Det här arbetet handlar om elevers läs-och skrivsvårigheter i dagens skola och hur skolan och läraren/specialläraren kan förebygga, åtgärda och underlätta för eleverna. Vi intervjuade tre lärare och tre speciallärare i olika åldrar, både män och kvinnor. Resultatet visar att läs-och skrivsvårigheter är ett svårdefinierat begrepp även bland verksamma lärare. Men det visade också att det finns aktivt arbete ute på skolorna för att förebygga läs-och skrivsvårigheter och att man så tidigt som möjligt kan upptäcka eventuella svårigheter hos eleverna. Då läs-och skrivsvårigheter är ett aktivt samtalsämne i skolorna gör detta att det sker ett gediget arbete både i ett förebyggande syfte men det finns också ett utvecklande arbete för de elever där svårigheten redan har upptäckts. Vidare framkommer att läraren behöver ett engagerande och motiverande förhållningssätt för att det ska uppstå ett positivt klassrumsklimat där det skapas lust att lära. Som lärare ska man se alla elever och utgå från deras individuella behov vilket man bör göra för alla, med eller utan läs-och skrivsvårigheter. Elever med läs-och skrivsvårigheter har idag bra förutsättningar för att lyckas med sin läsning och skrivning om de har en lärare som tror på deras förmåga och skapar rätt förutsättningar för att lyckas.

Syftet med studien är att belysa skrivundervisningen för elever i behov av särskilt stöd. Samhället idag ställer krav på människors skrivkunnighet och konsekvensen blir följaktligen att undervisningen i skolan bör hålla en god kvalité. Vi har i vår studie tittat på den generella undervisningen och på specialundervisningen  i skrivande. Vi har valt att undersöka vad lärare och speciallärare anser vara viktigt att skrivundervisningen innehåller samt vilket arbetssätt de använder och vilka åtgärder som sätts in för elever i behov av särskilt stöd. Genom enkäter och intervjuer har vi fått en inblick i hur skrivundervisningen ser ut. Vi har haft läroplanens kunskapsmål som utgångspunkt. Olika kategorier av lärare, klasslärare och ämneslärare samt speciallärare och specialpedagoger, har fått värdera och beskriva hur undervisningen läggs upp utifrån detta. Vårt resultat visade att den generella undervisningen och specialundervisningen i skrivande både har likheter och skillnader. Båda undervisningsformerna innehåller undervisning i att skapa och bearbeta olika texttyper vilket även läroplanen fokuserar på. Lärarna i den generella undervisningen anser att stavning är ett viktigt moment. I motsats till speciallärare som menar att stavning bör ha en mindre framskjuten roll i undervisningen. Specialundervisningen visade sig innehålla fler och mer varierade arbetssätt och åtgärder än den generella undervisningen.

Det övergripande syftet med studien är att få kunskap om rektorers didaktiska medvetenhet i samband med rekrytering av lärare för arbete med elever i behov av särskilt stöd inom kunskapsområdet språk, skriv och läs. För att följa upp syftet och för att få kunskap om hur rektorers didaktiska medvetenhet påverkat val vid rekrytering undersöks utbildningsbakgrunden/didaktisk kompetens hos lärare som är anställda för arbete med elever i behov av särskilt stöd inom kunskapsområdet språk, skriv och läs. Studien är en kvalitativ studie med en hermeneutiskt ansats.  I studien intervjuades fyra rektorer och fyra lärare som arbetar med att ge stöd inom området språk, skriv och läs.   Alla rektorer uppvisade didaktiskt medvetenhet om vilka kompetenser de efterfrågar vid rekrytering av en lärare för arbete med elever i behov av särskilt stöd inom kunskapsområdet språk, skriv och läs. Samtliga rektor efterfrågar en formellt utbildad lärare med erfarenhet och kunskaper inom kunskapsområdet liknande de som ges vid en utbildning till speciallärare inom språk, skriv och läs men det är bara en rektor som efterfrågar en utbildad speciallärare inom kunskapsområdet. Rektorernas val av lärare som skall arbeta med elever i behov av särskilt stöd inom kunskapsområdet språk, skriv och läs påverkar skolans kompetens inom området och därmed den specialundervisning som ges på skolan.  Rektorerna sätter stor vikt av att läraren ska vara socialt kompetent. Flera rektorer menar att många högskolepoäng inte är detsamma som en bra lärare. En lärare med speciallärarutbildning inom språk, skriv och läs väger alltid tyngst vid rekrytering. Om valet sedan står mellan en lärare med många högskolepoäng och mindre goda vitsord och en lärare med färre högskolepoäng och goda vitsord är det läraren med bäst vitsord de anser vara mest kompetent för arbetet. De intervjuade lärarna hade alla liknande arbetsuppgifter men ingen av dem hade formell behörighet som speciallärare inom området språk, skriv och läs.

Syftet med uppsatsen var att undersöka vilket stöd klasslärare kan få i arbetet med barn i socioemotionella svårigheter, om det finns någon form av handledning att tillgå samt hur man arbetar med barn- och ungdomspsykiatrin. Studien genomfördes med bakgrund att det finns många barn i socioemotionella svårigheter i skolan och få vet hur man ska bemöta dessa barn. Dessa socioemotionella svårigheter visar sig ofta som en beteendeproblematik som kan skapa problem i samspelet med andra, det här leder sällan till en diagnos och barnen får då sällan det stöd de behöver. Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer och antalet informanter är fyra specialpedagoger och en speciallärare som arbetar på olika skolor i samma kommun. Resultatet visar på att arbetet med barn i svårigheter är komplext och åsikterna skiljer sig mellan informanterna hur man ska bedriva det arbetet. De flesta hade en gemensam åsikt kring handledning och detvar att handledningen måste vara önskad av den som ska bli handledd. Samarbete med Barn- och ungdomspsykiatrin eller socialtjänsten finns inte för tillfället på berörda skolor,men efterfrågas i vissa fall. Det här arbetet är svårt och på skolorna så behöver man ha en tydlig plan för att underlätta för de personer som möter elever i socioemotionella svårigheter.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur blivande speciallärare under påbyggnadsutbildning utvecklar sitt lärande i spänningsfältet mellan formellt utbildning och informellt lärande i praktiken. För att uppnå studiens syfte användes en trianguleringsmetod som tillvägagångssätt. Där 89 blivande speciallärare under påbyggnadsutbildning svarade på studiens enkät, samt att 8 blivande speciallärare, och 4 examinerade speciallärare blev intervjuade. Samtliga respondenter studerar eller studerade Speciallärarprogrammet på Stockholm universitet. Med avsikt att svara på studiens syfte leddes studien av fyra forskningsfrågor; (1) Hur beskriver de blivande speciallärarna att spänningsfältet mellan formellt lärande under utbildning och informellt lärande i praktiken påverkar deras lärande?; (2) Om det finns en skillnad mellan de blivande speciallärare som är tidiga vs. sena i sin påbyggnadsutbildning, hur utvecklas då lärandet över tid?; (3) Hur beskriver de blivande speciallärarna för sitt lärande i relation till olika personer omkring dem?; (4) Föregår den semiformella relationen ett semiformellt lärande? Studiens resultat analyseras med stöd av Communities of Practice. Resultatet visade att spänningsfältet mellan den formella utbildningen och det informella lärandet i praktiken gav de blivande speciallärarna förutsättningar för ett meningsskapande, då de menar att det bästa med utbildningen är att de kan kombinera de två olika arenorna. Vidare visar resultat och analys att tiden under påbyggnadsutbildningen har gjort att de blivande speciallärarna har förändrat sitt språk för att beskriva professionella problem, vilket ökar de blivande speciallärarnas gemenskap. Avslutningsvis visade studien att den semiformella relationen föregår ett semiformellt lärande, detta kunde härledas då de blivande speciallärarna i stor utsträckning använder sina kurskamrater för att utveckla sitt lärande. / The purpose of the present study is to examine how prospective special needs teachers develop their learning in the tension field between formal education and informal learning in practice. To reach a good quality understanding, the study uses triangulation as an approach, where 89 respondents answered the study survey, and 8 prospective and 4 graduate special needs teachers where interviewed. All the respondents either study or have studied the Special needs teacher program at Stockholm University. With the intention of answering the purpose of the study, the study was led by 4 research questions; (1) how does the prospective special needs teachers report that the tension between formal education and informal learning in practice affects their learning?; (2) If there is a difference between the respondents who are early vs. late in their special needs teacher’s education, how does their learning develop over time?; (3) How does the prospective special needs teachers describe their learning in relation to people around them?; (4) does a semiformal relationship precede a semiformal learning? The results of the study were analyzed using Communities of practice. The results showed that the tension field between formal education and informal learning in practice gave the prospective special needs teacher’s a sense of meaning, due to the fact that they could combine the two arenas. Furthermore, the results and its analysis showed that the time in further education had changed the prospective special needs teacher’s language to describe a professional problem, which increases the prospective special needs teacher’s sense of community. And finally, the study showed that the semiformal relationship precedes semiformal learning, which could be derived from the fact that the prospective special needs teachers, in a great extent, use their classmates to develop their learning.

Denna studie utgår från problemområdet att en stor andel elever i grundskolans senare del inte når målen i matematik. Detta kan för eleven leda till negativa konsekvenser både vad det gäller begränsade fortsatta utbildningsvägar men även vad gäller mående. Utifrån problemområdet lyfts studiens syfte som är att erhålla fördjupad kunskap om hur några speciallärare beskriver arbetet med att identifiera och anpassa undervisningssituationen för elever i matematiksvårigheter inom årskursintervallet 6–9.  I studien har en kvalitativ metodansats använts och för att uppnå syftet har tolv semistrukturerade intervjuer med speciallärare genomförts. Resultatet visar att metoder för att identifiera elever i matematiksvårigheter i grundskolans senare del sker genom screening, överlämning från tidigare skola eller genom muntligt informationsutbyte mellan lärare-speciallärare eller förälder-speciallärare. Faktorer som speciallärare beskriver påverkar elevers matematikutveckling är dels inre faktorer såsom elevers bristande taluppfattning, koncentrationssvårigheter och mående men även yttre faktorer såsom undervisning och lärmiljö påverkar. Skolornas insatser för matematikutveckling handlar om att anpassa material och planeringar, möta upp elevers behov med stöd av fler lärare i klassrummen och erbjuda stödundervisning i mindre grupp eller en-till-en. Slutsatsen från denna studie är att det i grundskolans senare år finns många olika sätt att upptäcka och identifiera elever i matematiksvårigheter. Däremot verkar det saknas tid för en ordentlig uppföljning där läraren ges möjlighet att undersöka vilka missuppfattningar och tankefel eleven har. Det leder till att stödinsatser inte utformas utifrån elevens behov utan utifrån vad som är genomförbart på skolorna.

Ungefär 10 % av eleverna lämnar den svenska grundskolan utan godkända betyg i matematik. Av den anledningen är det intressant att fördjupa kunskapen om hinder, möjligheter och åtgärder i matematikundervisningen. Syftet med den här studien är att få fördjupad kunskap om matematiklärares och speciallärares erfarenheter och upplevelser i arbetet med att erbjuda elever i behov av mer och särskilt stöd en tillrättalagd undervisningssituation. I studien har en kvalitativ metodansats använts och fyra matematiklärare och tre speciallärare intervjuats. Materialet har sedan analyserats med tematisk analys. Analys har också gjorts utifrån den didaktiska triangeln och de två specialpedagogiska perspektiven; det kategoriska och det relationella perspektivet. Studiens resultat visar att hinder och stöd kan ses ur både det kategoriska och det relationella perspektivet. Möjligheter i undervisningen är utifrån studiens resultat att lärare låter elever, i par och i helklass, diskutera matematik och ett positivt klassrumsklimat ses som en förutsättning för diskussioner. Slutsatser som dras är utifrån den här studiens resultat att elevers självförtroende i ämnet matematik och tempot i undervisningen är två riskfaktorer speciallärare bör vara uppmärksamma på. I undervisningen är arbetet med missuppfattningar av matematiskt innehåll ett område som kan utvecklas för att bidra till att lärare arbetar förebyggande i undervisningen.

Syftet med detta examensarbete är att öka kunskapen om hur speciallärares uppdrag ser ut i det dagliga arbetet och hur arbetet organiseras ute på skolorna. Det är en kvalitativ studie och metoden som använts är semistrukturerade intervjuer. Urvalet är ett målinriktat bekvämlighetsurval bestående av tolv yrkesverksamma speciallärare med speciallärarexamen eller en magister i specialpedagogik. Intervjuerna har spelats in, transkriberats, tematiserats och analyserats. Datamaterialet bearbetades med hjälp av tematisk analys. Resultatet blev fyra teman med tre eller fyra underteman. De teoretiska perspektiv som behandlas i examensarbetet är det relationella perspektivet, det kategoriska perspektivet och dilemmaperspektivet. Resultatet av vår studie är att speciallärares arbete till huvudsak består av undervisning. Undervisningen sker utifrån de åtgärdsprogram som finns och innebär ett kategoriskt perspektiv då undervisningen blir åtgärdande. Speciallärares arbete sker vanligtvis med enskilda elever eller med en mindre grupp elever utanför klassrummet. Speciallärarna anser att de har en stor frihet att styra över sitt arbete men att det upplevs som svårt att hinna med alla elever som de önskar. Tiden är ett hinder. Speciallärarna menar att de har för lite tid till att arbeta med de elever som behöver stöd men också att tid försvinner till annat som till exempel att närvara på möten, vara rastvakt och vikariera. Speciallärarna anser att de har ett stort stöd och förtroende från rektor då det gäller det specialpedagogiska arbetet. En möjlighet i arbetet men också ett hinder är kollegor. Kollegor är en möjlighet då samarbetet fungerar och det genomförs diskussioner om lärande och lärmiljöer. Samtalen kan bidra till ett relationellt perspektiv på elevers lärande. Samarbete kan dock vara ett hinder i arbetet då det inte råder en gemensam syn på lärande och elever. Speciallärarna hamnar i ett kategoriskt perspektiv då det behöver ordnas snabba lösningar för stunden. Ett ord som de flesta av våra informanter använder då de beskriver sitt arbete är flexibelt. Huvudresultatet av studien är att speciallärares arbete ser väldigt olika ut beroende på vilken skola de är verksamma på men att de alla i huvudsak arbetar med undervisning. Speciallärarna styr över sin tid själva men rektor, skolans elevhälsa och åtgärdsprogram påverkar också vad som blir deras arbetsuppgifter. Speciallärarnas arbete sker utifrån ett kategoriskt perspektiv men med en önskan om ett perspektiv som är mer relationellt.

Studiens syfte är att belysa vad som organisatoriskt kan ha betydelse för matematiklärare och speciallärare inom matematikutveckling i arbetet med att undanröja hinder i lärmiljön för matematiskt högpresterande elevers lärande i matematik då det i rapporter framkommer att denna grupp ibland inte tillgodoses i tillräcklig grad. Intervjuer genomförs med matematiklärare samt speciallärare för att ta del av deras upplevelser kring elevgruppen. Dessutom sker observationer i matematiklärarnas klassrum för att se hur lärandemiljön gestaltas. Resultatet analyseras sedan utifrån ett salutogent perspektiv. Studiens resultat visar att matematikundervisningen för att undanröja hinder för matematiskt högpresterande elevers lärande organiseras genom strukturen på lektionen, genom att använda berikande materiel samt genom delaktighet och bemötande på en högre nivå. Studien visar att speciallärarnas roll i klassrummet är liten för denna elevgrupp. De organisatoriska strukturer som kan ha betydelse för matematiklärare och speciallärare i arbetet med matematiskt högpresterande elevers lärande är skolans organisation, lärarnas kompetens samt samarbetet med och förväntningarna på speciallärarna som del i elevhälsan. Studien visar även att de högpresterande eleverna i matematik lätt försvinner i den dagliga undervisningen då de flesta resurserna riktas till elever i behov av stöd för att nå målen. Studien belyser att en genomtänkt organisation, både i och utanför klassrummet så som riktade instruktioner i klassrummet, genomtänkta mötesstrukturer men också genom matematisk kompetens så går det att främja också de högpresterande eleverna. Speciallärarnas kompetens behövs då för att undanröja hinder också för denna elevgrupp.

No description available.