No description available.

Begreppet ”fasfel” är ett förvirrat begrepp inom ljud- och musikproduktion. Fasfel – eller fasutsläckningar som det mer allmänt kallas – är ett problem som bl.a. uppkommer då flera mikrofoner används samtidigt. Ett sådant tillfälle är vid inspelning av akustiskt trumset. Mina frågeställningar leder till att fasställa vilka tekniker som lämpar bäst sig för att motverka fasutsläckningar vid inspelning och mixning av akustiskt trumset, i den mån att de inte släcker ut trummornas grundtoner, samt om bättre ljudkvalité faktiskt uppnås genom detta och hur skillnaderna i så fall uppfattas.Ett lyssningstest har genomförts där ett tjugotal personer som alla har vana inom ljud- och musikproduktion, har fått lyssna på ett antal ljudklipp med trummor inblandade. Trummorna har i varje grupp motverkats av fasutsläckningar på ett eller annat sätt. Deras uppgift har sedan varit att bedöma ljudklippens ljudkvalité.Resultatet visar att det går att motverka fasutsläckning av ett trumsets trummors grundtoner, och att skillnader i ljudkvalité finns – till fördel för de ljudklipp som motverkats från fasutsläckningar. Speciellt en av dessa tekniker bevarade trummornas grundtoner bäst. Dock är skillnaderna små, och flera anser dem vara obetydliga. Huruvida jobbet att motverka fasutsläckningarna är värt det eller inte, beror således från fall till fall; det beror helt enkelt på vilken ljudkaraktär på trummorna som eftersträvas.

Föreliggande uppsats handlar om varför det finns betydligt färre kvinnor än män som spelar trummor. I en intervjustudie har jag försökt att få svar på vad som driver fyra professionella kvinnliga trumslagare till att fortsätta musicera. Vad har drivit dem och vad anser de vara väsentligt för att fler tjejer ska satsa på att spela trummor? Respondenternas svar på vad som har drivit dem och vad de anser vara väsentligt för att fler tjejer ska börja spela har blivit i stort sätt detsamma. I resultatdelen har jag presenterat det jag har fått fram och delat in resultatet i olika teman som varit särskilt framstående. Förebilder är ett av dem teman som framkommer i resultatdelen. Förebilder har varit varit viktigt både för respondenternas egna driv till att fortsätta och som en möjlig orsak till den skeva fördelningen mellan kvinnor och män bakom trummorna. Informanterna har talat om hur ett inre driv är helt avgörande för om du ska kunna ta ditt musicerande vidare. De har också talat om hur de upplever att det fortfarande finns en manlig norm och en betydande del av intervjuerna har handlat om vad som behövs för att förändra normen. Den här uppsatsen kan möjligen bidra med en knuff i rätt riktning till att såväl tjejer som killar upplever att trumsetet är ett instrument som är tillgängligt för dem.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka diskurser som ligger till grund för betygssättning i trumset i musikgymnasiet. Forskningsfrågor var om lärarna bedömer olika, hur de motiverar sina bedömningar och hur de samtalar om bedömning. Två elever filmades och videoklippen skickades till trumlärare som arbetar på musikgymnasium. De fick dels ange bokstavsbetyg A, C eller E, dels motivera sin bedömning i frisvar. Efter detta samlades tre lärare i en fokusgrupp där de fick diskutera bedömning. Ett diskursanalytiskt perspektiv användes vid behandlingen av datan. Resultatet pekar på att lärarna bedömer dessa klipp olika. Det ena klippet gav en jämn spridning av betygen A, C och E och det andra C och E. De diskurser som hittades i frisvaren på mailenkäten var en diskurs kring ”rätt och fel”-spelande, en diskurs om musikaliskt uttryck, en processinriktad diskurs och en diskurs som betonar helhetsbild. Dessa diskurser återkommer även i fokusgruppen, där det även framkommer att lärarna tycker att det är svårt att sätta rättvisa betyg. Det fanns inte något samband mellan vilka betyg lärarna satte på videoklippen och de diskurser de verkade inom när de motiverade sina betyg, däremot verkade de lärare som satt de högsta betygen arbeta på de skolor som är svårast att komma in på.

Situationen där man som musiker måste spela med någon som man aldrig tidigare har spelat med är något som dyker upp med jämna mellanrum, och något som man måste lära sig att hantera. Jag som basist har ett särskilt intresse av att mitt samspel med en trummis ska sitta särskilt bra, och har därför i det här arbetet valt att fokusera på hur jag timingmässigt kan förbättra mitt samspel med en trummis. Jag har valt att undersöka samspelet genom att skriva tre etyder i olika stilar och spela dessa med två stycken trummisar som jag aldrig tidigare hade spelat med. Resultatet visar att hur jag spelar eller tänker under själva speltillfället spelar mindre roll än förberedelserna med materialet och genrekunskapen.

Detta examensarbete syftar till att utforska användningsmöjligheter för hybridtrummor i olika situationer genom imitation, komposition och improvisation. Under imitationsmomentet så har inlärning och utförandet av befintliga och komplexa trumkomp med hjälp av elektroniska redskap stått i fokus, vilket ställde höga krav på spelteknisk koordination och den grundläggande kunskapen om ljuddesign. Under kompositionsmomentet fick jag ta del av två nyskrivna låtar som båda saknade trumspår där min uppgift var att komponera innovativa trumkomp till musiken med hjälp av hybridtrummorna. På så vis utforskade jag på vilket sätt hybridtrummorna är ett användbart hjälpmedel i den kreativa skapandeprocessen av trumkomp. Med hjälp av de två tidigare momenten så avslutas detta arbete genom att undersöka huruvida hybridtrummorna är ett effektivt redskap under improvisation och om elektroniska redskap kan bredda min vokabulär och öppna upp till fler musikaliska valmöjligheter då jag improviserar.  För att utföra dessa moment har jag använt mig av teknologi som en Roland SPD-sx samplingsplatta samt ett flertal triggers för att förena mitt akustiska trumset med elektroniska sounds. Detta arbete ställde högre krav på de speltekniska svårigheterna än vad jag hade väntat mig. Detta har lett till en förbättrad koordination men också en positiv utveckling i plankning och utförande av avancerade trumkomp. Om dessa modifieringar är avgörande eller nödvändiga för framtidens trumslagare har jag inga svar på, men för mig har detta arbete varit en bra väg för att ta mitt slagverkande till en ny nivå.

Syftet med detta arbete är att öka insikten i hur fördelningen mellan hantverk och uttryck ser ut på trumsetslektioner inom genrerna rock/pop/jazz och hur olika lärare arbetar kring/med begreppen personligt uttryck och hantverk. Jag har intervjuat fyra pedagoger – tre från musikskolan och en från gymnasiet – och använt mig av kvalitativ intervju som metod. Följande forskningsfrågor ligger som grund för arbetet: Finns det en tydlig uppdelning mellan moment som fokuserar på hantverk och personligt uttryck under trumsetslektioner på gymnasieskolan och kulturskolan - och i så fall, hur ser fördelningen mellan dessa inslag ut? Hur hanterar trumsetslärare dessa två begrepp i sin undervisning?   Resultatet visar att samtliga informanter inkluderar moment som kretsar kring både hantverk och personligt uttryck i trumsetsundervisningen. De kombinerar ibland dessa två områden men resultaten visar även att användandet kan bero på undervisningens natur snarare än aktiva val gjorda av informanterna. De deltagande trumsetslärarna definierar personligt uttryck som något som har med det musikaliska att göra till skillnad från hantverket, som har att göra med tekniskt kunnande. Fokus på lektionen tenderar att väga över åt det personliga uttrycket, så länge eleven har kommit till en viss grundläggande hantverksmässig nivå. Gemensamt för alla informanter är att fokus har flyttats från ett mer tekniskt/hantverksmässigt fokus till ett mer individinriktat med betoning på uttryck, i takt med ökad arbetslivserfarenhet. De informanter som har arbetat på både gymnasium och kulturskola menar att betygen kan verka hämmande i valet av fokus, eftersom personligt uttryck kan te sig mera svårbedömt än teknisk färdighet. / The aim of this work is to increase an understanding of how the division between a technical and personal expression in teaching the drums in the genres of rock, pop and jazz, and how teachers work around or with the concepts of personal expression and technique. I have interviewed four teachers and used the qualitative interview method. The following research questions are the basis of the work: Is there a clear division between the elements that focus on a technical and personal expression in teaching the drums in high school and school of music and arts - and if so, what is the relationship between those elements? How do drum teachers handle these two concepts in their teaching? The results indicate that all the informants include elements that revolve around both a technical and personal expression in drum lessons. They sometimes combine these two, but the results also show that the use may depend on the nature of teaching rather than an active choice made by the informants. The participating teachers define self-expression as anything that relates to the musical side of playing as opposed to the technical, which has to do with technical expertise. Focus on the lesson tends to lean more to the personal expression, as long as the student has reached a certain basic level of technique. Common to all informants is that the focus has shifted from a more technical and craft-oriented focus to a more individual emphasis with a focus on expression, with an increase in work experience. The informants who have worked at both the high school and school of music and arts level believe that grades may constrain the choice of focus, as self-expression may seem more difficult to assess than technical skills.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka timing som aspekt av och transkription i relation till musik i tempo rubato. I studien undersöks en fyra veckor lång instuderingsperiod där ett stycke musik i tempo rubato lärdes in med utgångspunkt i en ljudande förlaga. Studien utgår från ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv och resultatet grundar sig på loggboksanteckningar samt ljud- och videoinspelningar från övningsperioden. Resultatet presenteras utifrån temana instudering och inlärning och utförande, och visar att olika instuderingsmetoder använts med olika syften, att inlärningen starkt påverkas av tidigare erfarenheter samt att musikens avsaknad av stadig puls medförde svårigheter som inte uppkommer i instudering av musik där tempot och pulsen är mer konsekvent. I resultatet framkommer även att transkriptionen haft stor inverkan på instuderingen genom det förhållande som finns mellan transkriptionen och upplevelsen av musiken. Slutligen diskuteras timing och transkription utifrån litteratur och tidigare forskning i ämnet, med tonvikt på livsvärldsperspektivet. / The purpose of the present study is to examine timing as an aspect of and transcription in relation to music in tempo rubato. The study examines a four week learning period wherein a piece of music in tempo rubato was practiced with the original recording being used as the starting point. The study is based on the phenomenological life world theory and its results are based on logbook entries as well as audio and video recordings made during the practice period. The results are presented from the themes studying and learning and performance and show that different practice methods were used for different purposes, that the learning process was strongly affected by earlier experiences and that the absence of a steady pulse in the music brought about difficulties that don’t occur in the study of music where the tempo and pulse is more consistent. The results also show that the transcription had a great impact on the learning process through the relation between the transcription and the experience of the music. Lastly, timing and transcription is discussed through literature presented in the background chapter, with an emphasis on the life world theory.

Att härma och hitta inspiration från förebilder har varit vardaglig praxis under jazzhistorien. Genom att appropriera (Säljö, 2014), lägger individer beslag på andra individers kunskap och omvandla det till egen kunskap. Senare i externaliseringen (Bruner, 2002) synliggörs kunskapen i handling. I denna studie har metoderna plankning och transkribering undersökts som verktyg för att utveckla eget solospel på trumspel. Genom att följa den egna läroprocessen undersöktes också hur man pedagogiskt kan använda plankning och transkribering som metod för att bidra till konstnärlig utveckling. Den musikgenre som behandlas i studien är jazz, där trumslagaren Max Roach solospel använts genom valda exempel. I resultatet presenteras en jämförelse av två egna trumsolon där ett spelades in i början och ett i slutet av studien. Läroprocessen i övningsrummet och under instrumentallektioner har dokumenteras med hjälp av loggbok. Resultatet visar att en del fraser har härmats exakt och en del har härmats rytmiskt men med en egen konstnärlig prägel. Vid en egen konstnärlig prägel av en exakt rytm har en antydan till ett mer självständigt solospel påträffats och plankning och transkribering har visat sig fungera som metod för att utveckla solospel, men metoden är tidskrävande.

Studien undersöker hur trummornas roll på inspelningar inom populärmusiken har förändrats från 1980-talet till idag, dels med fokus på vad trummorna spelar och dels med fokus på hur trummorna låter och uppfattas i ljudbilden. Paralleller dras även till den tekniska utvecklingen avseende skapandet av trumljud från 1980-talet till idag. Undersökningen bygger på en fallstudie baserad på Roxettes tio studioalbum och genomförs i fyra steg: en historisk genomgång av den musikteknologiska utvecklingen, en analys av Roxettes tio studioalbum med fokus på trumspelet, en intervjustudie med två av producenterna av dessa album samt en sammanställning av analysens resultat och intervjusvaren som sätts i relation till den musikteknologiska samtiden. Slutsatser som kunnat dras för Roxette är att störst förändring över tid har skett avseende trumkompets utformning samt trumljudens karaktär, vilket delvis kan kopplas till de tekniska innovationer främst under 1990-talet som gjorde både programmering och sampling av trumljud möjlig. I och med denna utveckling kunde en ökad statiskhet i både trumkompets utformning och trumljudets karaktär knytas till att trummorna programmerades, vilket dock inte kunde visas genom  musikanalysen enbart. Intervjusvaren från två av Roxettes producenter gav den kompletterande informationen för att kunna dra denna slutsats. Instrumentering och trummornas plats i ljudbilden förblev generellt oförändrade under den undersökta tidperioden. Varje av gruppens tio album innehåller i sig en variation gällande trumljuden och trumkompets utformning. Även avseende inspelningssättet kunde en variation konstateras, med en trend mot mer programmerade trumljud under 1980- och 1990-talet, med en återgång till mer akustiskt inspelade trummor runt decennieskiftet 2010 och en åter mer programmerad framtoning på sista av gruppens album 2016.