No description available.

Denna fallstudie syftar till att undersöka arbetet med stödinsatser på en grundskolan utifrån ett lärarperspektiv. Med hjälp av en kvalitativ metodansats bestående av intervjuer samlades empirisk data in för att svara på frågeställningarna: 1. Hur går arbetet med stödinsatser till på skolan?, 2. Vad upplever lärarna fungerar bra respektive dåligt med arbetet med stödinsatserna?, 3. Hur upplever lärarna att arbetet med stödinsatser skulle kunna förbättras? samt 4. Hur tycker lärarna att arbetet med stödinsatser svarar mot Skolverkets allmänna råd?. Totalt intervjuades fem lärare från en grundskola i Sollentuna kommun. I studiens bakgrundskapitel redogörs det för lagar, styrdokument och riktlinjer som har inflytande över arbetet med stödinsatser. Där lyfts även Skolverkets allmänna råd som vi utgår från i den fjärde frågeställningen. Fortsatt presenteras tidigare forskning om fältets många olika komponenter samt lärares tidigare upplevelser av arbetet med stödinsatser. De teoretiska utgångspunkter för denna studie är verksamhetsteori, Yrjö Engeströms verksamhetssystem samt Etienne Wengers praktikgemenskaper (”communities of practice”). De två sistnämnda användes för att analysera den empiriska datan. Studiens resultat visar att såväl lärares individuella insatser som det kollegiala samarbetet mellan lärare på skolan fungerar bra. Respondenterna upplever dock att det är svårt att bedriva ett ordentligt arbete med stödinsatser då samarbetet med andra enheter på skolan är bristfälligt. De menar vidare att det saknas resurser och förutsättningar för arbetet. Skolverkets allmänna råd är något som få lärare i denna studie har kunskap om, och dessutom menar de att råden är onödiga. Resultatet är till stor del i linje med studiens tidigare forskning, och uppsatsen avslutas med en reflektion kring detta samt förslag på vidare forskning.

Extra anpassningar är en stödinsats för elever som har funnits sedan 2014. Skolinspektionens kvalitetsgranskningsrapport vittnar om att implementeringen av extra anpassningar inte alltid har lyckats väl och att elever inte alltid får det stöd de behöver och har rätt till. Syftet med den här studien var att beskriva och analysera några grundskollärares uppfattningar om och arbete med extra anpassningar. Syftet var också att identifiera dilemman och utmaningar som de mötte i sitt arbete med att implementera extra anpassningar. Specialpedagogens roll i lärarnas arbete med extra anpassningar togs i beaktande. Nilholms dilemmaperspektiv och Ahlbergs fyra förklaringsmodeller om varför skolproblem uppstår användes som teoretiska utgångspunkter. Studien hade en kvalitativ forskningsansats där halvstrukturerade intervjuer med tolv lärare genomfördes. Studiens data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. I studien framkom att lärarna ofta utgick från ett individinriktat perspektiv när de talade om extra anpassningar. I praktiken verkade det dock vara motsatt då lärarna utgick mer från ett relationellt perspektiv på skolproblem i planering och genomförande av extra anpassningar. Resultatet visade också att lärarna stötte på hinder, utmaningar och dilemman i sitt arbete med extra anpassningar. Hur lärarna än hanterade de dilemman de stötte på blev det aldrig riktigt bra. Dessutom upplevde de att de inte fick tillräckligt med stöd i form av handledning, samarbete, tips och idéer vad gäller extra anpassningar från specialpedagoger. En implikation var att skolans olika professioner behöver samarbeta med varandra för att kunna implementera bra extra anpassningar.

Denna studie har haft som syfte att undersöka Skolinspektionens regelbundna tillsyn, anmälningsärenden samt beslut om vitesförelägganden under åren 2014-2016. Undersökningsområdet har varit gymnasieskolans stödinsatser samt vilka lagändringar som sker under 2014 och vilka insatser från Skolverket inom området som sätts in och huruvida dessa påverkat utfallet av anmälningar och brister vid Skolinspektionens granskning de undersökta åren. Bakgrunden till studien var att det framkom, innan 2014, en bild ifrån såväl propositioner, Skolinspektionens granskningsrapporter och anmälningsärenden, att det fanns brister i gymnasieskolors arbete med stödinsatser. Denna studie syftar till att titta på om de ändringar som sker i skollagen ger en förändrad bild än tidigare år i Skolinspektionens regelbundna tillsyn samt anmälningsärenden efter 2014 till 2016. Studiens metod har varit en kvalitativ dokumentstudie där genom kvalitativ textanalys och induktiv ansats förklaringar sökts kring lagändringarnas påverkan vid gymnasieskolan de undersökta åren. Urvalet av empiriskt material har i studien varit strategiskt urval där dokument från Skolinspektionen, Skolverket samt staten (bland annat regeringsbeslut, rapporter etc.) har analyserats och valts ut. För att kunna analysera våra resultat har vi i denna studie använt oss av Gadlers (2011) analysmodell kopplat till realiserings- och formuleringsarenan och vi har även haft en hermeneutisk utgångspunkt.   I studiens resultat framgår det en ökning i andelen allvarliga brister i arbetet med stödinsatser under den undersökta perioden utifrån beslut om vitesförelägganden, samt anmälningsärenden, trots att stödmaterial och andra resurser från Skolverket, sattes in vid den undersökta perioden. Samtidig framgår det en minskning i brister gällande gymnasieskolors arbete med stödinsatser vid Skolinspektionens regelbundna tillsyn från 2014 till 2016. Vidare är skyndsam utredning den mest vanligt förekommande bristen i såväl regelbunden tillsyn och beslut om vite under 2014-2016. Anledningen till denna bild kan ha göra med att det som sker inom formuleringsarenan har svårigheter att implementeras inom realiseringsarenan hos enskilda gymnasieskolor. Detta kan bero på flera faktorer såsom ekonomiska förutsättningar och politiska beslut. Likväl kan implementeringen av förändrade stödinsatser vid gymnasieskolan gjort det svårt för enskilda skolor på lokal nivå att tolka vad som avses med lagändringen beträffande exempelvis extra anpassningar.

Stödinsatser och den fysiska lärmiljöns utformning är viktiga för elever med koncentrationssvårigheter i skolan. Dessa kan underlätta koncentration och inlärning. Syftet med den här studien var att ta reda på några lärares uppfattningar om välfungerande stödinsatser. Ett särskilt fokus riktades mot den fysiska lärmiljöns utformning. Uppfattningarna samlades in genom fokusgruppsamtal på tre grundskolor. Som teoretiskt ramverk har vi använt oss av Bronfenbrenners bioekologiska utvecklingsteori. En slutsats var att lärare beskrev att de erbjuder en mängd olika stödinsatser för att främja delaktighet och lärande hos elever med koncentrationssvårigheter. Några exempel som gavs var en genomtänkt fast placering och bildstöd. En annan slutsats var att lärarna menade att den fysiska lärmiljön bör vara organiserad och strukturerad för att vara välfungerande för elever med koncentrationssvårigheter. Ytterligare en slutsats var att stödinsatserna och undervisningen bör utformas utifrån varje elevs specifika behov eftersom elever som har svårighet med sin koncentration är olika.

Studien fokuserar på de särbegåvade eleverna inom gymnasieskolan. Studiens syfte är  att undersöka hur elevhälsans arbete med stödinsatser ser ut för särbegåvade elever inom gymnasieskolan. För att uppnå syftet med studien genomfördes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med personal som ingår i fyra gymnasieskolors elevhälsoteam i södra Sverige. Studien har analyserats utifrån Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen samt Antonovskys teori om ett salutogent förhållningsätt.   Resultatet visar på att det finns brister i arbetet med de särbegåvade eleverna inom gymnasieskolan,  en förklaring kan vara okunskap kring  elevgruppen. Elevhälsan lyfter fram behovet av kompetensutveckling, specialpedagogiska insatser samt goda rutiner inom både gymnasie- samt grundskolan.

No description available.

Skolan brister i att erbjuda elever en tillgänglig undervisning då var tionde elev lämnar grundskolan utan betyg i matematik. Andelen elever i behov av särskilt stöd är relativt konstant vilket visar på att det fortfarande finns ett stort antal elever som behöver en tillrättalagd och anpassad undervisning. Därmed kvarstår skolors utmaning med att erbjuda alla elever en likvärdig utbildning. Syftet med studien är att undersöka vilket specialpedagogiskt stöd matematiklärare i årskurs 7–9 upplever att de behöver för att organisera stödinsatser för elever i behov av stöd i matematik. Studien har en kvalitativ forskningsansats där tio semistrukturerade intervjuer har genomförts. Urvalet har gjorts genom snöbollsurval där tidigare kollegor och rektorer har kontaktats som första led. Resultatet visar att lärarna i studien uttrycker behov av stöd från speciallärare och en önskan om att erbjuda flexibelt stöd för elever i behov av det. Vidare har organisatoriska utmaningar belysts, så som tidsbrist och frustration över att inte räcka till och en önskan om utökat samarbete mellan både ämneslärare, speciallärare och elevhälsoteam. Denna studie visar på lärares utmaning med att räcka till och erbjuda en undervisning tillgänglig för alla elever. Samundervisning kan vara en metod som underlättar arbetet mot en inkluderande undervisning. I strävan efter inkluderande undervisning kan speciallärarens kompetens nyttjas för att driva samarbete mellan professioner och skolledare bör försöka frigöra tid till samarbete och samundervisning för att skolan ska kunna erbjuda flexibla stödinsatser.

Sammanfattning I matematikundervisningen är både kommunikativa inslag och specialpedagogiska insatser betydelsefulla för eleverna. Syftet i den här studien var att få fördjupad kunskap om vilka erfarenheter elever i gymnasiet har av sin tid i grundskolan, åk 1- 9 samt gymnasiet vad gäller inkluderande undervisning i matematik. Specifikt undersöker studien elevers perspektiv på hinder och möjliga insatser i samband med undervisningssituationer i matematik. Studien har tillämpat en flermetodsforskning, dvs. genomfört både kvantitativa enkäter och kvalitativa intervjuer. Dels tyder studiens resultat på att social delaktighet under matematiklektionerna var viktig för att öka elevers intresse för ämnet matematik, dels indikerar resultatet att elever i studien anser att specialpedagogiska insatser har betydelse för elevers upplevelser av ämnet matematik. t.ex. var det viktigt att elever erbjöds förutsättning att kommunicera och resonera om matematiska inslag och att läraren delade in elever i grupper. Studien visar att speciallärare och undervisande lärare kan få betydande information om den sociala delaktighetens betydelse då elevers perspektiv beaktas.

Syftet med detta examensarbete är att öka kunskapen om fritidshemmets arbete med elever som är i behov av extra anpassningar. Vi har utfört åtta kvalitativa intervjuer med verksam personal i fritidshemmet. Den insamlade datan transkriberas och analyseras utifrån ett kategoriskt och relationellt perspektiv i studien. Resultatet visar att personalen i fritidshem uttrycker att extra anpassning innebär någonting som underlättar för en elev i behov. Vidare leder det till en trygg miljö i fritidshemmet där samtliga elever utvecklas genom goda tillgångar till material, möjligheter till anpassade aktiviteter och en lämplig storlek på elevgruppen. En slutsats från studien är att tid och personalbrist är ett problem i fritidshemsverksamheter som kan påverka arbetet med att utgå från elevernas olika behov och intressen. Resultatet visar även att goda relationer mellan elever och lärare samt mellan elever påverkar arbetet med extra anpassningar positivt. Detta för att eleverna då kan känna av att det finns hjälp och stöttning att få, vilket stärker känslan av trygghet.