Freshwater mussels is one the most endangered groups of organisms worldwide and stand in front of several threats. Global warming along with anthropogenic influence affect the mussel’s natural habitat and stress leads to changes in their behaviour. The aim was to investigate if the behaviour of Unio tumidus exposed to thermal stress differs depending on fine particulate matter exposure. This study hypothesises that (1) the critical thermal maximum of mussels is lower in high turbidity than in clear water (2) mussels in highly turbid water extend their foot at a lower temperature than in clear water (3) mussels have a more frequent gaping behaviour in high turbidity than in clear water. Mussels were placed in each water filled beaker with sensors glued to their shells for monitoring gaping behaviour. Aquarium heaters increased the water temperature gradually until the mussels reached their CTM. One group were placed in clear river water and one group in water with high turbidity. There was no significant difference in the CTM between the highly turbid and clear water. The mussels in the river water extended their foot at a lower temperature compared to the mussels in high turbidity. One possible explanation is that the mussels remain shut to protect themselves due to higher stress levels. Valve gaping behaviour was visually investigated and displayed different patterns between mussels in clear and highly turbid water. This study contributes with information regarding mussel behaviour and response to thermal stress which can be of value for future studies. / Sötvattenmusslor är en av de mest hotade organismerna i världen och står inför flera hot. Global uppvärmning tillsammans med antropogen inverkan påverkar musslornas naturliga livsmiljö och stress leder till förändringar i deras beteende. Syftet var att undersöka om beteendet hos Unio tumidus som utsätts för termisk stress skiljer sig beroende på exponering av fina partiklar. Denna studie antar att (1) critical thermal maximum för musslor är lägre vid hög turbiditet än i åvatten (2) musslor i hög turbiditet sträcker ut sin fot vid en lägre temperatur än i åvatten (3) musslor har ett mer frekvent öppningsbeteende vid hög turbiditet än i åvatten. Musslor placerades i vattenfyllda bägare med sensorer limmade på sina skal för att övervaka öppningsbeteende. Akvarievärmare ökade vattentemperaturen gradvis tills musslorna nådde sitt critical thermal maximum. En grupp placerades i åvatten och en grupp i vatten med hög turbiditet. Det fanns ingen signifikant skillnad i CTM mellan hög turbiditet och åvattnet. Musslorna i åvattnet sträckte ut sin fot vid en lägre temperatur jämfört med musslorna i hög turbiditet. En möjlig förklaring är att musslorna förblir stängda för att skydda sig på grund av högre stress. Öppningsbeteende undersöktes visuellt och visade olika mönster mellan musslor i åvatten och vatten med hög turbiditet. Denna studie bidrar med information om musslornas beteende och respons på termisk stress som kan vara av värde för framtida studier.

Stormwater is water that originates from snow or rainfall and that cannot naturally infiltrate the soil. When stormwater flows from hard surfaces it can transport different pollutants to watercourses. By measuring turbidity continuously and using the relationship between turbidity and pollutants the pollutant levels can be estimated. The aim of this study was partly to investigate the relationship between turbidity and phosphorus, metals and PAHs in stormwater in three catchment areas. This study also aimed to investigate how the distribution between dissolved and particulate bound concentrations of phosphorus and metals varied during different rain courses and at different catchment areas. The study was carried out in Uppsala and included continuous measurement of turbidity in three stormwater wells in three catchment areas. Seven samples were also taken at different precipitation occasions in both stormwater and in Fyrisån. In Svartbäcken there was a strong relationship between turbidity and phosphorus and metals. In Librobäck there was an indication that there was a strong relationship between turbidity and some metals and PAH:s. There was no relationship between turbidity and pollutants in Luthagen. Based on these samples, it is difficult to draw any conclusions about why the connections differed for certain pollutants and catchment areas. Due to the fact that the number of measuring points was too few the continuous measurement could not be used to estimate variations in pollution levels. To be able to use the continuous measurement, a longer sampling period and different precipitation occasions is needed. The continuous measurements were used to get an idea of when the samples were taken during the stormwater flow. The results also showed that all pollutants were mostly particulate bound for samples taken at the beginning of a precipitation occasion and with some precipitation during the sampling. For samples that did not take place in connection with stormwater runoff events, the distribution varied for the pollutants in the study. It has not been possible to see a clear trend for how the distribution between dissolved and particulate bound pollutants has varied between different catchment areas. / Dagvatten är vatten som uppkommer vid regn eller vid snösmältning och som inte kan infiltrera naturligt i marken. När dagvattnet avrinner ytligt på marken kan det föra med sig föroreningar till recipienten. Genom att mäta turbiditet kontinuerligt och utnyttja eventuella samband med föroreningar kan föroreningshalter i dagvatten uppskattas. Studien hade två huvudsakliga syften varav det ena var att undersöka samband mellan turbiditet och fosfor, metaller samt PAH:er i dagvatten i tre avrinningsområden. Detta för att se om sambanden kunde användas för att med hjälp av kontinuerlig mätning av turbiditet uppskatta föroreningshalter vid avrinningsområdena. Det andra syftet var att undersöka hur fördelningen mellan lösta och partikulärt bundna andelar fosfor och metaller varierade under olika regnförlopp och vid olika avrinningsområden.  Studien utfördes i Uppsala och innefattade delvis kontinuerlig mätning av turbiditet i tre dagvattenbrunnar i tre avrinningsområden. Det gjordes även sju stickprovtagningar vid olika nederbördstillfällen i både dagvatten och i Fyrisån. I Svartbäcken visade resultaten att det fanns starka samband mellan turbiditet och fosfor och metaller. I Librobäck fanns det en indikation för starka samband mellan turbiditet och fosfor samt vissa metaller och PAH:er. I Luthagen fanns det dock inga samband mellan turbiditet och undersökta föroreningarna. Utifrån dessa prover var det svårt att dra några slutsatser kring varför sambanden skilde sig åt för vissa föroreningar och avrinningsområden. På grund av att antalet mätpunkter var för få kunde inte den kontinuerliga mätningen användas för att uppskatta variationer av föroreningshalter. För att kunna använda den kontinuerliga mätningen behövs en längre provtagningsperiod med fler provtagningar.  Resultatet visade även att den partikulärt bundna andelen dominerade för alla föroreningar vid de provtagningar som togs i början på ett nederbördstillfälle och vid viss nederbörd. Vid provtagningar som utfördes senare under nederbördstillfället varierade fördelningen för de olika föroreningarna. Det har inte varit möjligt att se en tydlig trend för hur fördelningen mellan lösta och partikulärt bundna föroreningar varierade mellan olika avrinningsområden.

Biofiltration is one of many ecosystem services provided by mussels. Besides filtering and clearing waters from miscellaneous harmful particles and debris, mussels also have the ability to lower the turbidity of the water. How the presence of mussels affect macrophyte growth is however a less researched area of science. In this study I try to assess if the presence of Unio tumidus have an effect on the growth of Eleocharis acicularis. I used mesocosms containing individuals from both species and through continuous measurements of water chemistry as well as the measuring the difference in plant biomass between the start of the experiment and the harvest at the end of the experiment. The only significant effect observed was on conductivity which increased by 82% in aquaria with mussels as opposed to only 74% in those without. Interestingly there was no increase in the mean biomass of the plants, instead there was a decrease in mean plant biomass over time. / Biofiltration är en av många ekosystemtjänster som musslor tillhandahåller. Förutom att rena stora mängder vatten från diverse skadliga ämnen så sänker även musslors biofiltration turbiditeten i vattnet. Hur musslornas närvaro påverkar makrofyter är dock ett mindre utforskat område. I den här studien undersöker jag huruvida närvsaro av Unio tumidus påverkar tillväxt hos Eleocharis acicularis. Jag använde mesocosmer innehållande individer av båda arter och genomförde kontinuerliga mätningar av vattenkemin samt mätte förändringar i biomassan hos växterna. Musslorna hade inte en signifikant effekt på vare sig pH, turbiditet, nivåer av chlorophyll-a eller biomassa hos växterna. Den enda variabeln som musslorna visade sig ha en signifikant effekt på var konduktiviteten, som ökade signifikant med 82% i akvarierna med musslor kontra en ökning på endast 74% i akvarierna utan musslor. Intressant nog så minskade växterna i biomassa över tid.

Hälsosamma ekosystem försörjer oss med livsviktiga resurser och tjänster – ekosystemtjänster så som skydd mot översvämning. I Norra Östersjöns vattendistrikt, som Mälaren tillhör, är statusen på den ekosystemtjänsten dålig. Detta beror till stor del på en omfattande dikning och brist på svämplan i området. Under perioder med skyfall riskerar därför området runt Mälaren och dess tillrinnande vattendrag att drabbas av översvämningar som skadar matproduktion, infrastruktur och miljö. Övergödning är redan ett problem i området och stora tillskott av fosfor till följd av översvämmade jordbruksmarker kan orsaka stora algblomningar och försämrad livsmiljö för vattenlevande organismer. Under augusti och september 2023 föll ovanligt stora mängder regn över mellersta Sverige vilket ökade vattenföringen i vattendragen runt Mälaren och översvämmade vissa av dem. Högfrekventa turbiditetsmätningar från in-situ sensorer installerade i Sagån, Hågaån och Fyrisån, tre vattendrag i Mälarens avrinningsområde, har använts för att undersöka skyfallens effekter på deras vattenföring och beräknad fosfortransport. Resultaten visade en signifikant korrelation mellan ökad vattenföring och ökad fosfortransport, en signifikant ökning under 2023 jämfört med 2018–2022 och signifikanta skillnader mellan vattendragen. Översvämmade Sagån hade extremt höga toppar i beräknad fosfortransport. Resultaten indikerar att övergödningsproblemen i Mälaren kan förvärras i ett framtida klimat med mer intensiva skyfall om inte åtgärder tas för att stärka avrinningsområdets förmåga att hantera stora mängder nederbörd. / Healthy ecosystems provide us with vital resources and services – ecosystem services such as flood protection. In the North Baltic Sea Water District, to which Lake Mälaren belongs, the status of that ecosystem service is poor, largely as a result of extensive draining in the area leading to a lack of floodplains. During periods of torrential rain, the area around Lake Mälaren and its tributaries is therefore at risk to be affected by floods that cause damage to food production, infrastructure and the environment. Eutrophication is already a problem in the area and large additions of phosphorus as a result of flooded agricultural land can cause large algal blooms and degraded habitat for aquatic organisms. During August and September 2023, unusually large amounts of rain fell over central Sweden, which increased the flow of water in Lake Mälarens tributaries and flooded some of them. High frequency turbidity data from in-situ sensors installed in Sagån, Hågaån and Fyrisån, three tributaries to Lake Mälaren, was used to study the effects of the heavy rains on their waterflow and estimated phosphorus transport. The results showed a significant correlation between increased water flow and increased phosphorus transport, a significant increase in 2023 compared to 2018-2022 and significant differences between the tributaries. Flooded Sagån had extremely high peaks in estimated phosphorus transport. The results indicate that the eutrophication problems in Lake Mälaren may worsen in a future climate with more intense downpours unless measures are taken to strengthen the catchment's ability to handle large amounts of rainfall.