No description available.

Följande uppsats syftar till att undersöka om och varför samhällets syn på risk och riskhantering förändras under de senaste 40 åren. Bakgrunden till ämnesvalet är det ansenliga utrymme som Svininfluensans utbrott och spridning gavs i svensk massmedia under året 2009. Utifrån föreställningen att reaktionen torde varit annorlunda för några decennier sedan jämförs massmedias bevakning av Svininfluensan med motsvarande bevakning av dess föregångare Hongkonginfluensan som drabbade Sverige i slutet av 1960-talet. Med utgångspunkt i Ulrich Becks teorier om risksamhället analyseras insamlat material från Dagens Nyheter kvantitativt och kvalitativt från tidsperioderna för pandemiernas utbrott och spridning. Uppsatsen fokuserar på hur riskerna definieras, vilka marknader som påverkats av deras spridning samt hur staten agerat i sin riskhantering. Dessa faktorer förs sedan samman för att analysera om en samhällsförändring skett. Uppsatsen fastslår att det finns ett flertal skillnader i samhällets syn på risk och riskhantering i frågor av denna typ mellan de två tidsperioderna. Antalet publicerade artiklar, experter samt expertuttalanden i Dagens Nyheter är väsentligt fler i fallet med Svininfluensan. Riskdefinitionerna är dessutom betydligt mer tvetydiga i detta fall vilket delvis torde bero på den mer differentierade grupp experter som uttalar sig i debatten samt att gruppens storlek ökat markant. Uppsatsen klargör vidare att fler marknader expanderat som resultat av svininfluensans utbredning än dess föregångare. Läkemedelsmarknaden särskiljer sig i denna analys och har troligen gynnats av den utökade riskrapporteringen och riskforskningen. Slutligen konstateras att den statliga maktutövningen ökat avsevärt i dessa frågor då betydligt fler statliga medel används vid hanteringen av Svininfluensan än Hongkonginfluensan. Denna avslutande analys visar vidare att hanteringen av de risker som pandemier medför gått från att i Hongkong-fallet ha varit en ren expertfråga till att i fallet med svininfluensan bli en politisk fråga med flertalet uttalanden från både svenska och utländska ministrar i rapporteringen.

Denna uppsats syftar till att studera hur formell, professionell och känslomässig lojalitet tar sig till uttryck hos respondenter inom två olika organisationsformer. De teoretiska grunden är Allen & Mayers tredimensionella modell för lojalitet samt teori och artiklar kring tidigare forskning inom ämnet. Studien är kvalitativ och består av sex semistrukturerade intervjuer varav tre är genomförda med medarbetare i ett privat företag och tre på en statlig myndighet. Vid analys av materialet konstateras det att alla respondenterna upplever den formella lojaliteten ungefär lika mycket, medan den känslomässiga lojaliteten är starkare i det privata företaget. Intervjupersonerna i myndigheten upplever sig samtidigt känslomässigt undervärderade av arbetsgivaren och tenderar att istället vara mer professionellt lojala. En slutsats är att då den formella lojaliteten snarare är en samling institutionaliserade normer har den professionella lojaliteten en tendens att träda in där den känslomässiga brister.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2006.

Diss. Örebro : Örebro universitet, 2006.

Den ökade användningen av civilsamhällesorganisationer, såsom idrottsföreningar, för välfärdsrelaterade tjänster är väldokumenterad i forskningslitteraturen. I den visas hur idrott alltmer kommit att betraktas som en universallösning på allehanda samhälleliga problem. Trots att det finns forskning som försiktigt pekar på att detta fått konsekvenser för idrottens interna organisation saknas fortfarande tillräcklig kunskap om på vilka sätt dessa organisationer påverkas och vilka konsekvenser som följer. Syftet med studien är därför att, genom nyinstitutionell teori, analysera vad som händer med den svenska idrottsrörelsens distriktsidrottsförbunds interna processer i och med regeringens ökade anslag för idrottsrörelsens deltagande i arbetet med nyanländas etablering. Data samlades in genom semi-strukturerade intervjuer med elva distriktsidrottschefer runt om i Sverige. Resultaten visar att integrationsarbetet är ett prioriterat område som omfattar en stor del av det dagliga arbetet, mycket tack vare de extra resurser som anslagits av regeringen. Majoriteten av insatserna sker ute i idrottsföreningarna men distriktsidrottsförbunden samarbetar även med en rad externa aktörer. Samtliga förbund har nyanställt personal för att arbeta med integrationsfrågor. Distriktsidrottscheferna anser att förbunden är en viktig aktör i det svenska integrationsarbetet men opponerar sig mot ett huvudansvar för frågan, det övergripande ansvaret anses ligga på staten. Idrottsrörelsen har valt integrera integrationsarbetet under ett bredare begrepp, inkludering, för att på så sätt möjliggöra ett arbete med alla former av utanförskap. Det nya ansvarsområdet har även medfört en rad nya utmaningar för idrotten att ta ställning till. Dessa berör allt ifrån anslagets utformning till ökad återrapportering och otydlig ansvarsfördelning.

I takt med att nya företag startas, avslutas olönsamma verksamheter genom konkurs och verksamheter vilka ägarna inte längre vill bedriva avslutas genom likvidation. Ett fungerande och ändamålsenligt konkurs- och likvidationsförfarande är således ett nödvändigt element i en marknadsekonomi där det inte finns någon plats för förlustbringande verksamheter.   I den här uppsatsen får läsaren bekanta sig med konkurs- och likvidationsförfarandet och den tillsyn som existerar för båda. En översiktlig bild av hur båda förfaranden är utformade för att synliggöra likheterna och olikheterna, och således åskådliggöra hur jämförbara de är, presenteras. Syftet med uppsatsen är att problematisera avsaknaden av en statlig tillsyn för likvidationsförfarandet, jämfört med den tillsyn som är utformad för konkursförfarandet, och besvara frågan om huruvida det finns ett behov av tillsyn för likvidationsförfarandet. Diskussion om avsaknaden av en statlig tillsyn för likvidationer och jämförelse mellan konkurser och likvidationer är av sporadisk omfattning i den svenska rättsvetenskapliga litteraturen. I uppsatsen presenteras därför praxis, en rapport om tillsyn från Statskontoret samt en sammanfattning av de finska tillsynsreglerna.    I uppsatsens undersöks även de olika bakomliggande intressena för tillsyn och särskilt tillsyn vid konkurs. På vilket sätt bidrar tillsyn till ändamålsenlig tillämpning av lagstiftning? Av Statskontorets rapport går det att konstatera att det främsta syftet med tillsyn är att säkerställa att lagars syfte upprätthålls och att det i stor omfattning saknas relevanta uppgifter om tillsynens effekter. En slutsats av det är att det är svårt att argumentera för att det finns ett behov av en tillsyn med likartad utformning som de tillsynsverksamheter som har undersökts i rapporten. Av doktrin framgår vidare att den allmängiltiga orsaken till att likvidationer inte står under en tillsynsmyndighet är för att förfarandet främst anses ligga i de privata aktieägarnas intresse. Av de informationskällor som presenteras i uppsatsen går det dock att dra slutsatsen att det finns fler intressenter i en likvidation än bara aktieägarna, bl.a. uppmärksammas borgenärernas och det allmännas intressen. I uppsatsens diskuteras vidare den kritik av konkursförvaltningens tillsyn som framhålls i doktrin. Har utformningen förbättringspotential? Finns det ett större behov av tillsyn för konkursförfarandet än för likvidationsförfarandet? I analyskapitlet dras slutsatsen att behovet av tillsyn för konkursförfarandet initialt är större än behovet av tillsyn för likvidationer, avseendet det allmännas intresse. I slutsatsen konstateras till syvende och sist att den information som har presenterats i referensramen inte framställer ett egentligt behov av en statlig tillsyn för likvidationsförfarandet.

No description available.

Användandet av statliga utredningar är så pass utbrett i svensk politik att det saknas internationell motsvarighet. Kommittéväsendet kan enligt tidigare forskning vara ett verktyg för att generera kunskap, skapa kontroll och/eller ett verktyg för regeringen att skapa konsensus i politiska debatter. Utifrån teorier om policyprocessen och kommittéväsendets roll utifrån aspekterna kunskap, kontroll och konsensus har denna uppsats som syfte att bidra med ytterligare kunskap om policyutformning i svensk politik med huvudfokus på kommittéväsendets roll. Det fall som studeras är Jämställdhetsutredningen och dess förslag om att inrätta en jämställdhetsmyndighet som ämnar vara ett representativt fall för enmansutredningar. Genom en kvalitativ textanalys av främst offentliga dokument blir resultatet av uppsatsens undersökning att utredningen haft som syfte att producera ny kunskap och har till viss grad kontrollerats av regeringen. Utredningen verkar däremot inte haft som syfte att skapa konsensus i debatten.

No description available.