<p>Syftet med denna uppsats är att klarlägga begreppet synnerligen ömmande omständigheter i den svenska utlänningslagen. Uttrycket ”synnerligen” visar att tillämpningsområdet är snävt och att den ska användas väldigt restriktivt. Detta visas tydligt i 5 kap. 6 § UtlL där det anges att ett bifall endast kan komma ifråga om uppehållstillstånd inte kan ges på någon annan grund. Det har varit viktigt för lagstiftaren att åstadkomma en tydlig skiljelinje mellan olika tillståndsgrunder, bl.a. för att bestämmelser av mer undantagskaraktär inte skall bli huvudregler.</p><p>För att beviljas uppehållstillstånd krävs således att en sammantagen bedömning görs av de personliga förhållandena. Vid en sådan bedömning ska alla omständigheter vägas samman. Det kan vara så att de enskilda omständigheterna inte är tillräckliga för ett uppehållstillstånd, men tillsammans kan de utgöra en grund för att beviljas uppehållstillstånd.</p><p>Vid bedömning om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter ska det som lagtexten anger ”särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet”.</p><p>I förarbetena står det klart att ohälsa kan ensamt anses vara tillräckligt för att bevilja uppehållstillstånd. I hälsotillstånd ingår hela hälsoskalan, graden av friskhet eller sjukdom samt funktionsförmåga. Det beaktas om det är skäligt att vården ges i Sverige och därtill leda till goda resultat genom en påtaglig och varaktig förbättring av hälsotillståndet, alternativt vara livsnödvändig. För att det ska vara rimligt att utlänningen erhåller vård från Sverige måste hänsyn tas till om utlänningen kan få adekvat vård i hemlandet eller i ett annat land där han eller hon ska sändas till. Även om Sverige skulle kunna erbjuda bättre vård än vad som kan erbjudas i hemlandet måste man ta hänsyn till Sveriges ekonomiska konsekvenser vid den samlade bedömningen.</p><p>Migrationsöverdomstolen har fastställt i två parallella mål att det inte är möjligt att bevilja allvarligt sjuka utlänningar uppehållstillstånd pga. synnerligen ömmande omständigheter när det finns både vård och medicin i hemlandet. Att de sjuka måste själva bekosta den nödvändiga behandlingen förändrar inte heller saken.</p><p>Förhållanden som medför en särskild anknytning till Sverige kan leda till uppehållstillstånd. Detta gäller speciellt i ärenden som rör barn där anknytningen har uppkommit t.ex. genom att barnet har gått i en svensk skola och därmed anpassat sig till det svenska samhället. Migrationsöverdomstolen uttalade sig att ”utrymmet för att bevilja uppehållstillstånd till vuxna personer som inte har medsökande barn enbart på grund av lång tillgodoräkningsbar vistelsetid, med hänsyn till lagtextens restriktiva utformning, närmast är obefintligt.”.</p><p>Förutom utlänningens anpassning till Sverige måste man ta hänsyn till hemlandet t.ex. familjemedlemmar som finns kvar och den tid utlänningen har levt i hemlandet. Detta gäller även andra länder som kan bli aktuella vid ett avslag.</p><p>När det gäller barn får uppehållstillstånd beviljas även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd skall beviljas vuxna personer.</p>

Syftet med denna uppsats är att klarlägga begreppet synnerligen ömmande omständigheter i den svenska utlänningslagen. Uttrycket ”synnerligen” visar att tillämpningsområdet är snävt och att den ska användas väldigt restriktivt. Detta visas tydligt i 5 kap. 6 § UtlL där det anges att ett bifall endast kan komma ifråga om uppehållstillstånd inte kan ges på någon annan grund. Det har varit viktigt för lagstiftaren att åstadkomma en tydlig skiljelinje mellan olika tillståndsgrunder, bl.a. för att bestämmelser av mer undantagskaraktär inte skall bli huvudregler. För att beviljas uppehållstillstånd krävs således att en sammantagen bedömning görs av de personliga förhållandena. Vid en sådan bedömning ska alla omständigheter vägas samman. Det kan vara så att de enskilda omständigheterna inte är tillräckliga för ett uppehållstillstånd, men tillsammans kan de utgöra en grund för att beviljas uppehållstillstånd. Vid bedömning om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter ska det som lagtexten anger ”särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet”. I förarbetena står det klart att ohälsa kan ensamt anses vara tillräckligt för att bevilja uppehållstillstånd. I hälsotillstånd ingår hela hälsoskalan, graden av friskhet eller sjukdom samt funktionsförmåga. Det beaktas om det är skäligt att vården ges i Sverige och därtill leda till goda resultat genom en påtaglig och varaktig förbättring av hälsotillståndet, alternativt vara livsnödvändig. För att det ska vara rimligt att utlänningen erhåller vård från Sverige måste hänsyn tas till om utlänningen kan få adekvat vård i hemlandet eller i ett annat land där han eller hon ska sändas till. Även om Sverige skulle kunna erbjuda bättre vård än vad som kan erbjudas i hemlandet måste man ta hänsyn till Sveriges ekonomiska konsekvenser vid den samlade bedömningen. Migrationsöverdomstolen har fastställt i två parallella mål att det inte är möjligt att bevilja allvarligt sjuka utlänningar uppehållstillstånd pga. synnerligen ömmande omständigheter när det finns både vård och medicin i hemlandet. Att de sjuka måste själva bekosta den nödvändiga behandlingen förändrar inte heller saken. Förhållanden som medför en särskild anknytning till Sverige kan leda till uppehållstillstånd. Detta gäller speciellt i ärenden som rör barn där anknytningen har uppkommit t.ex. genom att barnet har gått i en svensk skola och därmed anpassat sig till det svenska samhället. Migrationsöverdomstolen uttalade sig att ”utrymmet för att bevilja uppehållstillstånd till vuxna personer som inte har medsökande barn enbart på grund av lång tillgodoräkningsbar vistelsetid, med hänsyn till lagtextens restriktiva utformning, närmast är obefintligt.”. Förutom utlänningens anpassning till Sverige måste man ta hänsyn till hemlandet t.ex. familjemedlemmar som finns kvar och den tid utlänningen har levt i hemlandet. Detta gäller även andra länder som kan bli aktuella vid ett avslag. När det gäller barn får uppehållstillstånd beviljas även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd skall beviljas vuxna personer.

In 2020, the Convention on the Rights of the Child was incorporated into Swedish law, with the aim that the child perspective and the best interests of the child would be reinforced in areas such as refugee law. At the same time, the temporary law (2016:752) was introduced in 2016, which limits the child's possibility of obtaining a Swedish residence permit. Using the legal dogmatic method, this study answers the purpose and aim of this thesis that is; what factors determines whether a child is allowed to stay in Sweden or not, how the best interest of the child and child-specific grounds for residence permit are interpreted in applicable law and in cases where children's asylum cases are tried in the Court of Migration, and lastly what conclusions can be drawn from these findings. The thesis achieves this by analyzing and comparing four different judgments from the Court of Migration to examine how the Convention on the Rights of the Child, the Aliens Act and the best interest of the child is applied in the different cases as well as the varying factors that makes them differ. The results in the thesis goes through the applicable law in the field and present child-specific provisions in applicable law such as in the Convention on the Rights of the Child, the Aliens Act and the Temporary law from 2016, combined with the preparatory work of the laws that contributes to how these provisions are interpreted and understood, and praxis in the form of 4 different judgements. The analysis concludes the differences in the judgements and that there are certain aspects and factors in the judgments that seem to have been crucial in the Migration Court's assessment and decision. Finally, the thesis presents the conclusions that can be drawn from these outcomes, as well as an investigation on the limitations of the principle of the best interest of the child in asylum law, which ultimately results in the child's best interests being, in principle, complex and requiring interpretation.

No description available.

Denna uppsats är en kritisk diskursanalys vars syfte är att studera hur begreppet “barnets bästa” används och tolkas i asylprocessen för ensamkommande barn. Jag har undersökt hur de tjänstemän som fattar beslut om asyl i fall med ensamkommande barn formulerar föreställningar om ”barnets bästa” och hur begreppet förhåller sig till andra begrepp i den diskursiva praktiken. Detta har jag gjort genom att dels analysera de styrdokument som ska ligga till grund för besluten och dels beslut ifrån migrationsverket och domar ifrån  migrationsdomstolarna. Det som utifrån min analys går att se är att ”barnets bästa” fylls med mening utifrån regelverk och styrdokument. Det framgår även att principen om ”barnets bästa” konkurrerar med andra samhälleliga intressen som t.ex. ”reglerad invandring”. Det har även framkommit att det förekommer en maktrelation mellan regelverk och tjänsteman samt mellan tjänsteman och barn. / This essay is a critical discourse analysis which purpose is to investigate how the principle of “In the Child's Best Interest” is used and interpreted in the work with children without custodians seeking asylum. I have investigated how the workers at the migration board who make decisions about asylum for children without custodians formulates conceptions about “In the Child's Best Interest” and how the concept relates to other concepts within the discourse. This, I have done through an analysis of documents and policies that underlies and grounds the decisions about asylum and decisions from the migration board and from migration court. My analysis shows, that “In the Child's Best Interest” is a concepts which is made meaningful by the rules and policy documents. Also, it is shown that the principle of “In the Child's Best Interest” is related to other interests of society such as”regulated migration”. Moreover, the analysis shows that there is a power relationship between policy documents but also between the workers at the migration board and the child.

This study is aimed to increase the knowledge about the Swedish immigration authorities’ assessment of the asylum applications based on particularly distressing circumstances, submitted by disabled undocumented migrants. Making an attempt to explain the reasons of asylum-seekers’ health deterioration during the asylum process, this study determines the factors in migration authorities proceedings affecting such deterioration. Documents in five personal files concerning six disabled asylum-seekers, whose applications were declined, were studied by applying two observational methods: content analysis of the documents in the personal files and non-participant observations made during receptions of undocumented migrants at the Swedish Asylum Committee. The results of the study have shown that migration authorities' way of applying the principle of child’s best interests have a declarative character, while the disability perspective is completely ignored. The migrations authorities make free interpretations of the information on the countries of asylum-seekers' origin, while adaptation to Swedish conditions does not work at all as cause for residence permit. Advocates, who neglect their prior duties, have also a negative influence on the asylum process. Analyzed from the perspective of appropriate sociological concepts, the results of this study have shown that the above mentioned observations cause disabled undocumented migrants health deterioration.

I föreliggande studie undersöks om olika delar av barnets bästa nämns och/eller beaktas i 24 domar från migrationsdomstolarna. Vidare undersöks på vilket sätt barnets bästa har beaktas i dessa domar, vilka är från augusti 2006 – januari 2007 och behandlar barnfamiljer och uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. För att skapa en förståelse av hur principen om barnets bästa kan tolkas används Johanna Schiratzkis teori om barnets bästa som ett öppet koncept samt även FN:s barnkonvention och den svenska utlänningslagen. Undersökningen visar att migrationsdomstolarna i större utsträckning nämner än beaktar barnets bästa. Otydlighet råder kring om och hur barnets bästa beaktas, vilket gör det svårt att bilda sig en uppfattning av hur domstolarna har resonerat i ärendena. Undersökningen visar även på att vissa delar av barnets bästa ges en överordnad betydelse. Endast i två av de undersökta domarna framkommer att barnets bästa har beaktats som ett öppet koncept. / This essay investigates if different parts of the principle of the best interests of the child are mentioned and/or considered in 24 judgments from the migration courts. It is also investigated in what way the principle is considered in these judgments, which are from August 2006 – January 2007 and concerns families and residence permit according to 5 chapter 6 § in the Swedish immigration law. A theory of the best interests of the child as an open concept is used to create an understanding of how to interpret the mentioned principle. The investigation shows that the migration courts in a larger extent mentions than considers the best interest of the child. Whether the principle is considered and how, is not always obvious in the judgments. The investigation also shows that some parts of the principle are given a prior importance. In only two of the investigated cases the best interests of the child are considered as an open concept.

No description available.