsten och blir än mer negativ. Resultatet förstås bland annat som att vi lever i ett risksamhälle.

Studiens syfte har varit att undersöka hur socialsekreterare inom socialtjänstens avdelning barn och unga uppfattar sammanbrott i familjehemsplaceringar, vilka faktorer som socialsekreterarna anser påverkar sammanbrott och hur de professionella påverkas av sammanbrott i familjehemsplaceringar. Ett sammanbrott inom socialtjänsten när en placering av någon anledning får avbrytas.   De metodologiska utgångspunkter som används i studien är hermeneutisk kunskapsteori och det empiriska materialet har samlats in genom en kvalitativ ansats i form av semistrukturerade intervjuer med sex professionella som arbetar med barn och ungdomar som är placerade i familjehem. Studiens teoretiska utgångspunkter är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska perspektiv och von Wrights relationella perspektiv. I studiens resultat tydliggörs vikten av att matcha ett barn med rätt familjehem för att motverka sammanbrott, flera av respondenterna redogör för en svårighet i detta med tanke på deras höga arbetsbelastning. Likaså hävdas av respondenterna att barn som är med om sammanbrott aldrig ska hållas ansvariga för det som hänt, då de i flera fall har en tung ryggsäck att bära. Det framgår också att ett sammanbrott genom professionellas upplevelser är ett misslyckande, både från socialtjänstens sida och men också från vuxenvärldens. En slutsats av studien är att ett sammanbrott kan vara en svår upplevelse för samtliga inblandade.