Att lära sig läsa och skriva är en demokratisk rättighet som ger oss möjlighet att kunna ta del av och påverka det samhälle vi lever i. Att inte kunna läsa och skriva innebär svårigheter att få tillgång till information och att göra sin röst hörd: det begränsar människors möjlighet att delta i samhället. Assisterande teknik (AT) är tekniska hjälpmedel som kan underlätta vardagliga situationer som exempelvis kommunikation med myndigheter, banker samt hälso- och sjukvårdsorganisation. Denna kommunikation är till stor del skriftlig, vilket försvårar för människor i läs- och skrivsvårigheter. För elever i läs- och skrivsvårigheter finns olika hjälpmedel för att utveckla läs- och skrivförmågorna i undervisningen. Studiens syfte är att undersöka hur AT används i undervisning för att öka delaktigheten för elever i läs- och skrivsvårigheter. Studien vill även undersöka vilka förväntningar lärare har på speciallärare när det gäller AT i undervisningen för elever i läs- och skrivsvårigheter. Studien är en kvalitativ innehållsanalys av semistrukturerade intervjuer med 13 behöriga grundskollärare som arbetar i årskurs F-6. Resultatet visade att lärarna är positiva till att använda AT som ett komplement till den ordinarie undervisningen. Majoriteten av lärarna använder AT i undervisningen dock i begränsad utsträckning då många är osäkra på innebörden av AT. Den AT som lärarna främst använder är uppläsning av text och ljudböcker. De anser att AT bidrar till en ökad delaktighet för elever i läs- och skrivsvårigheter genom att alla elever kan delta i undervisningen. Den AT som lärarna använder finns ofta tillgänglig för alla elever. Lärarnas mål är att AT ska vara en naturlig del av undervisningen för att minska stigmatiseringen för de elever som är i stort behov av hjälpmedel. Resultatet visar också att flera av lärarna efterfrågar mer kunskap om AT och skulle önska gemensam utbildning på arbetsplatsen. Lärarna ser specialläraren som en viktig del i arbetet med AT. De menar att specialläraren har särskild kunskap om olika anpassningar för elever med bland annat läs- och skrivsvårigheter. Lärarna önskar ett samarbete med speciallärare i implementeringen av AT i undervisning men vill själva vara involverade för att få undervisningen att fungera även när specialläraren inte finns tillgänglig. Resultatet visar att lärarnas svar stämmer överens med tidigare forskning.

Denna studies syfte var att få mer kunskap om de erfarenheter som speciallärare undervisande i årskurs 4–9 har av att kartlägga, identifiera hinder och erbjuda stödjande insatser som främjar elevers matematikutveckling. Semistrukturerade intervjuer tillämpades och 12 speciallärare i matematik deltog. Studiens resultat indikerade på att speciallärarna arbetade mångsidigt med kartläggning, identifiering av hinder och främjande av elevernas matematikutveckling. Samarbetet mellan speciallärare och lärare genom dialogtid ansågs vara en framgångsfaktor. Hinder som identifierades inkluderade organisatoriska utmaningar och svårigheter kopplade till elever och undervisning. Tidsbrist var en faktor som påverkade speciallärares arbetsuppgifter. För att skapa gynnsamma förhållanden för inlärning betonades vikten av en tillåtande och trygg lärmiljö. Resultaten visade att elever fick stöd på olika sätt, och att intensivundervisning var en effektfull insats. Ett gott samarbete mellan matematiklärare och speciallärare gynnade det gemensamma uppdraget, men tid var en begränsande faktor kopplat till organisatoriska utmaningar.

Studiens syfte är att belysa specialpedagogiskt arbete för att främja delaktighet, lärande ochutveckling för elever med diagnosen språkstörning. Studien har en kvalitativ forskningsansats ochbaseras på semistrukturerade intervjuer med skolledare och speciallärare från F-9. Resultatet visaratt det finns ett förtroende, ett samarbete och en samsyn mellan speciallärare och skolledare vilketunderlättar det specialpedagogiska arbetet. Det framkommer att det finns goda kunskaper kringtillgänglig lärmiljö och våra informanter lyfter ett flertal stödinsatser som är gynnsamma för elevermed språkstörning för att eleven ska känna delaktighet och lärande. Samtidigt framkommer det attdet inte alltid finns kunskap om språkstörning vilket kan göra det svårt att veta vad som gör skillnadför den enskilda eleven och vilka specifika insatser som behövs. Logoped som profession är någotsom saknas i skolan och i studien lyfts det fram som en brist eftersom skolpersonal behöverstöttning i arbetet med elever med språkstörning.

På grund av svenska elevers sjunkande resultat i internationella studier infördes Läsa, skriva, räkna – en garanti för tidiga insatser i Skollagen (SFS 2010:800) med syftet att tidigt upptäcka elever i behov av stöd och ge dem stöd utifrån sina behov. Dessvärre visar Skolinspektionens (2020) delrapport att syftet med garantin inte uppnåtts. Det saknas förutsättningar på organisationsnivå för att skapa rutiner kring arbetet med Hitta matematiken. Den här studien undersöker förskoleklasslärares och speciallärares erfarenheter och upplevelser av samverkan i relation till identifiering, planering och uppföljning efter att den obligatoriska kartläggningen Hitta matematiken är genomförd. Studien undersöker även vilka förutsättningar som ges på organisationsnivå för att gynna samverkan. Studien utgår från en kvalitativ ansats med 13 semistrukturerade intervjuer där 9 förskoleklasslärare och 4 speciallärare fått beskriva sina erfarenheter och upplevelser av samverkan. I resultatanalysen har vi utgått från de specialpedagogiska perspektiven relationellt perspektiv samt kategoriskt perspektiv. Studiens resultat visar att samverkan inte är något som förskoleklasslärarna och speciallärarna har erfarenhet av eller reflekterar kring. De beskriver i stället en otydlighet och avsaknad av tid som leder till en känsla av stress kring Hitta matematiken. I stället för att lyfta samverkan diskuterar förskoleklasslärarna insatser i termer av stöd från speciallärare. Både förskoleklasslärarna och speciallärarna efterfrågar organisatoriska förutsättningar som avsatt tid, rutiner och struktur. Studiens resultat pekar på att förutsättningarna på organisationsnivå behöver förbättras för att gynna samverkan mellan förskoleklasslärare och speciallärare i arbetet med Hitta matematiken.

Begreppet inkludering saknar en tydlig definition men kan i utbildningssystemet relateras till utbildning, pedagogik och praktik. Inkluderande utbildning framhävs som en process där målsättningen är att öka elevers delaktighet i skolans gemenskap (Florian & Black-Hawkins, 2011; Nilholm & Göransson, 2013). Utbildningen ska utgå från individers olika sätt att tillgodogöra sig undervisning (AlRawi & AlKahtani, 2021) samtidigt som den ska utveckla kunskaper och grundläggande värden för ett aktivt medborgarskap (Lgrsär22, 2022). Syftet med denna studie var således att belysa komplexiteten i speciallärares och specialpedagogers inkluderande uppdrag i relation till elevernas utveckling och lärande mot målen i grundsärskolan (anpassade grundskolan). För att undersöka detta användes semistrukturerade intervjuer som metod. Analys av resultatet har genomförts med utgångspunkt i Bronfenbrenners (1979; 1996) utvecklingsekologiska perspektiv. Resultaten visar att inkludering beskrivs handla om tillgänglighet och aktivt deltagande där komplexiteten framhävs på olika sätt. Faktorer som elevernas individuella behov och förutsättningar samt relationer och styrdokument betonas. En slutsats är att komplexiteten i inkluderingsuppdraget innefattar en rad utmaningar och dilemman som kan kopplas till såväl samhälleliga strukturer och krav som den egna verksamhetens förutsättningar och elevgruppernas mångfald.

Detta är en småskalig studie inom speciallärarprogrammet, inriktning mot utvecklingsstörning. Studiens syfte var att belysa speciallärares beskrivningar av planering och utförande av undervisning inom grundsärskola och gymnasiesärskola. Särskild uppmärksamhet gavs erfarna framgångsfaktorer samt undervisning i sexualitet, samtycke och relationer. Studien baserades på intervjuer av elva informanter från olika delar av Sverige. Studien har en kvalitativ ansats med kvantitativa inslag. Data analyserades med hjälp av tematisk analys och resultaten analyserades och diskuterades från en sociokulturell referensram och teori. Fyra huvudteman och åtta underteman analyserades fram i resultatet. De kan sammanfattas i att speciallärarna ser ett relationellt förhållningssätt och social färdighetsträning som framgångsfaktorer för den generella och specifika undervisningen. Speciallärarna beskriver också att eleven är utgångspunkten i såväl undervisning som i de anpassningar som görs inom ramen för undervisning. Resultatet visar också att det förekommer vissa skillnader mellan generell undervisning och undervisning specifikt inom kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer, bland annat genom att den sist nämnda kan ske i könsindelade grupper och med externa undervisare. En slutsats utifrån resultatet är att undervisning om sexualitet, samtycke och relationer behöver diskuteras mer inom grundsärskola och gymnasiesärskola.

Denna studies syfte var att undersöka hur det specialpedagogiska stödet utformas på olika stadier för elever i läs- och skrivsvårigheter. En kvalitativ forskningsansats användes då studien eftersträvade ett djup snarare än ett generaliserbart resultat. Metodvalet bestod av semistrukturerade intervjuer som genomfördes med elva verksamma speciallärare, vilka representerade grundskolans alla stadier. Urvalet gjordes från två kommuner och samtliga respondenter var färdigutbildade speciallärare eller studenter på speciallärarutbildningen. Empirin tolkades utifrån studiens teoretiska ramverk Response to Intervention (RTI), samt den Proximala utvecklingszonen, vilken är en viktig beståndsdel inom den sociokulturella teorin (Vygotskij, 1979). Resultatet visade på hur speciallärare arbetade förebyggande för att främja alla elevers läs- och skrivutveckling, samt åtgärdande för att stötta elever i läs- och skrivsvårigheter. Vidare framkom vilka likheter och skillnader som kunde ses inom skolans olika stadier i detta arbete. En likhet var att respondenter från samtliga stadier strävade efter att arbeta förebyggande. De upplevde dock att mycket av tiden upptogs av åtgärdande arbete vilket bidrog till svårigheter i att främja alla elever läs- och skrivutveckling. En skillnad var att stödinsatserna, i och med elevernas stigande ålder, blev mer inriktade på betyg medan det i de lägre åldrarna låg ett större fokus på att ta eleven vidare i sin läs- och skrivutveckling.

Syftet med denna studie är att belysa speciallärares och specialpedagogers syn på samverkan med elevassistenter i grund- och gymnasiesärskola. Studiens empiriska material utgörs av sex semistrukturerade intervjuer med lärare i grund- och gymnasiesärskola och som alla har en påbyggnadsutbildning antingen till specialpedagog eller speciallärare med specialisering mot utvecklingsstörning. Med utgångspunkt i kvalitativ metod och inspiration av hermeneutik, genomförs en analys med startpunkt i kartläggningsmetoden för vidare tolkningsarbete med stöd i den hermeneutiska spiralen med ambitionen att besvara studiens centrala forskningsfrågor. Resultatet visar att lärare i grund- och gymnasiesärskola beskriver en arbetssituation där lärare förväntas planera och leda undervisning utifrån elevernas enskilda behov samt att leda och involvera elevassistenter i det pedagogiska uppdraget. Speciallärarnas beskrivningar av samverkan har tolkats och presenteras utifrån kategorierna: Intentionella förutsättningar, Organisatoriska förutsättningar, Interpersonella förutsättningar och Kompetensbaserade förutsättningar. Avslutningsvis diskuteras bland annat lärares funktion som länk mellan teoretiskt formulerade kunskapsmål och undervisningsaktiviteter. Huruvida skolans kunskapsuppdrag uppfylls tolkas vila på lärares förmåga att handleda elevassistenter vilket problematiseras i och med att lärares specialpedagogiska kompetens då medieras via elevassistenter innan den når eleven i undervisningsaktiviteter.

Att lyckas med matematikämnet på gymnasiet kan vara avgörande för ungdomars framtida möjligheter inom utbildning och på arbetsmarknaden. Den här studiens syfte var att ge en fördjupad förståelse för elever och lärares erfarenheter av inkluderande undervisning i matematik på gymnasiet med fokus på delaktighet. Datainsamlingen skedde genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer av sju elever och sex lärare. Både elever och lärare upplevde att delaktigheten ökade när undervisningen utformades på ett sätt som möjliggjorde kommunikation. Resultatet pekade på vikten av goda relationer för att elever ska våga kommunicera om matematik. När lärare använde elevers egna tankar och resonemang i undervisningen kände sig eleverna mer delaktiga och vågade ta mer plats i diskussioner. Resultatet visade också på ett behov av specialpedagogiskt stöd i helklassundervisning där speciallärare mot matematikutveckling kan fylla en viktig roll.

Denna uppsats handlar om specialpedagoger och speciallärare. Uppsatsen berör vilka arbetsuppgifter professionerna själva anser att de har och utför med fokus på läs- och skrivutveckling. I litteratur och forskning som använts i uppsatsen framträder ett smalt fält där väldigt lite finns att tillgå i ämnet kring hur de specialpedagogiska yrkesrollerna har sin arbetsfördelning samt hur speciallärare och specialpedagoger beskriver och upplever dessa. Syftet med uppsatsen var därför att undersöka och utveckla kunskap om vilka uppgifter speciallärare och specialpedagoger beskriver att de har i sitt arbete. Undersökningen baseras på åtta olika intervjuer fördelat på fyra speciallärare och fyra specialpedagoger. Teoretiska utgångspunkter utgörs av Abbotts (1988) resonemang om fördelning av arbete och begreppet gränsarbete (Liljegren, 2008). Resultatet påvisar två yrkesroller som är skilda från varandra men samtidigt arbetar med samma och liknande saker i olika omfattning. Speciallärarna upplever sin egen yrkesroll och arbetsuppgifter som ostrukturerad medan specialpedagogerna upplever sig trygga i sin yrkesroll och arbetsuppgifter.