Bakgrund: Bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel är komplicerad vid svår sepsis och septisk chock beroende på sjukdomenskomplexitet. Patienternas upplevelser om mat, dryck och ätande under och efter intensivvård utgör en viktig parameter för bedömning avnäringstillförsel men är sparsamt undersökt. Syftet var att kartlägga dokumenterad bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel samt undersöka patientens upplevelse om mat, dryck och ätande vid svår sepsis och septisk chock. Metod: Studien genomfördes med case study design där mixade metoder användes. En kvantitativ journalgranskning av näringstillförsel och näringstillstånd kombinerades med en kvalitativ innehållsanalys av fem patienters upplevelser och minnen. Resultat: Skiftande bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel framkom, alltifrån detaljerad dokumentation till sparsam och fragmenterad. Fastlagda rutiner för näringsbedömning följdes inte. Etablerade metoder fångade inte risk för näringsproblem. Dokumentation om näringstillförsel var detaljerad under intensivvårdstiden och mer knapphändig under vårdtid på vårdavdelningarna. Patienterna hade unika minnen och upplevelser, av törst, förlorad hungerkänsla och förvåning över hur fort orken försvann, men sedan kom tillbaka.Slutsats: En systematisk och regelbunden uppföljning av näringstillförsel och en individuell, personinriktad vård behövs för förståelse för patientens unika tillstånd vid kritisk sjukdom. Ytterligare studier behövs för utveckling av instrument för detektering av näringsproblem under och efter intensivvård. / Background: Assessment of nutritional status and support are complicated in the care of patients with severe sepsis and septic chock due to complexity of disease. Patient opinions on food and food intake may serve as important parameters when deciding the amount and kind of nutritional support but are sparsely investigated. The purpose was to describe assessment of nutritional status and nutritional support in patients with severe sepsis and septic chock and to investigate patient experiences of food, drinking and eating during and after intensive care. Method: A case study design was conducted using mixed methods. Assessment of nutritional status and support in medical record were investigated quantitatively in five patients. Experiences and memories were analysed qualitatively using content analysis. Result: Diverse results emerged from detailed to sparse and fragmented judgements, planning and measures taken. Established assessment tools didn´t capture nutritional problems. ICU documentation was detailed while documentation during ordinary ward care was scanty. The patients had unique experiences and memories of thirst, weight, loss of hunger and astonishment of quick loss and return of energy. Conclusion: A systematic and regular control of nutritional support and individual care is required to understand the uniqueness of patient status incritical disease. Further investigation is needed concerning tools for detection of nutritional problems during and after intensive care.

Psykisk hälsa/ohälsa är ett svårdefinierat begrepp som sätter fingret på ett av de största folkhälsoproblemen i vårt land, där depression är en av de vanligaste diagnoserna. Manualerna DSM-IV TR och ICD-10 används inom stora delar av sjukvården, världen över, i syfte att ge kunskap om lämpligast behandling till patienter med psykiska besvär. Denna studie syftar till att, genom en kvalitativ analys, undersöka vilka grunder som finns bakom de vanligast använda diagnosmanualerna och vilka kriterier som krävs för att uppfylla två vanligt förekommande diagnoser, PTSD och svår depression. Vidare syftar studier till att belysa eventuella likheter och olikheter mellan dessa diagnoser och vad det kan föra med sig. Såväl psykologisk forskning som klinisk praktik utgår idag mestadels från psykiatriska diagnoser, vilket kan ha såväl fördelar som nackdelar, men samtidigt diskuteras huruvida man istället ska lägga fokus på en annan mer underliggande nivå, nämligen processerna som sträcker sig över diagnosernas gränser. Fördelarna med ett transdiagnostiskt perspektiv är att det delvis kan ge en förklaring till den höga komorbiditet som finns i kliniska grupper och som skulle kunna iakttas även i de sjukdomsbilder som denna studie fokuserar på. Unified Protocol är en annan behandlingsmodell som tas upp i studien, vilken baseras på en betydande fenotypisk över-lappning mellan olika ångeststörningar hos patienter, där personer med subkliniska nivåer av symtom ändå kan ha en nedsatt funktionsnivå och ett subjektivt lidande, fastän de inte uppfyller alla de diagnostiska kriterierna för en specifik störning. Resultatet visar på möjligheten att se över diagnosgränser, för att öka chanserna för ett tillfrisknande hos patienten. Människans upplevelser av olika situationer den befinner sig i formas av personens egen uppfattning om sin förmåga, eller oförmåga, att påverka resultatet. Att uppleva sig ha mist kontroll över sitt eget liv kan i sig leda till såväl depression som suicidala tankar/-handlingar. Om symtomen för depression jämförs med kriterierna som står att finna under diagnosbilden “Posttraumatiskt stressyndrom” under kapitlet “ångestsyndrom”, kan många likheter konstateras. Slutsatsen blir att likheterna i symtombild skulle ge patienter med PTSD en behandlingsrekommendation som inte alls överensstämmer med de rekommenderade riktlinjer som är utformade för PTSD. Trots diagnosernas likheter rekommenderas olikartad behandling, och även olika förutsättningar för att fungera i kombination med förvärvsarbete påvisas. Vid så lika symtombilder, men ändå så skilda rekommenderade behandlingsplaner utifrån de olika diagnoserna, torde risken för en felaktig rehabiliteringsplan vara över-hängande. / Mental health/illness is complex to define and this highlight of the biggest public health problems in our country, in which depression is one of the most common diagnoses. The manuals DSM-IV TR and ICD-10 is used in much of health care, worldwide, in order to provide knowledge of appropriate treatment for patients with mental disorders. This study aims to, through a qualitative analysis, examine the grounds behind the most commonly used diagnostic manuals and the criteria required to meet two common diagnoses, PTSD and severe depression. Further studies aimed to highlight any similarities and differences between these diagnoses and what it can bring. Both psychological research and clinical practice today is based mostly from psychiatric diagnoses, which can have both advantages and disadvantages, but also discussed whether they should instead focus on another more underlying level, namely the processes that extend across the diagnostic boundaries. The advantages of a trans-diagnostic perspective are that it may partly explain the high co-morbidity found in clinical groups and that could be observed even in those syndromes which this study focuses on. Unified Protocol is a different treatment model that is entered in the study, which is based on a significant phenotypic overlap between anxiety disorders in patients, where individuals with subclinical levels of symptoms still can have a reduced level of functionality and a subjective suffering, although they do not meet all the diagnostic criteria for a specific disorder. The result shows at the opportunity to review the diagnostic boundaries, to increase the chances for a recovery of the patient. The human experiences of different situations it is in the form of personal self-perception of their ability, or inability, to influence the outcome. To experience they have lost control over his own life in itself can lead to both depression that suicidal thoughts / actions. If the symptoms of depression compared with criteria that are to be found during diagnostic image "Post-traumatic stress disorder" in the chapter "disorder" can be found many similarities. The discourse comes to that the similarities in symptoms would provide patients with PTSD, a treatment recommendation, which did not conform to the recommended guidelines that are designed for PTSD. Despite the diagnosis, the similarities are recommended disparate treatment, and also different conditions to work in conjunction with work shown. At this same symptom pictures, yet so different recommended treatment plans based on the different diagnoses, would risk a false rehabilitation plan to be imminent

Abstract Children with hearing disorders face particular challenges in developing their vocabulary. They often have difficulty in acquiring spoken language at the same rate as their normal hearing peers, despite progress regarding hearing aid technology.Aim. The main aim of this study was to describe aspects of expressive vocabulary for school-age children with mild to moderately severe hearing impairment (HI-group), and to compare with results for a group of normal hearing children (NH-group) of the same age. One aim was also to test whether there were differences, between children with hearing impairment and normal hearing children, in the ability to repeat non-words and sentences and to compare these results within each group with results on two newly constructed vocabulary tests. An additional aim was also to investigate whether background factors, such as age of diagnosis, age of hearing aid fitting and amount of hearing aid use, were related to results on vocabulary tests.Method: 24 children age 7-11 with mild to moderately severe bilateral hearing impairment, and 82 normal hearing children of similar age, were included in this cross-sectional study. Assessments of picture naming, word definition, repetition of nonwords and repetition of sentences were performed with all participants. Age, hearing, use of hearing aid and parents' level of education were included in the analyzes.Results: The HI-group performed significantly below the results of the NH-group regarding picture naming, word definition, nonword repetition and repetition of sentences. The HI-group also produced significantly more words with deficiencies in phonological structure, than the NH-group, during picture naming. In the HI-group there was a significant positive correlation between amount of hearing aid use per day and nonword repetition. Age of diagnose and age of hearing aid fitting did not show statistically significant associations with outcomes on the language tests in this study.Conclusion: Despite the technical development of hearing aids, the expressive vocabulary in school-aged children with bilateral, mild to moderately severe, hearing impairment, does not reach the same level as in normal-hearing peers, although there is a variation within the group. Amount of hearing aid use seems to be important for the ability to perceive new words.