Bakgrund: Av alla telefonsamtal från föräldrar till vårdcentralen får hälften av dessa egenvårdsråd till sina barn, vilket kan främja hälsa, förhindra och förebygga sjukdom. Om förmågan till egenvård sviktar hos föräldrarna har distriktssköterskorna en viktig roll i att stötta och undervisa. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att ge egenvårdsråd till föräldrar i telefonrådgivning på vårdcentral. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod med induktiv ansats. Datainsamlingen bestod av 12 semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor på vårdcentral. Materialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys och tre kategorier och nio subkategorier framkom. Resultat: Tre kategorier framkom i resultatet. Verktyg för samtalet med underkategorierna kommunikation, undervisning, stöd och hjälpmedel. Nyttan med egenvårdsråd med underkategorierna stärkt föräldraroll, tillgänglig som samtalskontakt och färre vårdbesök. Utmaningen med egenvårdsråd med underkategorierna komplexiteten i telefon, föräldrar är olika och kulturella olikheter och språksvårigheter. Distriktssköterskorna erfor att föräldrarna fick stöttning, råd och hjälp med sin oro i telefonsamtalen. Det fanns svårigheter i telefonsamtalet som att inte kunna se barnet och stressen när samtal drog ut på tiden. Slutsats: Distriktssköterskorna arbetade personcentrerat och stöttade föräldrarna till egenvård så att de kunde verka för god hälsa och förebygga sjukdom hos sina barn. Undervisning i egenvårdsråd stärkte föräldrarollen samt minskade deras oro. / Background: Of all telephone calls to the health care centres, half come from parents’ who receive self-care advice for their children, which can promote health and prevent illness in children. If the parents’ ability to self-care fails, the district nurse has an important role in supporting and teaching. Aim: To describe district nurses’ experiences to provide self-care advice to parents in telephone counselling in health care centrals.     Method: The study was implemented with a qualitative method with an inductive approach. The data collection consisted of 12 semi-structured interviews with district nurses at health care centres. The material was analysed with a qualitative content analysis that resulted in three categories and nine subcategories. Results: Three categories emerged in the result. Tools for the conversation with the subcategories communication, teaching, support and aids. The benefit of self-care advice with the subcategories strengthened parenting role, available as a conversational contact and fewer care visits. The challenge with self-care advice with the subcategories of the complexity of the telephone, parents are different and cultural differences and language difficulties. The district nurses experienced that the parents received support, advice and help with their concerns in the telephone conversations. There were difficulties in the phone call such as not being able to see the child and the stress when the call dragged on. Conclusion: District nurses worked person-centered and supported parents in self-care so they could work for good health and prevent illness in their children. Teaching in self-care advice strengthened the parental role and reduced their worries.

Bakgrund: Primärvården är ofta den första instansen patienter söker sig till inom sjukvården. Vården som ges ska vara lättillgänglig och bestämmas av patienternas vårdbehov. För att kunna ha hög tillgänglighet och handlägga patienter på rätt vårdnivå är telefonrådgivning av distriktssköterskor en viktig del i primärvårdens verksamhet. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att bedöma vårdbehov vid telefonrådgivning inom primärvården. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 18 distriktssköterskor som arbetar med telefonrådgivning inom primärvården. Intervjuerna transkriberades varefter texterna analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Dataanalysen resulterade i följande fyra kategorier och sju underkategorier (inom parentes efter respektive kategori); svårigheter och utmaningar (kommunikationssvårigheter, ingen visuell kontakt, tidspress och stress), stöd i bedömning (kollegors stöd, beslutsstöd), copingstrategier (patientens vårdbehov i centrum) och verksamhetsutveckling (förslag på förbättringar). Slutsats: Telefonrådgivning av distriktssköterskor för att bedöma vårdbehov i primärvården är en svår och komplex verksamhet som kräver erfarenhet och stöd på olika sätt, men som distriktssköterskorna ansåg kan medföra positiva vinster och möjligheter till utveckling. / Background: Primary health care is often the first instance for patients to seek medical care. The health care provided must be easily accessible and determined by the patients' care needs. Telephone counseling by district nurses is an important part of primary health care to secure high availability and treat patients at the right level of care. Aim: To describe the district nurse's experiences of assessing care needs at telephone counseling in primary health care. Method: Semi-structured interviews were conducted with 18 district nurses who work with telephone counseling in primary health care. The interviews were transcribed and analyzed with qualitative content analysis with a manifest approach. Results: The data analysis resulted in the following four categories and seven subcategories (in parentheses by category); difficulties and challenges (communication difficulties, no visual contact, time pressure and stress), support in assessment (colleagues' support, decision support), coping strategies (patient's care needs in the center), and primary healthcare development (improvement suggestions). Conclusions: Telephone counseling by district nurses to assess care needs in primary health care is a difficult and complex activity that requires experience and support in various ways but may result in positive consequences and opportunities for development.

Bakgrund: Telefonrådgivning är ett komplext arbete, där sjuksköterskorna gör vårdbedömningar utan fysiskt möte. Stöd och råd ges till egenvård, samt hänvisar till adekvat vårdnivå. Inom telefonrådgivning krävs god kommunikationsförmåga och klinisk kompetens för att säkerställa patientsäkerhet. Sjuksköterskor kan uppleva tidspress, stress och trötthet på grund av långa telefonköer. De långa telefonköerna begränsar möjligheten till återhämtning. Telefonrådgivning innebär samtidig muntlig kommunikation och dokumentation, vilket kräver en hög koncentrationsnivå. Tidigare studier pekar på att nuvarande hjälpmedel och utbildning inte är tillräckligt adekvata för att förbereda sjuksköterskor för telefonrådgivning. Motiv: Telefonrådgivning är en viktig uppgift, men beskrivs som krävande, utmanade, ansvarsfullt och stressigt. Eftersom få studier om sjuksköterskors erfarenheter av telefonrådgivning gjorts inom primärvården i Finland, är det angeläget att beskriva sjuksköterskors upplevelser av arbetet som telefonrådgivare. Syfte: Syftet med studien är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med telefonrådgivning på en hälsocentral. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex hälsovårdare och tre sjuksköterskor i västra Finland. En tolkning av intervjudata genomfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet av sjuksköterskornas upplevelser i telefonrådgivningen redovisas i fyra teman: Att dagligen ha utmanande telefonrådgivning, Att ha en krävande arbetssituation, Att ha bristande support och Att ha en underlättande arbetsmiljö. Konklusion: Telefonrådgivning på en hälsocentral är utmanande och komplext. Yrkeserfarenhet underlättar vid vårdbedömningar och rådgivning i olika situationer. En god arbetsgemenskap och stöd från arbetskollegor är viktigt för att orka med svåra samtal. Ett hinder för ovan nämnda främjande faktorer är personalbristen. Sjuksköterskorna upplever hög stress och otillräcklighet om telefonköerna är långa. För att underlätta vårdbedömningar samt förbättra vårdkvaliteten, vore det bra med ett vårdbedömningsprogram. / Background: Telephone nursing is a complex task, with nurses making care assessments without a physical encounter. Support and advice is given to self-care, and referrals are made to an adequate level of care. Good communication skills and clinical competence are required to ensure patient safety in telephone nursing. Nurses may experience time pressure, stress and fatigue due to long phone queues. The long phone queues limit the possibility of recovery. Telephone nursing involves simultaneous verbal communication and documentation, which requires a high level of concentration. Previous studies indicate that current aids and training are not adequate enough to prepare nurses for telephone nursing. Motive: Telephone nursing is an important task, but is described as demanding, challenging, responsible and stressful. Since few studies on nurses´ experiences of telephone nursing has been conducted in primary health care in Finland, it´s important to describe nurses´experiences of working with telephone nursing. Aim: The purpose of the study was to illuminate nurses´experience of working with telephone nursing at a primary healthcare center. Methods: Semi-structed interviews were conducted with six public health nurses and three nurses in western Finland. An analysis of interview data was performed with qualitative content analysis. Result: The results of the nurses´experiences are presented in four themes: To have challenging telephone nursing on a daily basis, To have a demanding work situation, To have a lack of support and To have a facilitating work environment. Conclusion: Telephone nursing at a primary healthcare center is challenging and complex. Professional experience facilitates nursing assessments and counseling in different situations. A good working community and support from colleagues is important for coping with difficult calls. A barrier to the above-mentioned facilitators is the lack of staff. Nurses experience high stress and inadequacy if phone queues are long. To facilitate nursing assessments and improve the quality of care, it would be useful to have a care assessment programme.

Introduktion: Sjuksköterskor har arbetat med telefonrådgivning över 50 år. Tanken var att minska antalet besök till läkare samt öka tillgängligheten genom att uppringare redan i början av sjukdomsprocessen slussas till rätt vårdnivå. Sjuksköterskor som sitter i telefonrådgivning skall kunna göra adekvata och riktiga omvårdnadsbedömningar utifrån uppringarens individuella hälsoproblem. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av svårigheter i telefonrådgivning.  Metod: Systematisk litteraturstudie utifrån Polit och Becks niostegmodell. Studien baseras på åtta artiklar från CINAHL och PubMed. Sju kvalitativa och en mixad artikel mellan januari 2010 till januari 2020 inkluderas. Artiklarna analyserades genom Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor möter svårigheter i telefonrådgivning, belysta i tre kategorier: kommunikation, utsatthet och organisation. Slutsatser: Sjuksköterskor hade svårigheter i telefonrådgivning, vilka bör underlättas genom utbildning i kommunikationsfärdigheter, utveckling av beslutstöd, stöd från kollegor och tid för återhämtning.

Introduktion: Telefonrådgivning är ett sätt för vårdsökande att få vård i Sverige och i vissa andra länder i världen exempelvis i Storbritannien, Canada, USA m.fl. Sjuksköterskor arbetar med telefonrådgivning och hänvisar vårdsökande till rätt vårdnivå. Möten med vårdsökande i telefonen är korta och komplexa vilket kräver hög kompetens. Sjuksköterskor upplever olika utmaningar som kan vara hinder i utförandet av sitt arbete. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av utmaningar i telefonrådgivning. Metod: Metoden var en systematisk litteraturöversikt. Datainsamling genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed, och nio kvalitativa artiklar ingick i studien. Graneheim och Lundman (2004) kvalitativ innehållsanalys användes i dataanalysen. Dataanalysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde olika utmaningar i telefonrådgivning som påverkade deras arbete. Kommunikativa utmaningar, organisatoriska utmaningar och arbetsmiljöutmaningar upplevdes som en svårighet. Utmaningar i möte med vårdsökande, bedömning och beslutsfattning, teknologiska utmaningar samt etiska utmaningar var också som utmanade. Kompetens är viktigt i telefonrådgivning på grund av en icke-visuell kontakt. Arbetsgivaren har ett ansvar att hitta lösningar så att dessa utmaningar blir hanterbara. Slutsats: Studien kan öka medvetenheten hos arbetsgivare och vårdsökande om sjuksköterskors utmaningar i telefonrådgivning, vilket kan förbättra sjuksköterskornas arbetssituation. För att förbättra sjuksköterskornas arbetssituation behövs investeringar inom arbetsmiljö och kompetenshöjning, vilket bör förbättra vårdkvaliteten. / Introduction: Telephone contact and telephone counselling is a way for care seekers to receive care in Sweden and in certain countries in the world, for example in the United Kingdom, USA and others. Nurses work with telephone counselling and refer care seekers to the right level of care. Interactions with care seekers on the phone are short and complex which requires competence among the nurses. Nurses experience various challenges that can be obstacles in the performance of their work. Aim: The aim of the study is to describe nurses' experiences of challenges in telephone counselling. Method: The method was a systematic literature study. Data collection was performed in the databases CINAHL and PUBMED, nine qualitative articles were included in the study. Graneheim and Lundman (2004) qualitative content analysis was used in the analysis of data. Results: Results showed that the nurses experienced various challenges in telephone counselling that affected their work. Communicative challenges, organizational challenges, work environment challenges were perceived as a difficulty. Challenges in meetings with healthcare seekers, assessment and decision making, technological challenges and ethical challenges were also perceived to be challenging experiences. Competence is important in telephone counselling due to the non-visual contact with the care seeker. The employer has a responsibility to find solutions to solve the challenges and make them more manageable for the nurses. Conclusion: The study may increase employers' awareness about the challenge’s nurses face in telephone counselling in order to improve nurses working conditions. Investments in the work environment and nurse’s skills development are needed to improve the nurses' work situation, which should also improve the quality of care.

Abstrakt Bakgrund: Hälsocentraler i Sverige har erbjudit telefonrådgivning i årtionden och det är främst en distriktssköterska som erbjuder sådana tjänster. Telefonrådgivning handlar främst om triagering, ge professionell rådgivning och hänvisa till andra vårdinstanser. I tidigare studier finns det beskrivet både möjligheter och svårigheter med telefonrådgivning.   Motiv: Telefonrådgivning ur en svensk primärvårdskontext och utifrån distriktssköterskors profession är inte väl beskriven i den vetenskapliga litteraturen. Det är därför viktigt att få en ökad kunskap om hur distriktssköterskor i Sverige upplever telefonrådgivning på en hälsocentral så att arbetet och arbetsmiljön kan utvecklas och förbättras.    Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av telefonrådgivning på en hälsocentral.      Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta distriktssköterskor inom regionerna Västerbotten och Västernorrland. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes på den insamlade intervjudatan.    Resultat: Resultatet redovisas i fyra kategorier som berör rollen som telefonrådgivare, relationen med patienten i telefon, utmaningar i kommunikation via telefon och slutligen organisationen kring telefonrådgivningen. Konklusion: Telefonrådgivning anses öka tillgängligheten till sjukvården. Yrkeserfarenhet och ett personcentrerat förhållningssätt upplevs vara viktigt för en bra bedömning och god patientrelation via telefon. Hinder som att inte se patienten samt tidspress och personalbrist kan påverka bedömningsförmågan och hota patientsäkerheten. Verksamheten behöver förbättra arbetsmiljön för distriktssköterskor i telefonrådgivning samt erbjuda kontinuerlig utbildning för att de ska ha bättre förutsättningar att hjälpa patienten på bästa sätt. / Abstract  Background: Primary healthcare centers in Sweden have been offering telephone nursing for decades and it is mainly a district nurse who offers such services. Telephone nursing is mainly about triaging, giving professional advice and referring to other care facilities. Previous studies describe both possibilities and difficulties of telephone nursing.        Motive: Telephone nursing from a Swedish primary healthcare context and based on the profession of district nurses´ is not well described in the literature. It is therefore important to increase the knowledge about how district nurses in Sweden experience telephone nursing at a healthcare center so that the work and work environment can be developed and improved.        Aim: The aim of the study was to illuminate district nurses´experience of telephone nursing at a primary healthcare center.        Methods: Semi-structured interviews with eight district nurses´ were conducted within region Västerbotten and region Västernorrland. Qualitative content analysis was used to analyze the gathered interview data.    Result: The results are reported in four categories that concern the role of telephone counselor, the relationship with the patient by telephone, challenges in communication via telephone and finally the organization around telephone nursing.  Conclusion: Telephone nursing is considered to increase accessibility to healthcare. Professional experience and a person-centered approach are perceived to be important for a good assessment and a good patient relationship by telephone. Obstacles such as not seeing the patient, time pressure and staff shortages can affect the ability to assess and threat patient safety. The primary healthcare organization needs to improve the working environment for district nurses´ in telephone nursing and offer continuous training so that they have better conditions to help the patient in the best way.

Bakgrund: Telefonrådgivning är ett område som ständigt växer inom sjukvården. Telefonrådgivningens syfte är att göra en bedömning avseende vilket vårdbehov som finns, ge råd, samt hänvisa den vårdsökande till rätt vårdinstans. Arbetet som telefonsjuksköterska kan vara komplext med höga krav. Klinisk erfarenhet kan således underlätta i många avseenden. Syfte: Syftet var att sammanställa sjuksköterskors erfarenheter av telefonrådgivning.Metod: En kvalitativ litteraturstudie har genomförts innehållande tio vetenskapliga artiklar som har granskats, analyserats och sammanställts. Databaserna CINAHL och PubMed användes för datainsamling. Resultat: I resultatet framkom sex teman. Exempel på teman som fångats är bland annat att ge och ta råd, dokumentation och datoriserade beslutsstöd och att medvetandegöra stressen. Att visa empati och bygga tillit med den vårdsökande var viktigt för att vinna dennes förtroende och på så vis underlätta samtalet. De datoriserade beslutsstöden lovordades men ansågs även vara ett hinder vissa gånger när den personliga erfarenheten var av annan åsikt. Konklusion: Sjuksköterskorna upplevde ofta arbetet med telefonrådgivning som givande och något som gynnade deras kompetensutveckling. Det kunde emellertid även vara stressigt och upplevas som problematiskt då resurserna var begränsade. Att läsa in och tolka vad den vårdsökande förmedlade var essentiellt eftersom de visuella ledtrådarna saknades. / Background: Telephone consulting is a field that constantly grows within health care. The aim of telephone consulting is to make an assessment regarding which health needs that exists, give advice, and refer the care seekers to the appropriate healthcare provider. The work as a telenurse can be complex with high demands. Clinical experience can therefore facilitate in many regards.Aim: The aim was to compile nurses experiences of telephone consulting.Method: A qualitative literature review was done containing ten scientific articles that has been reviewed, analyzed and compiled. The databases CINAHL and PubMed was used for data collection.Findings: In the result six different themes emerged. Examples of themes caught are among others to give and receive advice, documentation and compututerized decision support and to be aware of the stress. To show emphaty and to build trust with the care seeker were important to win their confidence and in that way facilitate the telephone consulting. The computerized decision supports were commended but was also seen as an obstacle when the personal experience were of a different opinion. Conclusion: Nurses often experienced the work of telephone consulting as rewarding and something that benefited their skills development. However, it could also be stressful and experienced as problematic as resources were limited. To read in and interpret what the care-seeking was conveyed was essential because the visual clues were lacking.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande hälsoproblem i samhället och en av vår tids folksjukdomar. Covid 19-pandemin kan ha bidragit till ökad psykisk ohälsa. Primärvården bedriver första linjens vård och behandlar majoriteten av dessa patienter. Distriktssköterskan i telefonrådgivning har ofta den första kontakten med patienten och ska på kort tid få en bild av besvären, göra en bedömning och hjälpa patienten vidare i vårdkedjan.  Syftet: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser av att möta och bedöma psykisk ohälsa hos patienter i primärvårdens telefonrådgivning.  Metod: Semistrukturerade intervjuer utfördes med 17 stycken sjuksköterskor och distriktssköterskor på 9 olika vårdcentraler rekryterade via snöbollsurval. Data analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Distriktssköterskorna skapade en relation till patienten per telefon. De försökte få tydlig information så att de kunde göra en första bedömning. De kände en otillräcklighet på grund av tidspress men försökte ta sig tid för dessa samtal. Distriktssköterskorna upplevde också en brist på tydliga riktlinjer. De kände ett behov av mer utbildning, beslutsstöd samt fler tider till läkare och psykolog.  Slutsats: Distriktssköterskor i telefonrådgivning hade en viktig roll vid första mötet med patienten som sökte för psykisk ohälsa.  Det fanns ett behov av tydligare riktlinjer, rutiner och hjälpmedel för att underlätta bedömningen. En förbättrad arbetsmiljö i form av minskad tidspress kunde också öka patientsäkerheten. / Background: Mental illness is a growing health problem in society and one of the public diseases of our time. The Covid 19 pandemic may have contributed to increased mental illness. Primary care provides first-line care and treats the majority of these patients. The district nurse in telephone counseling often has the first contact with the patient and must get a picture of the problems in a short time, make an assessment and help the patient further in the care chain. Purpose: The purpose of the study was to describe district nurses' experiences of meeting and assessing mental illness in patients in primary care telephone counseling. Method: Semi-structured interviews were conducted with 17 nurses and district nurses at 9 different health centers recruited via snowball sampling. Data were analyzed based on qualitative content analysis. Results: The district nurses created a relationship with the patient over the phone. They tried to get clear information so they could make an initial assessment. They felt an inadequacy due to time pressure but tried to make time for these conversations. The nurses also experienced a lack of clear guidelines. They felt a need for more education, decision support and more appointments with doctors and psychologists. Conclusion: District nurses in telephone counseling had an important role at the first meeting with the patient who applied for mental illness. There was a need for clearer guidelines, routines and aids to facilitate the assessment. An improved work environment in the form of reduced time pressure could also increase patient safety.

<p> </p><p><strong>Aim.</strong> To describe patients who have got a recommendation by a telenurse to visit the emergency department and how many of these patients could have received care in the primary health care instead. Further on, the aim was to describe if there are patients not following the recommendations.</p><p><strong>Methods.</strong> Quantitative, descriptive study, with an examination of medical records of the patients, which the telenurses recommended to visit the emergency department, during one week. Assessments whether the patient could seek medical care at the primary health care was made, firstly based on the telenurses documentation and secondly on both the telenurses and the emergency department´s documentation.<strong></strong></p><p><strong>Results.</strong> 15 % of the patients could have gotten care at the primary health care center, based on the first assessment. 33 % could have gotten care at the primary health care center, according to the second assessment. One fifth of the patients chose not to visit the emergency department even though the telenurses recommended it.<strong></strong></p><p><strong>Conclusion.</strong> The telenurses recommended the patients to the right level of care in seven out of ten cases. We consider the telenurses' assessments to work well.<strong> </strong></p><p> </p> / <p> </p><p><strong>Syfte. </strong>Att beskriva vilka patienter som blir rekommenderade av sjukvårdsrådgivningen att söka till akutmottagningen, samt hur stor andel av dessa patienter som hade kunnat få vård i primärvården istället. Syftet var vidare att beskriva vilka och hur många patienter som blivit rekommenderade av sjukvårdsrådgivningen till akutmottagningen som inte följer denna rekommendation.</p><p><strong>Metod. </strong>Kvantitativ, beskrivande studie, med journalgranskning av de patienter som rekommenderas till akutmottagningen av sjukvårdsrådgivningen under en veckas tid. Bedömning av huruvida patienten kunde söka vård i primärvården gjordes, först utifrån sjukvårdsrådgivningen dokumentation och sedan utifrån både sjukvårdsrådgivningens och akutmottagningens dokumentationen.</p><p><strong>Resultat. </strong>Sjutton av de 111 patienterna (15 %) hade kunnat få vård i primärvården, bedömt utifrån sjukvårdsrådgivningens dokumentation. 33 % hade kunnat få vård i primärvården, bedömt utifrån både sjukvårdsrådgivningens och akutmottagningens dokumentation. En femtedel av patienterna valde att inte komma till akutmottagningen trots att sjukvårdsrådgivningen rådde dem till detta.</p><p><strong>Slutsats.</strong> Totalt sett rekommenderade telefonsjuksköterskorna patienterna till rätt vårdnivå i sju fall av tio, trots de svårigheter som rådgivning och bedömning via telefon medför. Därför anser vi att sjukvårdsrådgivningens bedömningar fungerar bra. En femtedel av patienterna valde att inte komma trots rekommendationen och till detta har vi inte funnit något särskilt skäl.</p><p> </p>

Aim. To describe patients who have got a recommendation by a telenurse to visit the emergency department and how many of these patients could have received care in the primary health care instead. Further on, the aim was to describe if there are patients not following the recommendations. Methods. Quantitative, descriptive study, with an examination of medical records of the patients, which the telenurses recommended to visit the emergency department, during one week. Assessments whether the patient could seek medical care at the primary health care was made, firstly based on the telenurses documentation and secondly on both the telenurses and the emergency department´s documentation. Results. 15 % of the patients could have gotten care at the primary health care center, based on the first assessment. 33 % could have gotten care at the primary health care center, according to the second assessment. One fifth of the patients chose not to visit the emergency department even though the telenurses recommended it. Conclusion. The telenurses recommended the patients to the right level of care in seven out of ten cases. We consider the telenurses' assessments to work well. / Syfte. Att beskriva vilka patienter som blir rekommenderade av sjukvårdsrådgivningen att söka till akutmottagningen, samt hur stor andel av dessa patienter som hade kunnat få vård i primärvården istället. Syftet var vidare att beskriva vilka och hur många patienter som blivit rekommenderade av sjukvårdsrådgivningen till akutmottagningen som inte följer denna rekommendation. Metod. Kvantitativ, beskrivande studie, med journalgranskning av de patienter som rekommenderas till akutmottagningen av sjukvårdsrådgivningen under en veckas tid. Bedömning av huruvida patienten kunde söka vård i primärvården gjordes, först utifrån sjukvårdsrådgivningen dokumentation och sedan utifrån både sjukvårdsrådgivningens och akutmottagningens dokumentationen. Resultat. Sjutton av de 111 patienterna (15 %) hade kunnat få vård i primärvården, bedömt utifrån sjukvårdsrådgivningens dokumentation. 33 % hade kunnat få vård i primärvården, bedömt utifrån både sjukvårdsrådgivningens och akutmottagningens dokumentation. En femtedel av patienterna valde att inte komma till akutmottagningen trots att sjukvårdsrådgivningen rådde dem till detta. Slutsats. Totalt sett rekommenderade telefonsjuksköterskorna patienterna till rätt vårdnivå i sju fall av tio, trots de svårigheter som rådgivning och bedömning via telefon medför. Därför anser vi att sjukvårdsrådgivningens bedömningar fungerar bra. En femtedel av patienterna valde att inte komma trots rekommendationen och till detta har vi inte funnit något särskilt skäl.