Syftet med föreliggande studie är att undersöka om perfektionism respektive tvångsmässig passion kan predicera träningsberoende. I studien deltog 108 gym/CrossFit- utövare mellan 18-60 år (M=34.18, SD=10.77). Två hypoteser utvecklades (1) perfektionism är en signifikant prediktor rörande träningsberoende och (2) tvångsmässig passion är en signifikant prediktor gällande träningsberoende. Hypoteserna testades därefter i enkla regressionsanalyser. Resultatet visade att både perfektionism och tvångsmässig passion var prediktorer till träningsberoende. Perfektionism och tvångsmässig passion förklarade 21% respektive 39% av variansen i träningsberoende. Resultatet understryker att både perfektionism respektive tvångsmässig passion verkar kunna förklara utvecklandet av träningsberoende. Studiens resultat diskuterades utifrån Egorov och Szabo (2013) modell av uppkomsten till träningsberoende och tidigare forskning samt empiri. Ytterligare forskning är av behov för att öka förståelsen kring bakomliggande faktorer till träningsberoende / The purpose in the present study was to investigate if obsessive passion respectively perfectionism predicted exercise dependence. In the current study 108 gym/CrossFit- members participated between the ages 18-60 (M=34.18, SD=10.77). Two hypothesis were developed (1) perfectionism is a significant predictor regarding exercise dependence and (2) obsessive passion is a significant predictor regarding exercise dependence. These hypothesis were tested by simple linear regression analyses. The regression analyses showed that both perfectionism and obsessive passion predicted exercise dependence. Perfectionism and obsessive passion accounted for 21% respectively 39% of the variance in exercise dependence. The results emphasize that both perfectionism respectively obsessive passion seem to explain the development of exercise dependence. With foundation in the results the discussion centred around the interactional model of exercise dependence by Egorov and Szabo (2013) as well as previous research. Further research is needed in order to better understand which factors underlie exercise dependence.

No description available.

Huvudsyftet med föreliggande studie var att undersöka skillnader mellan crossfitutövare och traditionellt gymaktiva i muskelsträvan, träningsrelaterat instagram-användande, tvångsmässig passion och träningsmängd samt undersöka samband avseende dessa variabler. Vidare undersökte studien om exponering för tränings- och utseenderelaterade bilder, tvångsmässig passion samt ökat träningsbeteende efter exponering för bilder på instagram kan predicera muskelsträvan. Genom en kvantitativ forskningsansats fick deltagarna besvara en enkät innefattande mätinstrumenten: Godin Leisure- Time Exercise Questionnaire, The Passion Scale, Drive for muscularity scale. Utifrån ett bekvämlighetsurval rekryterades 156 deltagare (66 män och 89 kvinnor, en person uppgav inte kön) i åldern 16-65 år (M=28). Studien visar att crossfitutövare har mer muskelsträvan, träningsrelaterat instagram-användande, tvångsmässig passion samt träningsmängd jämfört med traditionellt gymaktiva. Muskelsträvan visade positiva samband med träningsrelaterat instagram-användande, tvångsmässig passion samt träningsmängd. Vidare visade studien att exponering för tränings- och utseenderelaterade bilder på Instagram, tvångsmässig passion samt ökat träningsbeteende efter exponering för bilder på Instagram kan predicera muskelsträvan. För framtida forskning föreslås att undersöka om andra grupper med stort träningsrelaterat instagram-användande också har mer muskelsträvan samt tvångsmässig passion.

Syftet med den aktuella studien var att undersöka hur variablerna passion och ångest förhåller sig till varandra samt undersöka om situationen idrottare befinner sig i (träning eller match) har betydelse för dessa samband. I studien deltog 112 idrottare i åldrarna 15–34 år (M=20.2, SD=4.3) från tio olika idrottsföreningar i Halland. Deltagarna mättes en gång inför träning och en gång inför match. Resultatet visade att det förelåg ett negativt signifikant samband mellan harmonisk passion och ångest inför träning (r = -.19, p <.05) och match (r = -.32, p <.01) samt att det inte förelåg ett positivt signifikant samband mellan tvångsmässig passion och ångest inför träning (r = .16, p >.05) och match (r = .07, p >.05). Resultatet visade även att situationen hade en signifikant effekt på deltagarnas upplevda ångest (p <.01). Vidare visade resultatet att det fanns en signifikant skillnad i upplevd ångest mellan de två formerna av passion (p <.01). Däremot förelåg det ingen signifikant interaktionseffekt mellan de två olika formerna av passion och de två olika situationerna i upplevd ångest (p >.05). Baserat på studiens resultat, framhävs vikten av en harmonisk passion då denna verkar vara en mer hälsosam väg till idrottslig prestation. / The purpose of this study was to investigate how the variables passion and anxiety relate to each other, as well as investigate if the type of situation athletes are exposed to (practice vs. game) is of significance for this relation. In the study, 112 athletes between 15-34 years of age (M=20.2, SD=4.3) from ten different sports associations in Halland participated. The participants were measured once right before a practice and once right before a game. The results showed that there was a negative significant correlation between harmonious passion and anxiety prior to practice (r = -.19, p <.05) and game situation (r = -32, p <.01), but showed no positive significant correlation between obsessive passion and anxiety prior to practice (r = .16, p >.05) and game situation (r = .07, p >.05). Furthermore, the results showed that the type of situation had a significant effect on the level of anxiety among the participants (p <.01). The results also showed that there was a significant difference in levels of anxiety depending on the type of passion (p <.01). However, there appeared to be no significant interaction effect between the two groups of passion and the level of anxiety depending on the situation (p >.05). Based on the results of the study, a harmonious passion is desirable, since this seems to be a healthier road toward athletic performance.

Syftet med denna studie har varit att studera psykosociala faktorers påverkan på skaderisken hos ungdomslandslagsspelare i fotboll. Tvångsmässig passion är en central faktor som studerats i relation till skada. Även faktorerna antal träningstimmar per vecka, antal spelade matcher, stress, själförtroende och motivation har studerats i relation till skada. En kvantitativ design har använts där 300 svenska ungdomslandslagsspelare i fotboll ingått som undersökningsdeltagare. Använda mätinstrument i undersökningen har varit PANAS, PSS, Grit-scale, PCLDS, Passion Scale, SCI samt SMS. Resultaten visade att män ådrar sig fler allvarliga skador (minst 4 veckors frånvaro) än kvinnor. Vidare visade resultaten att flergångsskadade spelare har en signifikant högre tvångsmässig passion än andra spelare. Resultaten diskuteras i förhållanden till uppsatsens teoretiska ramverk samt resultat från tidigare forskning. Förslag för framtida forskning inom området ges. / The purpose of this study was to study psychosocial factors influence on injury risk among youth national team soccer players. Obsessive passion has been a key factor that has been studied in relation to injury. Also the factors number of training hours per week, number of matches played, stress, self confidence and motivation has been studied in relation to injury. A quantitative design was used in which 300 Swedish youth national team soccer players have concluded as study participants. Used instruments in this survey has been PANAS, PSS, Grit-scale, PCLDS, Passion Scale, SCI and SMS.. The results showed that men incur more serious injuries then women. Furthermore, results showed that players with more than one injury during the season had higher obsessive passion then other players. The results are discussed in relation to the theoretical framework and the results from previous research. Proposal for future research in the field are provided.

Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan Mental Health Literacy (MHL) och psykologisk ohälsa och hälsa via variablerna emotionell och fysisk utmattning, ångest, depression, muskeldysmorfi, välbefinnande inom idrott, harmonisk passion samt tvångsmässig passion. Det specifika syftet var att undersöka om MHL kan predicera psykologiska hälsa och ohälsa. Tidigare studier har visat signifikanta samband mellan idrottares Mental Health Literacy (MHL) och deras psykologiska hälsa, där forskning indikerar att låga nivåer av MHL leder till försämrad psykologisk hälsa jämfört med de som skattar hög MHL (Kutcher et al., 2016). I föreliggande studie användes en kvantitativ longitudinell forskningsdesign där sammanlagt 70 idrottare deltog i åldrarna 15–35 år (M= 23.7, SD= 5.69). Deltagarna rekryterades via ett tillgänglighetsurval och besvarade en enkät vid två mättillfällen, vilket innehöll sex frågeformulär. Resultatet indikerar att det inte finns något samband över tid mellan MHL och psykologisk hälsa hos idrottare. Detta indikerar att varken låga eller höga nivåer av MHL kan predicera en idrottares kommande psykologiska hälsa. Resultatet i föreliggande studie belyser att det finns goda skäl till mer forskning kring sambandet mellan MHL och psykologisk hälsa inom idrotten. / The purpose of the study was to examine the relationship between Mental Health Literacy (MHL) and psychological health and illness through the variables emotional and physical exhaustion, anxiety, depression, muscle dysmorphia, well-being in sports, harmonious and obsessive passion. More specifically, the purpose was to investigate whether MHL can predict psychological health and illness. Previous studies have shown a significant relationship between athletes' Mental Health Literacy (MHL) and their psychological health, the research indicates that low levels of MHL lead to poorer psychological health compared to those who rate high MHL (Kutcher et al., 2016). A quantitative longitudinal research design was used in this study and a total of 70 athletes aged 15–35 years participated (M = 23.7, SD = 5.69). Participants were recruited via an availability sample and answered a questionnaire on two measurement occasions, which contained six questionnaires. The results indicate that there is no relationship over time between MHL and psychological health. More specifically, the results indicate that neither low or high levels of MHL can predict an athlete's future psychological health. The results of the present study highlight that there are good reasons for more research about the relationship between MHL and psychological health in sports.