Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om de faktorer som skapar framgång ilärares och specialpedagogers samarbete kring elever. Studiens frågeställningar är: “Vadanser specialpedagoger och lärare främjar sitt samarbete kring elever?” och “Hur förstårspecialpedagoger och lärare sitt och den andra partens ansvar för det specialpedagogiskasamarbetet?”. Semistrukturerade intervjuer har använts som metod. Trots att skollagen ochläroplaner skriver fram samarbete mellan skolprofessionella som en förutsättning för attfrämja elevers lärande, utveckling och hälsa, påvisar flera rapporter brister i samarbetet.Forskning visar att specialpedagogens mandat och uppdrag kan skilja sig relativt mycketmellan olika skolor, vilket kan leda till dragkamp mellan lärare och specialpedagoger omansvarsfördelningen. Den visar också att god relationskompetens hos lärare ochspecialpedagoger främjar samarbetet och att andra viktiga faktorer är en öppenkommunikation, professionernas inställning, engagemang, respekt, tillit, lika synsätt,gemensamt mål och att man stöttar varandra. Examensarbetet utgår från ett systemteoretisktsynsätt på lärares och specialpedagogers samarbete som ett socialt delsystem i det störresystemet skolan. Genom att undersöka gränssnittet mellan de båda nivåerna lärare ochspecialpedagoger samt tre av delsystemets viktiga relationer har åtta konstanter, som ocksåfungerar som delsystemets framgångsfaktorer, synliggjorts. Dessa handlar om tid,förväntningar, kompetens, flexibilitet, bemötande, engagemang, struktur och närvaro ellertillgänglighet. I diskussionen problematiseras vikten av att specialpedagogens uppdragkonkretiseras och kommuniceras för att ansvar och arbetsuppgifter i det gemensamma arbetetska bli tydliga. Vidare lyfts betydelsen av att de olika logiska nivåerna, specialpedagog ochlärare, har tillräcklig kompetens för att samarbetet ska fungera framgångsrikt. Skolansorganisation för lärares och specialpedagogers samarbete behöver vara välstrukturerad, menmed plats för en inbyggd flexibilitet där jämbördiga möten mellan lärare och specialpedagogkan medverka till ömsesidiga kunskapsutbyten och främja inkludering.

Forskning visar att det finns begränsade kunskaper om samarbetet mellan specialpedagoger och lärare. Det gäller då särskilt kunskaper som berör hur specialpedagogen stödjer läraren i arbetet med att möta elevernas behov inom ramen för ordinarie undervisning. Syftet med studien var att undersöka det interprofessionella samarbete mellan specialpedagoger och lärare samt hur specialpedagogers kompetens används i arbetet med att utforma inkluderande lärmiljöer. Skrtics teori, om att lärare bör samarbete med andra professioner för att kunna skapa en varierad undervisning och en flexibel organisering, utgör studiens utgångspunkt. Skolor från tre kommuner och skolenheter från grundskola upp till vuxenutbildning representerades. En kvalitativ forskningsansats valdes och datainsamlingen som genomfördes var intervjuer med specialpedagoger och observationer av deras arbete. Sammantaget framkom att samarbete mellan specialpedagoger och lärare förekommer. I studiens resultat framkom att alla specialpedagoger använde kollaborativ handledning i sitt uppdrag, det vill säga att lärare och specialpedagog gemensamt reflekterade, samverkade och på olika sätt bidrog med sin expertis. Ofta startade den kollaborativa handledningen med en observation. Enligt specialpedagogerna anser lärare att det är mer effektivt att särskilja elever från ordinarie undervisning än att båda professionerna samarbetar i klassrummet. Ett råd som studien lämnar till specialpedagoger som vill bygga goda relationer med lärare är att de behöver göra mer än att samtala om en enskild elev eller utformning av den fysiska miljön. De behöver vara med i verksamheten och exempelvis delta i undervisning som görs.

Bauer, Martina & Zielniski, Jennie (2013) Specialpedagogers tankar om inkludering. (Special educators thoughts on inclusion). Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskolaProblemområdeInkludering är ett begrepp som används ofta i skolan. Eleverna i klassrummen har olika behov och många behöver extra stöd. Pedagogerna upplever att de inte har tid att individanpassa och ge eleverna det stöd de behöver samt resurser för att utföra det arbete som krävs av dem. Frågan vi ställer oss är, hur kan vi som specialpedagoger vara ett stöd för elever och pedagoger?SyfteVi vill i vårt examensarbete, undersöka och tillägna oss kunskap om hur specialpedagoger arbetar med elever i behov av särskilt stöd. Vi vill även undersöka hur specialpedagoger på olika skolor ser på begreppet inkludering.Teoretisk ramVi kommer att använda oss av systemteorin som vetenskaplig utgångspunkt. Systemteorin ger oss ett förhållningssätt som gör att vi inte ser till en enskild orsak utan vi öppnar upp för ett synsätt där många delar är med och påverkar.MetodVi har valt att använda oss av kvalitativa intervjuer i vår studie. Syftet var att kunna tolka och förstå de resultat och sammanhang som kom fram i våra intervjuer. Vi har valt att utgå ifrån en narrativ ansats eftersom vi var nyfikna på och vill gå på djupet i specialpedagogernas berättelser.Resultat med analysVi kan utläsa av våra intervjuer att arbetsuppgifterna för en specialpedagog kan se olika ut. Vi har kommit fram till att specialpedagogerna ser på begreppet inkludering ungefär på samma sätt. Specialpedagogerna beskriver inkludering med att eleven skall känna sigsocialt accepterad i klassen. Studien visar på att specialpedagogerna anser att inkludering handlar om anpassning av undervisning för varje elev. De anser att hinder för inkludering i de flesta fall är pedagogernas attityder, förhållningssätt samt brist på resurser.KonklusionI vår studie kom vi fram till att specialpedagogen har en viktig uppgift ute på skolorna när det gäller att uppnå visionen en skola för alla. Vi kan utläsa av våra intervjuer att alla specialpedagoger har liknande synsätt och förhållningssätt, men att deras arbetssituation påverkar dem i deras sätt att arbeta och vilka arbetsuppgifter de har. Flertalet av specialpedagogerna uttalar sig och tänker utifrån ett relationellt perspektiv men har sedan en arbetssituation som gör att de arbetar utifrån ett kategoriskt perspektiv. Specialpedagogerna var samstämmiga när de berättade om sina tankar kring begreppen inkludering och en skola för alla men deras sätt att implementera begreppen till verklighet, i form av arbetsformer skiljer sig åt.ImplementeringVi anser att våra framtida insatser som specialpedagoger kommer att bli lika viktiga för de enskilda barnen som för skolan som helhet. Det åligger oss som specialpedagoger att hitta arbetssätt som passar bäst för skolans organisation och struktur och utveckla den tillsammans med pedagogerna. Vi ska tillsammans med all personal på skolan ge eleverna möjligheter att utvecklas positivt då vi har en fördjupad förståelse för alla elever och medarbetare och att lärandemiljön på skolan påverkar elevens möjligheter till lärande.

I denna studie undersöktes hur specialpedagogens roll som utvecklingsledare kunde användas för att vidareutveckla pedagoger i förskolan rörande språket inom matematiken med leken som metod. Vår metod för studiens genomförande var halvstrukturerade intervjuer. Vi genomförde tio intervjuer med specialpedagoger där sju arbetade i resursteam och tre arbetade direkt i förskolans miljö. Utav den information vi fick ta del av visades bilden av specialpedagoger som innehar många kunskaper för att vidareutveckla det matematiska språket i förskolan med fokus på lek. Vårt resultat visade på varierande förutsättningar i arbetet med att stödja pedagogerna i att nå ett mer medvetet förhållningssätt beroende på specialpedagogers uppdrag från sin arbetsledare och på den aktuella situationen i respektive verksamhet.

Syftet med arbetet är att få en bild av hur åtta specialpedagoger arbetar med, talar om, upplever och genomför kollegahandledning i förskola och grundskola. Med hjälp av intervjuer ville vi se hur de utvalda specialpedagogerna arbetade med kollegahandledning samt få veta vilka erfarenheter de hade. De intervjuade specialpedagogernas svar har blivit sorterade i teman och kategorier med hänsyn till likheter och olikheter, vilka uttrycker olika kvalitativa aspekter utifrån hur de gestaltar sig i intervjuerna. Intervjuerna blev analyserade för att se hur de åtta specialpedagogerna utförde handledning. / Pedagogical Councelling Given by Special Pedagogues. A Study of Eight Special Pedagogues´ Councelling.

Syftet med arbetet är att belysa vad sju erfarna specialpedagoger menar vara framgångsrikt specialpedagogiskt arbete. Den ska ge svar på vad specialpedagogerna menar vara vägen till ett gott exempel. Hur uppfattar specialpedagogerna det positiva och framgångsrika arbete som ger elevgrupper och enskilda elever en bättre situation.Med hjälp av intervjuer vill jag se hur specialpedagogerna beskriver sitt arbete som leder till en förbättrad situation för elever och elevgrupper.Sammanfattningsvis visar mitt arbete att specialpedagogerna menar att allt gott arbete bygger på goda relationer, tillit mellan de olika parter som arbetar tillsammans och att en känsla av framtidstro kan frammanas. För att utvecklingen ska bli positiv måste arbetet ske på olika nivåer anser specialpedagogerna och omfatta alla skolans pedagoger och skolledning. Alla som arbetar i skolan ska ha en gemensam syn på vad skolan står för och ska fungera som modeller för elever och varandra. Eleverna och föräldrarna har avgörande betydelse för elevens framgång. Elevernas möjligheter att praktisera elevdemokrati och elevinflytande påverkar deras utveckling positivt.

Utifrån stundande lagkrav gällande specialpedagog eller speciallärares deltagande i elevhälsoteamets arbete ställde vi oss frågan om hur detta arbete ser ut idag. Då lagändringen ämnar öka förekomsten av förebyggande och främjande arbete i elevhälsan, är detta vår huvudfokus. Studiens syfte är att undersöka hur specialpedagoger erfar sin egen roll för att skapa förebyggande och främjande arbete i samarbete med de andra professionerna i elevhälsoteamet. Studiens teoretiska utgångspunkter är de specialpedagogiska perspektiven och det salutogena perspektivet. Med interpretativ fenomenologisk analys (IPA) som metodansats har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med specialpedagoger som är verksamma inom grundskolan. Urvalet har gjorts utifrån två medelstora kommuner i södra Sverige med kriterierna att vara utbildad specialpedagog och aktiv i skolans elevhälsoteam. Resultatet utgår från en tematisk analys, vilket IPA föreskriver och resulterar i två överordnade teman med sju underordnade teman. Resultatet visade att det förebyggande och främjande arbetet saknades i elevhälsoteamet trots att specialpedagogen deltog på elevhälsans möten. Genom att föra det relationella perspektivet i samtal med rektor och övrig personal försökte specialpedagogerna påverka verksamheten. Vår studie visar att samverkan och samsyn i en salutogen och relationell riktning är framgångsfaktorer för att lyckas med att driva det förebyggande och främjande arbetet. Den största möjligheten till förändring är att samverka med rektor om hur arbetet ska utföras. Specialpedagoger önskar beslut om samverkan för att utveckla en gemensam salutogen elevsyn samt ett relationellt arbetssätt med tydliga rutiner. Detta arbete förutsätter goda relationer, delaktighet och en gemensam målbild.

Eftersom det inte finns några nationella riktlinjer för en specialpedagog i förskolan att utgå ifrån i sitt yrkesutövande så är det intressant att undersöka hur denna otydlighet utifrån befintliga lagar och styrdokument skulle kunna påverka uppfattningar om specialpedagogens yrkesroll i förskolan samt uppfattningar om specialpedagogens förutsättningar för adekvata arbetsområden i förskolan. I denna kvalitativa studie svarade rektorer, specialpedagoger och förskollärare på en E-postenkät, vilken ämnade att ge svar på vilka uppfattningar informanterna hade avseende specialpedagogens yrkesroll och arbetsområden i förskolan. Svar analyserades utifrån professionsteorin (Abbot, 1988) vilket innebar en analys om vilka arbetsområden inom en viss kontext, i detta fall förskolan, de olika yrkesgrupperna förfogar över, tilldelas eller förhandlar sig till. Begreppet professionell jurisdiktion användes i analysen. Det som framkom i studiens resultat var att det råder en splittrad bild mellan yrkesrollerna om vad specialpedagogen ska arbeta med i förskolan samt att specialpedagogens yrkesroll är otydlig och begränsas av olika kontextuella förutsättningar.  Studien avslutas med specialpedagogiska implikationer och förslag på fortsatt forskning.

I vår studie utgick vi ifrån två frågeställningar som sökte svar på vilka uppfattningar förskollärare har av vad specialpedagogik i förskolan innebär samt vilka uppfattningar förskollärare har av specialpedagogens roll i förskolan. Syftet med studien var att söka svar på de två frågeställningarna för att generera en ökad förståelse för vilka förväntningar och utmaningar vi kan tänkas möta i vår framtida yrkesroll. För att besvara våra frågeställningar genomförde vi en kvalitativ intervjustudie. Vi har använt oss av en fenomenografisk metodansats utifrån syftet att ta reda på de intervjuade förskollärarnas uppfattningar av specialpedagogik och specialpedagogens roll i förskolan. För att samla in datamaterial genomfördes 12 semistrukturerade intervjuer med förskollärare som har intresse för specialpedagogik. Våra frågeställningar har besvarats i resultatet. Resultatet synliggör två skilda uppfattningar av specialpedagogik och specialpedagogens roll. Specialpedagogik i förskolan uppfattas vara både förebyggande och åtgärdande. Den förebyggande specialpedagogiken kan förklaras som en fördjupad kunskap där specialpedagogen har en betydande roll i det förebyggande och främjande arbetet. Den åtgärdande specialpedagogiken beskrivs utifrån individ, grupp och organisationsnivå med åtgärdande insatser. Specialpedagogens åtgärdande roll uppfattas vara att observera, kartlägga samt finnas som samtalsstöd när behov uppstår. En slutsats vi drar av vårt resultat är att specialpedagogiken går hand i hand med den ordinarie pedagogiken. Utifrån både den förebyggande och åtgärdande specialpedagogiken uppfattas specialpedagogiken både ur ett kompensatoriskt perspektiv (Nilholm 2020) med individen som bärare av problemet samt ur ett relationellt perspektiv (Palla, 2021b & Swärd och Westman, 2022) där det som sker hos individen uppstår i mötet med omgivningen, där omgivningen är bärare av problemet.

Under sin skolgång upplever alla barn i Sverige flera skolbyten och övergångar, en skolövergång innebär så mycket mer än bara en fysisk förflyttning från en skola till en annan.Tidigare internationell forskning pekar ut risker för elever vid skolövergångar och trots att det saknas forskning i svensk kontext pekar Skolinspektionen ut övergången från årskurs 6 till årskurs 7 som den mest kritiska i den svenska grundskolan. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om specialpedagogens roll samt faktorer i övergångsprocessen som möjliggör och försvårar goda övergångar för elever mellan årskurs 6 och 7. Studien utgår från den sociokulturella teorin med begreppen artefakter, medierande verktyg, proximala utvecklingszonen och scaffolding i centrum och är av kvalitativ karaktär. Åtta lärare som alla varit delaktiga i tidigare övergångsprocesser mellan årskurs 6 och årskurs 7 har intervjuatsgenom semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Resultatet har därefter analyserats genom en innehållsanalys och resultatet stämmer väl överens med tidigare forskning. Vi kan därför dra slutsatsen att trots att det saknas forskning inom den svenska kontexten rörande övergångenfrån årskurs 6 till 7 kan vi se att problem vid skolövergångar är generella och gäller alla övergångar oavsett var och när de sker.