Uppsatsens syfte har varit att utifrån ett polisiärt perspektiv undersöka om det för ringa narkotikabrott i form av bruk eller innehav går att sammanfatta vilken bevisning som krävs i tre särskilt intressanta situationer, nämligen vid bedömningen av beviskravet "skälig misstanke" för användning av tvångsmedel samt beviskravet "ställt utom rimligt tvivel" vid bedömning av invändning om frånvaro av uppsåt respektive eget bruk i annat land. För att uppnå syftet har den rättsdogmatiska metoden med grund i rättskälleläran använts. Resultatet av undersökningen har visat att även om det finns mindre avsteg i JOs och domstolarnas bedömningar så får ändå JOs uttalanden och domstolarnas domskäl anses vara konsekventa och användbara utifrån ett polisiärt perspektiv, som vägledning för hur bevisningens styrka bedöms på ett generellt plan.

<p>Studien behandlar socialtjänstens hantering av brottsmisstankar mot barn samt hur samverkan med bland annat polis påverkar synsätt och handläggning. Eftersom det inte finns någon anmälningsskyldighet för socialtjänsten får socialsekreterare avgöra från fall till fall om polisanmälan ska göras. På senare tid har det förespråkats att polisanmälan bör göras och riktlinjer och praxis följer denna utveckling.</p><p>Syftet med studien är att undersöka hur socialtjänsten konstruerar barns bästa, sitt eget handlingsutrymme samt samverkan vid misstankar om brott mot barn. Forskning visar bland annat att rättstillämpningen på socialkontor styrs mer av ”rättsliga kulturer” än rättsregler och att ärenden om brott mot barn är mycket svårutredda och kräver samverkan mellan myndigheter. Uppsatsen är rättssociologisk och kvalitativa metoder i form av direktobservationer och intervjuer har använts för datainsamling. För analys har socialkonstruktivistisk teori samt rättsteori använts.</p><p>Resultaten visar att socialsekreterarna i större utsträckning än förr polisanmäler brottsmisstankar och att det straffrättsliga perspektivet därmed fått en starkare ställning. Det innebär att den barns bästa bedömning som ska föregå alla beslut rörande barn riskerar att utebli. Socialsekreterarna anser att de i enlighet med riktlinjerna bör göra polisanmälan vilket innebär att deras handlingsutrymme konstrueras snävare än förr. Resultaten visar också att samverkan innebär vissa svårigheter då socialtjänsten förväntas avvakta polisens förundersökning. Då polisen inte har möjlighet att snabbt agera hamnar socialtjänsten i en position då man får välja mellan att ingripa till barnets skydd eller försvåra säkrandet av bevisning.</p>

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p><strong>Rubrik                                                     </strong></p><p>Handlar revisorns arbete verkligen om att fria eller fälla?</p><p> </p><p><strong>Problemformulering                             </strong></p><p>Vilka faktorer är avgörande när en revisor väljer att tillämpa anmälningsplikten?<em></em></p><p> </p><p><strong>Syfte                                                      </strong></p><p>Huvudsyftet med vår studie var att diskutera anmälningspliktens användning bland svenska revisorer. Inom ramen för detta ville vi granska vilka typer av felaktigheter som kunde ligga till grund för anmälningar. Avslutningsvis ville vi analysera bakgrunden till revisorns agerande gällande anmälningsskyldigheten.</p><p> </p><p><strong>Studiens utgångspunkter                    </strong></p><p>I studien valde vi att utgå ifrån vetenskapliga teorier, lagstiftning och praxis för att kunna besvara de syften samt problemformulering studien hade som utgångspunkt.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Metod                                                      </strong></p><p>Vi valde att utgå ifrån en kvalitativ metod i studien där vi valde att intervjua personer med god erfarenhet av revisorsyrket och därmed är väl insatta i anmälningsplikten som råder, enligt svensk lag. Intervjuerna gjordes via personliga möten med respondenterna.<strong>  </strong>Vi valde att fokusera på revisorer som individer och inte på vilken byrå de arbetar på.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Slutsatser                                                </strong></p><p>Vår studie fastställde att det inte är enskilda faktorer som är avgörande när en revisor väljer att tillämpa anmälningsplikten. Istället handlar det om att varje anmälningssituation som revisorn står inför, skall behandlas som unik och bedömas utifrån en mängd olika preferenser. Studien fastställde även att graden av misstanke för att ett ekonomiskt brott skall föreligga är avgörande för om en revisor väljer att tillämpa anmälningsplikten.</p>

Studien behandlar socialtjänstens hantering av brottsmisstankar mot barn samt hur samverkan med bland annat polis påverkar synsätt och handläggning. Eftersom det inte finns någon anmälningsskyldighet för socialtjänsten får socialsekreterare avgöra från fall till fall om polisanmälan ska göras. På senare tid har det förespråkats att polisanmälan bör göras och riktlinjer och praxis följer denna utveckling. Syftet med studien är att undersöka hur socialtjänsten konstruerar barns bästa, sitt eget handlingsutrymme samt samverkan vid misstankar om brott mot barn. Forskning visar bland annat att rättstillämpningen på socialkontor styrs mer av ”rättsliga kulturer” än rättsregler och att ärenden om brott mot barn är mycket svårutredda och kräver samverkan mellan myndigheter. Uppsatsen är rättssociologisk och kvalitativa metoder i form av direktobservationer och intervjuer har använts för datainsamling. För analys har socialkonstruktivistisk teori samt rättsteori använts. Resultaten visar att socialsekreterarna i större utsträckning än förr polisanmäler brottsmisstankar och att det straffrättsliga perspektivet därmed fått en starkare ställning. Det innebär att den barns bästa bedömning som ska föregå alla beslut rörande barn riskerar att utebli. Socialsekreterarna anser att de i enlighet med riktlinjerna bör göra polisanmälan vilket innebär att deras handlingsutrymme konstrueras snävare än förr. Resultaten visar också att samverkan innebär vissa svårigheter då socialtjänsten förväntas avvakta polisens förundersökning. Då polisen inte har möjlighet att snabbt agera hamnar socialtjänsten i en position då man får välja mellan att ingripa till barnets skydd eller försvåra säkrandet av bevisning.

Sammanfattning Rubrik                                                      Handlar revisorns arbete verkligen om att fria eller fälla?   Problemformulering                              Vilka faktorer är avgörande när en revisor väljer att tillämpa anmälningsplikten?   Syfte                                                       Huvudsyftet med vår studie var att diskutera anmälningspliktens användning bland svenska revisorer. Inom ramen för detta ville vi granska vilka typer av felaktigheter som kunde ligga till grund för anmälningar. Avslutningsvis ville vi analysera bakgrunden till revisorns agerande gällande anmälningsskyldigheten.   Studiens utgångspunkter                     I studien valde vi att utgå ifrån vetenskapliga teorier, lagstiftning och praxis för att kunna besvara de syften samt problemformulering studien hade som utgångspunkt.   Metod                                                      Vi valde att utgå ifrån en kvalitativ metod i studien där vi valde att intervjua personer med god erfarenhet av revisorsyrket och därmed är väl insatta i anmälningsplikten som råder, enligt svensk lag. Intervjuerna gjordes via personliga möten med respondenterna.  Vi valde att fokusera på revisorer som individer och inte på vilken byrå de arbetar på.   Slutsatser                                                 Vår studie fastställde att det inte är enskilda faktorer som är avgörande när en revisor väljer att tillämpa anmälningsplikten. Istället handlar det om att varje anmälningssituation som revisorn står inför, skall behandlas som unik och bedömas utifrån en mängd olika preferenser. Studien fastställde även att graden av misstanke för att ett ekonomiskt brott skall föreligga är avgörande för om en revisor väljer att tillämpa anmälningsplikten.

Uppsatsens syfte är att skapa förståelse för olika faktorer som utgör hinder eller som underlättar beslutet att anmäla misstanke om att ett barn far illa till socialtjänsten. Studien syftar även till att undersöka hur lärare uppfattar och beskriver kontakten med socialtjänsten i ärenden med barn som far illa.  De frågeställningar som fokuseras är: Vad kan utgöra hinder för respektive underlätta beslutet att anmäla misstanke om att ett barn far illa till socialtjänsten samt hur uppfattar och beskriver lärare kontakten med socialtjänsten under orosfasen, anmälningsfasen och utredningsfasen? Undersökningen genomfördes genom kvalitativa intervjuer med fyra högstadielärare i Kalmar län. Det som framkommer i uppsatsen är att det som påverkar anmälningsprocessen är typen av signaler och därigenom graden av misstanke, det anses finnas så kallade solklara fall och sedan finns det mer diffusa fall. Relationen med föräldrar samt kollegiet inklusive rektor och elevvårdsteam har också en betydande roll i beslutsprocessen. Då det gäller informanternas beskrivning av och uppfattning om kontakten med socialtjänsten kan konstateras att informanterna ser socialsekreterarna som styrda av lagar och sekretess vilket kan uppfattas som negativt, informanterna saknar också återkoppling från socialtjänsten efter det att anmälan gjorts. Resultatet analyseras utifrån socialpsykologisk teori om sociala representationer samt Kari Killéns psykologiska perspektiv på professionella i mötet med barn som far illa.

The purpose of the study is to investigate school counselors' work with issues related to concerns that a child is being harmed due to abuse or neglect, and what they believe affects their decision to submit or not to submit a report of concern. The study uses a qualitative method with semi structured interviews. The theoretical framework for this study is neoinstitutional theory with focus on organizational fields and institutional logics. The results show that school counselors have a central role in their schools reporting system due to them often being responsible for writing and signing the reports. Considerations they make consist of whether or not to make a report and what approach they should have. Central factors that affect school counselors’ decision-making is; if they suspect physical abuse, if the guardians are willing to cooperate and whether or not social services advice for a report to be made or not. The findings of this study show that school counselors use their knowledge of social work in regards to dealing with suspicion of abuse and neglect and in making reports of concern.

Bakgrund: I Sverige är barnmisshandel olagligt, ändå förekommer det och skapar förödande konsekvenser för barnen. Sjuksköterskor har en skyldighet att anmäla vid misstanke om barnmisshandel. Trots detta är anmälningsbenägenheten låg. Syfte: Att belysa sjuksköterskans upplevelse av att bemöta och hantera situationer där ett barn misstänks bli utsatt för våld i nära relationer. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt baserad på 10 vetenskapliga artiklar. Resultat: I studien framkommer det fyra huvudkategorier som besvarar syftet. Svårt att bemöta föräldrarna, Svårigheter i att anmäla, Osäkerhet i identifiering, bedömning och definition samt Behov av stöd. Huvudfynden som framförs är en upplevd känslomässig påfrestning vilket försvårar arbetet runt fallet och att vara professionell. Även en osäkerhet och okunskap kring hur patientfallen ska hanteras. Slutsats: Den gemensamma upplevelsen var osäkerhet som är ett återkommande begrepp i sjuksköterskans upplevelser. Osäkerheten fanns både i att definiera, identifiera, bedöma samt anmäla. Det framkommer ett behov av bättre stöd från kollegor och tydligare riktlinjer för att stärka sjuksköterskan i att hantera situationen. / Background: In Sweden, child abuse is illegal, yet it still occurs and creates devastating consequences for children. Despite nurse’s obligation to report suspected child abuse, there is a low tendency to report. Aim: To shed light on the nurses’experience of responding to and handling situations where a child is suspected of being exposed to violence in close relationships. Method: A qualitative literature review based on 10 scientific articles. Results: In the study, four main categories emerged. Difficult to meet the parents, Difficulties in reporting, Uncertainty in identification, assessment and definition and A need for support. The main findings that are presented are a perceived emotional strain which makes it more difficult to be professional in the situation. Also an uncertainty and ignorance about how patient cases should be handled. Conclusion: The common experience was uncertainty, which is a recurring concept in the nurses’ experiences. The uncertainty existed in defining, identifying, assessing and reporting. There is a need for a better support system including support from colleagues and clearer guidelines that focus on strengthening the nurse’s ability to handle situations of abuse

Enligt svensk lag har förskoleanställda en obligatorisk skyldighet att anmäla till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa. Trots detta uteblir många anmälningar även när misstanke finns. Syftet med denna studie är främst att undersöka och öka förståelsen för vilka faktorer förskoleanställda själva anser påverka deras beslut att anmäla misstankar om att ett barn far illa. Vidare undersöks hur väl förskoleanställdas tankemönster kring barn som far illa samt deras egen roll i "anmälningsprocessen" överensstämmer med de överlevnadsstrategier som definierats av Dr. Kari Killén. Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer med fyra respondenter som arbetade på samma förskola. Resultaten jämfördes med tidigare forskning kring ämnet och Dr. Killéns psykologiska perspektiv om olika överlevnadsstrategier. Resultatet analyserades och jämfördes även med det sociologiska perspektivet Symbolisk interaktionism. I sitt beslut om huruvida respondenterna anmälde misstanke om att ett barn far illa eller inte ansåg de själva sig påverkas av osäkerhet och rädsla att missta sig, stöd från kollegor och chefer, relationen och lojaliteten hos föräldrarna eller att föräldrarna t.o.m. byter förskola. De ansåg sig även påverkas av personliga erfarenheter (delvis av socialtjänsten), socioekonomisk status samt handlingsplaner. Starka kopplingar till både den tidigare forskningen, Symbolisk interaktionism samt Dr. Killéns överlevnadsstrategier kunde även påvisas. / According to Swedish law, pre-school staff has a mandatory duty to notify social services if they suspect that a child is mistreated. Despite this, many fail to report even when suspicions have arisen. The primarily aim of this study is to investigate and gain greater understanding of the factors considered by preschool staff when deciding whether to report suspicions of a child being mistreated. Their own thoughts regarding their tendency to report such suspicions are therefore further investigated. The paper also explores whether the thoughts of preschool staff regarding child abuse and their own role in the reporting process correspond with the survival strategies described by Dr. Kari Killén. The study was conducted through qualitative interviews with four respondents who worked at the same preschool. The results were compared with previous research in the field, the sociological perspective Symbolic interactionism and the psychological perspective of different survival strategies defined by Dr. Killén. 3 When deciding whether to report suspicions of child mistreating the respondents considered themselves to be influenced by insecurity and fear of making mistakes, losing support from colleagues and managers, destroying relationships and loyalty with the parents or even making them change preschool. They also thought they would be affected by personal experiences (partly of social services), socioeconomic status, as well as action plans. A strong connection to the previous research, Symbolic interactionism and Dr. Killéns survival strategies was revealed by the interviews.

Syftet med den här studien är att öka kunskapen om förskollärares olika erfarenheter av och uppfattningar om arbetet för och med barn som far eller riskerar att fara illa i hemmiljön. Fem förskollärare intervjuades i form av kvalitativa intervjuer. Resultat från studien visade att förskollärarna ansåg att skapa en bra relation med barnen är viktigt. Detta för att kunna upptäcka barn som far eller riskerar fara illa i hemmiljön. Ett centralt resultat visar att förskollärarna har uppmärksammat barn som har bristande klädsel på förskolan. Kläderna är inte anpassade efter väder och årstid. Ett annat resultat visar att förskollärarna oftast anser sig ha ett bra samarbete med föräldrar och att de brukar ge tips och råd till dem samt tipsa om stöd de kan söka utifrån som till exempel från socialtjänsten. Vidare resultat från studien påtalar att förskollärarna diskuterar i arbetslaget när de är oroliga över något barn. Förskollärarna anser att samarbetet med socialtjänsten skulle kunna bli bättre efter en orosanmälan har blivit gjord. De menar att en återkoppling från dem vore bra för att få veta hur det går med utredningen.