Denna studie grundar sig i att intervjua fritidslärare för att erhålla kunskap kring hur fritidshemmets verksamhet arbetar för att stödja elever som är i behov av särskilt stöd. Skolans organisering i skolverksamheterna kan se olika ut och med tanke på att fritidshem har större elevgrupper blir det viktigt att få en inblick kring hur fritidshemmet arbetar med specialpedagogik. Elever kan komma att behöva extra stöttning under både ordinarie skoltid och under den tid som eleven är på fritidshemmet därför blir det intressant att se hur fritidshemmet samt skolan förhåller sig till att stödja elever som bär på svårigheter. Syftet med studien är att erhålla ökad kunskap kring vilka förutsättningar fritidshemmets har för att kunna stödja de elever som är i behov av särskilt stöd under fritidstiden. Studien belyser vilka stödanpassningar som ges samt vilka arbetsmetoder fritidshemmet bedriver för att stödja de elever som har behov av stöd. Denna studie syftar även till att ta reda på om de stödanpassningar som ges under ordinarie skoltid skiljer sig i jämförelse med de som ges på fritidshemmet. Studien utgår från en kvalitativ metod med utgångspunkt i ett hermeneutiskt perspektiv. Empirinsamling sker genom semistruktuerade intervjuer där sex fritidsärare i sex olika fritidshem intervjuas kring elever i behov av särskilt stöd. Studiens resultat redovisas utifrån fyra kategorier: Specialpedagogiskt stöd, möjligheter till kunskapsutveckling, anpassningar – arbetsmetoder och skolan jämförelse med fritidshem. I resultatet framkommer det att fritidslärare ges möjlighet till specialpedagogiskt stöd men att utan kan även ges från exempelvis EHT. Möjligheter till kunskapsutveckling visar i resultatet att det finns möjlighet till att utveckla sin egen kompetens men att all personal på fritids inte har samma möjligheter om dessa utbildningar anordnas under ordinarie skoltid. Vad för utbildning som ges beror på vilka behov eleverna har. Studien visar i resultatet att bildstöd används under fritidstiden och att det inte alltid handlar om vilka resurser fritidshemmet har utan lägger vikten på elevens behov. De skillnader i stödanpassningar som framträder för fritidshemmet i jämförelse med ordinarie skoltid är att stödinsatser oftast försvinner när fritids börjar. Det påvisades även att fridshemmets verksamhet inte ställer samma krav på deltagande och därför läggs stor vikt på att elever som är i behov av stöd ska känna en trygghet med all personal istället för att ha en specifik elevassistent under båda verksamheterna.

Sammanfattning/AbstractGrevskog, Izabella (2018). Förstelärarnas yrkesroll kontra specialpedagogernas och speciallärarnas. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragI dagsläget talas och skrivs det mycket om förstelärarens vara eller icke vara samt tvetydigheten kring specialpedagogernas och speciallärarnas olika roller, vilket gör ämnesområdet högaktuellt. Genom en jämförelse mellan de olika yrkesrollerna utifrån olika policydokument samt en inblick i deras arbete ute på skolorna utifrån intervjuer, vill jag kunna ge ett bidrag och djupare förståelse till denna diskussion.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att undersöka hur förstelärares, speciallärares och specialpedagogers yrkesroller är utformade på två skolor i en kommun jämfört med olika uppdragsbeskrivningar och policydokument. Jag vill även ta reda på om det finns ett samarbete mellan yrkesrollerna och hur detta samarbete fungerar. Jag har valt att använda mig av följande fyra övergripande frågeställningar:• Vilka skillnader och likheter finns det mellan specialpedagogens, speciallärarens och förstelärarens uppdragsbeskrivningar enligt policydokument?• Vilka huvudsakliga funktioner har de tre yrkesrollerna ute på skolorna utifrån intervjuerna?• Samarbetar de olika yrkesrollerna eller uppstår kompetensträngsel enligt informanterna?• Vilka likheter och skillnader kan rektorerna se mellan de olika yrkesrollerna?TeoriMin studie har sin teoretiska utgångspunkt i speciallärarnas och specialpedagogernas examensförordningar samt förstelärarnas uppdragsbeskrivingar. Dessa policydokument är till hjälp för att kunna göra en jämförelse mellan teori och praktik gällande de olika yrkesrollerna, men även för att kunna göra en jämförelse mellan yrkesrollerna, vilket är mitt huvudsakliga syfte. Jag utgår även från systemteorins uppdelning i organisation- grupp- och individnivå, för att få en tydligare översikt över hur de tre olika yrkesrollerna arbetar ute på skolorna.MetodI min studie har jag valt att använda mig av en kvalitiativ ansats och ett induktivt synsätt genom att använda intervjuer som utgångspunkt för arbetet. Jag har intervjuat två speciallärare, två specialpedagoger, två förstelärare och två rektorer på två olika skolor inom en och samma kommun, vilket har resulterat i fyra olika yrkesroller på varje skola. På så sätt har jag kunnat få olika synvinklar från olika professioner. Då jag valt att genomföra studien i en enda kom-mun går det inte att påstå att studien är generaliserbar. På Skolverkets, Regeringens, Utbildningsdepartementets och Malmö universitets hemsidor har jag fått tag på olika föreskrifter, propositioner och förordningar som varit viktiga för mitt arbete. Lokala uppdragsbeskrivningar har också varit viktiga utgångspunkter för studiens resultat.ResultatStudien visar att avsaknaden att statligt styrda uppdragsbeskrivningar leder till att specialpedagogernas, speciallärarnas och förstelärarnas yrkesroller blir tolkningsbara för skolhuvudmän och rektorer och därmed ser olika ut beroende på arbetsplats. Genom en jämförelse med specialpedagogernas och speciallärarnas examensförordningar och deras uppdrag i arbetslivet kan man se att deras kompetenser och förmågor inte till fullo tas tillvara ute på skolorna. Förstelärarnas uppdrag sträcker sig däremot över samtliga tre systemteoretiska nivåer: organisation, grupp och individ, vilket gör att de har svårt för att hinna med både sin vanliga lärartjänst och de uppdrag som de får som förstelärare. Resultatet visar även att det inte förekommer kompetensträngsel mellan de tre yrkesrollerna på de skolor som ingår i min studie, trots att många kompetenser och uppdrag sammanfaller vid en jämförelse mellan de olika policy-dokumenten. Detta beror till största del på rektorernas syn och kunskap vad gäller yrkesrollernas olika funktioner.SlutsatserMina slutsatser är att specialpedagoger och speciallärare måste få sina yrkesroller förankrade i statligt styrda dokument, för att få det mandat de behöver och kunna utöva det yrke som de är utbildade till. Båda yrkesrollerna måste även få stöd i Skollagen (2010:800), vilket de inte har idag. När det gäller förstelärarreformen måste denna ses över utifrån den utredning gällande karriärsstegsreformen som Regeringen genomfört under år 2017. De brister som framkommer måste åtgärdas, för att få till en fungerande reform och för att kunna ge förstelärarna en dräglig arbetssituation. Regeringen måste även se till att nytillsatta yrkesroller inte krockar med redan befintliga ute på skolorna.

No description available.

Introduction*The introduction notes worrisome statistics from 2017 that had one in four high-school students either drop out prematurely or fail to achieve passing grades in all their subjects. The importance of the SNE role to remedy this problem is emphasized. However, the profession occasionally lacks legitimacy in the workplace, as it is not statutory, and the role is not always well-understood among principals and general educators alike. Aim*This study examines how the interactions of special needs educators (SNEs) with principals and general educators affect their ability to perform efficiently in their professional role. Theory*In addition to previous research, the study leans on theories pertaining to the establishing of professions, the process of invoking jurisdiction over work tasks and the forming of social bonds between individuals.Method*Semi-structured interviews were conducted with two representatives from each of the three profession, lending to a broader picture given the limited scope of the study. Thematic analy-sis was used to analyze the empirical interview data. Results*Two themes emerged in the results as relevant to the aim of the study: 1. The mandate and support that SNEs receive – or fail to receive - from principals appear to affect their ability to enact their professional role and perform efficiently in it. 2: Social bonds that are forged in the workplace, as well as communication between professions, seem to have bearing on the ability of SNEs to perform efficiently in their professional role. Implications*The study concludes that all three professions prefer that SNEs should work closer to general educators than principals. Because the chief interaction between principals and SNEs was widely considered the granting of mandate and setting of the agenda, it was suggested that SNEs focus primarily on establishing good social bonds and collaborating with general educa-tors in order to increase their chances of positively impacting the workplace. While recognizing its limited scope, this study proposes that research focus more on the potential benefits of statutory status for SNEs. In view of how the study correlates fairly well with previous research, in cases going back several decades, it is further suggested that efforts be made into allowing research greater influence on how the profession is enacted and orga-nized. As a final recommendation, closer cooperation between SNE, principal and general educator programs in higher education is viewed as favorable in order to promote interprofes-sional understanding and collaboration in the workplace.

Studien belyser hur förskollärarna i min studie arbetar med det systematiska kvalitetsarbetet och vilken kunskap de anser sig behöva i detta arbete. Studien avser även att belysa specialpedagogens roll i det systematiska arbetet och huruvida specialpedagogens kompetenser som organisationsutvecklare används.Syftet med studien är att belysa hur fyra förskollärare arbetar med systematiskt kvalitetsarbete och hur specialpedagogens kompetenser tas tillvara i det arbetet.1.Hur genomförs det systematiska kvalitetsarbetet på förskolan?2.Vilka tankar har förskollärare om det systematiska kvalitetsarbetet?3. Vilken roll anser förskollärare att specialpedagogen ska ha i arbetet med kvalitetssäkringMitt empiriska material består av semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare i olika förskoleområden.Resultatet visar att förskollärare anser sig ha en god insikt i hur de ska arbeta med det systematiska kvalitetsarbetet trots att tidigare forskning visar på det motsatta (Sheridan m.fl. 2012, Håkansson 2016, Renblad & Brodin 2014). Studien visar även på att det skiljer sig hur specialpedagogens kompetenser i organisationsarbetet tas tillvara, beroende på om hen sitter i ett centralt resursteam eller är knuten till specifika förskolor. Studien stöder därmed tidigare forskning som visar att specialpedagoger sällan medverkar i skolutveckling (Lansheim 2010, Ahlberg 2015). Dessutom visar studiens resultat att de specialpedagoger som var knutna till specifika förskolor arbetade mer som examensförordningen föreskriver medan de specialpedagoger som satt i ett centralt resursteam bara hade kontakt med förskollärarna i elevnära arbeten. Detta är inte något som framkommit i denna tidigare forskning.I sammanfattningen för Malmö universitets specialpedagogutbildning står det att kvalitetssäkring, uppföljning och utvärdering är centrala delar i specialpedagogens yrkesroll. Trots detta upplever bara hälften av förskollärarna i min studie att specialpedagogen är medverkande i det systematiska kvalitetsarbetet. Specialpedagogens kompetenser som organisationsutvecklare behöver förtydligas i rektorsprogrammet, men även för blivande förskollärare, så att specialpedagogens yrkesroll ska kunna utövas så som examensförordningen förordar.

Sammanfattning/AbstractSandström, Johan (2018). Skolledares bild av specialpedagogen. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragUppsatsen ämnar bidra till förståelse för hur rektorer ser på specialpedagogrollen och hur speci-alpedagogen kan nyttjas i skolans kring specialpedagogiska frågor på en individ-, grupp- och organisationsnivå. Syfte och frågeställningarUppsatsens syfte är att undersöka hur skolledare ser på specialpedagogen och dennes funktion i skolans verksamhet. Då en mer utförlig arbetsbeskrivning saknas i officiella styrdokument blir rektorn, som leder och fördelar arbetet inom skola, och dennes tolkning och förståelse för speci-alpedagogen, avgörande för hur specialpedagoguppdraget utformas.Uppsatsen utgår från följande frågeställning:•Hur uppfattar skolledare specialpedagogens kompetens, funktion och roll i verksam-heten?TeoriStudiens teoretiska ansats lutar sig mot systemteori och fenomenologisk analys. MetodUppsatsen utgår från en kvalitativ ansats och datainsamlingsmetoden är semi-strukturerade in-tervjuer som genomförts med fem skolledare, varav tre är rektorer och två biträdande rektorer. Fyra av de intervjuade skolledarna är verksamma på gymnasienivå och en på grundskolan i högstadiet. ResultatResultatredovisning är kategoriserad i fyra huvudteman: specialpedagogens funktion, specialpe-dagogens arbetsuppgifter, skolledarnas egna erfarenheter av specialpedagoger och hur skolle-darna ser på framtiden för specialpedagoger. Sammanfattningsvis ger rektorerna överlag en bild av specialpedagogen som att ha en viktig roll i verksamhetens organisatoriska arbete, även om det mer praktiska av hur ett sådant arbete struktureras inte blir synlig under intervjuerna.Specialpedagogiska implikationerUppsatsen ämnar belysa hur skolledarna ser på specialpedagogens funktion i svensk skola och i sin egen verksamhet. Rektorernas uppfattning och vision är av stor betydelse för hur den speci-alpedagogiska verksamheten formas, även om denna inte är allenarådande. Faktorer som lärarna (och deras arbetsbelastning) samt budget och resursfördelning har också påverkan för hur arbe-tet utformas. För att specialpedagogen ska kunna göra ett arbete som speglar den kompetens som utbildningen ger är det därför viktigt att rektor och specialpedagog delar denna syn, men även att lärarna i verksamheten upplever att det organisatoriska arbetet har legitimitet.

Syftet med den här litteratur- och enkätstudien är att söka efter svar på varförspecialpedagoger ofta får arbetsuppgifter som inte överensstämmer med examensordningen ochdelar av den specialpedagogiska utbildningen. För att nå syftet har följande frågeställningarformulerats: Vilka faktorer kan ha orsakat förvirringen kring specialpedagogens roll? Vilka lösningar kan vara tänkbara för att få bukt med förbistringen kring vad enspecialpedagog ska och bör göra?Metoden är en mixed method med både kvantitativ och kvalitativ ansats. En litteraturstudiesom undersökte åtta artiklar genomfördes, samt en enkätundersökning med specialpedagoger,speciallärare, och rektor på en och samma skola.Teorin som använts för att förklara specialpedagogens yrkesroll i utveckling är TomasBrantes professionsteori.Resultatet som blir mest synligt i litteraturundersökningen är att en majoritet av allskolpersonal verkar tycka att det varken finns en skillnad på specialpedagoger och speciallärareeller att det är nödvändigt med en sådan skillnad. Flera specialpedagoger upplevde att debegränsades av okunskapen kring deras yrkesroll. Väldigt få specialpedagoger är involverade iarbetet med skolutveckling i tillräcklig grad för att uppfylla examensordningen. Svaren frånenkätundersökningen var annorlunda än litteraturstudien. Respondenterna ienkätundersökningen tyckte att deras uppdrag och roll anpassades efter deras kompetens, ochvar även villiga att ha undervisning. Rektorns svar var snarlika. Professionsteorin visar attspecialpedagogyrket har drag av både semiprofession och preprofession, med en tendens åtsemiprofession.Slutsatsen är att specialpedagogens roll tycks vara beroende av behov och förväntningarfrån kollegor och ledning. Den syn på specialpedagoger som många bland skolans personalfortfarande har är föråldrad, baserad på examensordningar och uppdragsbeskrivningar som är25 år gamla. Därför har specialpedagogen fortfarande svårt att få arbeta mer med skolutvecklingän direkt undervisning.

Sammanfattning/AbstractJohansson Måsbäck Jessica, Säfsten Rigmor (2018). Alla lika - alla olika. En studie av lärares planering för att hantera olikheter i den allmänpedagogiska verksamheten och specialpedagogens roll i processen. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragStudien exemplifierar och analyserar pedagogens förståelse för hur delaktighet och inkludering påverkar planeringen av det allmänpedagogiska, det vill säga den vanliga undervisningen. I rollen som specialpedagog är en del av arbetet att stödja pedagogerna i att differentiera undervisningen. Genom att redogöra för hur ett urval av pedagoger förhåller sig till olikheter i elevgruppen och till sin planering av undervisningen samt hur den specialpedagogiska rollen är kopplad till detta, vill vi bidra till mer kunskap om hur pedagoger hanterar inkludering genom differentiering i planering av undervisning. Syfte och frågeställningarSyftet är att öka kunskap och förståelse för planering som verktyg för att skapa delaktighet och inkludering i den allmänpedagogiska verksamheten i klassrummet. Ett särskilt fokus i studien riktas mot om – och i så fall hur – den specialpedagogiska kompetensen används i planeringsprocessen.-Vad menar lärare i den allmänpedagogiska verksamheten med begreppen inkludering och delaktighet?-Hur planerar lärarna i den allmänpedagogiska verksamheten för inkludering och delaktighet i sin undervisning?-Har specialpedagogen en roll i dessa planeringar och i så fall, hur ser den ut?TeoriStudien utgår från sociokulturell teori. I ett socialt sammanhang skapas den planering av undervisning, som sedan genomförs i klassrummet. De olika delaktighetsaspekter i lärares planeringar som framträder i analysen jämförs mot Delaktighetsmodellen (SPSM). För att analysera specialpedagogens roll används ett relationellt och kategoriskt perspektiv.MetodStudien är genomförd med hjälp av semistrukturerade intervjuer med åtta lärare. Datamaterialet har genomgått en tematisk innehållsanalys med fenomenografisk ansats. De för forskningsfrågorna betydelsebärande citaten har grupperats i relevanta teman samt därefter tolkats och analyserats.ResultatLärarna i vår studie menar att delaktighet i stor utsträckning handlar om lärandesituationen och elevens upplevelse att förstå meningsinnehållet utifrån ett individperspektiv. Inkluderingsbegreppet definieras i hög grad som att vara del av en gruppgemenskap, en tillhörighet. Samtidigt framkommer en aspekt av inkludering som inte nödvändigtvis innebär en fysisk inkludering. Det framgår av svaren att lärarnas planering utgår från en variation i elevgruppen, men att det hanteras på lite olika sätt. Det sker dels som differentiering av undervisningen, dels som individualisering av innehållet, exempelvis som olika anpassningar. I den mån specialpedagogen har en roll i planeringen av undervisningen, sker det som pedagogisk handledning kring enskilda elever samt som resurs till elever. Specialpedagogiska implikationerSpecialpedagogen har en möjlighet att verka för att alla elevers lärande ska få så bra förutsättningar som möjligt. Traditionellt har specialpedagogiken haft ett fokus på det särskilda stödet till individen, men det finns också en stor uppgift för specialpedagogen i det allmänpedagogiska som kvalificerad samtalspartner och att verka förebyggande för hälsofrämjande lärmiljöer. NyckelordAllmänpedagogik, delaktighet, differentiering, inkludering, lektionsplanering, lärare, specialpedagog

Denna uppsats tar sin utgång i en studie om specialpedagogers och speciallärares arbetsuppgifter och yrkesroller. Anledning att studien genomförs är att författaren uppfattar att kollegor, både inom specialundervisning och andra inom skolan, ibland uppfattar de två yrkena som ett och samma. Syftet lyder: studera specialpedagogers och speciallärares beskrivningar av sina respektive yrken och olika uppdrag för att se på vilka sätt yrkena skiljer sig åt ute i verksamheten. Forskningsfrågorna är: Hur beskriver några specialpedagoger och speciallärare sina befintliga uppdrag? Hur skiljer de befintliga uppdragen sig från vad specialpedagoger och speciallärare i denna studie anser vara de viktigaste uppdragen? Hur resonerar specialpedagoger och speciallärare i denna studie runt en formell arbetsbeskrivning? Vilka förutsättningar har specialpedagoger och speciallärare i denna studie att hävda en specifik profession vad gäller att identifiera och arbeta med skolproblem? Vad innebär skolutveckling för specialpedagoger och speciallärare i denna studie? Syftet besvarades genom att 145 stycken verksamma specialpedagoger och speciallärare svarade på en enkät om sina arbetsuppgifter och yrkesroller, där svaren sen analyserades. Till detta användes Brantes (2009) professionsteori för att bland annat se vad de två yrkesgrupperna kan kategoriseras som. Resultaten visar att både specialpedagog och speciallärare kan kategoriseras som både semiprofession och preprofession. Forskningsfrågorna besvarades utförligt där befintliga uppdrag, de viktigaste uppdragen och skillnaden dem emellan redovisas i tydliga diagram. Arbetsbeskrivningens vara eller icke-vara diskuteras samt vad skolutveckling innebär. Slutsatsen är att specialpedagoger och speciallärare är två olika yrkeskategorier, som liknar varandra mycket. Det som skiljer är att specialpedagoger har ett helikopterperspektiv, speciallärare har mer av ett individuellt perspektiv. Ytterligare forskning är önskvärt om vilken skillnad de två yrkeskategorierna gör för elever i behov av stöd. Nyckelord: Arbetsuppgifter, profession, speciallärare, specialpedagog, uppdrag, yrkeskategorier.

Syftet med studien är att undersöka hur specialpedagogen kan bidra till att främja framgångsfaktorer i övergångsprocessen från förskola till förskoleklass genom att ta del av skolledares och pedagogers uppfattningar om specialpedagogens roll samt undersöka hur deras uppfattningar förhåller sig till styrdokument och specialpedagogens examensordning.Studien utgår från ett systemteoretiskt perspektiv. Systemteorin handlar om att se helheten av delarna i ett system. Det viktiga i systemteorin är vad som händer här och nu och ta reda på vad som hänger ihop med vad. Skolan ses som ett system som består av olika nivåer och det intressanta är det som sker i gränssnitten. Som specialpedagog på en skola rör man sig i gränssnittet mellan de olika nivåerna, individ, grupp och organisation. Vi har använt en kvalitativ metod i studien för insamlandet av det empiriska materialet. Som kvalitativ metod används halvstrukturerad intervju och gruppintervju av skolledare och pedagoger i förskoleklass från två olika skolor. Studien är genomförd med inspiration från fenomenografi som analysansats.I resultatet framträder sju aspekter av framgångsfaktorer i övergångsprocessen där specialpedagogen kan ha en betydelsefull funktion, vilka är förebyggande, kontinuitet, delaktighet, yttre ramar och villkor, samarbete och samverkan mellan berörda aktörer i övergångsprocessen, relation till vårdnadshavare och dokumentation. Resultatet visar att det krävs en specialpedagog som är delaktig i hela övergångsprocessen och inte bara i överlämnandet av elever i behov av särskilt stöd och som sedan fortsätter finnas med och vara delaktig även efter skolstart. Specialpedagogen kan bidra till att främja framgångsfaktorer i övergångsprocessen genom att fungera som övergångsamordnare.