Denna uppsats tar sin utgång i en studie om specialpedagogers och speciallärares arbetsuppgifter och yrkesroller. Anledning att studien genomförs är att författaren uppfattar att kollegor, både inom specialundervisning och andra inom skolan, ibland uppfattar de två yrkena som ett och samma. Syftet lyder: studera specialpedagogers och speciallärares beskrivningar av sina respektive yrken och olika uppdrag för att se på vilka sätt yrkena skiljer sig åt ute i verksamheten. Forskningsfrågorna är: Hur beskriver några specialpedagoger och speciallärare sina befintliga uppdrag? Hur skiljer de befintliga uppdragen sig från vad specialpedagoger och speciallärare i denna studie anser vara de viktigaste uppdragen? Hur resonerar specialpedagoger och speciallärare i denna studie runt en formell arbetsbeskrivning? Vilka förutsättningar har specialpedagoger och speciallärare i denna studie att hävda en specifik profession vad gäller att identifiera och arbeta med skolproblem? Vad innebär skolutveckling för specialpedagoger och speciallärare i denna studie? Syftet besvarades genom att 145 stycken verksamma specialpedagoger och speciallärare svarade på en enkät om sina arbetsuppgifter och yrkesroller, där svaren sen analyserades. Till detta användes Brantes (2009) professionsteori för att bland annat se vad de två yrkesgrupperna kan kategoriseras som. Resultaten visar att både specialpedagog och speciallärare kan kategoriseras som både semiprofession och preprofession. Forskningsfrågorna besvarades utförligt där befintliga uppdrag, de viktigaste uppdragen och skillnaden dem emellan redovisas i tydliga diagram. Arbetsbeskrivningens vara eller icke-vara diskuteras samt vad skolutveckling innebär. Slutsatsen är att specialpedagoger och speciallärare är två olika yrkeskategorier, som liknar varandra mycket. Det som skiljer är att specialpedagoger har ett helikopterperspektiv, speciallärare har mer av ett individuellt perspektiv. Ytterligare forskning är önskvärt om vilken skillnad de två yrkeskategorierna gör för elever i behov av stöd. Nyckelord: Arbetsuppgifter, profession, speciallärare, specialpedagog, uppdrag, yrkeskategorier.

Rosenholm, Carola (2019). Precis som jordmånen behöver näring -en undersökning om begreppet grav språkstörning och språkutvecklande undervisning bland specialskolans yrkesgrupper. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.

Nilegren, Joanna & Roslund, Anna (2019). Matematiklärares och speciallärares erfarenheter kring kartläggningar av elevers taluppfattning i årskurs 4. Speciallärarprogrammet, matematikutveckling. Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidrag. Examensarbetet förväntas bidra med matematiklärares och speciallärares erfarenhet vad det innebär med kartläggning gällande elevers taluppfattning i årskurs 4 och dess efterarbete. En framtida forskning skulle kunna vara om det finns en ökad måluppfyllelse i årskurs 4–6 då det sedan 2016 är obligatoriskt att kartlägga elevers taluppfattning i matematik i årskurs 1 (även i årskurs 3 från sommaren 2019). Räcker det med att vi kartlägger eller måste det finnas tydligare direktiv från Skolverket om vad som ska behandlas i undervisningen?Syfte och frågeställningar. Syftet med examensarbetet visas ur perspektivet lärare och speciallärare i matematik. Undersökning har utförts gällande deras arbete med kartläggningar av elevers taluppfattning i årskurs 4, dess resultat och vidare arbete. I studien belyser vi hur det rent organisatoriskt ser ut kring kartläggningen, hur målet framställs och resultatet vidare används.Teori. I studien har vi valt att inspireras av systemteorins grundtankar kring helheten för att försöka få förståelse för hur alla delar i det sociala systemet skolan samverkar och påverkar det som sker. Enligt Bronfenbrenner (1994) ska världen förstås utifrån helheter, relationer och kontexter. Eftersom studiens uppmärksamhet är riktad mot fenomenet ”kartläggning av taluppfattning” utifrån matematiklärares och speciallärares perspektiv är den även inspirerad av den fenomenologiska teorin. Enligt Husserl (1995) är det individers samlade upplevelser och erfarenheter om världen, dvs. deras livsvärld som är utgångspunkten för kunskap. Den fenomenologiska ansatsen används för att försöka förstå hur matematiklärare och speciallärare beskriver och upplever sina erfarenheter av att kartlägga elevers taluppfattning i årskurs 4.Metod. För att besvara studiens syfte har materialet skildrats utefter en kvalitativ metod där deltagarnas erfarenheter och uppfattningar berättats. Genomförandet har omfattathalvstrukturerade, inspelade intervjuer med åtta lärare och två speciallärare i matematik varpå fem olika områden i informanternas svar har inringats.Resultat. Studiens resultat visar att samtliga informanter genomför kartläggningar av elevers kunskaper i taluppfattning, följer upp resultaten samt arbetar vidare utifrån dem. En samstämmighet råder gällande kunskapen om taluppfattningens centrala roll för elevers matematikutveckling, den diagnostiska undervisningens styrkor samt det kartläggningsverktyg som används. Kartläggningar genomförs för att ta reda på elevers kunskaper i taluppfattning och utforma undervisningen därefter. De används också för att upptäcka elever i svårigheter. Vidare framkommer det att informanterna dels utför obligatoriska kartläggningar som en del av skolans screeningplan, dels genomförs de utan något formellt krav. Studien synliggör att struktur och riktlinjer kring kartläggningar på organisationsnivå påverkar möjligheten till ett strukturerat arbete samt adekvata stödinsatser i syfte att främja elevernas matematikutveckling. Studien visar dessutom att det finns ett behov av att stärka speciallärarens uppdrag som kvalificerad samtalspartner.Specialpedagogiska implikationer. Specialläraren har uppgiften att verka för att alla elevers lärande ska få så bra förutsättningar som möjligt och i samråd med undervisande lärare planera och arbeta för att lektioner genomförs på bästa sätt. Vidare ska specialläraren kontinuerligt hålla sig uppdaterad med samtida forskning för att med sin profession delge arbetslaget detta för elevers bästa kunskapsinlärning. Specialläraren arbetar med elever, arbetslag och vårdnadshavare.

Förväntat kunskapsbidragStudiens resultat belyser variationen i det specialpedagogiska uppdraget mellan tre skolor. Genom analys av specialpedagogernas yrkesupplevelser bidrar studien med kunskap om vad det specialpedagogiska uppdraget kan inrymma i förhållande till den kunskapskompetens som förmedlas under Malmö högskolas specialpedagogutbildning. Syfte Studiens syfte är att belysa fem yrkesverksamma specialpedagogers upplevelse av sin dag-liga yrkesverksamhet i enlighet med tre centrala områden som anses viktiga för specialpeda-gogiska yrkesrollen ur Malmö Högskolas utbildningsplan för specialpedagogprogrammet. Identifiera möjligheter i lär- och undervisningsmiljöer, leda och delta i kvalificerade samtal samt delta i och leda skolutveckling och specialpedagogiskt förändringsarbete (http://edu.mah.se/LASPP 170317.Frågeställningar1.Hur upplever specialpedagogerna i studien sina arbetsuppgifter i relation till att iden-tifiera möjligheter i lär- och undervisningsmiljöer?2.Hur upplever specialpedagogerna i studien sina arbetsuppgifter i relation till att leda och delta i kvalificerade samtal i olika pedagogiska frågor?3.Hur upplever specialpedagogerna i studien sina arbetsuppgifter i relation till att delta i, och leda skolutveckling och specialpedagogiskt förändringsarbete?TeoriStudiens teoretiska förankring förstås utifrån Bronfenbrenners systemteori samt det relation-ella respektive kategoriska perspektivet (Persson, 2013). Det analytiska arbetet utgår ifrån en Hermeneutisk ansats (Bryman, 2011, Thurén, 2014).MetodEmpiriska materialet består av semistrukturerade intervjuer, (Bryman, 2011) med fem speci-alpedagoger/speciallärare på tre skolor i tre kommuner. ResultatResultatet visar att specialpedagogerna upplever att de ofta arbetar med, vad de själv be-nämner som specialläraruppgifter, som t.ex. undervisning av elever enskilt eller i grupp, ofta avskilt från ordinarie klassrumsundervisning. Samtliga informanter arbetar i hög utsträckning med dokumentationsuppgifter samt uttrycker vilja att arbeta mer proaktivt. Förmåga att skapa goda relationer till eleverna påtalar samtliga som en nödvändig kompetens (Juul &Jensen, 2009). Skolorna har tydliga skillnader i sin specialpedagogiska organisation. På en skola upplevs organisationen tydlig och välstrukturerad med arbetsbeskrivningar, tydligt mandat från led-ningen samt hög tillit från kollegor för specialpedagogens arbete. De andra skolorna uttryck-er behov och önskemål om att utveckla elevhälsoarbetet samt förbättra rutiner och struktur för specialpedagogiskt arbete. Dessa informanter uttrycker avsaknad av rektors delaktighet samt önskan om ökad förståelse för sitt uppdrag från övriga kollegor. Längtan att arbeta pro-aktivt med skolutveckling och förändringsarbete samt att arbeta med ”rena specialpedagog-uppgifter” finns hos dessa informanter. ImplikationerTrots specialpedagogprogrammets och speciallärarprogrammets nuvarande examensordning (2011:688) verkar arbetsuppgifterna för en specialpedagog fortfarande vara påfallande lika speciallärarens. I specialpedagogutbildningen påtalas vikten av att skillnaden mellan yrkes-rollerna måste förtydligas och stärkas för att båda professioner ska nå full potential. Detta behöver förtydligas även i grundskollärarutbildningen och i rektorsprogrammet. Dessutom bör förståelsen för allas yrkeskompetens inom verksamheten öka för att reell skolutveckling ska ske. SlutsatsInformanterna upplever otydlighet mellan specialpedagogens och speciallärarens arbetsupp-gifter. Tydlig arbetsbeskrivning för respektive uppdrag, mandat från rektor och tillit från kollegor visar på gynnsam upplevelse av möjligheten att utföra sitt uppdrag i enlighet med utbildningens innehåll. Ambition att få arbeta i enlighet med sin utbildning finns men får stå till sidan av olika anledningar. Viljan att arbeta proaktivt och hälsofrämjande med skolut-vecklingsfrågor, att stärka elevhälsoarbetet samt arbeta med specialpedagogiskt förändrings-arbete finns i olika grad hos samtliga informanter. Ökad tydlighet kring de olika yrkesroller-na i samtliga pedagogiska utbildningarna samt större skillnader i respektive examensordning (2011:688) skulle kunna bidra till ökad förståelse samt mer renodlade uppdrag utifrån kom-petenser i utbildningen.

Formuleringen “specialpedagogisk kompetens” i skollagen (SFS 2010:800) lämnar fältet öppet för tolkningar som inte nödvändigtvis innebär att den som arbetar med specialpedagogiska frågor på en skola har utbildning för det. Arbetet intresserar sig för att undersöka hur den specialpedagogiska kompetensen egentligen uppfattas av skolledarna som är ytterst ansvariga för att tillgodose att den specialpedagogiska kompetensen finns, och att den kommer eleverna till gagn. Syftet med examensarbetet var att undersöka hur begreppet specialpedagogisk kompetens uppfattades på gymnasieskolor ur skolledarnas perspektiv. Vi är själva praktiserande specialpedagoger och har sett att den specialpedagogiska kompetensen ofta är en kombinerad specialpedagog- och speciallärartjänst, varför skolledarnas uppfattning av dessa två olika yrkesroller också var intressant att få en bild av.Kvalitativa halvstrukturerade intervjuer genomfördes med fem skolledare. För att få en djupare förståelse för vilka val och problem skolledare ställs inför i sina olika verksamheter tar vi hjälp av Nilholms dilemmaperspektiv och en fenomenologisk ansats. Våra resultat visar på att majoriteten av de vi intervjuat anser att den specialpedagogiska kompetensen är helt individbaserat och inte beroende av utbildning. Resultatet visar vidare på att alla skolledare har helt klart för sig skillnaden mellan en utbildad specialpedagog och speciallärare men tycker att dessa två går att kombinera i en tjänst. Ofta beror detta på ekonomiska orsaker och skolledarna måste göra flera val och därmed ofta baka ihop olika tjänster. De skolledare vi intervjuat upplever inte att det var några problem med att få tillgång till specialpedagogisk kompetens, något vi fick en motsatt bild av från artiklar och media i vårt arbete.

Studiens avsikt är att bidra med kunskap om hur speciallärares yrkesroll mot matematikutveckling konkret kan gestaltas och hur speciallärarna uppfattar deras yrkesroll relaterar till utbildningens mål. Med hopp om att studien ska leda till kunskap kring hur man bygger broar mellan teori och verklighet när uppdraget relateras till utbildningens mål och teoretisk perspektiv. Trots att speciallärarna i denna studie har fått samma utbildning gestaltas uppdragen sig på olika sätt i praktiken därför ger studien kunskap kring vilka konsekvenser deras handlande kan resultera i, i enlighet till vad tidigare forskning har visat.Syftet med studien är att synliggöra ett antal Speciallärares yrkesroll, genom att lyfta fördelningen av deras arbetsuppgifter som utformas i verksamheten och deras uppfattningar om detta i relation till utbildningen. Hur uppfattar speciallärarna inom matematikutveckling, verksamma inom skolår 1-6, sitt arbete i relation till utbildningen? Vilka likheter respektive skillnader upplever de att det finns mellan arbetsuppgifter och centrala delar i utbildningen?Studiens teoretiska förankring har tagits ur det relationella och kategoriska perspektivet.Studien har inspirerats av fenomenografi då avsikten var att synliggöra variationen i speciallärarnas uppfattningar. Som metod har använts semistrukturerade intervjuer med 4 speciallärare. Denna studies urvalsgrupp arbetar inom en skolverksamhet med skolår 1-6 och utgörs av examinerade speciallärare inom matematikutveckling som examinerats efter den nya examensförordningen efter år 2008. Genom analys av utsagor identifierades uppfattningar som kopplas till utbildningens mål och till bakomliggande perspektiv inom ramen för en bearbetad modell.Resultatet visar att speciallärarnas arbete kan kategoriseras utifrån fyra aspekter; utredning, undervisning, skolutveckling och handledning. Fördelningen av deras arbetsuppgifter mellan dessa aspekter varierar mellan speciallärarna. Det fanns en del likheter men även stora skillnader. En speciallärare arbetar främst med kartläggning, en annan till största del med skolutveckling och de resterande två speciallärares insatser riktas mest åt undervisning. I stort riktas deras arbete till utbildningens mål och det präglas av ett relationellt perspektiv. Det förekommer dock arbetsuppgifter som inte finner stöd i utbildningens mål och som därmed är mer kopplade till ett kategoriskt perspektiv. Detta var främst synligt vid enskild eller undervisning i mindre grupp utanför ordinarie undervisningstid, som i denna studie var synligt i två speciallärares utsagor. En speciallärare tycker sig ha löst ekvationen kring att inte exkludera elever från den ordinarie undervisningen, genom att ge korta intensiva insatser. I resultatet blir det tydligt att skolutveckling och handledning, överensstämmer med flera mål ur examensordningen för speciallärarutbildningen. Skolutveckling och handledning ingick förvisso i samtliga speciallärares arbetsområde men i olika omfattningar. Handledning underrepresenteras dock i verksamheten i jämförelse med examensordningen.

Läroplanerna (Skolverket, 2011, 2019) synliggör att skolan idag har ett uppdrag, med eleven i centrum, som ska möta elevernas olikheter och förutsättningar till lärande. De ska få det stöd de behöver för optimal kunskapsutveckling. Speciallärarens uppdrag och färdighet överspänner både individnivå, gruppnivå och organisationsnivå, i verksamheten. Studien utgår från Aristoteles kunskapsnivåer episteme, techne och fronesis som handlar om teoretisk kunskap, praktisk kunskap och praktiskt handlande, vilket leder in på begreppet tyst kunskap. Det är den form av kunskap som kännetecknas av att den är svår att sätta ord på och kan ses som intuitiv kunskap. Syftet är att synliggöra yrkeskunnandet hos några speciallärare i matematik, så som det framträder genom deras egna reflektioner kring sitt yrkesutövande. Detta undersöks genom dialogseminariemetoden där speciallärares inre reflektioner lyfts samt deras reflektioner i gruppsamtal. Resultatet visar att de reflekterar mycket kring undervisningens utformning och hur det påverkar elevernas inlärning och utveckling. Speciallärarna avspeglar även hur deras praktiska handlande till stor del handlar om bemötande av elever och lärare och betonar vikten av en fungerande relation för att få till stånd en god undervisning. Deras erfarenhet har haft stor betydelse för hur de handlar i praktiken och har utvecklat deras yrkeskunnande genom åren. Speciallärarnas kunskaper skildras inom både episteme, techne och fronesis, vilket är i linje med det didaktiska uppdraget som för en professionell lärare innebär att förmågorna omfattas av akademisk kunskap samt praktisk och etisk handlingskunskap. Det etiska handlandet visar sig bland annat i form av ett öppet förhållningssätt gentemot såväl elever som kollegor. Deras tysta kunskap framträder i exempelvis deras instinktiva uppfattning om rätt handlande i olika situationer.

According to previous research, there is a need to strengthen the forms of collaboration regarding integrated students. The purpose of this study is to make the perceptions of a few teachers and special education teachers and special educational needs coordinators visible concerning cooperation and to contribute with knowledge regarding what forms of teamwork that can create good environments concerning the education of integrated students. The questions of the study aim to find out how different forms of collaboration can be described by general teachers, special education teachers and special educational needs coordinators as well as what obstacles and opportunities are made visible to create a functioning teamwork. The third question is described through the systems theory and aims at making obstacles, opportunities and forms of teamwork visible to collaboration. A qualitative survey and semi-structured interviews are the method of this study. The system theory is a tool for analysing the empirical evidence. The result of the study presents a coherent picture of lacking competence concerning students with intellectual disabilities. Teachers want to have an improved collaboration with special education teachers and special educational needs coordinators and that is the perception of the result. Learn from colleagues appears as the most requested form of teamwork in enhancing the competence of teachers regarding integrated students. Planning time also appears as a clear form of collaboration. Lack of time is generally seen as an obstacle to this collaboration. All the interviewed claimed that more time was considered the only way to create more opportunities for teamwork. To conclude, the result shows that the principal plays an important part in giving the pedagogues the development of competence and time for collaboration to be able to meet the needs of integrated students in the best way possible.

Sammanfattning Syftet med denna kvalitativa studie var att få en fördjupad förståelse av de uppfattningar och perspektiv som yrkesverksamma speciallärare har kring sitt uppdrag. För att besvara våra frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ metod i form av halvstrukturerade intervjuer med åtta verksamma speciallärare som arbetar på fyra olika skolor i Stockholmsområdet. Med hjälp av specialpedagogiska perspektiv, utfördes en tematisk analys på det empiriska materialet vilket resulterade i följande teman: Uppdraget, Förväntningar samt Möjligheter/Hinder. Studiens resultat visade att speciallärarna upplevde sitt uppdrag som komplext, mångfacetterat, godtyckligt och utan uppdragsbeskrivningar. Resultatet visar på en okunskap samt bristande insyn från rektors håll på speciallärarens egentliga uppdrag. Det framkom även en obalans gällande förväntningarna på speciallärarna själva och från andra. Vidare visade studien att det var svårt att hitta tid till utvecklingsarbete då det sällan fanns en tydlig struktur för hur utvecklingsarbetet på skolorna skulle gå till. Vår slutsats är att alla inom skolans värld behöver bli medvetna om komplexiteten som finns i specialläraruppdraget. Bredare kunskap och medvetenhet vore önskvärt för att hitta strategier och mer hållbara och långsiktiga arbetssätt för ett meningsfullt yrkesutövande på alla nivåer; individuellt, på gruppnivå samt på organisatorisk nivå.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur speciallärare verksamma i årskurs 4–9 beskriver uppdraget för speciallärare med specialisering mot språk-, läs- och skrivutveckling. Studiens två frågeställningar innefattar frågorna om vad speciallärarna beskriver är uppdraget på mellan- och högstadiet samt vilka likheter och skillnader det finns i uppfattningar kring uppdraget. Studien har en induktiv ansats, vilket betyder att datamaterialet styr vilka teoretiska utgångspunkter som går att skönja. I detta fall kan ett kategoriskt perspektiv, ett relationellt perspektiv och ett dilemmaperspektiv ses i datamaterialet. Nio speciallärare med specialisering mot språk-, läs- och skrivutveckling verksamma i årskurs 4–9 intervjuades för studien. I resultatet tematiserades informanternas utsagor i huvudtemat specialläraruppdraget med fyra olika teman: undervisning, relationer, dokumentation och utmaningar. Dessa teman ramar in uppfattningar och förutsättningar för uppdraget för speciallärare med specialisering mot språk-, läs- och skrivutveckling i årskurs 4–9. Studiens slutsatser är att det finns fler likheter än skillnader i hur speciallärarna i studien beskriver uppdraget på mellan- och högstadiet och att skillnaderna mellan stadierna främst ses i undervisningen, där man på mellanstadiet har mer riktad och åtgärdande språk-, läs- och skrivundervisning, medan speciallärarna i högstadiet främst undervisar i de ämnen som elever behöver stöd i. Denna studie ser ett stort behov av fortsatt forskning om speciallärarens uppdrag.