Uppsatsen behandlar ämnet språkstörning och förskolepersonals kunskaper inom ämnet. Det som studeras är hur förskollärarna uppmärksammar barn som har en språkstörning. I studien undersöks även hur specialpedagoger och rektorer uppfattar vad språkstörning är, samt hur de tre olika yrkesprofessionerna i sin tur kan påverka lärmiljön för att barn med språkstörning ska få en så god språkutveckling som möjligt. Studien är baserad på intervjuer med förskollärare från tre olika förskolor från västra Sverige där en av dem är från en språkförskola där man arbetar med barn som har diagnostiserats med språkstörning. Tidigare forskning visar att barn med språkstörning kan ha svårigheter med språkets olika delar såsom socialt samspel. Tidiga insatser i barns språkutveckling är därför essentiella för barnets utveckling. Sammanfattningsvis har jag i denna studie haft möjlighet att titta närmare på om språkutvecklande lärmiljö som är skapad för barn med språkstörning hänger ihop med pedagogernas kunskaper i relation till lärmiljön.

Djokic Dragana & Al-Imam Poran (2023). Stödinsatser för elever i språksvårigheter. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.

”Vi arbetar inte med det här” En studie om begreppet dyslexi i förskolan, Malmö Högskola. Denna studie handlar om att ta reda på hur pedagoger ser på dyslexi i förskolan. Författarna har stött på pedagoger som påstår att det aldrig hört begreppet dyslexi i förskolan. Forskning visar däremot att om pedagoger upptäcker dyslexi tidigt kan de här barnen få goda förutsättningar inför läs- och skrivinlärningen. För att kunna ta reda på hur synen på dyslexi är i förskolor intervjuades tre olika pedagoger på tre olika förskolor. Den första kontakt med samtliga pedagoger gav orden ”Dyslexi arbetas det inte med här”. Författarna blev en aning färgade av pedagogernas uttal och de misstänkte att dyslexi inte förekom på de aktuella förskolorna. Denna misstanke ändrades under analysens gång då de, utifrån pedagogernas svar av intervjuerna, fick en annan syn på begreppet dyslexi i förskolan. I studien framkommer det att dyslexi inte är ett begrepp som pedagoger talar om i förskolan men däremot talas det om språksvårigheter. Detta är två begrepp som är nära sammanlänkade. Utifrån pedagogernas svar samt den forskning författarna tagit del av visas att samtliga pedagoger omedvetet arbetar förebyggande mot dyslexi. Det diskuteras gällande frågan varför pedagogerna inte ser tecken gällande dyslexi och inte heller kan se kopplingen mellan dyslexi och språksvårigheter. Resultatet visar på olika faktorer som kan vara en orsak till att dyslexi inte är ett känt begrepp hos de aktuella pedagogerna.

Studiens syfte har varit att undersöka hur förskollärare arbetar med språkutveckling i förskolan för barn som är i språksvårigheter. Studien har en kvalitativ forskningsansats och sju förskollärare från sex olika förskolor har intervjuats. En hermeneutisk metodansats har använts som stödjande tolkningsredskap vid insamlingen av det empiriska materialet och i arbetet med att tolka och förstå materialets delar och helheter. Det sociokulturella perspektivet har följt arbetets olika delar och utgjort ett teoretiskt ramverk vid analys av resultat. Resultatet visar att förskollärarna i den här studien är medvetna och förtrogna med ansvaret de har för varje barns språkutveckling, parallellt med andra individuella behov som finns i barngruppen. Förskollärarna beskriver tydliga kopplingar mellan barns behov av språklig stöttning och de vardagliga anpassningar som görs i den sociala respektive fysiska språkmiljön för att stimulera utveckling. En samsyn och ett gemensamt förhållningssätt i arbetslaget beskrivs som en framgångsfaktor för att stödja barn som är i språksvårigheter. Resultatet visar att det finns ett samband mellan tillgång till utbildade förskollärare på förskolan och en tillgänglig språkmiljö för barn som är i språksvårigheter.

Studiens problembakgrund och frågeställningar fokuserar på förskollärares arbete att tillgodose barns behov av särskilt stöd vid språksvårigheter i förskolan. Syftet med vår studie är att belysa och problematisera åtta förskollärares uppfattningar och arbetssätt med barn i språksvårigheter. Det sociokulturella perspektivet presenteras som den teoretiska utgångspunkten i studien. Även inkluderande perspektiv samt litteratur som behandlar barn i språksvårigheter och pedagogernas kunskaper inom området, används i studien. Vi har utifrån en kvalitativ ansats intervjuat förskollärare från fyra förskolor i en mindre kommun i södra Sverige. Det resulteras framför allt i studien att förskollärarna upplever att barn med svårigheter i språket är ett brett och svårbedömt område. En tydlig slutsats som framträder i studien är att förskollärarna behöver fördjupa sina kunskaper inom området för att på mest gynnsamma sätt kunna bemöta barn i språksvårigheter. Förskollärarna menar att språket anses vara grunden till allt lärande.