Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Varje år drabbas runt 8000 kvinnor av bröstcancer. Bröstcancer kan innebära en knöl i bröstet som uppkommit av okontrollerad celldelning. Att få diagnosen bröstcancer kan hos unga kvinnor skapa oro och lidande. Syftet är att beskriva unga kvinnors upplevelser av att ha drabbats utav bröstcancer. Vi har valt att göra en litteraturstudie enligt Axelssons (2012, ss. 203-220) modell. Vi har analyserat 10 artiklar med både kvalitativ och kvantitativ metod. Utifrån artiklarna har vi kunnat urskilja likheter och olikheter som bildat vårt resultat genom kategorier och subkategorier. De kategorier som vi har identifierat är upplevelsen av en förändrad kropp, upplevelsen av stöd och emotionell berg- och dalbana. Därefter identifierade vi subkategorierna; oro för fertilitet och graviditet, kroppsuppfattning, kvinnlighet och sexualitet, upplevelsen av närståendes stöd, upplevelsen av sjuksköterskans stöd, upplevda känslor och att hitta balansen. Resultatet visar att unga kvinnor kan uppleva en förändrad kroppsuppfattning detta relaterat till behandlingen. Fertilitet är också en viktig del som beskrivs i resultatet, då de kvinnor studien inriktar sig på är i fertil ålder. Att ha drabbats av bröstcancer innebär många känslor samtidigt. Resultatet visar att stöd från närstående var viktigt för kvinnorna, det skapade bland annat en trygghet för kvinnan. Stöd från sjuksköterskan anses också som en viktig del för kvinnan efter att hon har drabbats av bröstcancer då de skapade en trygghet. För att minska kvinnans lidande kan sjuksköterskan bidra med tydlig och adekvat information. För att detta ska bli möjligt är det viktigt att sjuksköterskan har en professionell inställning, god kunskap och en öppen kommunikation med kvinnan.

Syftet med studien var att ta reda på pedagogers resonemang gällande användandet av tecken som stöd i förskolan. Vi införskaffade material till studien genom en kvantitativ enkätundersökning samt genom kvalitativa intervjuer. Resultaten visar att en stor del av pedagogerna är positiva till användning av tecken som stöd i förskolan och majoriteten påstår att alla barn oavsett ålder gynnas av detta, men det framkommer att det framförallt är fördelaktigt för barn med tal- och språksvårigheter. Pedagogerna uppger att barn med hjälp av tecken kan göra sig mer förstådda och att tecken ger dem möjlighet att kommunicera innan de har utvecklat ett verbalt språk. Pedagogerna lyfter även fram att det är lättare för barn att lära sig tecken än verbalt språk och poängterar att tecken som stöd hjälper språket att komma igång och påskyndar språkutvecklingen. Sammanfattningsvis kom vi fram till att tecken som stöd är gynnsamt för barn med tal- och språksvårigheter, vilket både litteratur, forskning och den empiriska datan visar. Däremot är forskningen tvetydig i frågan om tecken som stöd gynnar typiskt utvecklade barns språk- och kommunikationsutveckling, vilket pedagogerna i studien hävdar att tecken som stöd gör.

Syftet med vår studie var att få en inblick i hur grundskolelärarna får en känsla av sammanhang (KASAM) i arbetet med extra anpassningar inom ordinarie undervisning för att stödja elever med ADHD. Våra frågeställningar var, vilken begriplighet har lärarna i sitt arbete med extra anpassningar för att stödja elever med ADHD, hur förklarar lärarna att de hanterar extra anpassningar, och vilka extra anpassningar anser lärarna som mest meningsfulla att använda i undervisningen? Vi har använt oss av en kvalitativ metod där sex olika intervjuer utfördes med hjälp av en intervjuguide. Vår teoretiska utgångspunkt i studien var KASAM. Vi har kopplat det tre komponenterna, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet till vår diskussion och vårt resultat. Vårt resultat visar att de sex intervjuade lärarna hanterar extra anpassningar i undervisningen. Lärarna använder många olika extra anpassningar som kan stödja elever med ADHD. Betydelsefulla extra anpassningar är bland annat struktur, planering och rutiner.

Bakgrund: Demenssjukdomar drabbar hjärnans kognitiva funktion på primär eller sekundär nivå. Att drabbas av demenssjukdom innan 65 års ålder är mycket ovanligt. Att vara anhörig till en person med tidigt debuterande demenssjukdom kan leda till fysisk, psykisk och finansiell påverkan. Syfte: Att belysa anhörigas upplevelse av att ha en närstående som diagnosticerats med tidigt debuterande demenssjukdom. Metod: Fribergs analysmodell i fem steg har använts för att granska åtta artiklar med kvalitativ design samt analysera och sammanställa deras resultat. Resultat: De underkategorier som framkom har delats in i 4 huvudkategorier som beskriver anhörigas upplevelse av att ha en närstående som diagnostiserats med tidigt debuterande demenssjukdom; Den känslomässiga anstormningen, Social påverkan, Förändringar i familjelivet och Stöd och brist på stöd. Konklusion: Att vårda en närstående med tidigt debuterande demenssjukdom kan vara mycket påfrestande. Det finns ett stort behov av mer stöd till anhöriga och bättre information inom ämnet. Sjuksköterskan har en viktig roll i tillhandahållandet av rätt information och stöd. / Abstract Background: Dementia is a syndrome which affects the cognitive functions of the brain either on a primary or secondary level. Dementia is very rare before 65 years of age. The family of the person with early onset dementia might be affected by physical, psychological and financial strain. Aim: Illuminating families’ experiences of having a loved one who has been diagnosed with early onset dementia. Method: Friberg’s analysis model in five steps has been used to examine eight articles with a qualitative design, analyze them and compile them. Results: The resulting subcategories have been divided into 4 main categories which describe the family members’ experiences of having a loved one who has been diagnosed with early onset dementia; The storm of emotions, Social influence, Changes in family life and Support and the lack of support. Conclusion: Caring for a loved one with early onset dementia can be very taxing. There is a great need of more support to family members and better information on the subject. The nurse plays an important part in delivering the right information and support. Keywords: Early onset dementia, family, lack of support, experience

Palliativ vård innebär att sjukdomen inte går att botas längre. Den syftar till att lindra lidandet samt främja livskvaliteten. Föräldrar är barnets närmaste närstående därför har de en viktig roll i den palliativa vården och har ett stort ansvar för den sjuke. Att vara förälder till ett barn som vårdas palliativt är väldigt ansträngande, intensivt och stressigt. Hela familjens livssituation förändras drastiskt och resulterar i en begränsad vardag. Det är viktigt att tillgodose både föräldrarnas och barnets behov då den palliativa vården blir ett av de viktigaste momenten i barnets sista tid. Syftet med litteraturstudien är att belysa vad som upplevs betydelsefullt för föräldrar till barn som vårdas palliativt. Det finns flera olika faktorer som bidrar till en fungerande palliativ vårdprocess. Faktorer såsom kontinuitet, kommunikation och stöd anses vara av stor betydelse. Sjuksköterskan har en ledande roll i teamet vilket gör att hon har ansvaret att bemöta varje familj som unik, med egna individuella behov. Brist på kunskap hos sjuksköterskan kan orsaka problem som kan göra att vården kan brista och framkalla lidande samt försämra livskvaliteten. I litteraturstudien inkluderas elva kvalitativa vetenskapliga artiklar som ligger till grund för litteraturstudiens resultat vilket sammanställdes och kvalitetsgranskades. Ur detta framkom två huvudteman och fyra subteman. Författarna har valt ut två faktorer ur resultatet för att diskutera.

Postpartumdepression är ett tillstånd som drabbar ungefär var åttonde kvinna. Forskning visar att postpartumdepression kan medföra risker för både mamma och barn, vilket påverkar hela familjen. Specialistsjuksköterskan på barnavårdscentralen (BVC) har en viktig roll avseende att upptäcka tecken på postpartumdepression hos nyblivna mammor. Screening med Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) används för att identifiera tecken på depressiva besvär hos mamman. Med EPDS som grund har BVC-sjuksköterskan ett stödjande samtal med mamman. Syftet med denna studie var att undersöka BVC-sjuksköterskors upplevelser av att använda EPDS för att stödja nyblivna mammor. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex BVC-sjuksköterskor vid två olika familjecentraler. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Ur intervjuerna framkom kategorierna; stödjer ett bra vårdsamtal, ger förutsättningar för att stödja med EPDS och BVC-sjuksköterskorna upplever utmaningar i det stödjande arbetet. BVC-sjuksköterskorna upplever en trygghet i att använda EPDS, då det fångar upp mammor som mår dåligt och underlättar det stödjande samtalet, vilket möjliggör att en förtroendefull relation kan utvecklas. Ett behov av fortbildning framkommer, då BVC-sjuksköterskorna kan känna otillräcklighet avseende sin kompetens inom EPDS och det stödjande samtalet. Tidsbrist ses som en utmaning för BVC-sjuksköterskorna, då det är viktigt att kunna vara närvarande och ostressad i mötet med mammorna. BVC-sjuksköterskorna möter mammor från olika kulturer, vilket ger kunskap som ökar förståelsen för dessa mammors situation. BVC-sjuksköterskorna ger även uttryck för en avsaknad av tydliga riktlinjer gällande EPDS-screening för pappor, då de uppmärksammat att depressiva besvär även drabbar dem.

SAMMANFATTNING Bakgrund Schizofreni anses vara den allvarligaste av psykossjukdomar och leder ofta till livslångt psykiskt lidande. Ca 1300 personer insjuknar i Sverige per år. Sjukdomsförloppet går i skov som kan vara olika långa samt av olika svårighetsgrad och tiden däremellan kan vara helt eller delvis symtomfri. Ett utvecklande av schizofreni tros vara en kombination av genetiska- och biologiska faktorer i kombination med yttre påfrestningar som sociala problem och somatiska sjukdomar. Diagnosen ställs utifrån ett eller flera av följande symtom: vanföreställningar, hallucinationer, desorienterad tankeverksamhet, onormalt rörelsemönster inklusive katatoni, brist på känsloengagemang, apatisk tillbakadragenhet och avtrubbade affekter. Alla dessa symtom kan av omgivningen uppfattas som besvärande beteenden vilket i stor utsträckning påverkar patientens närstående. Vid schizofreni utgör familjen ofta den primära vården vilket gör att deras livskvalitet påverkas betydligt av patientens sjukdom. Syfte Att beskriva hur syskon till en person med schizofreni upplever sin livssituation. Metod En litteraturöversikt med systematisk ansats utfördes. 15 vetenskapliga artiklar vilka svarade mot skribenternas syfte angående behov för närstående och syskon till patienter med schizofreni inkluderades. Resultat Resultatet av artiklarna valdes att presenteras med hjälp av sex huvudrubriker: Syskonrelationer, känslor, copingbeteende, copingstrategier, syskons behov av information och utbildning samt stöd. Syskon till patienter med schizofreni drabbas i olika grad av svårhanterliga känslor som påverkar deras dagliga liv. De uttrycker i majoriteten av studierna en brist på stödjande insatser som anpassats efter deras specifika behov och situation. Slutsats Vi ser en tydlig brist på specificerat och individanpassat stöd åt syskon till personer med schizofreni. Sjukdomen är ofta är livslång och har stor påverkan på det friska syskonet under större delen av hans/hennes liv. Därmed anser vi att fokus bör läggas på att utforma adekvata stödinsatser för den här närståendegruppen.

<p>Denna uppsats belyser frågan om hur det särskilda stödet på en högstadieskola upplevs av och fungerar för elever och lärare. Vi försöker även definiera begreppet ”elever i behov av särskilt stöd”. Detta har vi gjort genom att intervjua fem lärare samt genom en enkätundersökning av elever i tre klasser på skolan.</p><p>Skolverket har genom sina inspektioner kommit fram till att vart fjärde rektorsområde behöver förbättra sina insatser för att kunna tillgodose elevers behov av särskilt stöd. Så var även fallet för den skola där undersökningen gjordes.</p><p>Det resultat vi fick genom våra undersökningar påvisade att lärare och elever inte var helt nöjda med skolans insatser på området överlag. De flesta tyckte att mycket kunde göras bättre. Fallskolan är på väg mot integration, dvs. att alla elever får hjälp inom klassens ramar. Det är dock fortfarande mycket kvar att göra, både inom resursfördelning och inom lokaliteterna, för att stödet ska nå ut till alla elever som behöver det.</p>

<p>Det är en svår upplevelse att förlora en anhörig. Sorgen kan medföra ett känslomässigt lidande och en påfrestning på hälsan. Sjuksköterskor ställs ofta inför den svåra situation som det innebär att möta anhöriga till avlidna patienter och många känner sig inte bekväma med uppgiften. Detta resulterar i att anhöriga inte alltid får det stöd de önskar eller behöver vilket kan öka lidandet. Vi beskriver i denna systematiska litteraturstudie vad sjuksköterskan kan göra för att stödja anhöriga i sorgeprocessen. Två övergripande teman framträdde <em>stöd i mötet</em> och <em>stöd i organisationen</em>. Genom att skapa god relation, med ärlighet, omtanke och vänlighet, och ha samtalet i fokus kan sjuksköterskan stödja den anhörige initialt i mötet. Samtalet kan även vara ett redskap för att bedöma behov så att varje individ kan få ett optimalt stöd. Resultatet visade även att organisationen kan stötta sjuksköterskan i arbetet att stödja anhöriga genom att ha klara rutiner, god samverkan (mellan olika instanser) och ge utbildning. Denna studies resultat har uppbackning av tidigare teorier och forskning inom ämnet. Dock kvarstår det faktum att sörjande fortfarande inte upplever att de får ett tillräckligt stöd. Fortsatt forskning för att utreda varför teoretisk kunskap inom detta område inte praktiskt tillämpas behövs.</p>

Syftet med denna kvalitativa studie är att ta reda påhur fem elever och dess undervisande pedagoger har upplevt de extrastöd someleverna har fått i de tidiga årskurserna i ämnet matematik. Upplever elevernaatt dessa insatser har hjälpt dem i deras fortsatta matematikutveckling. Omeleven fortfarande är i behov av särskilt stöd samt om utformningen av stödinsatsernahar förändrats. För att ta reda på detta har jag genomfört kvalitativa semistruktureradeintervjuer av såväl pedagoger som elever. I likhet med flera forskare är det avstor vikt att rätt sorts stöd sätts in i de tidiga skolåren, samt att de låtereleverna vara delaktiga i de åtgärder som görs. Eleverna i denna studie kännerinte att de har fått varit delaktiga i de beslut som har fattats kring derasmatematikutveckling.