Syftet med denna studie är att undersöka hur elever i par arbetar tillsammans med problemuppgifter och hur kommunikationen används inom arbetsprocessen. Under tidigare praktiker har det observerats hur elever, trots att de i många fall är placerade i par i klassrummet, oftast blir instruerade att arbeta enskilt under matematiklektionerna. Den insamlade emperin som resultatet grundar sig på utgörs av sex undersökningstillfällen där tolv elever placerade i par hade som mål att samarbeta med två problemuppgifter. Undersökningstillfällena observerades för att analyseras med hjälp av Pólyas teori om de fyra problemlösningsfaserna och utifrån sociokulturellt teoretiskt perspektiv. Resultatet visar att eleverna framför allt arbetar tillsammans för att skapa en förståelse för uppgifterna och för detta ändamål spelade kommunikationen en avgörande roll. Olika användningsområden för språket kunde även urskiljas och den kommunikation som visade sig skapa flest lärandetillfällen ses som ett ”delande” av information eleverna emellan. I kontrast till ”delandet” synliggörs även en typ av linjär kommunikation, där syftet blir att överföra ett färdigt budskap. Det visar sig också att eleverna ofta väljer att inte arbeta tillsammans eller kommunicera vid senare skeden av problemlösningsprocessen där skapande av plan och beräkningar ligger i fokus. I de fall där eleverna väljer att arbeta tillsammans inom dessa senare faser, används alternativa metoder snarare än operationella beräkningar för att lösa problemet.

Denna systematiska litteraturstudie syftar till att undersöka elevers utveckling av matematisk problemlösningsförmåga i relation till samlärande. I studien har 13 vetenskapliga artiklar inkluderats och lästs samt analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Studiens resultat visar att samlärande är fördelaktigt för elevers utveckling av problemlösningsförmågan. Det framkommer även att det metakognitiva samtalet har en stor betydelse för elevers utveckling av problemlösningsförmågan samt att det är något som lärarens och klasskamraters stöttning kan bidra till att utveckla. Studien synliggör också lärarens roll i klassrummet och hur betydelsefull denne är för att förtydliga förväntningar på eleverna samt fungera stöttande i lärprocessen. Slutligen berör också studien uppgiftsutformningens betydelse vid konstruktion av problemlösningsuppgifter.

<p>I detta examensarbete undersöker jag pedagogens roll vid fantasilek. Mitt syfte med arbetet är att få en fördjupad förståelse för vad pedagogens roll vid barns fantasilek i förskolan kan innebära. Den frågeställning vilken jag söker svara på är följande: ”Vad är pedagogens roll vid barns fantasilek i förskolan, enligt fem förskollärare?” Min teoretiska utgångspunkt för arbetet har jag valt att ta i ett sociokulturellt perspektiv på fantasilek och pedagogens roll vid densamma. Undersökningen har genomförts i form av en kvalitativt orienterad intervjustudie. Materialet från denna studie har jag bearbetat samt analyserat, vilket resulterade i att jag fann fyra övergripande aspekter av pedagogens roll vid fantasilek. Dessa var: En förberedande roll, En deltagande roll, En närvarande roll, En observerande roll. Dessa ”roller” kom sedan att utgöra utgångspunkten för ett tolkningsarbete där jag sökte förstå innebörden av pedagogens roll utifrån olika teorier kring barns lek, lärande och utveckling. Resultatet av tolkningsarbetet ledde vidare till en diskussion kring hur det kommer sig att pedagogens roll vid fantasilek ges den innebörd jag finner i min studie.</p>

<p>Integreringen av sexåringarna i skolverksamheten ökar, tillsammans med årskurs ett bildar de en gemensam klass. Rigmor Lindö skriver att upplägget för hur integreringen ser ut skiljer sig mellan skolor runt om i Sverige . Syftet med denna studie är att få en bild av hur man väljer att integrera sexåringarna inom ett rektorsområde och hur de arbetar med barnens läs- och skrivutveckling, samt hur skolsituationen för barnen ser ut. För att få reda på syftet har vi använt oss av kvalitativa metoder, som kvalitativa forskningsintervjuer och deltagande observationer, precis som Steinar Kvale förespråkar . I denna studie har det deltagit fem pedagoger från två olika skolor. Endast en pedagog var negativ till integreringen, men ingen av pedagogerna menar att integrering påverkar barnens läs- och skrivutveckling, trots en tidigare skolstart. En slutsats från vår sida är att integreringen både har positiva och negativa sidor och om man ska integrera måste man göra det på rätt sätt för att det ska gynna både barn och vuxna i skolan.</p>

<p>Det här arbetet rör hur en grupp förskolebarn i sina egna aktiviteter använder och uttrycker sig av skriftspråket. Frågorna rör i vilka sammanhang och hur detta sker. Arbetet har utgångspunkt i sociokulturell teori, i vilken allt lärande förstås ske i samspel med den omgivande miljön. I arbetet finns en avsikt att förstå barns skriftspråkande som aspekter av litteracitet. Därav tas även detta begrepp upp. I tidigare forskning fanns en syn på att läsande och skrivande bäst lärdes ut i formella sammanhang och när barnet var moget för det. Detta ansågs bäst ske i skolans värld. I den senare forskningen finns en annan syn på hur barn lär sig skriftspråka. I denna syn erövrar barnen skriftspråket precis som talspråket, i samspel och meningsfulla sammanhang. Sedan 1998, i och med att förskolan fick sin läroplan (Lpfö, 98), omnämns skriftspråket som en del i förskolans arbete med de yngre barnens språk.</p><p> </p><p>Syftet med arbetet är att öka förståelsen och kunskapen om barns läs- och skriverövrande. Detta då det finns studier som påvisar att det kan se olika ut på förskolan gällande hur barn bemöts i sitt skriverövrande. Detta kan skapa ojämlikheter. Ett annat skäl att öka kunskapen på området är att då läsning och skrivning så länge hört till skolans tradition finns en risk att det uppfattas som skolämne. Detta kan leda till att barnen möts med krav och formella metoder på förskolan.</p><p> </p><p>Undersökningen är utförd på en förskoleavdelning där jag själv är praktiserande lärare. Urvalsgruppen består av tolv barn, sex flickor och sex pojkar, i åldern fyra till fem år. Metoden för arbetet är observation där både observation med löpande protokoll samt deltagarobservation har använts.</p><p> </p><p>Resultatet visar att barnen på förskoleavdelningen var involverade i en rik mängd aktiviteter kopplade till läsande och skrivande, vilka de själva initierade på förskolan. Bland annat framträdde aktiviteter med böcker och namnskrivning. Barnen var aktiva, samspelade med varandra och de vuxna på avdelningen och använde sig av möjligheter som fanns i den omgivande miljön. Att olika kommunikationsformer kan stödja varandra samt att barnen vidmakthöll och utvecklade aktiviteter rörande läsande och skrivande var också något som framkom i resultatet.</p><p> </p><p>En slutsats är att barnen själva är aktiva i sitt erövrande av skriftspråket samt att de sammanhang och samspel de ingår är av stor betydelse.</p>

<p>Detta examensarbete anlägger ett jämförande och internationellt perspektiv på hur olika slags individualiseringar i skolan kan användas för att tillgodose elevers individuella kunskapsnivåer. Syftet är att undersöka och jämföra hur två lärare, en i Nya Zeeland och en i Sverige utformar och bedriver individualiserad undervisning för yngre elever för att uppnå en undervisnings- och lärandemiljö som passar alla elever i klassen. I detta syfte har jag med en fenomenografisk ansats valt att intervjua och observera undervisning i två klasser, med fokus på både elever och lärare, i skolans år ett i respektive land. Studien visar att i den nya zeeländska klassen tillämpade läraren nivågruppering som utgick från elevernas förkunskaper i de två ämnena engelska och matematik medan andra typer av individualisering användes i de andra ämnena. I den svenska klassen lät läraren varje elev arbeta efter ett individuellt arbetsschema i motsvarande ämnen, svenska och matematik. Resultaten pekar på att elevernas känsla av att lyckas påverkas av de olika individualiserande metoderna. Nivågruppering i det nya zeeländska klassrummet tycktes främja elevernas självbild, medan det individuella arbetsschemat i det svenska klassrummet ledde till att eleverna tenderade att tävla och jämföra sig med varandra.</p>

<p>I studien undersöks hur matematikundervisningen bedrivs i två klasser, motsvarande år fem i Sverige, i en skola på Nya Zeeland, samt elevernas och lärarnas uppfattningar om densamma. Data har samlats in med hjälp av frågeformulär till samtliga elever, samt genom intervjuer med de båda lärarna var för sig, samt enskilda intervjuer med fem av eleverna. Därtill har även egna observationer genomförts vid fyra lektionstillfällen, två för vardera klassen. Några generella slutsatser kan ej dras, men man kan konstatera att en kombination av olika undervisningsmetoder är något som samtliga elever föredrar. Dock finns det metoder som eleverna hellre arbetar med än andra, såsom matematiska spel och undersökningar som relaterar till det vardagliga livet. Även lärarna föredrar undersökningar, men också gruppövningar i små grupper. Vidare föredrar de att göra undervisningen så praktiskt inriktad som möjligt för att försöka uppnå bästa möjliga förståelse hos eleverna.</p>

Det här arbetet rör hur en grupp förskolebarn i sina egna aktiviteter använder och uttrycker sig av skriftspråket. Frågorna rör i vilka sammanhang och hur detta sker. Arbetet har utgångspunkt i sociokulturell teori, i vilken allt lärande förstås ske i samspel med den omgivande miljön. I arbetet finns en avsikt att förstå barns skriftspråkande som aspekter av litteracitet. Därav tas även detta begrepp upp. I tidigare forskning fanns en syn på att läsande och skrivande bäst lärdes ut i formella sammanhang och när barnet var moget för det. Detta ansågs bäst ske i skolans värld. I den senare forskningen finns en annan syn på hur barn lär sig skriftspråka. I denna syn erövrar barnen skriftspråket precis som talspråket, i samspel och meningsfulla sammanhang. Sedan 1998, i och med att förskolan fick sin läroplan (Lpfö, 98), omnämns skriftspråket som en del i förskolans arbete med de yngre barnens språk.   Syftet med arbetet är att öka förståelsen och kunskapen om barns läs- och skriverövrande. Detta då det finns studier som påvisar att det kan se olika ut på förskolan gällande hur barn bemöts i sitt skriverövrande. Detta kan skapa ojämlikheter. Ett annat skäl att öka kunskapen på området är att då läsning och skrivning så länge hört till skolans tradition finns en risk att det uppfattas som skolämne. Detta kan leda till att barnen möts med krav och formella metoder på förskolan.   Undersökningen är utförd på en förskoleavdelning där jag själv är praktiserande lärare. Urvalsgruppen består av tolv barn, sex flickor och sex pojkar, i åldern fyra till fem år. Metoden för arbetet är observation där både observation med löpande protokoll samt deltagarobservation har använts.   Resultatet visar att barnen på förskoleavdelningen var involverade i en rik mängd aktiviteter kopplade till läsande och skrivande, vilka de själva initierade på förskolan. Bland annat framträdde aktiviteter med böcker och namnskrivning. Barnen var aktiva, samspelade med varandra och de vuxna på avdelningen och använde sig av möjligheter som fanns i den omgivande miljön. Att olika kommunikationsformer kan stödja varandra samt att barnen vidmakthöll och utvecklade aktiviteter rörande läsande och skrivande var också något som framkom i resultatet.   En slutsats är att barnen själva är aktiva i sitt erövrande av skriftspråket samt att de sammanhang och samspel de ingår är av stor betydelse.

Integreringen av sexåringarna i skolverksamheten ökar, tillsammans med årskurs ett bildar de en gemensam klass. Rigmor Lindö skriver att upplägget för hur integreringen ser ut skiljer sig mellan skolor runt om i Sverige . Syftet med denna studie är att få en bild av hur man väljer att integrera sexåringarna inom ett rektorsområde och hur de arbetar med barnens läs- och skrivutveckling, samt hur skolsituationen för barnen ser ut. För att få reda på syftet har vi använt oss av kvalitativa metoder, som kvalitativa forskningsintervjuer och deltagande observationer, precis som Steinar Kvale förespråkar . I denna studie har det deltagit fem pedagoger från två olika skolor. Endast en pedagog var negativ till integreringen, men ingen av pedagogerna menar att integrering påverkar barnens läs- och skrivutveckling, trots en tidigare skolstart. En slutsats från vår sida är att integreringen både har positiva och negativa sidor och om man ska integrera måste man göra det på rätt sätt för att det ska gynna både barn och vuxna i skolan.

I detta examensarbete undersöker jag pedagogens roll vid fantasilek. Mitt syfte med arbetet är att få en fördjupad förståelse för vad pedagogens roll vid barns fantasilek i förskolan kan innebära. Den frågeställning vilken jag söker svara på är följande: ”Vad är pedagogens roll vid barns fantasilek i förskolan, enligt fem förskollärare?” Min teoretiska utgångspunkt för arbetet har jag valt att ta i ett sociokulturellt perspektiv på fantasilek och pedagogens roll vid densamma. Undersökningen har genomförts i form av en kvalitativt orienterad intervjustudie. Materialet från denna studie har jag bearbetat samt analyserat, vilket resulterade i att jag fann fyra övergripande aspekter av pedagogens roll vid fantasilek. Dessa var: En förberedande roll, En deltagande roll, En närvarande roll, En observerande roll. Dessa ”roller” kom sedan att utgöra utgångspunkten för ett tolkningsarbete där jag sökte förstå innebörden av pedagogens roll utifrån olika teorier kring barns lek, lärande och utveckling. Resultatet av tolkningsarbetet ledde vidare till en diskussion kring hur det kommer sig att pedagogens roll vid fantasilek ges den innebörd jag finner i min studie.