<p>Många som gör spel kan ha svårt för att få till en bra introduktion där spelaren lär sig det den behöver på ett bra sätt. För att förstå mer av den problematiken kan inspiration hämtas från andra områden. Den här rapporten fokuserar på processen att förbättra introduktionen i ett specifikt spel, Sway, för att spelarna ska lära sig spelet lättare och i högre grad förstå hur kontrollerna i spelet fungerar. Genom att förbättra introduktionen i spelet var förhoppningen att antalet gånger som spelarna misslyckades, d.v.s. föll av banorna skulle minska.</p><p>Först utvärderades inledningen genom tre metoder; heuristisk utvärdering, automatiskt insamlad data och speltester. Därefter skapades en ny design som utvärderades enligt samma metoder som använts i den föregående utvärderingen med undantag för heuristisk utvärdering. I den andra utvärderingen visade det sig att fler spelare spelade igenom hela spelet och genomsnittspelaren misslyckades färre gånger under banornas gång.</p>

<p>Rapporten är en reflekterande text som behandlar arbetsprocessen och omkringliggande mål för ett examensarbete inom medier som bedrivits mot Högskolan Skövde. Syftet med examensarbetet har varit att finna grepp som maskerar spels linjaritet, det vill säga vilka knep som används i dataspelsindustrin (medvetet eller omedvetet) för att få ett spel med linjär level-design till att framstå som mindre linjär.</p><p>Min analysmetod är hämtad från Espen Aarseths, <em>Forskning på spel: Metodologiska ansatser till spelanalys </em>(2007), där en av de totalt tre analysmetoder är vald; nämligen att själv spela igenom analysobjektet. De två återstående analysmetoderna presenteras kort under metodavsnittet. Därefter jämförs greppens betydelse i en rad spel för att därefter slutligen tillämpas i en egenskapad modul. Jämförelser görs med <em>The Legend of Zelda – a Link to the Past</em> (Nintendo, 1991), <em>Grand Theft Auto – Vice City</em> (Rockstar North, 2002) och <em>World of Warcraft</em> (Blizzard, 2001). En inblick ges i <em>Neverwinter Nights 2</em>:s level-editor, <em>Electron.</em> Rapporten tar upp delar ur produktionen för att framföra utmaningar, framsteg och lösningar som författaren bemött.</p><p>Slutsatsen som dras hävdar att det finns en mängd grepp som en designer kan använda för att få spelaren till att känna sig mindre tyglad i en sluten miljö men att en öppen miljö krävs för att spelaren ej skall känna att han/hon följer en utstakad stig lika tydligt.</p>

<p>I denna studie är syftet att belysa vilka effekter som underhållningsspel kan ha på motivation och koncentration samt även undersöka om spel kan användas för att förbättra den kognitiva prestationen. Konkret ställs frågan vilka förändringar som sker i reaktion, korttidsminne och perception efter att ha spelat Gradius 3 samt vilka orsaker som ligger bakom dessa förändringar. Resultatet pekar entydigt mot att spelandet har en positiv effekt och förbättrar den kognitiva förmågan. Särskilt när det går bra i spelet och man får ett flow kan prestationen maximeras, vilket överensstämmer med Csíkszentmihályis flowteori. Det flow som uppstår i spelet ger en euforisk känsla av tillfredsställelse som stimulerar motivation och koncentration, vilka båda är förutsättningar för bättre prestation. Resultatet ger även stöd för att floweffekten kan överföras till aktiviteter som sker i direkt anslutning till spelandet och kan därför finna seriösa användningsområden inom exempelvis skolan eller för barn med inlärnings- eller koncentrationssvårigheter.</p>

<p>Denna rapport redovisar resultatet av en analys som syftar till att identifiera pedagogiska metoder i utbildningsspel respektive underhållningsspel. Undervisningspotentialen i kommersiella underhållningsspel diskuteras ofta och anses kunna vara ett mycket bra sätt att motivera genom underhållning samtidigt som det är utbildande. Dock har inte många jämförelser genomförts mellan de pedagogiska fördelarna, nackdelarna och skillnaderna mellan underhållningsspelen och de kommersiella spel som specifikt har i syfte att utbilda. Analysens syfte är att undersöka pedagogiska metoder i två underhållningsspel och två utbildningsspel för att ta reda på om underhållningsspelen (oavsett om det gäller kunskap om spelet eller separata kunskaper) använder sig av ett större antal pedagogiska metoder än utbildningsspelen. Genom att analysera användandet av pedagogiska metoder i spel bör fördelar och nackdelar kunna hittas för att kunna förbättra utvecklingen av framtida utbildningsspel. Detta med utgångspunkt i att användningen av flera pedagogiska metoder under utlärning (s.k. multimodalitet) är fördelaktigt för att maximera lärandepotentialen. De pedagogiska metoderna har sin utgångspunkt i fyra inriktningar inom pedagogisk psykologi (behaviorism, kognitivism, konstruktivism och socio-kulturellt lärande). Dessa ställs i förhållande till ett antal spelegenskaper (utmaningar/regler, användargränssnitt, interaktionsmodell, bakgrundsberättelse och estetik/grafisk utformning) hos spelen för att identifiera pedagogiska metoder och placera in dem i aktuella spelegenskaper. Resultatet presenteras i form av ett antal matriser över förhållandet mellan pedagogiska metoder och spelegenskaper. Resultatet visar att ett marginellt större antal pedagogiska metoder kan identifieras i underhållningsspelen men att detta inte är något generellt resultat som kan sägas vara slutgiltigt då en mängd felkällor finns och antalet analyserade spel är för lågt.</p>

<p>Människan ställs dagligen inför en mängd beslut. Att fatta beslut i dynamiska eller naturliga miljöer ställer höga krav på människan. Det är ofta mycket som står på spel, problemen är dåligt strukturerade, miljön är föränderlig och besluten måste fattas under tidspress. När flera personer ska beslut tillsammans kan beslutsfattandet organiseras på olika sätt t.ex. genom en demokratisk eller en hierarkisk organisationsstruktur. Denna rapport undersöker hurivida en hierarkisk organisationsstruktur är bättre lämpad än en demokratisk, för såväl experter som noviser, vid distribuerat beslutsfattande i en dynamisk militär domän. En experimentell studie genomfördes med studenter och officerare i en mikrovärld som skapats utifrån ett kommersiellt krigsstrategispel. I grupper om fyra personer skulle försöksdeltagarna utföra två militära uppdrag. Resultatet visar att studenterna eliminerade signifikant fler fiender än officerarna. Inga andra signifikanta skillnader erhölls. Resultatet kan ha påverkats av ett antal faktorer, studenterna hade t.ex. större vana av datorer, PC-spel och strategispel än officerarna.</p>

<p>Denna reflexiva rapport undersöker processen att utveckla ett implementationsförslag för ett användargränssnitt till ett spel som ska lära ut riskhantering till körskoleelever. Den reflexiva rapporten genomför också en analys av användargränssnittet och innehåller därför en kort genomgång av riktlinjer och gränssnittsprinciper från människa-datorinteraktion (MDI) samt teorin om Flow. Den reflexiva rapporten avslutas med en utvärdering av arbetsprocessen och lärdomar kring arbetet. Slutsatsen som dras är att riktlinjer och principer från MDI samt Flow inte alltid kan appliceras på ett gränssnitt i ett sådant tidigt utvecklingsskede men en designer kan fortfarande få mycket användbara reslutat av att göra en analys.</p>

Arbetet undersökte vad manliga och kvinnliga spelare föredrar hos en kvinnlig hjälte i ett actionspel. Inledningsvis diskuterades en rad tidigare studier kring genus i spel och annan visuell media. Därefter redogörs begreppen fysionomi och stereotyp för att få en förståelse för hur man kan dra slutsatser kring en karaktär från så lite information som en konceptbild. Därefter redogörs kända kvinnliga fiktiva hjältar från det senaste århundradet från film, spel och annan visuell media. Artefakten som skapades var fyra olika karaktärskoncept av olika kvinnliga hjältar som var baserade på en förundersökning. Förundersökningen bestod av en karaktärsstudie och en kvantitativ enkätundersökning. Karaktärerna utvärderades sedan med hjälp av semistrukturerade intervjuer där fem kvinnor och fem män deltog. Resultatet visade på indikationer att kvinnor lägger mer fokus vid karaktärers utseende och personlighet medan män lägger mer fokus vid karaktärers funktionalitet.

The game QuantoJump is developed in the programming language Java to be an educational game in quantum physics. By illustrating quantum mechanical laws of electron transitions with shapes and colours, QuantoJump hopes to spark interest and create a more intuitive understanding of quantum physics. The result is a game where the player plays as an electron in the outermost shell of an atom, with the goal of getting to the innermost shell. This while not making forbidden jumps by following the laws of electron transitions dictated by quantum physics. The programming of the game was done in the integrated develpoment environment Eclipse. The soundtrack and graphic illustrations were created uniquely for QuantoJump.

This report is about finding the cooperative elements in games and making a boardgame based on them. I tested different computer games and boardgames to try and get the cooperative elements and then I make a boardgame based on what I found. What I found during testing is that to be a fully cooperative game all players on the same team must win or lose together and one player should not be able to finish the game by herself. There are of course some things that can change this for example what kind of players are playing. My best advice is that you should decide that the game is fully cooperative from the beginning and build the game from that. / Denna projektrapport handlar om att ta fram och analysera kooperativa element i ett brädspel. Jag testade ett antal digitala och analoga spel för att försöka isolera de delar som framhäver samarbetskänslan sedan tillverkar jag ett brädspel baserat på vad jag fann. Det jag kom fram till är att ett riktigt samarbetsspel måste innefatta att alla spelare i samma lag har ett gemensamt mål som innebär att alla spelare vinner eller förlorar tillsammans samt att en spelare inte bör kunna klara av spelet själv. Det finns dock många faktorer som väger in varav den viktigaste är vilka det är som spelar. Min rekommendation är att bestämma om spelet ska vara ett samarbetsspel redan från början och försöka bygga upp spelet utifrån det.

Uppsatsens syfte är att studera hur det filmiska tv-spelet The Last of Us (Naughty Dog, 2013) har designats för att framkalla emotionella responser med hjälp av en normalitetsmodell. Det går ut på att objektivt identifiera intensiva ögonblick som avbryter/förändrar ett normalitetsläge. Detta leder till fokus på tre huvudpunkter för att förstå helhetsdesignen: produktion av emotion i filmsekvenser, produktion av emotion i spelsekvenser och deras samspel. Spelsekvenser visar sig framkalla emotion när fiendekonfrontationer avbryter spelarens trygga utforskande och skapar spänning genom att utsätta spelare för risker under intensiva sammandrabbningar. Filmsekvenser i sin tur använder realistiskt animerade scener för att uppmärksamma ansiktens betydelse under emotionella scener, samt för att etablera protagonistens normalitetssträvanden och den emotionella risk den medför. Avslutningsvis utgör samspel mellan film- och spelsekvenser en balanserad tonöverföring mellan varandra genom att både överraska spelaren i övergångar och genom att förhålla spelarens beteende med protagonistens splittrade normalitetssträvanden.