Studiens syfte är att få en fördjupad förståelse för hur umgänget mellan de biologiska föräldrarna och familjehemsplacerade barn kan ordnas med fokus på vad som är bäst för barnet. Genom kvalitativa intervjuer med personal inom socialtjänsten och en litteraturstudie utvecklas resonemang kring barnets rätt till sitt ursprung. Studiens resultat visar på vikten av kontakt med ursprunget bland annat för barnets identitetsutveckling och anknytning. Omfånget på och formen av denna kontakt bör avgöras genom en bedömning av barnets behov av att träffa föräldern, där samtliga inblandades perspektiv bör lyftas, och planeringen för placeringens längd bör vägas in. Det är vidare viktigt att föräldern har förmåga att fungera som förälder under umgänget. Barnets övriga nätverk spelar en viktig roll för barnet och umgänge bör ske även med för barnet viktiga personer i omgivningen. Att samarbetet kring barnet i umgängesfrågan är av stor betydelse för barnets välmående och utveckling påvisas i studien med hjälp av utvecklingsekologi. Samarbete inom socialtjänsten har betydelse till exempel för att dubbla budskap från socialtjänsten inte ska oroa barnet, dess föräldrar eller familjehem. Socialtjänsten bör vidare samarbeta med föräldern för att föräldern ska kunna utvecklas till en god umgängesförälder och med familjehemmet för handleda dem i att hur det kan vara att leva med ett barn som har upplevt svåra situationer. Slutligen har samarbetet mellan familjehem och de biologiska föräldrarna tagits upp som kanske det viktigaste samarbetet kring barnet, då barnet för att utvecklas väl behöver se att normerna i de olika föräldrasystemen kan stämma överens.

No description available.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka på vilket sätt tingsrätten beaktar de två centrala aspekterna vid bedömningen av barnets bästa; risken att barnet eller en närstående far illa och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna när det förekommer uppgifter om våld. Ett delsyfte i studien var att undersöka i vilken utsträckning barnets åsikt beaktas av tingsrätten vid bedömningen av barnets bästa. Vi har studerat 10 domar rörande vårdnad, boende och umgänge, alla domar kommer från samma tingsrätt under 2023. Empirin har analyserats utifrån en ad hoc analysmetod som kombinerar två tillvägagångssätt, allmän tolkningslära och kvalitativ textanalys. Studiens resultat visar att tingsrätten visserligen utgår från begreppet barnets bästa i sina beslut, men att bedömningen av barnets bästa varierar. Barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna visade sig vara av stor vikt, i många fall får behovet prioritet över risken att barnet eller någon närstående far illa. Likaså visade resultatet att uppgifter om våld tenderar att osynliggöras eller nedprioriteras i tingsrättens resonemang och att fokus i stället ligger på samarbetsförmåga och upprätthållande av kontakt. Barnen fick komma till tals i majoriteten av de studerade domarna men huruvida barnets åsikt beaktades av tingsrätten varierar beroende på barnets ålder och den åsikt barnet ger uttryck för. Resultatet i vår studie är överensstämmande med tidigare forskning inom området, barnets absoluta rätt att inte utsättas för våld eller övergrepp tenderar att nedprioriteras till förmån för barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Denna studie ämnar utröna familjerättssekreterares upplevelser av rollen i det familjerättsliga arbetet om vårdnads-, boende- och umgängesfrågor, med betoning på principen om barnets bästa. Fokuset för studien är yrkesverksamma familjerättssekreterares narrativ om sitt handlingsutrymme samt förhållningssätt till gällande lagrum. Studien härrör från en kvalitativ forskningsansats, varigenom datat har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fyra familjerättssekreterare, samt analyserats genom induktiv tematisk analys. Studieresultatet visar att familjerättssekreterarna upplever ett stort formellt handlingsutrymme i det familjerättsliga arbetet, vilket kan återföras till att professionen verkar inom en hög grad av organisatorisk självständighet. Tillvaratagandet av rådande handlingsutrymme är inte utan upplevda svårigheter; framträdande orsaker till detta utgörs av en delvis vag arbetsreglering, osäkerhet genom bristande informationsunderlag och juridisk bevisning, samt omständigheter inom familjerna. Studien visar att rättsliga utmaningar bevittnas i rollen som familjerättssekreterare genom oklarheter i principen om barnets bästa, samt motsättningar mellan barns rättigheter. Förhållningssättet till dessa medför omfattande krav på det professionella omdömet med avseende på bedömningen av vad som är barnets bästa, samt motiveringen av densamma inför framförandet till beslutsfattande instans. Professionens möjligheter att påverka barnets situation upplevs gedigna genom dess utredningar och förslag till beslut som ges stort gehör i domsluten. Undantag går att finna när föräldrarna når överenskommelse i domstolen, varigenom en maktlöshet infinner sig i rollen.

Syftet med denna studie var att undersöka hur socialsekreterare beaktar barnperspektivet i umgängesärenden och vad som är avgörande när socialsekreteraren skall bedöma barnets åsikt. Barnperspektivet inriktades på barns delaktighet. Utgångspunkten för studien var fyra teorier, barndomssociologi, Harts delaktighetsstege, makt och ålderskategorisering samt blivande och varande. Studien genomfördes genom att använda en kvalitativ metod där fyra yrkesverksamma socialsekreterare inom familjerätt intervjuades. Resultatet visade att socialsekreterarna som deltog beaktade ett barnperspektiv på så sätt att de arbetar för och reflekterar aktivt kring att barn ska göras delaktiga i umgängesärenden. De ansåg även att det är viktigt att barnen får möjligheten till delaktighet. Det framkom även att det finns många faktorer som socialsekreterarna anser påverkar barns möjlighet till delaktighet i dessa ärenden och att det är ett komplext ämne. De faktorer som framkommer av resultatet var ålder, mognad, lojalitetskonflikter, föräldrarnas samtycke, relationen mellan socialsekreterare och barn samt riskområden. Slutligen framkom flera förslag på förbättring som kan göras för att barn ska bli ännu mer delaktiga än vad de är idag och att mycket av ansvaret ligger på de vuxna att detta händer. / The purpose of this study was to investigate how social workers consider the child´s perspective in contact orders and what is crucial when social workers was to assess children’s opinions. The child´s perspective focused on children's participation. The starting point for the study was based on four theories: childhood sociology, Hart's participation ladder, power and age categorization and being or becoming. The study was carried out using a qualitative method where four professional social workers in family law were interviewed. The results showed that the social workers who participated considered the child's perspective in that they work for and actively reflect on the involvement of children in contact orders. They believe that it is important that the children get the opportunity to participate. Social workers believe that there are many factors affecting children’s ability to participate in contact orders, therefore making the subject complex/a complex matter. The factors that emerged from the result were age, maturity, loyalty conflicts, parental consent, the relationship between social workers and children and risk areas. Finally, several suggestions for improvement were discovered that could be utilized to make children even more involved in contact orders than they are today, and that much of that responsibility should lie with the adults.

Title: When a child’s right becomes an obligation When a child is placed in a foster home, the starting point, according to the Swedish Social Services Act, is that children should have a relationship with their legal guardians. The aim of the study was to examine what social workers perceive are the most central aspects in the assessment and the design of visits from legal guardians in families where their children have been placed for out- of- home care, in cases when the child does not want to, or according to the social worker, is adversely affected by the visits. Four qualitative semi-structured interviews with social workers have been analysed based on theories of grassroots bureaucracy and room for manoeuvre and childhood sociology. The results show that social workers claim that they found their decision on the child’s perspective, but that current legislation means that they also have to take into account other perspectives when deciding. The main conclusion is that the work of child welfare social workers requires a great deal of flexibility and that the best interests of the child and the child’s right to be heard can be difficult to reconcile. / Sammanfattning När ett barn är placerat i familjehem ska, enligt Socialtjänstlagen, utgångspunkten för socialtjänstens bedömningar vara att barn ska ha ett umgänge med sina vårdnadshavare. Syftet med studien var att undersöka vad socialsekreterare upplever är de mest centrala aspekterna vid bedömning och utformning av umgänge mellan familjehemsplacerade barn och deras vårdnadshavare med fokus på då barnet inte vill eller enligt socialsekreteraren påverkas negativt av umgänget. Fyra kvalitativa semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare har analyserats utifrån teorier om gräsrotsbyråkrati och handlingsutrymme samt barndomssociologi. Resultatet visade att socialsekreterarna anser att de utgår från barnperspektivet men att rådande lagstiftning medför att de också måste ta hänsyn till andra aktörer då beslut fattas, samt att barnets bästa även kan betraktas ur ett längre tidsperspektiv vilket försvårar arbetet. En slutsats är att socialsekreterarnas arbete kräver stor flexibilitet samt att barnets bästa och rätten att komma till tals kan vara svårt att förena.

Being a social worker in a child and family-oriented unit means that through their position within an organization, a certain scope of action has been allocated. The scope of action creates a choice, but also entails a requirement to take responsibility and to take a stand. The purpose of the study is to investigate how social workers discuss their room for action in assessments regarding interaction between placed children and their guardians where the child is subjected to domestic violence, based on prevailing laws, guidelines, professional knowledge, client needs and research. We hope to achieve a in-depth understanding how these factors affect the scope for action of social workers in these cases. Through interviews with social workers working within the child and family unit as well as family home care, we intended to gain insight into their experiences and reasoning about the scope for action and how this is impacting on their assessments and decisions.The results of our study shows that the social workers do have a considerable scope of action in these kinds of cases, although some individuals choose to look at it as something more static, while others see it as something more dynamic. It appears that the general reunification principle (word for word translation) is very dominant in the daily life of social workers and affects their decisions. This despite the fact that the group we were investigating are divergent compared to the general group of placed children, which therefore should be exempt in certain cases, given the research that is available. Despite the complexity of the cases, there are no direct tendencies among social workers to fall into excessive bureaucracy in their behavior to manage their professional role. Based on the interviewer'sexperiences and reasoning, the best interest of the child, entails extremely complex assessments. From the reasonings of the interviewees’ we can see a clear parental perspective, that can partly depend on all the perspectives that a social worker has to take in consideration in their decisions, and partly on the strong parental right that is taught in Sweden. The result also shows that it is difficult for research to assimilate the assessments, which mainly depends on organizational reasons.

This study aimed to examine how gender and gender norms influence custody, residence, and visitation evaluations from a social constructivist perspective. Five qualitative interviews were conducted with social workers within the family law field. The data underwent qualitative content analysis, guided by theoretical frameworks such as Hirdman's gender theory, attachment theory, and Giddens' structuration theory. The results indicated that the majority of the respondents did not experience any difference in which parent files a lawsuit, but variations were observed in the claims submitted by mothers and fathers. Traditional norms associated with mothers and fathers were found to persist, leading to differential assessments of custody, residence, and visitation. Family court officers noted that these differences often revolve around attachment. The findings suggest the prevalence of traditional gender norms within the family court system, albeit with increasing challenges and questioning. This study contributes to understanding how these norms persist and evolve, emphasizing the need for ongoing critical examination of gender-related factors in custody and visitation decisions. / Denna studie syftade till att, med en socialkonstruktivistisk utgångspunkt, undersöka upplevelsen hos socionomer inom det familjerättsliga området av hur normer om genus påverkar vårdnad-, boende-, och umgängesutredningar. För att få svar på studiens syfte och frågeställningar genomfördes fem kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma socionomer inom det familjerättsliga området. Den insamlade empiriska datan genomgick en kvalitativ innehållsanalys, där tolkningen baserades på Hirdmans genusteori, anknytningsteorin och Giddens struktureringsteori. Tidigare forskning inom ämnet beaktades också i analysen. Resultatet visade att majoriteten av respondenterna inte upplever någon skillnad i vem av föräldrarna som går in med en stämning. Däremot observerades skillnader i vilka yrkanden som lämnades in av mammor och pappor. Respondenterna upplevde även att traditionella normer och föreställningar kopplade till mammor och pappor lever kvar och att det görs skillnad mellan mammor och pappor vid bedömningar av vårdnad, boende och umgänge. Respondenternas upplevelse var att de skillnader som görs ofta är kopplat till anknytning. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att traditionella normer rörande genus fortsätter att vara framträdande inom det familjerättsliga området. Dock utmanas och ifrågasätts dessa normer alltmer. Studien bidrar till en djupare förståelse av hur dessa normer överlever och förändras inom familjerätten, och betonar behovet av kontinuerlig kritisk granskning och omvärdering av könsrelaterade faktorer vid beslut om vårdnad och umgänge.

The study’s purpose was to investigate how Family Law appraises the Children´s Rights Conventions principle "the best interests of the child" when assessing visitation in cases with domestic violence, moreover, how the approaches can impact the children. Four family law caseworkers were interviewed through a combined interview and vignette study. The empiricism was analysed with a thematic analysis. Results indicated that the interviewees take the child's best interests into account by acknowledging their opinions. The results showed an inherent problem with a family-oriented stance in investigations. The child's relationship with parents is highly valued, which can be against the child's best interests. Ultimately, violence was seen as a serious risk factor in visitation proceedings, this contributes to negative consequences on the child. Despite that the Convention now is law, the results showed contradictions regarding what the best interest of the child is, therefore continued research is needed on the issue. / Syftet med studien var att undersöka familjerättens förhållningssätt till Barnkonventionens grundprincip om barnets bästa vid bedömningar av umgänge i ärenden där det förekommer våld i hemmet, samt vad förhållningssätten kan innebära för barnet. Fyra familjerättssekreterare intervjuades genom en kombinerad intervju- och vinjettstudie. Empirin analyserades med en tematisk analys. Studiens bärande resultat visade på att familjerättssekreterarna beaktar barnets bästa genom att låta barnet få komma till tals. Resultatet fann även ett inneboende problem med ett familjeorienterat synsätt i umgängesutredningar. Det framkom att barnets relation till båda föräldrarna värnas högt vilket kan strida mot barnets bästa. Slutligen fann studien att våld utgör en allvarlig riskfaktor i umgängesutredningar och bidrar till negativa konsekvenser för barnet. Trots att Barnkonventionen är lag påvisade resultatet motstridigheter om vad barnets bästa innebär, och därför behövs fortsatt forskning i frågan.

This qualitative document study aimed to examine how the district court has judged the visitation rights for children subjected to violence at home; in accordance with the Children and Parents Code chapter 6, section 2a and 2b. Therefore a qualitative content analysis was used to analyse cases of visitation in 14 district court sentences. The sociology of childhood constituted the study's theoretical perspective. The research identified weaknesses in how the district court interpreted and applied the principles of the child's best interest and participation. The need for close and quality contact seemed apparent to the district court, while the need of protection was assessed with more flexibility and contextuality. The result also found that the violence was occasionally disregarded and the consideration of children's opinions varied. Additionally, the child's participation was limited to consultation alone. These shortcomings could lead to children being forced to undergo visitations with a violent parent. / Den här kvalitativa dokumentstudien syftade till att undersöka hur tingsrätten, utifrån föräldrabalken 6 kap. 2a och 2b §§, bedömde umgängesrätten för barn som hade utsatts för våld i hemmet. För att besvara syftet genomfördes en kvalitativ innehållsanalys av 14 tingsrättsdomar i mål om umgänge. Barndomssociologin utgjorde studiens teoretiska perspektiv. Resultatet identifierade brister i hur tingsrätten tolkat och tillämpat principerna om barnets bästa och barnets rätt till delaktighet. Det framstod som att tingsrätten betraktade behovet av en nära och god kontakt med båda föräldrarna som självklart, medan behovet av skydd bedömdes mer flexibelt och kontextuellt. Resultatet belyste också att tingsrätten ibland bortsåg från våldet och att barnets åsikter beaktades i varierande omfattning. Barnets delaktighet begränsades dessutom till enbart konsultation. En konsekvens av dessa brister var att barn riskerade att tvingas till umgänge med en våldsam förälder.