Der Bereich von Sterben, Tod und Trauer gehört als indirekte oder auch direkte Todeswirklichkeit zum Alltag von Vor- und Grundschulkindern. Seit den 1990er Jahren finden diese Themen zunehmend Eingang in die deutschsprachigen Bilderbücher und werden dort anhand verschiedener literarästhetischer Erzählstrategien auf der Text- sowie Bildebene und deren Wechselverhältnis diskutiert. Die vorliegende Untersuchung ordnet das Primärtextkorpus deutschsprachiger Bilderbücher zu Sterben, Tod und Trauer anhand eines untersuchungseigenen inhaltsbezogenen Rubrikenmodelles. Der für die qualitative Beurteilung der untersuchten Bilderbücher entwickelte Katalog von Analysekriterien berücksichtigt sowohl gattungsspezifische Forschungsarbeiten als auch Studien zum Verhältnis von Kind und Tod. Um in den Bilderbüchern tabuisierte, kanonisierte und innovative Erzählstrategien von Tod und Trauer nicht nur herauszuarbeiten, sondern auch komparatistisch in einen europäischen Kontext einzuordnen, wird der Untersuchung deutschsprachiger Bilderbücher die Diskussion der Entwicklung des Themenfeldes im schwedischen Bilderbuch gegenüber gestellt. Das Innovationspotenzial, das ausgewählte seit den 1970er Jahren veröffentlichte schwedische Bilderbücher für die Entwicklung des Themenbereiches Tod und Trauer im deutschsprachigen Bilderbuchmarkt besitzen, wird insbesondere in den Grenzbereichen zwischen tradierten sowie innovativen Erzählstrategien deutlich. Sowohl in den zusammenfassenden Betrachtungen der einzelnen inhaltsbezogenen Unterrubriken, die das deutschsprachige sowie schwedische Primärtextkorpus gliedern, als auch in den einzelanalytischen Abschnitten werden bestehende Kanonisierungs- sowie Tabuisierungstendenzen in Bezug auf die Darstellung einzelner Themenaspekte von Tod und Trauer deutlich, wenngleich diese zunehmend in Auflösung begriffen und in einigen Unterrubriken stärker ausgeprägt sind als in anderen. / Dying, death and grief are a direct or indirect part of the reality of preschool and primary school children. Since the 1990s, these topics increasingly find their way into German picture books, where they are discussed using different literary-aesthetic narrative strategies through text and images as well as their interrelationship. The present study maps the primary text corpus of German picture books on dying, death and grief by means of a research-based content-related category model. The catalogue of analytic criteria developed for the qualitative assessment of the examined picture books takes into account both genre-specific research and studies on the attitudes of children toward death. In order not only to elaborate on tabooed, canonized and innovative narrative strategies of death and grief in picture books, but also to place them in a comparative European context, the study of German picture books is set against the discussion of the development of these topics in Swedish picture books. The innovation potential, which selected Swedish picture books published since the 1970s contain for the development of the theme of death and grief in the German picture book market, becomes particularly evident in the border areas between traditional and innovative narrative strategies. Both in the summary of the individual content-related subcategories, which classify the German and Swedish primary text corpuses, as well as in the individual analytic sections, existing tendencies to canonize or taboo with regard to the representation of individual aspects of death and grief become clear, though they are in a process of disintegration and are more pronounced in some subcategories than in others.

In this essay I study how humans and nature are portrayed in three Swedish picture books: Sprätten satt på toaletten(1970) by Annika Elmqvist, En blommas liv (2008) by Stefan Casta and Sara Lundberg and Naturen (2020) by Emma Adbåge. This is done based on the concept of ecomimesis from Timothy Morton's Ecology without Nature: Rethinking Environmental Aesthetics (2007) and other ecocritical terms such as: anthropocentrism, anthropomorphism and nature. In order to analyse the picture books I also use relevant ideas from Maria Nikolajeva’s Bilderbokens pusselbitar (2000). In addition to this, I discuss environmental literature for children and examine the didactic and aesthetic properties of the works.  Finally, I conclude that the books portay humans and nature differently but that they all have the message that we should cherish nature. Sprätten satt på toaletten has an anthropocentric worldview with humans shown as both the problem and the solution to the environmental crisis. En blommas liv gives a clear example of ecomimesis and anthropomorphism with its romantic illustrations of a conscious flower. Naturen ridicule antopocentrism and makes an attempt to redefine the concept of nature. All the works have both aesthetic and didactic qualities. They contain thought-provoking illustrations and stories but they also have clear messages. In other words, they are created based on the idea that literature can change the world. I question the phenomenon that adults, which cause the environmental crisis, speak for other peripheral groups. That we think we know what nature is and needs and hand over the responsibilities to the children. / I denna uppsats undersöker jag hur människa och natur gestaltas i tre svenska bilderböcker: Sprätten satt på toaletten (1970) av Annika Elmqvist, En blommas liv (2008) av Stefan Casta och Sara Lundberg samt Naturen (2020) av Emma Adbåge. Detta görs utifrån begreppet ekomimesis från Timothy Mortons Ecology without Nature: Rethinking Environmental Aesthetics (2007) samt andra ekokritiska termer såsom: antropocentrism, antropomorfism och natur. Till grund för bilderboksanalysen ligger relevanta begrepp från Maria Nikolajevas Bilderbokens pusselbitar (2000). Utöver detta för jag även en diskurs kring miljömedveten litteratur för barn och undersöker de nämnda verkens didaktiska och estetiska egenskaper.   Slutligen kommer jag fram till att verken gestaltar människa och natur på olika sätt men att de alla har budskapet att vi ska värna om naturen. Sprätten satt på toaletten visar en antropocentrisk världsbild med människan som både problemet och lösningen till miljökrisen. En blommas liv ger ett tydligt exempel på ekomimesis och antropomorfism med sina romantiska bilder av en tänkande blomma. Naturen förlöjligar antopocentrismen och gör ett försök till att omdefiniera naturbegreppet. Samtliga verk har både estetiska och didaktiska egenskaper. De innehåller tankeväckande illustrationer och berättelser men har också tydliga budskap. Med andra ord är de skapta utifrån idéen om att litteratur kan förändra världen. Jag ifrågasätter företeelsen att vuxna, som orsakar miljökrisen, för andra perifera gruppers talan. Att vi tror oss veta vad naturen är och behöver och lägger över ansvaret på barnen.

This assignment aims to explore and analyze the picture books I skogen by Eva Lindström, Furan by Lisen Adbåge, Om dagen tar slut by Lisa Hyder and Naturen by Emma AdBåge, through an ecocritical study of subjekt formations. The studying of children's literatre, in relatoin to both the anthropocene and environmenantal discourse, gives an insight into the way man and nature are narrated and how subject positions are challenged. When analyzing such subjects this essay uses The Nature in Culture Matrix, created by the research group Nature in Children's Literature and Culture. The main concepts presented throughout this text include anthropocentrism, ecocentrism, celebrated nature and problematasing nature. This thesis examines how modern picture books protest against the former independent, free and courageous child that was encouraged to put themselves before others. Such a chliche is evident when characters defy a common pattern of action and how anthropomorphizations of nature can highlight the ecocritical way of thinking. It is further evident that pictre books, through intrigue, problematize the human subject and draw parallels to everything that is living. To conclude, the results show that the child as a subject either is challenged or replaced by nature.

This essay aims to understand how meaning and materiality work in four picture books from the 00s and 10s; Gittan och gråvargarna by Pija Lindenbaum, I skogen by Eva Lindström, Vem ser Dim? by Maria Nilsson Thore and Vi blåste bort ibland by Viveka Sjögren. The essay uses two theoretical works about picture books: Bilderbokens pusselbitar by Maria Nikolajeva and Modernismens bilder – Den moderna bilderboken i Norden by Elina Druker. Questions to lead the analysis are: How can text and picture be understood as materiality? How can meaning be understood as a material-discursive phenomenon? How can reading and meaning be understood as performative processes? The chapter “Diffractions: Differences, Contingencies, and Entanglements That Matter” from Karen Barad’s book Meeting the Universe Halfway – Quantum Physics and the Entanglement of Matter and Meaning provides help to understand diffraction as a metaphor and methodological attitude. Eve Kosofsky Sedgwick’s understanding of knowledge as performative in the book Touching Feeling – Affect, Pedagogy, Performativity is used to understand the picture book as an act of knowledge and meaning, and reading as a performative process where human involvement cannot be overlooked. The essay problematizes the theoretical texts about picture books by taking on different parts of the picture book’s form and drawing examples from the four chosen picture books. Parts that are examined are divisions of signs in semiotics (and in the picture book theory), the picture book’s limits between for instance framework and content, fiction and reality, and book and reader, mimesis and the analytical problems with looking for truth, the impact of the picture book’s size and shape, and lastly illustration techniques and the influence that illustrator, materiality and reader have on the book. The essay shows how different involvements affect the meaning that is created in the picture book, how solid delimitations of different kinds can be problematic, and how words such as picture, text, paratext and content should be treated gently and consciously. Different ways of breaking with methods and thoughts of habit are presented, for instance by using Barad’s concept of diffraction. The essay ends by emphasizing the complexity that follows meaning, materiality and reading, the responsibility it demands of us and how picture book theory sometimes simplifies analysis. This essay stresses the importance of questioning how the methods and words we use affect what is possible to understand, but not in the sense that we should read in a paranoid and closed way, but rather open minded and with room for failures, reconsiderations and other ways forward. / Syftet med denna uppsats är att förstå hur mening och materialitet hänger ihop i fyra bilderböcker från 00- och 10-tal; Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum, I skogen av Eva Lindström, Vem ser Dim? av Maria Nilsson Thore och Vi blåste bort ibland av Viveka Sjögren. Uppsatsen går i dialog med de bilderboksteoretiska verken Bilderbokens pusselbitar av Maria Nikolajeva och Modernismens bilder – Den moderna bilderboken i Norden av Elina Druker. Frågor för att leda undersökningen är som följer: På vilket sätt är text och bild materialitet? Hur kan mening förstås som materiellt-diskursivt fenomen i bilderböckerna? Hur kan läsning och mening förstås som performativa processer? Avsnittet ”Diffractions: Differences, Contingencies, and Entanglements That Matter” ur Karen Barads verk Meeting the Universe Halfway – Quantum Physics and the Entanglement of Matter and Meaning fungerar som hjälp för att förstå diffraktion som metafor och metodologisk hållning. Eve Kosofsky Sedgwicks förståelse av kunskap som performativ i verket Touching Feeling – Affect, Pedagogy, Performativity används för att förstå bilderboken som ett görande, och läsningen som en performativ process där mänsklig inblandning inte kan förbises. Uppsatsen problematiserar de bilderboksteoretiska verken genom att ta sig an olika aspekter av bilderbokens form samt exemplifiera detta med hjälp av det skönlitterära materialet. Områden som vidrörs är semiotikens (och bilderboksteoretikernas) indelning av tecken, bilderbokens gränser mellan bland annat ramar och innehåll, fiktion och verklighet samt verk och läsare, mimesis och sanningssökandets analytiska problem, bilderbokens påverkan av storlek och format, samt slutligen illustrationstekniker och den inverkan illustratör, materialitet och läsare har på verket. Uppsatsen visar på hur olika inblandningar påverkar den mening som skapas i bilderboken, hur fasta gränsdragningar av olika slag kan anses problematiska, samt hur begrepp som till exempel bild, text, paratext och innehåll bör behandlas varsamt och medvetet. Olika sätt att komma runt upptrampade metodologiska tillvägagångssätt och tankespår presenteras, bland annat med hjälp av Barads diffraktionsbegrepp. Uppsatsen avslutas med att betona den komplexitet som följer med mening, materialitet och läsning, det ansvar detta avkräver oss och hur bilderboksteorin ibland fungerar förenklande i analyser. Denna uppsats lyfter vikten av att ifrågasätta vad de metoder och ord vi använder egentligen gör med vad som är möjligt att förstå, men inte i den mening att vi bör läsa misstänksamt och stängt, utan snarare öppensinnat och med utrymme för misslyckanden, omprövningar och andra vägar vidare.