I studien undersöks hur matematikundervisningen bedrivs i två klasser, motsvarande år fem i Sverige, i en skola på Nya Zeeland, samt elevernas och lärarnas uppfattningar om densamma. Data har samlats in med hjälp av frågeformulär till samtliga elever, samt genom intervjuer med de båda lärarna var för sig, samt enskilda intervjuer med fem av eleverna. Därtill har även egna observationer genomförts vid fyra lektionstillfällen, två för vardera klassen. Några generella slutsatser kan ej dras, men man kan konstatera att en kombination av olika undervisningsmetoder är något som samtliga elever föredrar. Dock finns det metoder som eleverna hellre arbetar med än andra, såsom matematiska spel och undersökningar som relaterar till det vardagliga livet. Även lärarna föredrar undersökningar, men också gruppövningar i små grupper. Vidare föredrar de att göra undervisningen så praktiskt inriktad som möjligt för att försöka uppnå bästa möjliga förståelse hos eleverna.

Syftet med studien är att få en fördjupad kunskap om hur pedagoger arbetar med litteracitet, främst läs- och skrivinlärning i förskolan. Likaså hur dessa pedagoger ser på sin yrkesroll och sitt arbetssätt i förhållande till de riktlinjer och mål läroplanen anger. Följande forskningsfrågor har använts: Hur arbetar pedagogerna med läs- och skrivinlärning med hjälp av olika metoder idag i deras verksamhet? Hur uppfattar, reflekterar och diskuterar pedagogerna sin yrkesroll i förhållande till de mål och riktlinjer läroplanen anger för läs- och skrivinlärning? Hur upplever pedagogerna att barnens intresse för läs- och skrivinlärning ser ut i deras verksamhet? Den metod som används i studien är kvalitativa intervjuer, där fyra förskollärare och fyra barnskötare deltar från fyra olika förskolor. Resultatet visar på att flera metoder och hjälpmedel används i pedagogernas verksamheter men även vilken betydelse leken har för inlärning. Pedagogerna i studien menar att det är bra med tydligare riktlinjer för förskollärare i förskolans läroplan på grund av deras olika utbildningar. Intresset hos barn för läs- och skrivinlärning är blandat men flera pedagoger anser att de erbjuder fler redskap till inlärningen jämfört med tidigare.

Denna hermeneutiskt fenomenologiska studie har syftet att undersöka dramas potential som matematikdidaktiskt verktyg, dess möjligheter och begränsningar. Forskningsfrågorna är: Vilka är fördelarna respektive nackdelarna med att använda drama som matematikdidaktiskt verktyg? och Vad krävs för att ett lärande i matematik ska ske, med drama som didaktiskt verktyg? Intervju och fokussamtal med erfarna pedagoger genomfördes och analyserades utifrån sociokulturell teori. Resultatet, delvis redovisat som narrativ, visar på många fördelar: drama befäster kunskaperna, ökar motivationen att lära, gör eleverna aktiva och ger ett vidgat perspektiv på matematik. Gestaltandet, experimenterandet och de matematiska samtal som följer i kölvattnet av dramas lyssnande förhållningssätt, ger en djupare och rikare förståelse för matematik och reflektionen binder ihop de olika sätten att förstå. Nackdelar är att det finns lite samlad erfarenhet av metoden och att det krävs mycket av läraren. För att uppnå lärande i matematik, krävs ett tydligt syfte med lektionen, reflektion med eleverna samt ett öppet och prestigefritt klimat. Slutligen visar studien att drama kan användas både för att arbeta med slutna frågor av uppgiftskaraktär och med öppna frågeställningar som syftar till matematiska samtal, vilket är att föredra.

Denna kvalitativa studie med hermeneutisk ansats har som syfte att åskådliggöra och konkretisera begreppet estetiska lärprocesser, sett genom drama som metod i ämnesundervisning. Forskningsfrågorna är Hur kan estetiska lärprocesser förstås genom drama som metod i ämnesundervisningen? och Vad krävs av drama för att estetiska lärprocesser ska uppstå? Deltagande observationer samt två intervjuer har genomförts för att undersöka ett projekt där drama använts sommetod för tema Rymden i årskurs två. Mot en bakgrund av sociokulturell teori om lärande samt Lindströms modell för estetiskt lärande görs tolkningen att estetiska lärprocesser kan uppstå i drama som metod i ämnesundervisning när extra stor vikt läggs vid de tre delarna reception, produktion och reflektion samt när en fiktiv situation skapas tillsammans med deltagarna, genom t.ex. lek, berättande och känslor, så att en upplevelse av estetisk fördubbling blir möjlig.

Sammanfattning Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka hur den lärarstyrda klassrumsinteraktionen kan te sig i olika undervisningsgrupper med svenska som andraspråk då kommunikation är en förutsättning för att människan ska lära och utvecklas. Det mer specifika syftet med den här studien är att undersöka hur responsstyrning tar sig i uttryck i undervisningen av svenska som andraspråk i en introduktionsgrupp för nyanlända elever med elever i årskurs 6, där syftet med undervisningen är att få eleverna att börja tala, respektive en sva-grupp. För att besvara mitt syfte har jag formulerat följande fyra frågeställningar: Vilka typer av talhandlingar använder lärarna sig av i dialog med andraspråkselever samt nyanlända elever? Vilka typer av frågor använder läraren sig av? Vilket talutrymme ges eleverna att svara på lärarens frågor? Hur tar eleverna tillvara på det talutrymme som de får? Den huvudsakliga metoden i detta arbete är fallstudie, där jag har observerat och audioinspelat en sva-grupp och en introduktionsgrupp. Med hjälp av grova transkriptioner fick jag fram följande resultat där lärarna använde sig av talhandlingarna frågor, upprepning av elevs kommentar, förklaring/ instruktion/vägledning, kritik, beröm/uppmuntran, direkt uppmaning, bekräftelse och berättelse/läser. Kategorierna frågor och förklaring/instruktion/vägledning förekom flest gånger och kategorin kritik förekom minst antal gånger. Den frågeform som lärarna använde sig mest av, 83 % i introduktionsgruppen respektive 71 % i sva-gruppen, var syntaktisk form, där frågorna antingen inleddes med ett frågeord (vad, vem, vilka, hur etc.) eller hade omvänd ordföljd med det finita verbet först. De andra formerna som förekom, dock i något mindre skala, var evokativa partiklar, evokativ prosodi, lucklämning samt ingen explicit uppmaning till svar. Den frågetyp i responsstyrningen som dominerade i de båda observerade grupperna var den neutrala (positiva) ja/nej-frågan ca 30 respektive 41 procent av frågorna. De övriga frågorna som förekom i båda grupperna var öppen fråga, fokuserad fråga, styrande ja/nej-fråga, alternativ fråga, retorisk fråga, ingen explicit uppmaning till svar samt uppskjutande fråga. Eleverna i de observerade grupperna stod för ca 40 % av talhandlingarna och ca 20 % av antalet ord och lärarna för ca 60 % av talhandlingarna och ca 80 % av antalet ord. Eleverna i båda grupperna tog tillvara på det talutrymme som lärarna inbjöd till, i sva-gruppen oftast med hela minimalt adekvata meningar och i introduktionsgruppen oftast med enstaka minimalt adekvata ord.

Syftet med denna kvalitativa studie är att ta del av lärarnas upplevelser och föreställningar om tysta elever i skolan. De berättelser lärarna ger oss innehåller deras tankar om hur de upplever mötet och arbetet med dessa elever. Fem lärare har deltagit i undersökningen som bygger på intervjuer. Resultatet visar att lärarna upplever svårigheter i mötet med tysta elever. De känner ofta frustration över att de inte alltid lyckas nå dessa elever. De menar att konsekvenserna av att inte vara verbalt aktiv i klassen inte behöver innebära att man missar något kunskapsmässigt men de att tysta elever kan ha svårigheter i framtiden att hävda sig i samhället.

No description available.

<p>Syftet med denna kvalitativa studie är att ta del av lärarnas upplevelser och föreställningar om tysta elever i skolan. De berättelser lärarna ger oss innehåller deras tankar om hur de upplever mötet och arbetet med dessa elever. Fem lärare har deltagit i undersökningen som bygger på intervjuer. Resultatet visar att lärarna upplever svårigheter i mötet med tysta elever. De känner ofta frustration över att de inte alltid lyckas nå dessa elever. De menar att konsekvenserna av att inte vara verbalt aktiv i klassen inte behöver innebära att man missar något kunskapsmässigt men de att tysta elever kan ha svårigheter i framtiden att hävda sig i samhället.</p>

No description available.

Syftet med denna uppsats var att undersöka i vilken utsträckning elever anser att de använde musikteoriämnet under ensemblelektioner på musiklinjen på gymnasiet, samt om och i så fall hur eleverna anser att teoretiska kunskaper påverkade deras ensemblespel. Det andra syftet var att ta reda på i vilken utsträckning elever anser att deras lärare i ensemble samtalade med dem om hur musikteorin kan användas på ensemblelektionerna. Genom enkätundersökning samlades data om detta in från elever på gymnasiet. Dessa data granskades sedan med hjälp av den sociokulturella teorin. Respondenterna svarade väldigt olika på hur vanligt det är att de själva använder musikteorin under ensemblelektionerna. Många svarade att de händer ganska ofta medan ungefär lika många svarade att det händer ganska sällan. Elevernas svar visar att när musikteorin används så sker det icke-verbalt. I en närmare granskning visade det sig att majoriteten av eleverna ansåg att de olika moment ur musikteorin enkäten frågade om används inget eller sällan under ensemblelektionen. En stor majoritet av eleverna sa själva att det dem lärde sig på musikteorilektionerna utvecklade dem som musiker och att många delar ur musikteorins kursplan var viktiga för deras spel i ensemblen.