Enligt skollag och läroplan är utvärdering och utveckling av skolans verksamhet viktigt (Skolverket, 2011a; SFS 2010:800). Detta gäller ordinarie pedagogiskt arbete, men även det specialpedagogiska arbetet som utförs med och för elever i behov av stöd. Detta examensarbete har som syfte att beskriva och analysera hur det specialpedagogiska arbetet utvärderas och utvecklas på en högstadieskola. Empirin utgörs av lokal dokumentation, enkätundersökning med lärare samt intervjuer med rektor och speciallärare. Studien visar att den granskade skolan inte har utvärderat det specialpedagogiska arbetet på ett strukturerat sätt. Detta innebär i sin tur att vidareutvecklandet av samma arbete saknar riktning och tydlighet. Informanterna ser bristande kommunikation, organisatoriska problem såsom schemaläggning, tidsbrist och otydliga arbetsbeskrivningar som utvecklingsområden. En slutsats är att skolan saknar en specialpedagog som med sin specifika yrkeskompetens hade kunnat vara drivande i arbetet med att utvärdera och utveckla allt pedagogiskt arbete på skolan. Utifrån studiens systemteoretiska perspektiv är det tydligt att skolans system inte fungerar då samarbetet och kommunikationen mellan rektor, speciallärare och lärare är bristfällig i de avseenden som rör utvärdering och utveckling.

Att som klasslärare ansvara för läsundervisningen i årskurs 1 kan uppfattas som ett komplext uppdrag. Man bör ha god kunskap om läsprocessen och dess olika utvecklingsnivåer för att kunna möta eleverna där de befinner sig i läsutvecklingen, samtidigt som yttre faktorer kan påverka möjligheterna till individanpassad undervisning. Syftet med studien var att belysa hur klasslärare uppfattar elevers läsutvecklingsnivåer i årskurs 1 samt hur klasslärare beskriver sin planering och organisation av läsundervisningen utifrån elevers olika behov i årskurs 1.Lärarna i studien anser att det är lustfyllt, men också utmanande, att bedriva individanpassad läsundervisning i årskurs 1. Höga krav ställs på lärarnas kompetens när det gäller planering, genomförande och uppföljning av undervisningen. Det anses som en fördel när man uppnått en viss erfarenhet av läsinlärning och läsundervisning. Lärarna menar att kunskap om elevernas utvecklingsnivå redan vid skolstarten i årskurs 1 är mycket viktig. Förskollärarnas elevinformation till de blivande klasslärarna i årskurs 1 grundlägger planeringen av den första läsundervisningen i årskurs 1.Trygghet i skolmiljön bidrar till framgångsrik läsundervisning. Genom att eftersträva ett lärandeklimat som byggs av lek, glädje och respekt kan en trygghet i den pedagogiska miljön skapas. Det är viktigt att som klasslärare kunna inspirera och motivera eleverna till läsning. Informanterna beskriver olika arbetssätt som kan främja detta, till exempel högläsning, gruppläsning och kamratläsning.Specialläraren har en viktig roll i sammanhanget då denne bland annat ska visa fördjupad kunskap inom elevers läsutveckling, medverka i förebyggande arbete samt bidra till att avlägsna hinder och problem i undervisningsmiljön. Nyckelord: undervisning, läsning, tidig läsundervisning, speciallärarroll

Syftet med studien har varit att undersöka vilka hinder och möjligheter till att anpassa undervisningen för elever i läs- och skrivsvårigheter som speciallärare upplever finns i grundskolan och hur hindren kan undanröjas och möjligheterna bäst kan tas tillvara. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer. Sex speciallärare på sex olika grundskolor intervjuades enligt semistrukturerad intervju.   Resultatet visade på att det finns fler hinder än möjligheter till att anpassa lärmiljön för elever i läs- och skrivsvårigheter, men att de flesta av hindren låg på organisationsnivå och därför var relativt enkla att undanröja. Andra hinder låg dock på samhällsnivå och var därför svårare att undanröja. Vad gäller möjligheter så framkom att stora möjligheter till att anpassa undervisningen förelåg på skolorna, men att dessa möjligheter ibland inte togs tillvara på ett maximalt sätt. En av de bästa möjligheterna befanns vara tidiga upptäckter och tidiga insatser. Sammantaget kunde dock konstateras att det förekom stor skillnad i hanteringen av elever i läs- och skrivsvårigheter både mellan skolorna och inom skolorna. Därmed kunde vi se att det finns en del att göra för att läs- och skrivsvårigheter inte ska vara en större funktionsnedsättning i den pedagogiska praktiken än vad det behöver vara.

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera speciallärares uppfattningar av hur de bemöter elever i årskurs 4till 6som har låg motivation och låg självkänsla inför matematiken. Studien är kvalitativ och utgår från en fenomenografisk ansats med syfte att öka kunskapen om speciallärares bemötande i matematiken. Metoden vi använde var kvalitativa intervjuer. Vi har gjort åtta stycken semistrukturerade intervjuer. Resultatet i studien visade att lärarnas bemötande medelever i matematiken påbörjas med relationen mellan lärare och elever. När eleverna upplever att relationen med lärarna är positiv har eleverna lättare för att få motivation till att lära. Resultatet visar också att lärare varierar sin undervisning och anpassar undervisningen efter elevernas förutsättningar. Det framkom också att lärare i sin undervisning utgår från elevernas arbetstempo och att möta eleverna på deras nivå för att öka elevernas självkänsla. Relationen mellan lärare och elever är även viktig i undervisningen. Känner eleven sig trygg med läraren är det lättare att motiveras till att lära och på så sätt kan elevernas självkänsla öka. I vår slutsats kom vi fram till att det är sociala aspekter som till exempel relationer mellan lärare och elev samt tryggheten i skolmiljön som påverkar elevers motivation och självkänsla. Andra faktorer som påverkar är elevers erfarenhet av motgång och framgång i sitt lärande samt deras positiva upplevelser inför matematiken. Både elevers självkänsla och motivation har ett samband med varandra.

Nej

Syftet med denna uppsats är att undersöka speciallärarens upplevelse gällande samverkan kring läs- och skrivsvårigheter i skolan. Utifrån en kvalitativ metodansats valde vi att intervjua åtta speciallärare i ett storstadsområde och hermeneutiskt tolka deras svar. Detta för att komma nära speciallärarens livsvärld. Speciallärarna i studien upplever att samverkan med lärare kring läs- och skrivsvårigheter inte alltid fungerar och att deras specifika kompetens inte nyttjas optimalt. Resultaten visar att förutsättningar för god samverkan är att ledningen stöttar specialläraren och att de tillsammans tydliggör speciallärarens roll för lärare, vårdnadshavare och elever. Skolledningen måste ge förutsättningar till mötesstruktur för att samverkan ska kunna råda. Respektfulla och ömsesidiga relationer mellan skolledning, skolpersonal, vårdnadshavare och elever är avgörande för en fungerande samverkan. Skolledningen har ansvar för en inkluderande elevsyn, en fungerande samverkan mellan speciallärare och övrig personal samt kring skolornas pågående digitaliseringsprocess. Hur specialläraren samverkar kring läs- och skrivsvårigheter på skolorna upplevdes som starkt korrelerat med skolledningens förmåga. Tidiga insatser kring elever med läs- och skrivsvårigheter krävs för att elevens läs- och skrivutveckling ska bli så bra som möjligt. Speciallärarna upplever att om skolan sätter in insatser i ett tidigt skede skulle arbetsbelastningen för pedagogerna i de högre åldrarna inte vara lika betungande. Resultaten visar även att exkludering av elever från klassrummet inte alltid är genomtänkt. Studien visar också på att berörd skolpersonal behöver få fortbildning i modern teknologi. I en ostrukturerad verksamhet upplever speciallärarna en känsla av tidsbrist och otillräcklighet. Studien visar också på att förändrade språkliga begrepp speglar en inkluderande syn i skolans värld och i samhället.

Syftet med den här uppsatsen är övergripande att beskriva och diskutera några speciallärares arbetsmetoder inom läs- och skrivutveckling i grundskolan. Urval och utbildningsnivå för de elever som beskrivs har varit från förskoleklass till årskurs fem. Uppsatsen bygger på ett induktivt förhållningssätt. De teoretiska perspektiv som presenteras är Phonics och Whole language, eftersom att dessa perspektiv hjälper läsaren att få en helhetsbild av olika synsätt inom läsning och skrivning. Uppsatsens analysarbete har inspirerats av ett fenomenografiskt förhållningssätt. Ett fenomenografiskt förhållningssätt söker sig till att ta reda på hur det förhåller sig. Denna uppsats handlar om sex speciallärares beskrivning av fenomenet arbetsmetoder inom läs- och skrivutveckling. Arbetsmetoderna innefattar gemensam undervisning i mindre grupp och enskild undervisning som framförallt fokuserar på de alfabetiska principerna och kopplingar till fonem och grafem. Speciallärarna betonade det förebyggande arbetet som viktigt. Några speciallärare ansåg att digitala lärplattor var bra verktyg i arbetet med elevers läs- och skrivutveckling och att läsning och skrivande i grupp skapade god kunskapsutveckling för den enskilde eleven. Slutligen diskuteras det om det är möjligt att skapa en generell verktygslåda för speciallärare? En av slutsatserna är att den professionella verktygslådan kan se olika ut, bland annat beroende av vilken kunskapssyn specialläraren har.

Uppsatsens syfte är att ta reda på hur verksamma speciallärare och specialpedagoger på högstadiet beskriver sitt arbete med att utveckla högstadieelevers läsning. Vidare avser studien att undersöka hur speciallärare och specialpedagoger förhåller sig till inkludering i sitt arbete med att utveckla läsningen. De frågeställningar som ligger till grund för undersökningen avser att belysa metoder speciallärare och specialpedagoger använder för att utveckla elevers läsning på högstadiet samt i vilken utsträckning läsundervisningen är inkluderande. Studien är en kvalitativ intervjustudie med en tematisk analys av datamaterialet.   Studiens resultat tyder på att läsundervisningen som bedrivs på skolorna är inkluderande i stor utsträckning och att speciallärarna och specialpedagogerna har tankar kring inkludering när det gäller läsundervisningen både organisatoriskt och innehållsmässigt. Undersökningen visar att speciallärarna och specialpedagogerna använder olika tester och pedagogiska kartläggningar för att ta reda på vilka svårigheter eleverna har kring läsning och att olika insatser kring läsning görs på individ-, grupp och organisationsnivå. Resultatet indikerar också att speciallärare och specialpedagoger på högstadiet använder olika metoder kring läsundervisningen beroende på en rad olika faktorer såsom speciallärarnas och specialpedagogernas tidigare erfarenheter av specialpedagogisk undervisning, teoretiskt kunnande, skolans elevunderlag, skolans organisatoriska förutsättningar, lärarnas inställning och samarbetsvilja kring läsundervisningen. Studien visar vidare att öka elevernas motivation gällande läsningen samt att få eleverna att utveckla lässtrategier är centralt i speciallärarnas och specialpedagogernas arbete med läsning på högstadiet. Resultatet av studien pekar på att speciallärarna och specialpedagogerna ser sig som utbildare och handledare till både elever och pedagogisk personal på högstadiet. Studiens resultat indikerar vidare att det finns ett dilemma mellan specialpedagogiska insatser och kunskapsinhämtning på högstadiet där betygen står i centrum snarare än en utveckling av läsförmågan.

Syftet med studien är att få en fördjupad kunskap om och förståelse av speciallärarens roll i arbetet med elever i behov av särskilt stöd i matematik. Vi vill även belysa eventuella förändringar över tid. Studien vilar i den kvalitativa forskningstraditionen. Datainsamlingen består av semistrukturerade intervjuer med 19 speciallärare, verksamma i tre kommuner. Utifrån den analys som genomförs med hjälp av den didaktiska triangeln förstås det komplexa i speciallärarens roll. Resultatet visar vikten av gedigna kunskaper i ämnet, goda relationer och kommunikation mellan speciallärare och elev. Studien visar även att det specialpedagogiska arbetet är av betydelse för elever i matematiksvårigheter. Specialläraren ska finnas till för alla, inte bara för elever i behov av särskilt stöd, samtidigt vara en alltiallo som ska ha tid för det mesta. Det tolkas som att speciallärarens roll idag gått från tidigare “Tanten i skrubben” till “Spindeln i nätet”.

Syftet med studien är att ta reda på hur en högstadieskola i en mellanstor kommun arbetar för att upptäcka vilken typ av svårigheter de nyanlända eleverna har i matematik och vilket stöd som ges i matematikundervisningen. Vi har genomfört en kvalitativ fallstudie på en högstadieskola där både observationer och intervjuer med skolans personal ligger till grund för studiens resultat. Studien utgår ifrån de specialpedagogiska perspektiven dilemmaperspektivet och det relationella perspektivet samt det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att studiehandledning var det enskilt viktigaste stödet för de nyanlända eleverna, men att tillgången såg olika ut beroende på vilket språk eleven talade och om det fanns en studiehandledare att tillgå på det språket. Om en elev har behov av studiehandledning, men ändå inte får det på grund av bristande tillgång blir det ett dilemma som är svårlöst. Skolan närmade sig ett relationellt synsätt, eftersom specialläraren gav matematiklärarna i en klass stöd i deras undervisning istället för att ge enskilda elever stöd. Det språkliga stödet fick eleverna bland annat i form av kamratstöd och gruppdiskussioner, vilket faller under det sociokulturella perspektivet där tonvikten ligger på kommunikation och att lära av de som kan mer.