The aim of the present study is, firstly, to investigate the amount of Swedish and French that is produced by teachers and students in the foreign language classroom and, secondly, to examine in which situations the interlocutors code-switch and for what purposes the two languages are used. The study is based on empirical data consisting of audio recordings of interactions taking place in two different classrooms in Sweden. The study is carried out within an interactionist perspective on language teaching and learning, stressing that learning is situated in learners’ social and interactional practices. The empirical material has been categorized into five different groups according to the participation structure of each interaction and then analysed in two different parts, one quantitative and one qualitative. The quantitative analysis of the corpus established that the Swedish language is present in each of the categories. The results of the count of every turn and word pronounced in each language in the corpus show that many turns expressed by both teachers and students consist of a mixture of Swedish and French. This switching between different codes is the main object of the qualitative analysis of the corpus. The results of the qualitative analysis indicate that the participation structure and the choice of activity types and how these are organised in the classroom are decisive for teachers’ and students’ code-switching. Furthermore, the teachers’ actions concerning the choice of language for the interaction as well as their strategies to deal with the presence of both languages are conclusive for the students’ oral production of French in class. The analysis also reveals that the more the teachers use the target language in a consistent way, the more the students try to express themselves in French even if they often code-switch. The study points out the complexity of speaking French in a classroom context, where the teachers have to deal with the fact that the Swedish language is almost always present and used by the learners for different purposes. / IPACLE

<p>Resumen:</p><p>La Agencia Nacional de Educación sueca y la didáctica de lenguas plantean que el estudio de idiomas extranjeros, no sólo implica el aprendizaje de una lengua sino también la comprensión de la/s cultura/s donde se habla la lengua estudiada. Con esto, se busca romper con el estilo tradicional de enseñanza de lenguas extranjeras que se limita a entregar datos sobre el o los países cuya lengua oficial es el idioma estudiado. Por esto, la visión del profesor sobre el término <em>cultura</em> es clave para promover el desarrollo de <em>competencias interculturales</em> en los alumnos. El presente estudio describe la significación de<em> cultura </em>e<em> interculturalidad </em>que tienen seis profesores de E/LE, en relación a lo establecido por la Agencia Nacional de Educación y el campo de la didáctica de lenguas al respecto<em>. </em></p><p>Se concluye, entre otras cosas, que las significaciones de <em>cultura </em>e<em> interculturalidad</em> no siempre conllevan a la comprensión de otras <em>culturas</em> y al desarrollo de <em>competencias interculturales</em> y que no hay un total conocimiento de los objetivos sobre cultura planteados en los Planes de estudio nacionales y Planes de curso de la asignatura Lenguas Modernas.</p> / <p>Sammanfattning:</p><p>Skolverkets och språkdidaktikens syn på att läsa ett främmande språk innebär inte bara inlärningen av ett språk, utan också att lära sig att förstå kulturen/kulturerna där språket används. Detta strider mot den traditionella undervisningsstilen i främmande språk som bara ger fakta om landet eller länderna vars officiella språk är det språket eleverna har valt att läsa. Därför är lärarens synsätt på begreppet <em>kultur</em> viktigt för att främja elevernas utveckling av <em>interkulturella kompetenser.</em> Denna uppsats beskriver sex spansklärares uppfattningar av <em>kultur </em>och<em> interkulturalitet</em>, i förhållande till Skolverkets och språkdidaktikens syn på det.</p><p>Slutsatserna är, bland annat, att lärarnas uppfattningar av<em> kultur </em>och<em> interkulturalitet </em>inte alltid främjar förståelsen av andra kulturer och utvecklingen av <em>interkulturella kompetenser</em> och att lärarna inte har fullständig kännedom om kulturrelaterade mål som uttrycks i den Nationella läroplanen och Kursplanen i Moderna språk<em>.</em></p>

Resumen: La Agencia Nacional de Educación sueca y la didáctica de lenguas plantean que el estudio de idiomas extranjeros, no sólo implica el aprendizaje de una lengua sino también la comprensión de la/s cultura/s donde se habla la lengua estudiada. Con esto, se busca romper con el estilo tradicional de enseñanza de lenguas extranjeras que se limita a entregar datos sobre el o los países cuya lengua oficial es el idioma estudiado. Por esto, la visión del profesor sobre el término cultura es clave para promover el desarrollo de competencias interculturales en los alumnos. El presente estudio describe la significación de cultura e interculturalidad que tienen seis profesores de E/LE, en relación a lo establecido por la Agencia Nacional de Educación y el campo de la didáctica de lenguas al respecto. Se concluye, entre otras cosas, que las significaciones de cultura e interculturalidad no siempre conllevan a la comprensión de otras culturas y al desarrollo de competencias interculturales y que no hay un total conocimiento de los objetivos sobre cultura planteados en los Planes de estudio nacionales y Planes de curso de la asignatura Lenguas Modernas. / Sammanfattning: Skolverkets och språkdidaktikens syn på att läsa ett främmande språk innebär inte bara inlärningen av ett språk, utan också att lära sig att förstå kulturen/kulturerna där språket används. Detta strider mot den traditionella undervisningsstilen i främmande språk som bara ger fakta om landet eller länderna vars officiella språk är det språket eleverna har valt att läsa. Därför är lärarens synsätt på begreppet kultur viktigt för att främja elevernas utveckling av interkulturella kompetenser. Denna uppsats beskriver sex spansklärares uppfattningar av kultur och interkulturalitet, i förhållande till Skolverkets och språkdidaktikens syn på det. Slutsatserna är, bland annat, att lärarnas uppfattningar av kultur och interkulturalitet inte alltid främjar förståelsen av andra kulturer och utvecklingen av interkulturella kompetenser och att lärarna inte har fullständig kännedom om kulturrelaterade mål som uttrycks i den Nationella läroplanen och Kursplanen i Moderna språk.

I vårt examensarbete undersöker vi användningen av musik som didaktiskt medel i språkundervisningen med hjälp av en blogg, samt hur musiken påverkar språkinlärningen hos gymnasieelever. Vårt syfte är att ta reda på om musiken och bloggen som didaktiska medel kan göra språkundervisningen mer motiverande och lustfylld för ungdomar och på så vis bidra till en fördjupad kunskap inom ämnet. Våra frågeställningar är:•Hur kan musiken bidra till att motivera eleverna att vilja lära sig ett främmande språk?•På vilket sätt kan musiken bidra till elevernas språkinlärning?För att få svar på våra frågeställningar har vi använt oss av olika teorier om andraspråksinlärning, samt av sociokulturella teorier. Vid val av metod har vi inspirerats av aktionsforskning. I vår aktionsforskning ingår planering och genomförande av lektioner, observationer i klassrummet samt enkäter med öppna frågor. Vår undersökningsgrupp består av 18 gymnasieelever som under fyra längre lektionstillfällen undervisas av oss i spanska med musiken som didaktiskt medel. Resultatet av vår studie visar att ungdomar har en benägenhet att söka och ta till sig kunskap om undervisningen utgår från deras vardag för då finner de stoffet relevant och meningsfullt. Eleverna är vana vid att lyssna på musik och känner sig hemma med modern teknologi. Att bloggen och musiken tar plats i klassrummet minskar avståndet mellan klassrummet och ungdomarnas vardag vilket i sin tur gör eleverna mer mottagliga för ny kunskap. Musik varierar undervisningen och skapar glädje och trivsel i klassrummet. En trivsam stämning i klassrummet har också visat sig ha en motiverande inverkan på eleverna som då blir mer benägna att ta till sig kunskapen. Många elever ställer kurslitteraturen i relation till musiktexterna och menar att musiken levandegör språket och kopplar det till ett verkligt sammanhang. Vår studie visar även att när flera sinnen tas i bruk så lär man sig bättre. Att kombinera musik och video har visat sig verka ömsesidigt förstärkande för inlärningen då den information som eleven eventuellt missar via hörförståelsen kompenseras av synintrycket och vice versa.