InledningS peciallärare och specialpedagoger axlar en viktig roll för de elever som har svårigheter i bland annat matematik.  För att förstå hur dessa arbetar och finna framgångsrika metoder följer här en undersökning som berör deras arbetssätt, metoder och perspektiv i matematikundervisningen av elever i årskurserna F-3. Syfte Syftet är att förstå vilka arbetssätt och metoder som speciallärare och specialpedagoger använder i matematikundervisningen för elever i årskurs F-3, samt hur de förhåller sig till det relationella- respektive kategoriska perspektivet. Metod Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Resultat Resultatet visar att informanterna lägger stor vikt vid intensivperioder, variation, hjälpmedel, konkret material samt laborativ undervisning. Majoriteten önskar mer insyn i den ordinarie undervisningen samt mer tid till samarbete med klasslärare och organisation. Resultat visar även att majoriteten av informanternas arbete är genomsyrat av ett relationellt perspektiv.

Problemformulering: Specialpedagoger och speciallärares samarbete och arbetsuppgifter skiljer sig åt i den svenska skolan. Syfte: Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om vad samarbete mellan specialpedagoger och speciallärare karaktäriseras av och vilka arbetsuppgifter som är knutna till respektive yrkesgrupp. Studien syftar också till att belysa de båda yrkesgruppernas visioner om hur deras samarbete kan utvecklas. Studien bygger på tre arbetslag där både specialpedagoger och speciallärare är representerade. Tidigare forskning: I den tidigare forskningen presenteras samarbete mellan specialpedagoger och speciallärare och deras respektive arbetsuppgifter. Teori: Studien utgår ifrån professionsteori, specialpedagogiska perspektiv och proaktiv och reaktiv verksamhetskultur. Metod: En kvalitativ studie där tre arbetslag, fyra specialpedagoger och fyra speciallärare deltog i enskilda semistrukturerade intervjuer. Resultat: Specialpedagoger och speciallärare samarbetar i elevhälsan, i mindre formella möten och kring dokumentation. Arbetsuppgifterna styrs av elevernas behov och rektors tilldelning. Specialpedagoger och speciallärare har stor frihet och stort inflytande över sitt uppdrag. Specialpedagoger arbetar mest med elever individuellt, arbete med elever i grupp förekommer också. Speciallärare arbetar med elever individuellt och i liten grupp. Det förebyggande arbetet innehåller handledning enskilt och i grupp av framförallt specialpedagoger. Specialpedagoger och speciallärare arbetar med rådgivande samtal enskilt och i grupp. Specialpedagoger och speciallärare arbetar väldigt lite av sin tid i lärmiljön med extra anpassningar. Diskussion: Den specialpedagogiska verksamheten och samarbetet kring elever är inriktat på individnivå och det specialpedagogiska insatserna blir kortsiktiga och den ordinarie undervisningen förändras inte med förebyggande arbete. Den specialpedagogiska organisationen måste fokusera mer på grupp- och organisationsnivå och arbeta för att göra undervisningen tillgänglig för alla elever i en inkluderande miljö. Specialpedagogiska implikationer: För att få en förändring måste det ske ett samarbete mellan skolledning, specialpedagog och speciallärare där de gemensamt utvecklar en samsyn kring specialpedagogik och den specialpedagogiska organisationen.

I dagens svenska skola är det viktigt att eleverna lär sig att läsa och förstå olika texter för att lyckas med sin skolgång. Att lära sig läsa är lätt för en del elever medan andra elever hamnar i svårigheter av något slag. De elever som hamnar i en läs- och skrivproblematik har rätt att få stöttning i sin kunskapsutveckling och att arbeta extra med en speciallärare kan vara en av insatserna som skolan kan erbjuda. Att arbeta som speciallärare med inriktning på elevers språk- läs- och skrivutveckling och vilka uppgifter som innefattas i tjänsten verkar skilja sig åt beroende på vilken skola och i vilken kommun man arbetar vid och. Att börja arbeta i en verksamhet som nyutexaminerad speciallärare enligt examensordning som gäller från och med år 2008 innebär att speciallärarna står inför olika utmaningar beroende på hur deras uppdrag utformas på den enskilda skolan. Det verkar som om deras arbete hamnar på individnivå med elever trots att de själva uppger att de vill arbeta mer förebyggande och utveckla läs- och skrivundervisningen på gruppnivå. Hur den specialpedagogiska verksamheten är organiserad kring elever som har hamnat i en läs- och skrivproblematik påverkar hur mötet med eleverna och vilket stöd som specialläraren kan ge. Denna studies syfte är att öka kunskapen om speciallärares möjligheter och hinder att arbeta framgångsrikt på individ- och organisationsnivå med elever som hamnat i en läs- och skrivproblematik. De frågeställningar som ställts är: Hur beskriver speciallärare att de arbetar med elevers läs- och skrivutveckling? Hur är den specialpedagogiska verksamheten organiserad när det gäller läs- och skrivutveckling på individ- och organisationsnivå? Vad upplever speciallärare i sitt arbete som hinder respektive möjligheter för att elever ska lyckas med sin läs- och skrivutveckling? Vad upplever speciallärare att de vill utveckla i sitt uppdrag kring arbete sitt arbete med elever som hamnat i en läs- och skrivpedagogik? Studien har genomförts med en fenomenologisk ansats där kvalitativa intervjuer genomförts med åtta speciallärare som har anställts i två mindre kommuner i Mellansverige inom de tre senaste åren. Alla speciallärare har inriktningen språk- läs- och skrivutveckling.

I skolan finns elever som är i matematiksvårigheter och bland dem finns elever som har fått diagnosen dyskalkyli. Syftet med studien är att få fördjupad kunskap om hur speciallärare beskriver begreppen matematiksvårigheter och dyskalkyli och hur speciallärare arbetar med de elever som innefattas av dessa begrepp. För att få syn på den kollektiva förståelsen av detta används metoden fokusgrupp. Fördelat på tre fokusgrupper har tolv speciallärare (i något fall specialpedagog) samtalat om elever i matematiksvårigheter utifrån de svårigheter eleverna visar och den undervisning som skolan möter dem med. Resultatet visar att matematiksvårigheter beskrivs som ett multifaktorellt problem där beskrivningarna av dessa elever och deras skolsituation utgår från såväl individuella förutsättningar som systematiska och organisatoriska förutsättningar som i sig skapar svårigheter. En tveksamhet till begreppet dyskalkyli framträder i allt från vilka som bör genomföra räkneutredningar till hur användbar diagnosen är. Speciallärarna beskriver en komplex vardag med en självbild som tyder på stor yrkesstolthet där ett möjligt fält för kompetenshöjande finns inom området dyskalkyli och vilken specifik träning som kan kopplas till detta.

Studiens syfte är att få fördjupade kunskaper om matematik- och speciallärares erfarenheter av hinder i matematiklärandet, särskilt avseende de elever som visar brist på motivation och intresse. Samt vad matematik- och speciallärare anser kan motivera och skapa intresse för de elever som visar sådana brister. Vi har genomfört en kvalitativ studie som ligger till grund för studiens resultat. Resultatet visar att förklaringar till hinder i matematiklärandet hos elever som visar brist på motivation kan vara av både psykologisk, didaktisk och relationell karaktär.Utifrån den teoretiska referensram studien stödjer sig på framkommer interaktionen mellanlärare, elev och undervisning i ett ständigt pågående samspel. Resultatet visar att relationen mellan lärare och elev har en stor betydelse för elever i matematiksvårigheter. Matematikundervisningens utformning är av betydelse och specialläraren utgör en central roll i skolans organisation där samarbete framhålls som en framgångsfaktor mellan de olika parterna.

Syftet med detta examensarbete är att bidra med kunskap om variationen i hur rektorer använder speciallärarens kompetens i och utanför elevhälsoteamet för att säkerställa elevers läsinlärning. Denna studie vill beskriva hur speciallärarens uppdrag ser ut utifrån rektorers uppfattningar och erfarenheter. Studiens datainsamling omfattar nio kvalitativa intervjuer med rektorer från tre olika kommuner. Rektorerna arbetar i grundskolor som innefattar en skolverksamhet mot F-6 som studien riktar sig mot. Metodansatsen i studien är inspirerad av Grundad teori som är en kvalitativ metodansats där man strävar efter att utveckla teorier och begrepp genom analyser av empiriska data.Studiens resultat uttalar sig om variationer av rektorernas erfarenheter och uppfattningar. I analysarbetet synliggjordes tre olika inriktningar av de nio rektorernas organisation av elevhälsan.• Rektorerna i en grupp uttrycker en tillit och en tro på den specialpedagogiska kompetensen som finns i elevhälsoorganisationen där specialläraren ingår.• Rektorerna i en grupp som har en utbildning inom specialpedagogik uttrycker sitt engagemang av specialpedagogiken i elevhälsan och helhetssynen av eleven. De uttrycker även vikten av ett kollegialt samarbete med andra yrkeskategorier och stöd och uttalar ett inkluderande och relationellt perspektiv.• Rektorer i en grupp har en utbildning i svenska och uttrycker en koppling mellan läsinlärning och elevhälsa.Studiens syfte var även att synliggöra på vilket sätt rektorerna använder speciallärarens kompetens i relation med andra yrkesgrupper för att säkerställa elevers läsinlärning. Resultatet av detta analysarbete skapade begreppen Problemlösande dialogande och Delat ansvarstagande för att synliggöra på vilket sätt rektorerna använder speciallärarens insatser och kompetens i relation med andra yrkesgrupper. Dessa begrepp blev centrala i min användning av tidigare teorier och analysen av data. Problemlösande dialogande är ett begrepp som beskriver den dialog som sker i syfte för att lösa problem i samråd. Delat ansvarande är ett begrepp som sker efter att ett Problemlösande dialogande har ägt rum. Det innebär att det sker en ansvarsfördelning i interaktion och samarbete. Dessa handlingar sker enligt rektorerna i samarbetet inom elevhälsoteamet men också i samarbete och interaktion mellan olika yrkesgrupper utanför elevhälsoteamet nära elevens lärmiljö. Resultatet i denna studie visar att rektorerna uttrycker att speciallärarens insatser styrs initialt utifrån elevenssvårigheter och behov utifrån ett kategoriskt perspektiv i elevhälsoteamet för att därefter riktas vidare utifrån ett relationellt perspektiv till elevernas lärmiljö.

Undervisningens organisation kring nyanländas lärmiljöer är trots regleringar fortsatt varierande. Syftet med studien är att undersöka speciallärarens roll i nyanländas lärmiljöer, vilka hinder och möjligheter som föreligger och hur rollen skulle kunna formuleras. Studien avgränsas till undervisningens organisation där lärare i svenska som andraspråk och studiehandledare på modersmålet genom den tidigare forskningen framträder som nyckelroller, medan speciallärare där lyser med sin frånvaro. Genom att intervjua de tre yrkesgrupperna på tre grundskolor tecknas bilden av deras inbördes roller, samverkansgrad och framförallt vilka hinder och möjligheter som finns för speciallärare att verka där. Professionsteoretiska perspektiv, liksom perspektiv på inkludering och språklig sårbarhet används som redskap för att analysera materialet. Ur detta framträder resultat som indikerar att speciallärare finns i nyanländas lärmiljöer i olika grad. En avgörande faktor för speciallärares närvaro förefaller vara hur specialpedagogiskt språkstöd definieras i relation till nyanländas lärande. Ett hinder som identifieras är en vänta-och-se-attityd i elevernas andraspråksutveckling, där den anses självläka över tid, med sena och ibland ineffektiva specialpedagogiska insatser som följd. En önskan finns hos samtliga yrkesgrupper om en speciallärarroll som verkar förebyggande mot språklig sårbarhet från förberedelseklass till ordinarie klass. Speciallärarens perspektiv på inkludering och sårbarhet i språk-, läs- och skrivutvecklingen föreslås som verktyg i en sådan roll för att utveckla undervisningen och stärka nyanländas lärande.

Syftet med studien var att ta del av hur speciallärare som grupp uttrycker sin uppfattning om dyslexi samt hur de som yrkesgrupp beskriver att de arbetar med extra anpassningar och särskilt stöd när det gäller elever med dyslexi. Den teoretiska utgångspunkten utgjordes av två specialpedagogiska perspektiv - individperspektivet och det relationella perspektivet samt begreppet inkludering. För att nå syftet valdes en kvalitativ forskningsansats. Vi använde oss av ett strategiskt urval och valde ut informanter som kan anses lämpliga att delta utifrån våra frågeställningar. För att genomföra vår undersökning valde vi fokusgruppsintervjuer för att få en helhetsbild då fler informanter kan delge sina erfarenheter och funderingar tillsammans. Vårt resultat visade att speciallärarna gav uttryck för att dyslexi innebär fonologiska svårigheter med olika grader och olika uttryckssätt, vilket framförallt märks i avkodningen och stavningen. Resultatet angav vidare speciallärares olika arbetsuppgifter som att genomföra utredningar, undervisa elever, handleda kollegor samt ha kontakt med vårdnadshavare. Individperspektivet var tydligt inom arbetsuppgifterna att utreda och att undervisa medan ett relationellt perspektiv framkom i arbetet med att handleda och att utveckla. Ett inkluderande arbetssätt uttrycktes i speciallärarnas beskrivningar av att anpassa och tillgängliggöra undervisningen för alla elever. En slutsats vi dragit i denna studie är att speciallärarna har goda kunskaper men att deras kompetens inte fått det utrymme som önskats på grund av organisatoriska hinder.

SAMMANFATTNING Fokus för denna studie har varit att undersöka hur lärare undervisar på mellanstadiet för att utveckla elevers ordförråd för att eleverna ska kunna ta del av och förstå olika texter. Vi har valt att undersöka undervisning som ges på mellanstadiet på grund av att texterna ökar både i längd och i komplexitet. Vi vill även undersöka hur undervisningen kan utformas för att passa alla elever i klassrummet och hur samarbetet med speciallärare ser ut i det inkluderade klassrummet. Vi har valt en kvalitativ ansats och samlat in data genom observationer i såväl enspråkiga som flerspråkiga klassrum på sex olika skolor. Därefter intervjuades de sex mellanstadielärarna. Resultatet visar att lärare i det inkluderade klassrummet använder flera olika forskningsbaserade metoder för utveckling av ordförrådet och att ett aktivt arbete med strategier för ordtillägnande och befästning är något som förekommer i alla sex skolor. Resultatet visar tydligt, i linje med det sociokulturella perspektivet, att lärande skapas i ett samspel mellan lärare och elever och att den gemenskapsorienterade inkluderingen är en förutsättning i detta samspel. Trots de goda intentionerna med att inkludera alla elever i ordinarie undervisning framkommer det att den gemenskapsorienterade inkluderingen inte är den allena rådande. Studien visar att både individorienterad och placeringsorienterad inkludering förekommer i klassrummen, vilket får till följd att den pedagogiska delaktigheten lämnar en del i övrigt att önska, i synnerhet för elever i koncentrationssvårigheter och med bristande kunskaper i svenska. I det inkluderade klassrummet måste läraren forma undervisningen så att elever, såväl i svårigheter som med annat modersmål, kan utvecklas i en gemenskap. I det arbetet kan specialläraren ha en viktig roll. Vidare visar studien att det fortfarande är ett vanligt förhållningssätt att skilja elever i behov av särskilt stöd och bristande kunskaper i svenska från ordinarie undervisning. För att den sociala och pedagogiska inkluderingen ska komma till stånd behövs resurser i form av fler speciallärare på skolorna och ett närmare samarbete med dessa i planeringen av undervisningen för att stötta och anpassa undervisningen för elever i behov av särskilt stöd och skiftande förutsättningar. Det utrycks att det behövs en annan organisation kring nyanlända elever som efter några månader direkt-placeras i klass. Dessa elever är inte per automatik i behov av särskilt stöd utan snarare en kvalitativ undervisning i svenska som andraspråk under deras första skolår i Sverige.

Denna studie undersöker sex verksamma speciallärares och specialpedagogers erfarenheter av att använda pedagogiska Applikationer (Appar) på surfplattor i sin undervisning. Studien utgår från lärteorier och dess metodologiska ansats är kvalitativ där det empiriska materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys och sju teman framkom. Resultatet visar informanternas utsagor beskrivna i teman, vilka speglar olika lärande såsom lärande genom tillämpning, individanpassat lärande, självständigt lärande, gemensamt lärande, lärande av någon som kan mer, kreativt och varierat lärande samt teknologins utmaningar och resurser. Utifrån studiens resultat dras slutsatsen att faktorer som bland annat variation, visualisering och engagemang har stor positiv påverkan på lärande genom Apparna.