Arbetet inom ambulanssjukvården kräver hög kompetens då kvalificerad sjukvård bedrivs. Ambulanssjuksköterskan ställs inför många utmaningar i sitt yrke. Däribland vårdandet av patienter med svår luftväg. Korrekt handläggning är avgörande för patientens överlevnad när luftvägen inte fungerar optimalt. Vilket kräver att ambulanssjuksköterskan har kompetens och erfarenhet. Forskning om ambulanssjuksköterskornas upplevelser av att vårda patienter med svår luftväg prehospitalt är sparsam. Ökad kunskap inom området kan bidra till utveckling inom verksamheten gällande utbildningsmöjligheter för ambulanssjuksköterskan. Examensarbetets syfte var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med svår luftväg prehospitalt. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. De åtta intervjuerna som genomfördes analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskan upplever känslor som maktlöshet och stress när de ska vårda en patient med svår luftväg. Ambulanssjuksköterskorna upplever en avsaknad mängdträning vad det gäller att vårda patienter med svår luftväg. Hospitering och fortlöpande utbildning behövs för att upprätthålla samt utveckla sin kompetens. Slutsatsen är att osäkerhet och bristande kunskap finns hos ambulanssjuksköterskorna vid vårdandet av patienter med svår luftväg. För att säkerställa en känsla av trygghet bör arbetsgivaren fokusera på utveckling av kompetensen, regelbunden teoretisk och praktisk träning.

Bakgrund:Befolkningen blir allt äldre och kräver en mer komplex vård, vilket gör att framtidens sjukvård måste kunna interagera med andra verksamheter. Intensivvårdssjuksköterskan och sjuksköterskan på akutmottagning har ett nära samarbete vid det akuta omhändertagandet av allvarligt sjuka patienter. Ett multiprofessionellt team i omhändertagandet ger snabbare diagnos ochhandläggning på akutmottagningen, vilket förkortar tiden till rätt vårdinstans. Professionerna i teamet kompletterar varandra, ökar patientsäkerheten och möjliggör personcentrerad vård. Ökad kunskap hos vårdpersonalen kring patientens upplevelse av det akuta omhändertagandet på akutmottagningen är väsentligt för att kunna förbättra vården för patienten i det initiala skedet, men fokus bör även riktas mot sjuksköterskors erfarenheter av akut omhändertagande för att identifiera riskfaktorer som kan påverka patienten negativt. Syfte:Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av akut omhändertagande av patienter med trauma och patienter med svår sepsis eller septisk chock.Metod: Metoden i studien utgick från en kvalitativ, induktiv ansats där 14 intervjuer genomfördes, varav sju var sjuksköterskor på akutmottagning och sju var intensivvårdssjuksköterskor på intensivvårdsavdelning. Samtliga intervjuer analyserades utifrån en kvalitativ, manifest innehållsanalys. Resultat: Analaysprocessen resulterade i fem olika kategorier: ‘Kommunikation är A och O’, ‘Vikten av att veta sin roll’, ‘Arbete över gränserna’, ‘Att arbeta utifrån en tydlig struktur’ och ‘Vård på olika villkor’. Slutsats: Det finns en otydlig struktur i det akuta omhändertagandet av patienter med svår sepsis eller septisk chock, som var en följd av otydliga roller och bristfällig kommunikation i omhändertagandet. Det framträder fördelar med att införa tydliga riktlinjer i det akuta omhändertagandet av patientgruppen med svår sepsis eller septisk chock, förslagsvis genom checklistor eller någon form av medicinskt larm i likhet med traumalarm, och där ett multiprofessionellt team samverkar kring patienten. / Background: The population is aging and requires more complex healthcare. This means that in the future, interaction with other healthcare departments is essential. Such interaction would lead to increased demand on the ability to cooperate among healthcare personnel. The intensivecare nurse and the nurse in the emergency department have a close cooperation when managing the acute severely ill patient. A multiprofessional team gives a faster diagnosis and management in the emergency department, which shortens the time to the final instance of care. The members of the team complement each other, increasing patient safety and enabling person-centered care. Increased knowledge with the nursing staff on the acute management in emergency department is essential to be able to enhance the care for the patient in the initial stage, but focus should also be at the nurse’s experience of the acute management to identify risk factors that could pose a negative influence on the patient.Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experience of acute management of patients with trauma and patients with severe sepsis or septic shock.Method: The method used was a qualitative, inductive approach where 14 interviews were conducted, seven with nurses from the emergency department and seven intensive care nurses from the intensive care department. The interviews were analysed using a qualitative, manifest content analysis.Result:The analyzation process resulted in five different categories: ‘Communication is A&O’, ‘The importance of knowing one’s role’, ‘Work over the borders’, ‘Working from a clear structure’ and ‘Care on different terms’. Conclusion: There is an unclear structure in the emergency care of patients with severe sepsis or septic shock, which was a result of unclear roles and inadequate communication in the care. It appears to be advantageous to introduce clear guidelines in the emergency care of the patient group with severe sepsis or septic shock, suggestively by checklists or some medical alert like a trauma alarm, and where a multi-professional team interacts around the patient.

No description available.

SAMMANFATTNING  Bakgrund: Sjuksköterskor och forskare som arbetar med forskning inom psykiatri har ett ansvar att ta del av patienters erfarenheter i samband med deltagande. Syftet med denna studie har därför varit att undersöka uppfattningar om att delta i forskning och skillnader i uppfattningar och rapporterad hälsa hos patienter med schizofreni, depression och frisk kontrollgrupp. Samt undersöka samband mellan uppfattningar om deltagande och rapporterad hälsa hos de tre grupperna.  Metod: En tvärsnittsstudie med data från 175 forskningsdeltagare med diagnoserna schizofreni, depression samt friska kontrollpersoner. Forskningspersonerna har deltagit i fem olika psykiatriska studier som genomförts mellan åren 2014 och 2022. Deltagarna har i slutet av studierna de deltagit i svarat på frågor om hur de uppfattat att delta, samt sin rapporterade hälsa i slutet av forskningsdeltagandet.  Resultat: Friska kontrollpersoner skattade signifikant högre i tillfredställelse med att delta i forskning och rapporterad hälsa än patienter med schizofreni och depression. Ingen signifikant skillnad mellan patienter med schizofreni och depression i forskningsdeltagande påvisades generellt. Dock skattade patienter med schizofreni signifikant lägre i förtroende jämfört med övriga två grupper. Patienter med depression skattade signifikant lägre i jämförelse med övriga två grupperna i positiva aspekter och rapporterad hälsa. En signifikant överensstämmelse mellan positiva uppfattningar och rapporterad hälsa påvisades hos patienter med depression.  Slutsats: Sjukdomsgraden och stigmatisering kan påverka förtroende och glädje att delta i psykiatrisk forskning hos patienter med schizofreni och depression och. Detta är något som behöver tas i beaktande vid utformningen av nya studier, i bemötande och informationsöverföring till patienterna. För att på djupet fånga upplevelse av deltagande efterfrågas fler studier med kvalitativa inslag. / ABSTRACT Background: Nurses and researchers conducting psychiatric research have a responsibility to avoid objectifying the participant and to consider patients' experiences in connection with participation. Therefore, the aim of this study was to investigate perceptions and differences in perceptions and reported health among patients with schizophrenia, depression, and a healthy control group. It also aimed to examine the correlation between perceptions of participation and reported health in the three groups.  Method: A cross-sectional study with data from 175 research participants with diagnoses of schizophrenia, depression, and healthy control individuals. The research participants participated in five different psychiatric studies conducted between the years 2014 and 2022. At the end of the studies, the participants answered questions about their perceptions of participation, and their reported health at the end of their research participation.  Results: Healthy control individuals rated significantly higher satisfaction with participation in research and reported health than patients with schizophrenia and depression. No significant difference in research participation was shown generally between patients with schizophrenia and depression. However, patients with schizophrenia rated significantly lower in confidence compared to the other two groups. Patients with depression rated significantly lower compared to the other two groups in positive aspects and reported health. A significant correlation between positive perceptions and reported health was shown in patients with depression.  Conclusion: Disease severity and stigma can affect confidence and enjoyment in participating in psychiatric research among patients with schizophrenia and depression. This is something that needs to be considered when designing new studies, in the approach and information transfer to patients. To deeply capture the experience of participation, more studies with qualitative aspects are requested.

Bakgrund: Det ställs höga krav på anestesisjuksköterskor i samband med extubation, de ska klara av att ge en säker vård, kommunicera med sitt team samt bedöma patientens alla mätvärden och riskfaktorer. Att extubera innebär alltid en risk och kan leda till komplikationer för patienten.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter vid svårigheter av extubation.  Metod: En kvalitativ metod användes och tolv semistrukturerade intervjuer utfördes. Det insamlade datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys baserat på Graneheim och Lundman.  Resultat: I analysen framkom sex subkategorier som resulterade i tre kategorier. Dessa var praktisk och mental handlingsberedskap som innefattade hur anestesisjuksköterskan förberedde sig inför extubationsmomentet. Andra kategorin upplevelse av svår extubation beskriver hur anestesisjuksköterskan kände trygghet i erfarna kollegor samt hur de med tiden utvecklade ett professionellt lugn. Sista kategorin teamarbete belyste att rak och tydlig kommunikation främjade ett bra samarbete. Som övergripande tema framträdde att vara beredd på det oväntade, plötsligt händer det. Slutsats: Svårigheter med extubation är relativt ovanligt, därför behövs tydligare riktlinjer som anestesisjuksköterskan kan vända sig till vid extubationssvårigheter. Simuleringsövningar kan vara ett hjälpmedel för att tryggare kunna hantera komplexa extubationer. För att upprätthålla patientsäkerheten samt få hjälp vid kritiska moment beskrevs att en rak och tydlig kommunikation behövdes på sal vilket även främjade ett gott samarbete. / Background: High demands are placed on the nurse anesthetists during extubation, they must be able to provide safe care, communicate with the team and assess all the patient's measurement, readings and risk factors. Extubation always involves a risk and can lead to complications for the patient.  Purpose: The purpose of the study was to describe the nurse anesthetists experiences with difficulties of extubation.  Method: A qualitative method was used and twelve semi-structured interviews were conducted. The collected data material were analyzed with qualitative content analysis based on Graneheim and Lundman.  Results: In the analysis, eight subcategories emerged which resulted in three categories. These were ability to take action practically and mentally which included how the nurse anesthetist prepared for the extubation moment. The second category, experience of difficult extubation, describes how the nurse anesthetist felt safe in the company of experienced colleagues and how they developed a professional calm over time. The last category teamwork highlighted that straight and clear communication promoted good cooperation. As a theme to be prepared for the unexpected, suddenly it happens emerged.  Conclusion: Difficulties with extubation are relatively uncommon, therefore clearer guidelines are needed to which the nurse anesthetists can turn to in the event of extubation difficulties. Simulation exercises can prepare the nurse in being able to handle complex extubations more safely. In order to maintain patient safety and get help at critical moments, it was described that straight and clear communication was needed in the room, which also promoted good cooperation.

Bakgrund: Under en operation förlorar patienter sitt medvetande och sin förmåga att upprätthålla sin egen andning. Här är anestesisjuksköterskan oumbärlig och har till uppgift att säkerställa ventilation samt oxygenering för patienten. För att identifiera den svåra luftvägen görs en luftvägsbedömning preoperativt och denna ligger till grund för vilka luftvägshjälpmedel som ska finna nära till hands. Att kunna identifiera, bedöma och förebygga risker vid en svår luftväg är en viktig egenskap för anestesisjuksköterskor. Syfte: Att belysa anestesisjuksköterskors upplevelser av att ställas inför en svår luftväg. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats användes. Åtta anestesisjuksköterskor intervjuades med en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades via en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkom fyra kategorier: Förberedelser påverkar, Känslor i arbetet, Teamarbetets betydelse, Tekniska svårigheter samt att ett tema framträdde: Erfarenhet: en grundsten för trygghet. Konklusion: Konklusionen av denna studie belyser vikten av snabb och korrekt hantering när en anestesisjuksköterska ställs inför en svår luftväg under generell anestesi. För att förebygga de utmaningar som anestesisjuksköterskorna ställs inför krävs en utarbetad handlingsplan, stark kommunikation, effektivt teamarbete samt en god arbetsmiljö. / Background: Patients lose consciousness and their ability to maintain their own breathing during surgery. The anesthetic nurse is essential since they are responsible for ensuring the patient´s ventilation and oxygenation. To identify a potentially challenging airway a preoperative airway assessment is conducted, informing which airway aid should be readily available. The ability to identify, evaluate and minimize risks linked with challenging airways is an essential skill for an anesthetic nurse. Purpose: To illuminate the experiences of anesthesia nurses when confronted with a difficult airway. Method: A qualitative approach with an inductive methodology was employed. Eight anesthetic nurse participated in semi-structured interviews. The interviews were analyzed using a qualitative content analysis. Results: Four categories emerged: Impact of preparation, Emotional aspects of work, Significance of teamwork, Technical challenges, with a recurring theme: Experience as a cornerstone for confidence. Conclusion: The conclusion of this study highlights how important it is to manage quickly and accurately when anesthetic nurses encounter difficult airways during general anesthesia. A well-prepared action plan, effective communication, teamwork and supportive work environment are essential in addressing the challenges faced by the anesthetic nurse.

Introduktion: I anestesisjuksköterskans ansvarsområde ingår det att tillgodose patienten trygg och säker vård under generell anestesi och hantering av luftvägen. En svår luftväg hos en patient innebär ofta stress och en känsla av otillräcklighet hos anestesisjuksköterskan. För att hantera patientens luftväg på ett patientsäkert sätt innebär det att anestesisjuksköterskan ska kunna identifiera, bedöma och förebygga risker som kan förekomma vid anestesi. Tillvägagångssättet av en preoperativ luftvägsbedömning genomförs genom att se på patientens anatomi samt att läsa tidigare anestesijournaler. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att bedöma och hantera patientens luftväg. Metod: En kvalitativ metod utifrån induktiv ansats användes. Tio anestesisjuksköterskor intervjuades med öppna frågor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier framkom ur analysen: Vikten avpreoperativ luftvägsbedömning, Att bli överraskad av en oförväntad svår luftväg, Försvårande omständigheter vid luftvägshantering samt Att rätt teknik och erfarenhet har storbetydelse. Diskussion: De anestesisjuksköterskor som hade mer erfarenhet tenderade att mer sällan uppleva en svår luftväg vilket kunde bero på att de hanterade en oförväntad svår situation på ett tryggare sätt än en nyutbildad sjuksköterska. Även den kliniska blicken beskrevs mer uttalad vid längre erfarenhet. Författarna drar slutsatsen att yrket kräver erfarenhet över tid för att utarbeta en god klinisk kompetens. Slutsats: En luftvägsbedömning hos patienten är viktig och avgörande för att anestesisjuksköterskan ska kunna vara förberedd på att hantera en eventuell svår luftväg. Trots den preoperativa luftvägsbedömningen upplevde anestesisjuksköterskan att de kunde möta på överraskningar och få hantera en oförväntad svår luftväg. I de fallen var det en fördel att ha hjälpmedel till hands, kunna tillkalla hjälp och att vara erfaren.

<p>People with severe mental illness and co-occurring substance abuse are an especially vulnerable group in society as health care for those is shared between municipality and county council. There is an associated health need of this target group so the interaction of the social services and the psychiatric care is of great importance. However, there are shortcomings in this interaction with results in that people with dual diagnosis do not always receive adequate care. Diverse knowledge and explanatory models may create problems for the interaction as they include different ways to define, understand, explain and deal with a problem. The purpose of this study was to examine how the interaction between the social service addiction treatment and the psychiatric care is, concerning people with dual diagnosis, focusing on how their respective knowledge and explanatory models affect the interaction. The study was conducted in a county where we interviewed seven people in the social services addiction treatment and the psychiatric care. We used qualitative interviews conducted with the help of a semi-structured variant. The theoretical perspectives that were applied in the study were the theories of; interaction, science- and knowledge-based controversies, and some concepts from the new institutionalism. We concluded that interactions occur in various forms and at a high level of ambition between the social services addiction treatment and the psychiatric care in regards to people with dual diagnosis. We also concluded that the diverse professional knowledge and explanatory models affects the interoperability through the creation of theoretical controversies.</p> / <p>Personer med en allvarlig psykisk sjukdom och ett samtidigt missbruk är en extra utsatt grupp i samhället då vården för dessa delas mellan kommun och landsting. Det föreligger ett kombinerat vårdbehov för denna målgrupp vilket medför att en samverkan mellan socialtjänstens missbruksvård och psykiatrin är av stor vikt. Dock föreligger brister i denna samverkan vilket medför att personer med dubbla diagnoser inte alltid erhåller adekvat vård. Skilda kunskaps- och förklaringsmodeller kan skapa problem för samverkan då de inkluderar olika sätt att definiera, förstå, förklara och hantera ett problem. Syftet med denna studie var att undersöka hur samverkan mellan socialtjänstens missbruksvård och psykiatrin sker kring personer med dubbeldiagnos, med fokus på hur deras respektive kunskaps- och förklaringsmodeller påverkar samverkan. Studien utfördes i ett län där vi intervjuade sju personer inom socialtjänstens missbruksvård och psykiatrin. Vi använde oss av kvalitativa intervjuer som utfördes med hjälp av den semistrukturerade varianten. De teoretiska utgångspunkter som tillämpades i studien var teorier om; samverkan, vetenskaps- och kunskapsbaserade kontroverser samt vissa begrepp ur nyinstitutionalismen. Vi drog slutsatsen att samverkan mellan socialtjänstens missbruksvård och psykiatrin kring personer med dubbeldiagnos sker i olika former och på en hög ambitionsnivå. Vi drog även slutsatsen att verksamheternas skilda kunskaps- och förklaringsmodeller påverkar samverkan genom att det uppstår teoretiska kontroverser.</p>

People with severe mental illness and co-occurring substance abuse are an especially vulnerable group in society as health care for those is shared between municipality and county council. There is an associated health need of this target group so the interaction of the social services and the psychiatric care is of great importance. However, there are shortcomings in this interaction with results in that people with dual diagnosis do not always receive adequate care. Diverse knowledge and explanatory models may create problems for the interaction as they include different ways to define, understand, explain and deal with a problem. The purpose of this study was to examine how the interaction between the social service addiction treatment and the psychiatric care is, concerning people with dual diagnosis, focusing on how their respective knowledge and explanatory models affect the interaction. The study was conducted in a county where we interviewed seven people in the social services addiction treatment and the psychiatric care. We used qualitative interviews conducted with the help of a semi-structured variant. The theoretical perspectives that were applied in the study were the theories of; interaction, science- and knowledge-based controversies, and some concepts from the new institutionalism. We concluded that interactions occur in various forms and at a high level of ambition between the social services addiction treatment and the psychiatric care in regards to people with dual diagnosis. We also concluded that the diverse professional knowledge and explanatory models affects the interoperability through the creation of theoretical controversies. / Personer med en allvarlig psykisk sjukdom och ett samtidigt missbruk är en extra utsatt grupp i samhället då vården för dessa delas mellan kommun och landsting. Det föreligger ett kombinerat vårdbehov för denna målgrupp vilket medför att en samverkan mellan socialtjänstens missbruksvård och psykiatrin är av stor vikt. Dock föreligger brister i denna samverkan vilket medför att personer med dubbla diagnoser inte alltid erhåller adekvat vård. Skilda kunskaps- och förklaringsmodeller kan skapa problem för samverkan då de inkluderar olika sätt att definiera, förstå, förklara och hantera ett problem. Syftet med denna studie var att undersöka hur samverkan mellan socialtjänstens missbruksvård och psykiatrin sker kring personer med dubbeldiagnos, med fokus på hur deras respektive kunskaps- och förklaringsmodeller påverkar samverkan. Studien utfördes i ett län där vi intervjuade sju personer inom socialtjänstens missbruksvård och psykiatrin. Vi använde oss av kvalitativa intervjuer som utfördes med hjälp av den semistrukturerade varianten. De teoretiska utgångspunkter som tillämpades i studien var teorier om; samverkan, vetenskaps- och kunskapsbaserade kontroverser samt vissa begrepp ur nyinstitutionalismen. Vi drog slutsatsen att samverkan mellan socialtjänstens missbruksvård och psykiatrin kring personer med dubbeldiagnos sker i olika former och på en hög ambitionsnivå. Vi drog även slutsatsen att verksamheternas skilda kunskaps- och förklaringsmodeller påverkar samverkan genom att det uppstår teoretiska kontroverser.

The purpose of this paper was to examine how clients on the unit for adults at Södemalms district administration (Stockholm, Sweden) with severe mental illness and substance abuse differs from other clients with substance abuse at the baseline and at follow-up one year later. We have used a quantitative method and analyzed material from ASI-interviews performed at the adult drug abuse unit at Södermalm during the time period 2002-2010. At the baseline the clients with substance abuse and co-occurring severe mental illness have more problems than other clients, primarily in the area of mental health. They spend more time alone and are more likely to engage in illegal activities. Interviewers assess their situation as more serious and that they need more help in all of ASI's areas of life than other clients. Persons with severe mental illness have improved during the follow-up. However, the numbers of homeless people have increased and fewer have jobs. Meanwhile, more people have a regular income from the social security, their somatic status has improved, fewer hang out with people who have an active addiction, they engaged not so much in crime. Furthermore, the proportion of heavy use alcohol and narcotics has declined. Mental health improved significantly. The proportion meeting the threshold of severe mental disorder is reduced from 47% to 29%. The risk of suicide attempts in the last month reduced from 5% to 1%.