Syftet med denna studie var att få en fördjupad förståelse för hur några speciallärare i matematik upplevde sitt uppdrag och några matematiklärares förväntningar på speciallärare i matematik. Studien hade en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer av speciallärare i matematik och matematiklärare på grundskolan. Med hjälp av specialpedagogiska perspektiv och professionsteori analyserades resultatet. Studiens resultat visade att speciallärarrollen hade en stor bredd på arbetsuppgifter. Deras uppdrag fanns inte nedskrivet i någon arbetsbeskrivning utan bestod av allt från att arbeta förebyggande på organisations- grupp- och individnivå, åtgärdande, ingå i elevhälsan, skriva utredningar, handleda team eller enskilda lärare, administrativa uppdrag till att ha undervisning med elever i behov av särskilt stöd. Speciallärare uttryckte att deras uppdrag kunde förändras under terminens gång utifrån de behov som skolan hade. Matematiklärares förväntningar var ett nära samarbete runt matematikutveckling i klassrummet. De utmaningar som speciallärare såg i sitt uppdrag var gränsdragning av arbetsuppgifter, fördela resurser, och att tiden inte räckte till samt att byta roll på arbetsplatsen. De möjligheter som speciallärare såg var att få tillfälle att kompetensutveckla personal på skolan och möjlighet till att påverka sina arbetsuppgifter.

Kommunikation sker på olika sätt i vårt samhälle idag och är en mänsklig rättighet och ettgrundläggande behov. Rätten till kommunikation i skolan grundas i flera olika styrdokumentoch syftet med studien var att undersöka hur lärare skapar förutsättningar för kommunikationi grundsärskolan, samt att belysa deras beskrivningar av arbetet med att stödja elevernaskommunikation. Studien utgick från en kvalitativ forskningsansats där data samlats in genomsemistrukturerade observationer och intervjuer med sex lärare verksamma inomgrundsärskolan. Intervjuerna och observationerna utgick ifrån fyra frågeställningar och harsedan analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att lärarna i vår studieanvänder varierande sätt för att skapa förutsättningar för kommunikation, såsom visuellt stöd,digitala redskap och kroppskommunikation och att de utgick ifrån elevernas enskildaförutsättningar och intressen. Lärarna belyste även vikten av att skapa relationer till varje elev,samt betydelsen av pedagogens roll för att ge eleverna förutsättningar tillkommunikationsutveckling. I studien framkom det att lärarna upplevde hinder i arbetet medkommunikationen på olika sätt, bland annat när det gäller samarbetet med olika instanser, denfysiska miljön samt sin egen kunskapsnivå kring kommunikationsredskap. Slutsatsen blir attdet är av stor vikt att lärare har god kunskap gällande kommunikation och kommunikativaredskap och att det krävs tålamod, tid och goda relationer mellan lärare och elever för att gevarje elev förutsättningar att utveckla sin kommunikation.

Sammanfattning/Abstract Frankner, Sofia och Jensen, Therese (2022).”Ta det lugnt, vi vill lära oss” En tillgänglig skolsituation för unga med språkstörning, elevers och speciallärares perspektiv. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag I denna studie avser vi lyfta fram elevers och speciallärares röster genom att belysa deras perspektiv på en tillgänglig skolgång för elever med språkstörning. Variationer i berättelserna kan ge en bild av de områden som behöver fokuseras på för att göra skolan tillgänglig för elever med språkstörning. Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att med utgångpunkt i elevers och speciallärares berättelser bidra med kunskap om behov och betydelsefulla aspekter i skolsituationen för elever med språkstörning. Vad framkommer i elevernas berättelser som betydelsefulla aspekter i undervisningen avseende lärande och socialt sampel relaterat till elevernas språkliga förutsättningar?Hur kan behoven i skolsituationen för elever med språkstörning förstås genom elevernas och speciallärarnas berättelser? Teori I förståelsen av berättelserna har vi utgått från det sociokulturella perspektivet samt det kognitionsvetenskapliga perspektivet. Det sociokulturella perspektivet lyfter språket, socialt samspel och kommunikation som villkor för människans utveckling och lärande. Det kognitionsvetenskapliga perspektivet har individen i fokus och intresserar sig för hur individer uppfattar, tänker, bearbetar och förstår information. Metod För att kunna tillvarata informanternas upplevelser och erfarenheter har metodansatsen varit sprungen ur livsberättelseforskningens life story. Två speciallärare och 11 elever i åk 8 och 9 intervjuades genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Vid elevintervjuerna fanns tillgång till samtalsstöd och verktyg för att tydliggöra det sagda. Alla intervjuer spelades in föratt sedan transkriberas och analyseras i en mall för innehållsanalys, varefter olika teman utkristalliserats. Resultat När språkandet inte fungerar som för de flesta andra beskrivs både inlärningssituationen och den sociala kontexten påverkas. Svårigheter som kan uppstå i relation till skolans språkliga krav belyses av både elever och speciallärare. I förståelsen av skolsituationen för elever med språkstörning kompletterar elevernas och speciallärarnas berättelser varandra. Förutsättningar att greppa orden, Skapa delaktighet och Ta det lugnt framkommer som teman i informanternas berättelser. I dessa teman belyses betydelsefulla aspekter för en tillgänglig undervisning. Specialpedagogiska implikationer Elever med språkstörning vill lära sig, men lärsituationen behöver vara tillgänglig. För att tillgängliggöra undervisningen finns vinster med att vuxna tillvaratar elevernas perspektiv. Men det krävs att den som lyssnar på elever har kunskap om språkstörning och vet vilka kontextuella och språkliga utmaningar elever med språkstörning kan möta under skoldagen. Speciallärare behöver tillsammans med lärare och övrig personal som arbetar runt eleverna tillvarata elevernas berättelser och personalens kunskap för att sedan utgå från dem i planering av undervisningen. Skolan behöver ge eleverna verktyg, stöttning och tillfällen att greppa och öva språkande i olika kontexter för att eleverna ska klara av och lyckas bemästra de utmaningar de ställs inför. Speciallärare kan fungera som stöd för kollegor att behandla både elevernas och sina egna perspektiv för att utveckla och tillgängliggöra skolsituationen, på så vis kan svårigheter förebyggas.

I studien så har gymnasielärares upplevelser av extra anpassningar i samband med de nationella proven i matematik och svenska på gymnasiet undersökts, där fokus har legat på hur extra anpassningar genomförs och vilka erfarenheter lärare har i samband med nationella provet. Ett annat intresseområde i studien har varit på vilket sätt det fastställs vilka elever som får extra anpassningar vid nationella prov. Detta har gjorts genom en intervjustudie med gymnasielärare i matematik och svenska i en kommun i mellersta Sverige. Studien utgår från ett specialpedagogiskt perspektiv med utgångspunkt i det kompensatoriska-, kritiska-, och dilemmapespektivet som förklarar de viktigaste kärnpunkterna i studien. Intervjuerna har analyserats med en tematisk analys där teman och underteman framkommit ur informanternas svar. De teman som framkommit är trygghet, relationer och samarbete, dessa teman kopplas samman med extra anpassningar under nationella prov. Trygghet finns när eleverna är väl förberedda inför provtillfället och av att det finns personal som pushar och peppar dem att lyckas på provet. Trygghet kommer genom av ett gott samarbete kollegor emellan som till exempel mellan ämneslärare och speciallärare. När dessa två har ett gott samarbete gällande elevens kunskapsutveckling har det gett positiva resultat för eleven. För att säkerställa ett gott samarbete, behöver ledning och organisation ordna för att eleven får bästa förutsättningar vad gäller resurser och inlärningsmiljö. Studien har gett oss en insikt i att Skolverkets anvisningar om extra anpassningar i samband med nationella provet inte är informanternas erfarenheter av vad som är gynnsamma förutsättningar för god kunskapsutveckling.

Studiens syfte var att få ökad kunskap om speciallärarens roll i arbetet med läs- och skrivutveckling i förskoleklass. Detta undersöktes utifrån speciallärares beskrivningar av ett specifikt kartläggningsmaterial, relaterat till språkutveckling i förskoleklass. Studien hade en kvalitativ ansats och byggde på semistrukturerade intervjuer med åtta speciallärare. Intentionen var att få speciallärarnas beskrivning av sitt uppdrag och samarbetet med pedagogerna i förskoleklass runt läs- och skrivprocessen. Vi ville även få speciallärarnas beskrivning av kartläggningsarbetet i förskoleklass samt deras syn på om materialet fungerade som stöd för att tidigt identifiera läs- och skrivsvårigheter. Då vi utgick från att se förklaringar till skolproblematik i mötet mellan eleven och den omgivande miljön utifrån en individ-, grupp- och organisationsnivå, där det är viktigt att se samband, utgick vi från ett systemteoretiskt förhållningssätt. Studien hade utöver det ett specialpedagogiskt relationellt perspektiv. Samtliga intervjuer transkriberades och sammanfattades genom meningskoncentrering. Detta innebar att längre uttalanden drogs samman till kortare formuleringar som fångade det viktigaste. De korta formuleringarna sorterades under två huvudteman; Speciallärarrollen samt Kartläggningsprocessen. Dessa teman delades upp i underteman, detta för att tydliggöra empirin utifrån studiens syfte och frågeställningar. I intervjuerna beskrevs samarbetet mellan speciallärare och pedagogerna i förskoleklass som relativt nytt. Studien visade att speciallärarna till största del löste skolsvårigheter i förskoleklass på grupp- och organisationsnivå. Först från årskurs 1 arbetade speciallärarna på individnivå med elevernas läs- och skrivutveckling, detta trots att forskning visar att tidiga insatser för elever i behov av stöd är av vikt. Det specialpedagogiska stödet i förskoleklass skedde till största delen i form av handledning, kartläggning, utredning, observationer samt hjälp med läromedel. De flesta speciallärarna hade varit delaktiga i analys av kartläggningsmaterialet. Materialet beskrevs som ett verktyg för att identifiera elever i behov av stöd och för att sätta elevernas kunskap i fokus. Studien visade att där rektor samarbetat med speciallärare i analysprocessen hade förändringar på organisationsnivå blivit en verklighet. Studien visade även att samtliga speciallärare upplevde en ökad kunskapsfokusering, insyn och delaktighet i förskoleklass efter kartläggningens införande. I intervjuerna beskrevs också en önskan om utvecklat samarbete mellan speciallärare och pedagogerna i förskoleklass.

Syftet med studien var att ta reda på vilka arbetssätt och metoder lärare använder inom årskurserna 2-3 för att stötta elever med lässvårigheter i matematikinlärningen samt motiven till dessa. Studien sökte också efter om det fanns några likheter och/eller skillnader mellan de arbetssätt och metoder som klasslärare och speciallärare använde. Kvalitativa studier genomfördes med observationer och intervjuer av totalt 7 lärare och speciallärare vid en skola. Resultatet visade att de vanligaste arbetssätten lärare använde var enskild färdighetsträning, en-till-en undervisning och tänka högt. Andra förekommande arbetssätt var kooperativt lärande samt användning av grafiskt- och laborativt material. Det förekom olika motiv till valet av dessa. Det var mer likheter än skillnader mellan de arbetssätt och metoder klasslärare och speciallärare använde. Slutsatserna är att lärare använde många olika arbetssätt och metoder som hade möjlighet att stötta elever med lässvårigheter i deras matematikinlärning. Det fanns dessutom fler likheter än skillnader mellan klasslärare och speciallärare.

Sammanfattning/AbstractWidegren Lantto, Helena (2019). Speciallärarens roll i förhållande till specialiseringen grav språkstörning. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragSedan år 2011 utbildas speciallärare med specialisering inom grav språkstörning. Tidigare studier visar att måluppfyllelsen hos elever med språkstörning är generellt lägre än hos andra elever. Skolorna uppger att målgruppens behov anses svåra att tillmötesgå och kompetensen kring språkliga svårigheter och hur de bör hanteras i skolan tycks begränsad (SPSM, 2018). Studien vill belysa om och i så fall på vilket sätt speciallärarens kompetens inom språkstörning kommer till uttryck i skolpraktiken.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att synliggöra ett antal speciallärares uppdrag och arbetsuppgifter i förhållande till specialiseringen grav språkstörning. Preciserade frågeställningar:•Vad berättar specialläraren om sina arbetsuppgifter? •Vad berättar specialläraren om sitt uppdrag?•Vad anger specialläraren som orsak till utformningen av uppdraget och arbetsuppgifterna?•Hur svarar arbetsuppgifterna och uppdraget mot specialiseringen grav språkstörning enligt specialläraren? TeoriUppsatsen bygger på en tolkningsinriktad kunskapsteoretisk ståndpunkt. Det innebär att tyngden ligger på förståelse av hur deltagarna i en viss miljö uppfattar sin verklighet. Analysen bygger på en induktiv slutledning av det insamlade materialet. Det insamlade materialet leder fram till identifiering av olika mönster, likheter och skillnader som blir intressanta att söka kunskap och hitta förklaringar till. Tidigare studier visar att måluppfyllelsen är lägre hos elever med språkstörning och skolorna uppvisar svårigheter med att stötta dessa elever i tillräcklig omfattning. Lärarna själva uppger en svårighet i att stötta eleverna och utrycker farhågor gällande sin egen kompetens på området. (Dockrell & Lindsay, 2001). Byström (2018) menar att speciallärarnas uppdrag utifrån examensordningen för speciallärare (SFS 2011-688) kan sammanfattas i undervisning, utredning och utveckling. Byströms studie visar dock att utvecklingsdelen utgör en mindre del av speciallärarens yrkesvardag. Klang, Gustafsson, Möllås, Nilholm och Göransson (2017) visar i likhet med Byströms studie att specialläraren mer sällan deltar i det strategiska långsiktiga arbetet, utan ägnar sig mest åt undervisning och administration. Detta trots att examensordningen för speciallärare (SFS 2011-688) kan tolkas som att specialläraren ska arbeta både förebyggande och åtgärdande med lärmiljön på individ, grupp- och organisationsnivå. MetodStudien bygger på kvalitativa intervjuer med ett antal speciallärare med specialiseringen grav språkstörning. Intervjuerna har sedan transkriberats och därefter analyserats i förhållande till tidigare forskning. ResultatDe förväntade kunskapsbidragen utifrån speciallärarutbildningens examensordning (SFS 2011-688) och informanternas beskrivning av deras arbetsuppgifter och uppdrag överrenstämmer till stor del. De betonas dock olika mycket hos de olika individerna, vilket är rimligt då resultatet pekar på att arbetsuppgifterna till stor del utformas utifrån de olika lokala förutsättningarna och individen själv. Nio arbetsuppgifter identifierades som de tillfrågade speciallärarna uppger att de ägnar sig åt. De tre mest vanligt förekommande och också mest omfattande i tid är: undervisning av enskilda elever, samtal och dokumentation. Majoriteten saknar en arbetsbeskrivning, men ställer sig också tveksamma till hur en sådan skulle kunna utformas för att göra rättvisa till uppdraget. Det framkommer att flertalet upplever att de själva till viss del kan påverka hur uppdraget utformas. Dock betonas vikten av att som speciallärare vara flexibel och möta behoven som uppstår på skolan. Uppdraget påverkas av lokala förutsättningar och styrs främst av elevernas behov, men även styrdokumenten, ekonomi och kollegor nämns. Vilka andra yrkeskategorier som arbetar på skolan, tycks också ha ett inflytande på vilka arbetsuppgifter specialläraren sedan har.Samtliga tillfrågade menar att deras specialisering kommer till användning i det dagliga arbetet och uttrycker att specialiseringen ger kunskap om både konkreta anpassningar och förståelse för var, när och varför svårigheter kan uppstå för elever med språkstörning eller språklig sårbarhet. Lärarnas kompetens handlar också om en ökad förståelse för att inte enbart kunskapskraven kan vara svåra att nå, utan att skolsituationen i stort kan vara utmanande för elever med språklig sårbarhet. Några uppger dock att de inte får användning av sin utbildning och kompetens fullt ut, utan nämner att de exempelvis skulle önska delta i ett mer övergripande och förebyggande arbete än vad de har möjlighet till i dagsläget. I motssats till det menar andra att det är i det mindre sammanhanget med enskilda elever deras kompetens bäst nyttjas.Specialpedagogiska implikationerMycket pekar på att många elever med språkstörning inte får sitt stödbehov tillfredställt i en tillräckligt stor omfattning i skolan. Måluppfyllelsen i skolan är generellt lägre inom den här gruppen jämfört med andra elever. Kartläggningen från SPSM (2018) och även andra studier (Dockrell et al., 2001) visar att skolorna anser att det är svårt att stötta eleverna i tillräcklig omfattning och att kompetensen i skolorna tycks uppvisa brister. För att komma tillrätta med detta skulle det krävas omfattande stöd till skolorna. De olika statliga skolmyndigheterna (SPSM, Skolverket etc) utgör aktörer som bidrar med stöd och kunskap, och det krävs förstås kompetens och medvetenhet hos de personer som direkt ska arbeta med eleverna. Kunskapen och medvetenheten kring att elever med språkstörning inte enbart har språkliga svårigheter behöver vidgas till en förståelse för att även andra kognitiva, sociala och emotionella stödstrukturer kan krävas för att eleven ska lyckas i skolan. Speciallärare med specialiseringen grav språkstörning kan bidra till detta. För att speciallärarnas kompetens skulle komma fler elever till gagn skulle dessa ges möjlighet att arbeta mer skolövergripande och förebyggande. Samtidigt har specialläraren en viktig uppgift i att möta eleven i den direkta undervisningssituationen och ofta i det mindre sammanhanget. Även fler logopeder anställda i skolverksamheten skulle kunna vara intressant att utforska mer som ett möjligt bidrag.

Sammanfattning/AbstractGrevskog, Izabella (2018). Förstelärarnas yrkesroll kontra specialpedagogernas och speciallärarnas. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragI dagsläget talas och skrivs det mycket om förstelärarens vara eller icke vara samt tvetydigheten kring specialpedagogernas och speciallärarnas olika roller, vilket gör ämnesområdet högaktuellt. Genom en jämförelse mellan de olika yrkesrollerna utifrån olika policydokument samt en inblick i deras arbete ute på skolorna utifrån intervjuer, vill jag kunna ge ett bidrag och djupare förståelse till denna diskussion.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att undersöka hur förstelärares, speciallärares och specialpedagogers yrkesroller är utformade på två skolor i en kommun jämfört med olika uppdragsbeskrivningar och policydokument. Jag vill även ta reda på om det finns ett samarbete mellan yrkesrollerna och hur detta samarbete fungerar. Jag har valt att använda mig av följande fyra övergripande frågeställningar:• Vilka skillnader och likheter finns det mellan specialpedagogens, speciallärarens och förstelärarens uppdragsbeskrivningar enligt policydokument?• Vilka huvudsakliga funktioner har de tre yrkesrollerna ute på skolorna utifrån intervjuerna?• Samarbetar de olika yrkesrollerna eller uppstår kompetensträngsel enligt informanterna?• Vilka likheter och skillnader kan rektorerna se mellan de olika yrkesrollerna?TeoriMin studie har sin teoretiska utgångspunkt i speciallärarnas och specialpedagogernas examensförordningar samt förstelärarnas uppdragsbeskrivingar. Dessa policydokument är till hjälp för att kunna göra en jämförelse mellan teori och praktik gällande de olika yrkesrollerna, men även för att kunna göra en jämförelse mellan yrkesrollerna, vilket är mitt huvudsakliga syfte. Jag utgår även från systemteorins uppdelning i organisation- grupp- och individnivå, för att få en tydligare översikt över hur de tre olika yrkesrollerna arbetar ute på skolorna.MetodI min studie har jag valt att använda mig av en kvalitiativ ansats och ett induktivt synsätt genom att använda intervjuer som utgångspunkt för arbetet. Jag har intervjuat två speciallärare, två specialpedagoger, två förstelärare och två rektorer på två olika skolor inom en och samma kommun, vilket har resulterat i fyra olika yrkesroller på varje skola. På så sätt har jag kunnat få olika synvinklar från olika professioner. Då jag valt att genomföra studien i en enda kom-mun går det inte att påstå att studien är generaliserbar. På Skolverkets, Regeringens, Utbildningsdepartementets och Malmö universitets hemsidor har jag fått tag på olika föreskrifter, propositioner och förordningar som varit viktiga för mitt arbete. Lokala uppdragsbeskrivningar har också varit viktiga utgångspunkter för studiens resultat.ResultatStudien visar att avsaknaden att statligt styrda uppdragsbeskrivningar leder till att specialpedagogernas, speciallärarnas och förstelärarnas yrkesroller blir tolkningsbara för skolhuvudmän och rektorer och därmed ser olika ut beroende på arbetsplats. Genom en jämförelse med specialpedagogernas och speciallärarnas examensförordningar och deras uppdrag i arbetslivet kan man se att deras kompetenser och förmågor inte till fullo tas tillvara ute på skolorna. Förstelärarnas uppdrag sträcker sig däremot över samtliga tre systemteoretiska nivåer: organisation, grupp och individ, vilket gör att de har svårt för att hinna med både sin vanliga lärartjänst och de uppdrag som de får som förstelärare. Resultatet visar även att det inte förekommer kompetensträngsel mellan de tre yrkesrollerna på de skolor som ingår i min studie, trots att många kompetenser och uppdrag sammanfaller vid en jämförelse mellan de olika policy-dokumenten. Detta beror till största del på rektorernas syn och kunskap vad gäller yrkesrollernas olika funktioner.SlutsatserMina slutsatser är att specialpedagoger och speciallärare måste få sina yrkesroller förankrade i statligt styrda dokument, för att få det mandat de behöver och kunna utöva det yrke som de är utbildade till. Båda yrkesrollerna måste även få stöd i Skollagen (2010:800), vilket de inte har idag. När det gäller förstelärarreformen måste denna ses över utifrån den utredning gällande karriärsstegsreformen som Regeringen genomfört under år 2017. De brister som framkommer måste åtgärdas, för att få till en fungerande reform och för att kunna ge förstelärarna en dräglig arbetssituation. Regeringen måste även se till att nytillsatta yrkesroller inte krockar med redan befintliga ute på skolorna.

Sammanfattning/abstrakt Glowacki, Camilla & Zulic, Jasminka (2017). Speciallärares uppfattningar om inkluderande undervisning i matematik. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidragVår förhoppning är att vi utifrån informanternas erfarenheter kan bidra med goda exempel på strategier för inkludering av alla elever i den ordinarie matematikundervisningen. Detta är högaktuellt eftersom forskning om inkludering visar att segregerande lösningar fortfarande används för att stödja och hjälpa elever i behov av särskilt stöd i matematik. SyfteSyftet med studien är att belysa hur några speciallärare uppfattar att de medverkar till en inkluderande undervisning i matematik. FrågeställningarFör att uppfylla studiens syfte behandlas följande frågor:● Vad innebär inkludering för informanterna?● Hur uppfattar informanterna sin roll när det gäller att skapa inkluderande miljöer i matematikundervisningen på skolorna?● Hur uppfattar informanterna att inkludering gestaltas i praktiken? TeoriBronfenbrenners (1979) ekologiska tolkning av systemteori används som teoretisk utgångspunkt eftersom den hjälper oss att skapa förståelse för hur alla delar i elevens miljö samverkar och påverkar elevens utveckling och skolprestationer. Därför riktar vi vår uppmärksamhet mot lärmiljön och olika aspekter av den som av forskare konstaterats vara av betydelse för eleven. MetodI studien inspirerades vi av den fenomenografiska ansatsen med vars hjälp vi fick förståelse för informanternas upplevelser av och uppfattningar om inkludering i matematikundervisningen. Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes för att behandla våra frågeställningar.ResultatStudien visar att samtliga utbildade speciallärare med inriktning mot matematikutveckling även arbetar med skolutveckling och att de har en positiv inställning till begreppet inkludering. Sammanhang, samhörighet, delaktighet, tillhörighet och helhet är ord som används av våra informanter för att definiera inkludering. I praktiken finns det en tolkningsvariation vilken leder till att olika strategier tillämpas i arbetet. I arbetet med eleverna är det speciallärarnas uppfattning att det är viktigt att lärarna differentierar undervisningen. Samtliga speciallärare utom en har som strategi att arbeta med eleverna enskilt. Speciallärarna medverkar även i att utveckla strategier för att skapa ett tillåtande och öppet klassrumsklimat. För att få förståelse för alla elevers agerande ska alla system studeras noga för att få ett helhetsperspektiv i enlighet med Bronfenbrenners ekologiska systemteori (1979). För att genomföra nödvändiga förändringar i skolan är det viktigt att utveckla en övergripande strategi på organisationsnivå. ImplikationerVi tycker oss förstå att det är viktig att ha en egen uppfattning om inkluderingsbegreppet för att kunna utveckla strategier på individ-, grupp- och organisationsnivå. Studien indikerar också att det finns ett behov av att ha en mer genomtänkt strategi på organisationsnivå på skolorna som inte bara engagerar speciallärare utan hela skolans personal i arbetet med inkludering. Vi har fått insikt om att arbetet med att skapa balans mellan individens och klassens behov är en stor utmaning och att ett gemensamt förhållningssätt i personalstyrkan kan underlätta arbetet med att inkludera alla elever på skolan. Den kunskap som vi har fått under arbetets gång om betydelsen av olika strategier för samarbete mellan olika yrkeskategorier har stärkt oss i vår uppfattning om att specialläraren har en viktig roll i arbetet med inkludering.SlutsatsInkludering är ett komplext begrepp som kräver en gemensam förståelse av hela skolans personal för att arbetet med inkludering ska leda till god skolutveckling. Nyckelord: Matematikundervisning, Inkludering, Speciallärare, Strategi, Samundervisning

Nyanlända och flerspråkiga elever är en grupp som missgynnas av att flerspråkighet inte lyfts in som en resurs i undervisningen och att de inte möter ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i tillräcklig utsträckning. Syftet med studien är att som speciallärare inom språk-, läs och skrivutveckling genomföra en intervention med mål att utveckla undervisningen tillsammans med två ämneslärare på ett sätt som ger eleverna möjlighet att använda ett pedagogiskt transspråkande som en resurs i sin språk- och kunskapsutveckling. Studiens avgränsas till en klass i årskurs 6 och två lärare som arbetar tillsammans i klassen. Genom observationer, handledande samtal och datorstödda intervjuer framträder behovet av tid, vägledning och stöd för lärarna när det gäller att arbeta transspråkande och språk- och kunskapsutvecklande. Även behov av en ökad samverkan mellan skolans olika aktörer framträder. Vad som också syns tydligt är en medvetenhet om vikten av att bejaka elevernas flerspråkighet och en positiv attityd till flerspråkighet hos ämneslärarna. Ingen betydande skillnad i lärarnas praktik kan skönjas efter interventionen. Detta kan ha sin förklaring både i det lärarna säger; att de behöver tid, stöd och fortbildning samt interventionens begränsade omfattning. Speciallärarens fördjupade ämneskunskaper och uppdrag att verka som ett stöd för ämneslärare skapar dock ingångar för att utveckla ett proaktivt arbete för att förhindra att nyanlända och flerspråkiga elever hamnar i sårbara situationer. Detta efterfrågas explicit av lärarna i interventionsstudien.