No description available.

Den här studien syftar till att få en förståelse för rekryterarens uppfattning om hur man bedömer kunskaper och förmågor hos en svår kandidatprofil med fokus på IT-profiler. En svår kandidatprofil i den meningen att det krävs kunskaper hos rekryteraren för att bedöma om kandidaten uppfyller de förväntningar och kvalifikationskrav som är ställda i förhållande till tjänsten. På grund av brist på IT-profiler på arbetsmarknaden krävs det effektivare rekryteringsprocesser vilket ställer högre krav på rekryterarna. Studien presenterar strategier och verktyg som rekryterare använder sig av samt hur varje steg i rekryteringsprocessen spelar roll för kunskapsbedömningen hos en potentiell kandidat.  Studien är baserad på en kvalitativ ansats och bygger på fem semistrukturerade intervjuer av fem olika rekryterare på olika företag. Studien har förhållit sig till följande frågeställningar: Vad är det för typ av egenskaper och förmågor rekryteraren letar hos IT konsulter? Vilka strategier finns för att hitta dessa förmågor?  Resultatet har presenterats i form av en tematisk analys med grund från Ellström (1992) teoretiska begrepp: Kompetens, kvalifikation och yrkeskunnande. Där ett återkommande tema har identifierats bland samtliga rekryterare vilket är att bristen på IT-kompetenta kandidater sätter hård press på rekryterarna. De saknar förmågan att bedöma kandidaternas utnyttjade och faktiska kompetens, i form av de kunskaper de måste besitta för att klara av arbetsuppgifterna.

Bakgrund: Att som barn ha ett svårt sjukt syskon eller förälder är en traumatisk händelse som kan leda till en kris. Då barn uppfattar döden och förluster på olika sätt beroende på person och ålder, bearbetar de även en kris på olika sätt. Det är enligt lag sjuksköterskans ansvar att ta hänsyn till barns behov av stöd i dessa situationer, varpå det är viktigt att ha kunskap om lämpligt tillvägagångssätt. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskan kan ge stöd till barn med ett svårt sjukt syskon eller förälder samt vilka konsekvenser obearbetad sorg kan leda till. Metod: En litteraturstudie som baserades på 11 vetenskapliga artiklar, varav 6 kvalitativa och 5 kvantitativa. Resultatet bearbetades och delades in i två områden baserade på syfte och frågeställningar, därefter identifierades totalt fem kategorier. Resultat: De fem kategorier som identifierades var ge information, inkludera och uppmärksamma, erbjuda samtalsstöd, ångest och depression samt självskadebeteende och substansbruk. Slutsats: För att som sjuksköterska kunna ge stöd till ett barn som har en svårt sjuk förälder eller syskon är det viktigt att informera och inkludera barnet samt erbjuda samtalsstöd. Obearbetad sorg kan leda till ångest och depression samt självskadebeteende och substansbruk. / Background: To have a sibling or parent with a severe illness is a traumatic experience, which can lead to a crisis. Children perceive death and losses in a different way depending on person and age, which makes them cope with a crisis in different ways. Purpose: To describe how the nurse can provide support to children who have a sibling or parent with a severe illness, and the consequences that can occur following unresolved grief. Method: A literature review based on a total of 11 scientific articles, of which six had a qualitative approach and five of quantitative approach. The result was analysed and divided into two areas based on purpose and formulated questions, followed by identifying a total of five categories. Result: The five categories identified were: Give information, include and acknowledge, offer counsellor support, anxiety and depression, self-injury and use of substances. Conclusion: For nurses giving support to children having a sibling or parent with a severe illness it is important to provide the children with information, include them and to offer counsellor support. Unresolved grief can result in anxiety and depression, self-injury and use of substances.

Luftvägshantering är ett av anestesisjuksköterskors främsta kompetensområden och ska utövas tryggt och säkert. En säker luftvägshantering beror i första hand på den preoperativa identifieringen av en svår luftväg. Det finns dock flera studier som visar att detta är en utmaning. I en studie framgick det att 93 procent av alla svåra luftvägar som påträffades, inte visade några tecken på svår luftväg preoperativt och därmed inte bedömdes som sådan. Det finns således en stor sannolikhet att anestesisjuksköterskor kan konfronteras med oväntade svåra luftvägar inom yrkeslivet. Samtidigt finns det sparsamt med vetenskapliga studier som sammanfattar och ger en överblick över detta område. Syftet var att sammanställa anestesisjuksköterskors erfarenheter av oväntad svår luftväg vid generell anestesi. En kvalitativ systematisk litteraturstudie genomfördes. Resultatet indikerade att anestesisjuksköterskor mestadels hade negativa erfarenheter vid oväntad svår luftväghantering. Negativ stress var en känsla som anestesisjuksköterskorna oftast upplevde. Det förekom även positiva erfarenheter som positiv stress, en känsla av stolthet och ansvar. Sämre arbetsförhållanden som mycket stress kan leda till utmattningssyndrom. Utmattningssyndromets konsekvenser är även ohållbara eftersom det kan innebära ett personligt lidande för anestesisjuksköterskorna men kan även bidra till höga samhällskostnader.

Bakgrund: Luftvägshantering inom anestesisjukvården är ett kritiskt moment och fö­rekommer i både planerade och akuta situationer. I samband med luftvägshanteringen är komplikationer som orsakar tillfällig skada vanliga medan komplikationer som orsa­kar allvarliga, bestående skador är ovanliga. I och med detta krävs ett patientsäkert för­hållningssätt med moderna tankar angående risker, kunskap, professionalitet och den organisatoriska funktionen. Motiv: Att säkra luftvägen omfattas inte enbart av medicinska och tekniska färdigheter utan även hur individen klarar av att arbeta effektivt i en komplex och dynamisk team­baserad miljö. Trots att allvarliga komplikationer är ovanliga kan skadorna leda till all­varliga men och lidande för patienten. Författarna ville undersöka faktorer som inver­kar vid detta kritiska moment.  Syfte: Att beskriva vilka faktorer som kan inverka vid luftvägshanteringen inom aneste­sisjukvården.  Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats. En strukturerad artikelsökning gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. 9 kvalitativa artiklar inkluderades.  Resultat: Ett antal faktorer som har inverkan på luftvägshanteringen hittades. Dessa delas upp i två huvudrubriker: resurser och organisatoriska faktorer och personella och interpersonella faktorer. Resurser och organisatoriska faktorer inkluderar möjlig­heter till förberedelse, tillgång till utrustning samt checklistor och protokoll för alterna­tiva strategier. Personella och interpersonella faktorer inkluderar öppen kommunikat­ion och fungerande ledarskap, situationsmedvetenhet, kunskap och träning samt hie­rarkiska strukturer. Konklusion: Av de faktorer som framkommer har möjligheter till förberedelse samt hi­erarkiska strukturer både positiv och negativ inverkan vid luftvägshantering. Reste­rande faktorer har positiv inverkan och inga faktorer med enbart negativ inverkan fram­kommer.

Syftet med undersökningen är att beskriva pedagogers uppfattningar och erfarenheter av framgångsfaktorer vid undervisning av svårt synsvaga, blinda elever som har kombinationen autism som ytterligare funktionsnedsättning. Pedagogerna i denna undersökning undervisar elever som har sin skolplacering inom statlig Specialskola med inriktning syn. I undersökningen har en kvalitativ metodansats i form av fenomenografi använts vid analys av det insamlade materialet. I resultatet framkom att pedagogerna delade uppfattningen att tillgänglighet, lyhördhet, delaktighet, medskapande, kommunikation och samspel ses som grundläggande framgångsfaktorer vid undervisning. Elever med svår synnedsättning, blindhet i kombination med autism visar ofta ett annorlunda samspel vid delaktighet. Delaktighet bör därför ses i ett helhetsperspektiv och som en möjlighet för eleven att påverka undervisningen för att nå studieresultat. Grunden är att utgå från motivation och intresse. Pedagogerna uppfattade att det skiljer sig i vilka metoder de valt att använda i undervisningen. En av pedagogerna skiljde sig i uppfattningen gällande kunskapsutbyte inom kollegiet. Gemensam kunskap om förhållningssätt och metoder samt kunskap om synnedsättningens betydelse i kombinationen med autism är avgörande för att hitta strategier kopplat till framgångsfaktorer att använda i undervisningen. Pedagogerna delade erfarenheten att tematiskt arbetssätt är en framgångsfaktor i undervisningen. Tematiskt arbetssätt ökar förståelsen i kombination med att arbeta praktiskt konkret, förstärka med ljud, taktila material samt genom att filma lärandesituationer. Ljudet har avgörande betydelse. För några pedagoger var Vägledande samspel/ ICDP en framgångsfaktor i undervisningen. Flertalet pedagoger uppfattade att rektor intar en administrativ roll. Elevhälsan uppfattas delaktig trotts att den har en delad roll på skolan. Pedagogerna delade uppfattningen att kunskap om målgruppen elever och historisk kunskap om utveckling över tid är viktigt samt att utveckling riktat till att utarbeta tillgängliga lärmiljöer synspecifikt gynnas av synspecifik kompetens. Forskning i kombination med beprövad erfarenhet synliggör framgångsfaktorer vid undervisning av elever med svår synnedsättning, blindhet i kombination med autism. Definitionen pedagog i denna uppsats undersökning inrymmer specialpedagoger, speciallärare, pedagogassistenter, terapeuter. Av konfidentiella skäl har jag valt att använda terminologin pedagog som ovan beskrivits. Se urval. Inom Specialpedagogiska skolmyndigheten tillämpas de klassificeringar och indelningar av synnedsättning, som enligt WHO och Socialstyrelsen gäller sedan 1 januari 2010 (https://www.spsm.se/funktionsnedsattningar/synnedsattning/kategorier-av-synnedsattning/).[Hämtad 2017-03-13]. AST: Autismspektrumtillstånd (autismspektrumstörning” i DSM-5; ”autism” i den svenska översättningen av DSM-5 se bilaga 1). [Kan hämtas från http://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/autism/] [Hämtad 2017-03-12]. / The purpose of this study is to describe perceptions and experiences from the [1] pedagogue’s perspective referred to as the respondents when teaching [2]severely visually impaired students with autism spectrum disorder. The respondents taking part of this study are teaching at public special schools focused on visual impairment. A qualitative methodology phemenography has been applied when collecting and analyzing empirical data.    A common view of the respondents of the study indicate that availability, perceptivity, complicity, co-creativity, communication and collaboration are fundamental key success factors when teaching. Students with severe visual impairment and autism spectrum disorder often show an anomalistic behavior during complicity. Complicity should therefore be viewed from a holistic perspective, and as a possibility for the student to impact the teaching to achieve best possible result. Teaching should be based on motivation and interest. The respondents of the study perceive it varies what approach they have decided to apply for their teaching. One respondent deviated from the rest in terms of knowledge sharing.    Common knowledge in terms of approach and methods, in addition to an understanding of the impact visual impairment in combination with autism spectrum disorder is believed to be crucial to find strategies for successful teaching. All respondents agreed that a topical way of working is a key success factor when teaching. A topical work procedure increases comprehension when combined with working with concrete tasks, emphasize with audio, tactile material and by video record lectures.    Audio is of crucial importance. Some of the respondents indicated that “Guiding Collaboration/ICDP” was a key success factor when teaching. The majority of the respondents perceived that the headmaster assumes an administrative function. Student medical services is perceived as concerned despite a multi-facetted role at the school. The respondents had a common view that knowledge about the target group and past experience of development over time are important, and that development focused on accessible and available places for education are favored by knowledge within the field of visual impairment. Research combined with proven experience visualize key success factors when teaching severely visually impaired students with autism spectrum disorder. [1] Definition pedagogue in this study includes special pedagogues, special teachers and pedagogue assistants, therapists. Due to confidentiality, the term “pedagogue” has been used for all these groups. See sample. [2]Within special pedagogic agency of education, classification and categorization of visual impairment are applied according to WHO and Socialstyrelsen (valid from January 1st 2010) (https://www.spsm.se/funktionsnedsattningar/synnedsattning/kategorier-av-synnedsattning/).[Hämtad 2017-03-13].

Bakgrund   Svår akut respiratorisk sjukdom [SARS] var en ny typ av atypisk lunginflammation som orsakades av ett coronavirus som tidigare enbart var känt att smittade mellan djur. År 2002 muterade detta virus och började infektera människor. 2000-talets första epidemi drog igång och över 8000 personer konstaterades smittade. Många personer som smittades blev svårt sjuka och behövde söka vård på grund av andningssvårigheter och hypoxi.  Syfte  Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av att vårda personer med svår akut respiratorisk sjukdom på sjukhus. Metod Den valda metoden för detta arbete var en icke-systematisk litteraturöversikt där 15 vetenskapliga artiklar inkluderades. Artiklarna som användes var både kvalitativa och kvantitativa och har kvalitetsgranskats med hjälp av Sophiahemmets Högskolas bedömningsunderlag. Insamling av artiklar har gjorts från databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO och analyserades med integrerad dataanalys.  Resultat Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde stor stress, rädsla och maktlöshet. Adekvat skyddsutrustning och kunskap om smittan saknades. Sjuksköterskorna hamnade i en situation där de var tvungna att välja att antingen stanna kvar i sin profession eller leta efter arbete med mindre yrkesrisker. Många valde att stanna, detta för att de insåg att det inte fanns någon annan som kunde ta hand om dessa personer. Slutsats Trots de psykiska påfrestningarna som drabbade sjuksköterskorna kunde de med stöd av varandra ta sig igenom epidemin. Många kände att de växte i sin roll som sjuksköterska och kunde ta med sig nya lärdomar inför framtiden. Dock kunde stora brister uppdagas i sjukvården och dessa kunskapsluckor behöver fyllas med lärdomar från tidigare epidemier och pandemier inför framtida utbrott. / Background Severe acute respiratory syndrome was a new type of atypical pneumonia caused by a coronavirus that previously was known only to spread amongst animals. During late 2002 the virus mutated and started to infect people. The 21st century’s first epidemic began and over 8000 people were confirmed infected with the new disease. A lot of people became severely ill and had to seek medical care due to breathing difficulties and hypoxia. Aim The purpose was to shed light on the nurse's experiences of caring for persons with severe acute respiratory syndrome in hospitals. Method The chosen method for this paper was a non-systematic literature review in which 15 scientific articles were included. The articles included were both qualitative and quantitative and were quality reviewed with the help of Sophiahemmets University’s assessment tool. The articles were collected using the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO and analyzed with an integrated data analysis. Results The results show that nurses experienced a high level of stress, fear and powerlessness. There was a lack of adequate protective equipment and knowledge about the disease. The nurses were forced to choose, either to stay in their profession or search for a different occupation with less risk of getting infected. A lot of nurses chose to stay, they realized that there were no one else who could take care of the patients.  Conclusions Despite the psychological symptoms that affected the nurses, they realized that they could get through the epidemic with the support of each other. Many nurses felt a growth in their profession and could bring a lot of new knowledge with them for the future. A lack of knowledge was discovered in the healthcare system and there are a lot off lessons to be learned for future epidemic and pandemic outbreaks.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskans huvudområde är luftvägen och för att kunna hantera luftvägen tryggt och säkert behöver preoperativa bedömningar utföras inför varje generell anestesi. Patienten kan känna ångest och oro inför en operation. Om patienten är välinformerad inför anestesin kan de känna sig förberedda och trygga i situationen. En svår luftväg kan inte elimineras, vilket gör att anestesisjuksköterskan har ett ansvar att vara förberedd för att kunna hantera den genom att använda luftvägsalgoritmen och olika hjälpmedel.  Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att hantera en svår luftväg vid generell anestesi.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv innehållsanalys genomfördes.  Totalt tolv anestesisjuksköterskor från fyra olika sjukhus i Region Stockholm intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide.  Resultat: Innehållsanalysen resulterade i två huvudkategorier och sex subkategorier. Den första huvudkategorien var Att vara i ett känslohav med subkategorierna Svårigheter vid en svår luftväg, Trygghet vid en svår luftväg samt Känslor kopplat till sin prestation. Den andra huvudkategorien var Copingstrategier med subkategorierna Reflektion över situation, Stöd samt Fysisk/psykisk återhämtning. Resultatet visade att upplevelser vid en svår luftväg kan orsaka positiva eller negativa känslor beroende på olika faktorer. Dessa faktorer kunde vara samarbete i teamet, anestesisjuksköterskans kompetens och förberedelser för att hantera en svår luftväg. För att kunna hantera dessa känslor använde anestesisjuksköterskan olika strategier, såsom reflektion, stöd och individuell återhämtning. Slutsats: Studien visar att det vilar ett stort ansvar på anestesisjuksköterskan att vara väl förberedd vid luftvägshantering. Även arbetsplatsen har ett stort ansvar att utbilda sina anestesisjuksköterskor för att upprätthålla färdigheter. / Background: Nurse anesthetist's main area is the airway and in order to manage theairway safely and securely preoperative assessments need to be carried out beforeeach general anesthesia. The patient can feel anxiety and worry before surgery. Ifthe patient is well informed before the anesthesia, they can feel prepared and securein the situation. A difficult airway cannot be eliminated, which means that the nurseanesthetist has a responsibility to be prepared to manage it by using the airwayalgorithm and various aids. Aim: To describe a nurse anesthetist's experience of managing a difficult airwayduring general anesthesia. Method: A qualitative interview study with inductive content analysis wasconducted. A total of twelve nurse anesthetists from four different hospitals inRegion Stockholm were interviewed using a semi-structured interview guide. Results: The content analysis participates in two main categories and sixsubcategories. The first main category was To be in a sea of emotions withsubcategories Difficulties with a difficult airway, Safety with a difficult airway andEmotions connected to their performance. The second main category was Copingstrategies with subcategories Reflection on situation, Support andPhysically/mentally recovery. The results showed that the experience of a difficultairway can cause positive or negative feelings depending on various factors. These factors could be collaboration with the team, the competence of the nurse anesthetistand preparation for managing a difficult airway. In order to manage these feelings,the nurse anesthetist used different strategies, such as reflection, support andindividual recovery. Conclusion: This study shows that there is a huge responsibility on the nurseanesthetist to be well prepared for airway management. The workplace also has abig responsibility to train all the nurse anesthetists to maintain skills.

Bakgrund: En av anestesisjuksköterskans huvudsakliga uppgift är att kunna säkra patientens luftväg. En svår luftväg kan inte helt uteslutas trots olika bedömningsmetoder inför generell anestesi. Därför har anestesisjuksköterskan ett ansvar att vara förberedd på att hantera situationer där en svår luftväg kan uppstå. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelser av svår luftvägshantering. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med en induktiv ansats i enlighet med Graneheim och Lundmans (2004) metod för kvalitativ innehållsanalys. 14 anestesisjuksköterskor intervjuades från två mellanstora sjukhus i södra Sverige.  Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier och sex subkategorier. Huvudkategorierna var: Att vara förberedd, En ökad anspänning, Känsla av kompetens och skyldighet, Betydelsen av teamet och Att ställas inför utmaningar. Sammanfattningsvis upplevde anestesisjuksköterskorna en mängd olika känslor. Förberedelser lyftes fram som viktiga och att teamet kunde ha en stor betydelse, att hamna i en mer främmande miljö kunde ses som en utmaning. Slutsats: Studien visar att det vilar ett stort ansvar på anestesisjuksköterskorna vid svår luftvägshantering. Det gäller att ha en bra handlingsplan och vara förberedd för omhändertagandet av patienten. Det väcks känslor som bland annat stress och självtvivel som behöver bearbetas på olika sätt. Att få reflektera och ventilera tankar med sina kollegor anses vara betydande. / Background: One of the anesthesia nurse's main tasks is to be able to secure the patient's airway. A difficult airway cannot be completely ruled out despite different assessment methods before general anaesthesia. Therefore, the nurse anesthetist has a responsibility to be prepared to handle situations where a difficult airway may occur. Aim: The aim was to describe the anesthesia nurse's experiences of difficult airway management. Method: A qualitative interview study was conducted with an inductive approach by Graneheim and Lundman's (2004) method for qualitative content analysis. 14 anesthesia nurses were interviewed from two medium-sized hospitals in southern Sweden.  Results: The analysis resulted in five main categories and six subcategories. The main categories were: Being prepared, Increased tension, A feeling of competence and responsibility, The importance of the team and Facing challenges. In summary, the anesthesia nurses experienced a variety of emotions. Preparation was highlighted as important and the team could be of great importance, ending up in a more foreign environment could be seen as a challenge. Conclusion: The study shows that there is a great responsibility on the anesthesia nurses in difficult airway management. It is important to have a good action plan and be prepared for the care of the patient. It raises feelings such as stress and self-doubt that need to be processed in different ways. Being able to reflect and ventilate thoughts with one’s colleagues is considered significant.

Bakgrund:Befolkningen blir allt äldre och kräver en mer komplex vård, vilket gör att framtidens sjukvård måste kunna interagera med andra verksamheter. Intensivvårdssjuksköterskan och sjuksköterskan på akutmottagning har ett nära samarbete vid det akuta omhändertagandet av allvarligt sjuka patienter. Ett multiprofessionellt team i omhändertagandet ger snabbare diagnos ochhandläggning på akutmottagningen, vilket förkortar tiden till rätt vårdinstans. Professionerna i teamet kompletterar varandra, ökar patientsäkerheten och möjliggör personcentrerad vård. Ökad kunskap hos vårdpersonalen kring patientens upplevelse av det akuta omhändertagandet på akutmottagningen är väsentligt för att kunna förbättra vården för patienten i det initiala skedet, men fokus bör även riktas mot sjuksköterskors erfarenheter av akut omhändertagande för att identifiera riskfaktorer som kan påverka patienten negativt. Syfte:Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av akut omhändertagande av patienter med trauma och patienter med svår sepsis eller septisk chock.Metod: Metoden i studien utgick från en kvalitativ, induktiv ansats där 14 intervjuer genomfördes, varav sju var sjuksköterskor på akutmottagning och sju var intensivvårdssjuksköterskor på intensivvårdsavdelning. Samtliga intervjuer analyserades utifrån en kvalitativ, manifest innehållsanalys. Resultat: Analaysprocessen resulterade i fem olika kategorier: ‘Kommunikation är A och O’, ‘Vikten av att veta sin roll’, ‘Arbete över gränserna’, ‘Att arbeta utifrån en tydlig struktur’ och ‘Vård på olika villkor’. Slutsats: Det finns en otydlig struktur i det akuta omhändertagandet av patienter med svår sepsis eller septisk chock, som var en följd av otydliga roller och bristfällig kommunikation i omhändertagandet. Det framträder fördelar med att införa tydliga riktlinjer i det akuta omhändertagandet av patientgruppen med svår sepsis eller septisk chock, förslagsvis genom checklistor eller någon form av medicinskt larm i likhet med traumalarm, och där ett multiprofessionellt team samverkar kring patienten. / Background: The population is aging and requires more complex healthcare. This means that in the future, interaction with other healthcare departments is essential. Such interaction would lead to increased demand on the ability to cooperate among healthcare personnel. The intensivecare nurse and the nurse in the emergency department have a close cooperation when managing the acute severely ill patient. A multiprofessional team gives a faster diagnosis and management in the emergency department, which shortens the time to the final instance of care. The members of the team complement each other, increasing patient safety and enabling person-centered care. Increased knowledge with the nursing staff on the acute management in emergency department is essential to be able to enhance the care for the patient in the initial stage, but focus should also be at the nurse’s experience of the acute management to identify risk factors that could pose a negative influence on the patient.Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experience of acute management of patients with trauma and patients with severe sepsis or septic shock.Method: The method used was a qualitative, inductive approach where 14 interviews were conducted, seven with nurses from the emergency department and seven intensive care nurses from the intensive care department. The interviews were analysed using a qualitative, manifest content analysis.Result:The analyzation process resulted in five different categories: ‘Communication is A&O’, ‘The importance of knowing one’s role’, ‘Work over the borders’, ‘Working from a clear structure’ and ‘Care on different terms’. Conclusion: There is an unclear structure in the emergency care of patients with severe sepsis or septic shock, which was a result of unclear roles and inadequate communication in the care. It appears to be advantageous to introduce clear guidelines in the emergency care of the patient group with severe sepsis or septic shock, suggestively by checklists or some medical alert like a trauma alarm, and where a multi-professional team interacts around the patient.