No description available.

Abstract The price of the initial public offerings should reflect the real value of the issuers. To quote the IPOs is very important in underwriting process. The mainly roles in IPOs are investors¡]buyer¡^, issuers¡]supplier¡^, and underwriters¡]broker¡^. The pricing-decisions on IPOs are opposite between investors and issuers. It is difficult for underwriters to equalize among risk adverse, specialistic goodwill, and maintenance of clients¡¦ relationship. This research tries to find out the effect factors to underwriters. This research observed 104 IPOs in Taiwan during the period of January 2001 to February 2003. The methods to analyze the data are mainly blocked analysis¡]including six blocks¡^, Pearson correlation analysis and multiple regression analysis. According to the results of empirical research, we can get conclusions as followings: 1.The effect factors of IPO¡¦s are ¡§the favorites with industry¡¨, and ¡§operating performance¡¨. They are statistically significant. 2. The factors of ¡§unit cost of the majority¡¨ and ¡§sales consideration¡¨ which underwriters and issuers always negotiated are not statistically significant. 3.the IPO¡¦s who booked on Emerging Stock are higher than the others.

The following series of three essays examine the impact of peer networks of investment banks, including those commercial banks that recently entered security underwriting, on investment banking activities. Specifically, I focus on underwriter and financial advisor peer networks in security underwriting and mergers and acquisitions advisory services, and examine how the structure of these peer networks affects the performance of initial public offerings, the shareholders' wealth in mergers and acquisitions, and the market share of underwriters. The results indicate that the peer relations of underwriters and advisors have significant implications along various dimensions.

Thesis (M.Ed.)--Regis University, Denver, Colo., 2007. / Title from PDF title page (viewed on Oct. 30, 2007). Includes bibliographical references.

No description available.

Trenden inom världsekonomin har på senare år indikerat på en mognad där tillväxten ligger på låga tal historisk. Detta har tvingat centralbanker runt omkring jorden att drastiskt ta till åtgärder för att stimulera tillväxten. Reporäntan har använts som det mest centrala instrumentet för detta ändamål. Sverige är ett levande exempel på detta, där de har sänkt räntan lägre än den fruktade nollnivån och har i dagsläget en ränta på -0,5 %. Effekterna av reporänteförändringar på aktievärdering har studerats brett och den ackumulerade åsikten bland forskare är att räntan påverkar aktiemarknaden direkt. De historiska studierna som har utförts fokuserar på hur marknaden som helhet påverkas där de individuella företagseffekterna hamnar i skymundan. Därför har denna studie fokuserat på att undersöka dessa branschrelaterade effekter av en ränteförändring på individuella företag inom de valda branscherna. Detta område har undersökts med hjälp av en eventstudie.  Resultaten från studien visar på homogena effekter för mindre bolag där dessa får en större påverkan vid förändringar än stora bolag. Detta visar sig även mellan de olika branscherna. De observerade branscherna är sällanköpsvaror och dagligvaror, de branschspecifika effekterna som studien visar är att dagligvaror påverkas signifikant mer än sällanköpsvaror. Vidare visar resultatet att företagsstorlek har en större påverkan än branschtillhörighet, där small-cap bolag inom sällanköpsvaror har större påverkan än large-cap bolag inom dagligvaror. En negativ förändring går även att hänvisa till mer homogena rörelser för branscherna samt de olika storlekarna. Vidare gav positiva nyheter en mer heterogen rörelse där de mindre bolagen ej korrelerade med dem större. / In recent years, the trend in the world economy has indicated a maturity in growth which is low in historical terms. This has forced central banks around the world to drastically act to stimulate growth. The prime rate has then been used as the most central instrument for this purpose. Sweden is a living example of this as they have lowered interest rates below the dreaded zero level and currently have an interest rate of -0.5 %. The effects of prime rate changes on stock valuation have been studied widely, and the accumulated opinion among researchers is that interest rates directly affect the stock market. The historical studies that have been carried out focus on how the market as a whole is affected where individual effects on businesses end up in the dark. Therefore, this study has focused on investigating these industry-related effects of an interest rate change on individual companies in the chosen industries. The results from the study show homogenous effects for smaller companies, where the impact is greater on them in addition to larger companies. This is also apparent between the different industries. This area of concerns has been studied with an event study. The observed industries are consumer discretionary and commodities, the industry-specific effects shown by the study are that commodities are significantly more affected than consumer discretionarys’. Furthermore, the results show that company size is a greater indicator than industry due to the greater effect on small companies within consumer discretionary than on larger companies in the commodities sector. A negative change can also be referred to more homogeneous movements for the industries as well as the different business sizes. In addition, positive news gave a more heterogeneous move where the smaller companies did not correlate with the larger ones.

Submitted by Cristiane Shirayama (cristiane.shirayama@fgv.br) on 2011-06-02T19:09:28Z No. of bitstreams: 1 66080100238.pdf: 680454 bytes, checksum: 38184d6f6453052e7092f60631e97b3f (MD5) / Approved for entry into archive by Vera Lúcia Mourão(vera.mourao@fgv.br) on 2011-06-02T20:20:11Z (GMT) No. of bitstreams: 1 66080100238.pdf: 680454 bytes, checksum: 38184d6f6453052e7092f60631e97b3f (MD5) / Approved for entry into archive by Vera Lúcia Mourão(vera.mourao@fgv.br) on 2011-06-02T20:41:50Z (GMT) No. of bitstreams: 1 66080100238.pdf: 680454 bytes, checksum: 38184d6f6453052e7092f60631e97b3f (MD5) / Made available in DSpace on 2011-06-03T18:56:20Z (GMT). No. of bitstreams: 1 66080100238.pdf: 680454 bytes, checksum: 38184d6f6453052e7092f60631e97b3f (MD5) Previous issue date: 2011-01-21 / Este trabalho estuda a formação dos Bookbuildings em emissões de ações no Brasil, também conhecidos como 'Livro de Ofertas', o último e mais importante estágio de um processo de IPO. Testam-se hipóteses de assimetria de informação, monitoramento e liquidez e conflito de interesse para o caso brasileiro em um conjunto de 18 emissões, todas oriundas de IPO’s emitidos no mercado de capitais brasileiro, sob a ótica das 5 variáveis mais significativas: Tipo de Investidor – curto e longo-prazo; Nacionalidade – Investidores dos Estados Unidos e locais; Participações em ofertas; Tamanho das ofertas; e Preço das emissões. O nosso banco de dados analisa todas as 209 operações de listagem primária e secundária dos últimos 7 anos, desde 2004, na Bovespa. São 209 ofertas públicas. Aprofundamo-nos em 18 delas, das quais possuímos todas as informações de formação de livro de ofertas. Demonstrou-se que em todas essas 18 ofertas o volume de ofertas feitas por investidores estrangeiros de fato 'ancorou' as operações (representando mais do que 67% das ordens dos livros), fato que teve uma função muito importante, de 'sinalizar' a força das determinadas ofertas em termos de demanda. Das 18 operações, o livro de ofertas de 39% excedeu mais do que 3 vezes a quantidade ofertada pela empresa issuer ao mercado. Em 56% dos casos, a demanda foi maior do que o dobro do número de ações oferecidas pelo issuer. Em 72% dos casos, a demanda excedeu a oferta em pelo menos 50%. A média de demanda das 2.229 ofertas de compra, divididas nos 18 IPO’s estudados, foi de quase 4 vezes o número de ações ofertadas, ou 394%, conforme tabela 11 deste trabalho. Os resultados obtidos seguem na direção das teorias de preferência por investidores de longo prazo em detrimento de investidores de curto prazo. Encontramos que o preço e a participação em diversos IPO’s não são determinantes para explicar as diferenças nas alocações, distanciando nossos resultados das teorias de assimetria de informação. Já as variáveis que exprimem características dos investidores mostraram-se bastante relevantes para explicar as diferenças nas alocações. Primeiramente, o tipo de investidor mostrou-se uma variável decisiva na alocação. Nas hipóteses testadas, encontramos evidências de que investidores de longo prazo, os chamados Long-Only são beneficiados enquanto investidores de curto prazo, em geral hedge-funds e tesourarias, são penalizados nas alocações. Segundo, a nacionalidade do investidor também exprime papel fundamental na alocação. Investidores norte-americanos são beneficiados enquanto investidores brasileiros são penalizados, outro resultado contrário às teorias de troca de alocação por informação, dado que investidores domésticos, em teoria, deveriam ter maior informação do que estrangeiros. Em realidade, se existe um consenso nesse campo de pesquisa é o de que investidores norte-americanos determinam a direção da grande maioria dos recursos destinados a esse mercado e emitem forte sinalização quando 'entram' em negócios dessa natureza ao redor do mundo, o mesmo ocorrendo no caso brasileiro e demonstrado em nossa análise, conforme acima mencionado. Os resultados apenas comprovam que esse tipo de ação de tais investidores tem sido premiado por meio de favorecimento em alocações nas ofertas no mercado brasileiro, principalmente quando controlamos para emissões com alta demanda, os chamados Hot IPO’s. Também encontramos evidências contrárias às teorias de controle. Ao regredir nossa variável Tamanho, encontramos um sinal contrário ao esperado. Isto é, para os dados que dispúnhamos, verificamos o favorecimento de grandes ofertas em detrimento de pequenas, enquanto esperaríamos que os underwriters evitassem concentração de ações, 'protegendo' as empresas emissoras de eventuais problemas de liquidez e até potenciais tentativas de hostile take-overs no futuro. / This work studies the composition of Bookbuildings of IPOs in Brazil. Bookbuilding is the last and most important stage in an IPO process. Hypotheses tested are information asymmetry, liquidity and monitoring conflict of interest for the Brazilian case in a sample of 18 IPOs, considering the4 5 most significant variables: Investor Profile – short and long term investors; Nationality – Local and US Investors; Participation in offering processes; Size of the offerings; and Pricing of the IPOs. Our database analyses all 209 shares emissions both primary and secondary offerings in the last 7 years in Bovespa, since 2004, all public offerings. We detailed 18, those of which we had more complete data available of the Bookbuilding. We learnt that foreign investors “anchored” those 18 IPOs. Foreign investor’s orders represented more than 67% of the offering books. This fact signed the “strength” of those IPOs in terms of demand. Out of the 18 operations, in 39% of the cases the offering book amounted for 3 or more times the number of offered shares by the issuers. In 56% of the cases, the demand was higher than twice the amount of offered shares. In 72% of the cases the demand exceeded the offer by at least 50%. The average demand of the 2.229 bids was almost 4 times the number of offered shares by the issuers, or 394%, showed in the table 11 of this work. The main results of this work point out in the direction of the preference for long-term investors rather than short-term investors. We found that pricing and participation in many IPOs are not determiners for allocations by book runners, putting our results away from information asymmetry theories. Investor profile was found as a very important variable to explain allocations. We found evidences that long-term investors (long-only) are benefited in allocations and short-term investors (hedge-funds and treasuries) are penalized. The investor nationality was also found as very relevant. US investors are benefited while Brazilian investors are penalized, another result that goes against our first beliefs, once we had the perception that Brazilian investors had more information than the US investors about Brazilian companies. Actually, what explains this preference for US investors in the allocation processes is the fact that when an US investor bids for an specific IPO this investor is actually “sending” a sign to the markets of the quality of the issuer (the company is a “worth investing” company), therefore US investors end up determining the direction of an IPO, if it will be Hot IPO of Cold IPO. So underwriters give better allocations to US investors once the US investors sign positively to the markets about an specific IPO as afore mentioned. When doing our regressions we found a sign contrary to our expectation in the variable “size” of the bid order. This evidence goes against the theories of control. According to our database we found that underwriters favored large bid orders rather than small bid orders, whereas we expected underwriters to avoid concentration of allocations, defending the company issuer from liquidity problems and even a potential hostile take-over threat in the future.

The aim of this thesis is to enhance our understanding of Swedish marine insurers' choices of business strategies under the potentially difficult business circumstances of the interwar period 1918-1939. Little previous research exists on marine insurance during the interwar period. This is remarkable in the Swedish context since the Swedish economy has traditionally depended on its exports. The focus on Sweden is justified since the Swedish insurance market saw regulatory stability during the interwar period. It was also characterised by the coexistence of stock and mutual insurers, allowing this thesis to contribute with insights on potentially problematic insurance cartelisaton. This thesis employs a mixed methods design, including qualitative methods and regression analysis. To interpret results, this thesis employs insurance risk theory, cartel theory, theories on reinsurance and risk diversification, and agency theory. By employing this combination of theories, it is possible to explain choices and outcomes of adopted strategies both with reference to particularities of marine insurance and with reference to particularities of the two different organisational forms. The results show that the insurers conceived several new characteristics of their business environment as challenges and implemented both cartel strategies and company-specific strategies of risk diversification. Among the challenges were rapid inflation, rapidly decreasing prices and business volumes in shipping and trade, the introduction of motor ships, and the existence of naval mines on many trade routes. Also, exchange-rate fluctuations were considered to cause losses on established marine insurance contracts and rendered business results uncertain. Swedish insurers adopted cartel strategies from 1918 through The Swedish Association of Marine Underwriters (Sjöassuradörernas Förening) since they had anticipated a post-war crisis. Market division agreements were adopted for the most attractive market segments, but eventually price agreements became the primary cartel strategy, supported by prohibitions of competition. The work on price agreements sometimes increased the market efficiency since it reduced uncertainty, for instance in insurance of cargo with motor ships. Few price agreements were however adopted for the insurance of shipping since that market segment was dominated by mutual insurers, highlighting the difficulties of cartelisation in insurance markets inhabited by both stock and mutual insurers. The cartel further adopted reinsurance agreements to create barriers to entry in the Swedish marine insurance market. It however experienced prominent difficulties to implement the cartel strategies. One prominent difficulty of implementation was cheating. Also international competition created difficulties. The cartel companies therefore engaged in international cartelisation through The International Union of Marine Insurance (Internationaler Tranport-Versicherungs-Verband) from the late 1920s. This international cartel sought to reduce international competition by agreements not to compete in foreign markets. It also sought to manage the exchange-rate fluctuations of the early 1920s and the early 1930s by agreements among marine insurers, but it failed to obtain sufficient support. In spite of cartelisation, the returns on marine insurance were pushed down by the recognized challenges during the early 1920s, inflicting losses. The business however recovered and remained profitable throughout the 1930s, showing that the great depression was not as great as the deflation crisis in marine insurance. Exchange-rate fluctuations affected the international competitive strength of both stock and mutual insurers and additionally influenced the stock insurers' returns on established marine insurance contracts. The insurers were however compensated for the poor marine business results of the early 1920s by greater reliance than previously on reinsurers and by diversification among insurance lines, which rendered profits less negative than the returns on marine insurance. The business ceded to reinsurers on average inflicted losses during each of the first seven years of the 1920s. These losses were indirectly caused by World War I since that war had caused the establishment of new reinsurers in different countries, not the least in Scandinavia, and in turn caused over capacity during the 1920s. New contractual formulations evolved internationally to the benefit of ceding insurers, indicating information asymmetries. Exits became frequent among reinsurers. In effect, into the 1930s, ceding insurers internationally found it difficult to obtain obligatory reinsurance treaties. During the early 1920s, the Swedish stock marine insurers also increasingly diversified their insurance businesses among insurance lines. This process had been catalysed by World War I, was accelerated during the 1920s, and continued into the 1930s. / Syftet med denna avhandling är att förståeliggöra svenska marinförsäkringsbolags val av affärsstrategier under mellankrigstiden 1918-1939, en period som kännetecknades av potentiellt svåra affärsförhållanden. Försäkringsverksamhet är känslig för ekonomiska kriser, men har uppmärksammats mindre än bankverksamhet när det gäller mellankrigstiden. Inte minst marinförsäkring är känslig för ekonomiska kriser eftersom de försäkrade verksamheterna, sjöfart och handel, endast förekommer i den mån som transporterade varor efterfrågas. Tidigare forskning har endast i liten omfattning fokuserat på marinförsäkring, vilket ur ett svenskt perspektiv kan tyckas anmärkningsvärt med tanke på att den svenska ekonomin har i hög grad varit beroende av sjöburen handel. En studie av svensk marinförsäkring är motiverad ur ett internationellt perspektiv eftersom den svenska försäkringslagstiftningen förblev i stort sett oförändrad under perioden, vilket gör det rimligt att tolka marinförsäkringsbolags val av affärsstrategier som svar på ekonomiska omständigheter. Under mellankrigstiden var katellstrategier ett vanligt svar på svåra affärsförhållanden i olika verksamheter, men kartellisering var potentiellt problematisk i marinförsäkring eftersom den verksamheten är internationell och eftersom marinförsäkring är en heterogen produkt. Dessutom befolkades den svenska försäkringsmarknaden av både aktiebolag och ömsesidiga bolag, vilket är ett ytterligare potentiellt hinder för kartellisering. Studier av kartellisering under potentiallt svåra förutsättningar kan bidra med insikter om under vilka förutsättningar karteller uppstår, vilket ytterligare motiverar studien. Denna avhandling analyserar även två företagsspecifika riskdiversifieringsstrategier, som potentiellt kan kompensera för låg avkastning på mottagen försäkring, nämligen återförsäkring och diversifiering mellan försäkringsgrenar. Återförsäkring har av tidigare forskning framhållits som ett underutforskat område. Avhandlingen tillämpar både kvalitativa och kvantitativa undersökningsmetoder. För att uttolka de empiriska resultaten tillämpas riskteori för försäkring, kartellteori, återförsäkringsteori, riskdiversifieringsteori, samt incitamentsteori på företagsnivå (agency theory). Denna kombination av teorier gör det möjligt att förklara strategival med utgångspunkt både i marinförsäkringens karaktäristika och i de båda olika organisationsformers karaktäristika. Resultaten visar att försäkringsbolagen noterade ett antal nya affärsförhållanden som utmaningar och att dessa bolag implementerade både kartellstrategier och företagsspecifika riskdiversifieringsstrategier. Bland de noterade utmaningarna märks snabb inflation, snabbt fallande priser och affärsvolymer i sjöfart och handel, införandet av motorfartyg, samt sjöminor på många fartygsrutter. Försäkringsbolagen behärskade endast lite erfarenhet av risker associerade med motorfartyg och sjöminor, vilket gjorde riskbedömningar osäkra. Även växelkursfluktuationer uppfattades som utmaningar eftersom de orsakade förluster på etablerade marinförsäkringskontrakt och skapade problem att förutsäga affärsresultaten. Från 1918 antog svenska marinförsäkringsbolag kartellstrategier genom branschorganisationen Sjöassuradörernas Förening, detta eftersom de förväntade sig en efterkrigskris. Marknadsuppdelningsavtal infördes i attraktiva marknadssegment, men med tiden blev prisöverenskommelser den främsta kartellstrategin, understödd av avtal som förbjöd konkurrens. Arbetet med prisöverenskommelser ökade marknadseffektiviteten i vissa marknadssegment, detta genom att reducera osäkerheten i riskbedömningarna. Ett tydligt exempel på ett sådant marknadssegment är försäkring av varor transporterade med motorfartyg. Kartellen etablerade däremot få prisöverenskommelser för försäkring av sjöfart eftersom detta marknadssegment dominerades av ömsesidiga försäkringsbolag. Denna kontrast mellan varuförsäkring och sjöfartsförsäkring belyser svårigheterna med att kartellisera en försäkringsmarknad som befolkas både av aktiebolag och av ömsesidiga bolag. Kartellen antog också återförsäkringsavtal i syfte att skapa etableringshinder på den svenska försäkringsmarknaden. Den upplevde emellertid svårigheter att implementera överenskommelserna, såsom brott mot prisöverenskommelserna och mot konkurrensförbuden. Ytterligare svårigheter skapades av internationell konkurrens. Från slutet av 1920-talet deltog därför kartellbolagen i den internationella marinförsäkringskartellen Internationaler Tranport-Versicherungs-Verband (senare benämnd The International Union of Marine Insurance). Medlemsbolagen i denna internationella kartell skapade överenskommelser med innebörden att utländska försäkringstagare inte skulle erbjudas försäkring. Dessa överenskommelser syftade till att reducera den internationella konkurrensen. Denna kartell försökte också reducera effekterna för marinförsäkringsbolag av växelkursfluktuationer genom överenskommelser om hur växelkurser skulle beräknas i marinförsäkringsfrågor. Sådana försök gjordes både under de första åren av 1920-talet och under de första åren av 1930-talet. Det avsedda resultatet kunde emellertid inte nås, detta eftersom uppslutningen förblev otillräcklig. Trots kartelliseringen reducerades avkastningen på marinförsäkring till förlustnivåer under det tidiga 1920-talet. Avkastningen förbättrades sedan stegvis och förblev positiv under 1930-talet. I marinförsäkring var alltså den stora depression inte lika stor som deflationskrisen. Växelkursfluktuationer påverkade både aktiebolags och ömsesidiga bolags internationella konkurrenskraft. Dessutom påverkade växelkurserna aktiebolagens avkastning på etablerade marinförsäkringskontrakt. Försäkringsbolagen kompenserades för 1920-talets förlustresultat i marinförsäkring genom ökad cedering av risk till återförsäkringsbolag och genom diversifiering av de mottagna riskerna mellan olika försäkringsgrenar. Under 1920-talet var bolagens vinster därför mindre negativa än resultaten i marinförsäkring. Den affär som cederades till återförsäkringsbolag var i genomsnitt förlustbringande under vart och ett av 1920-talets första sju år. Dessa förluster orsakades indirekt av första världskriget, eftersom det kriget stimulerade etablering av nya återförsäkringsbolag, detta i olika länder och inte minst i Skandinavien. I förlängningen skapade första världskriget därmed överkapacitet på återförsäkringsmarknaden. Nya kontraktsformuleringar introducerades internationellt till de cederande bolagens fördel. Detta förhållande indikerar informationsasymmetrier i relationen mellan cederande och mottagande försäkringsbolag. Många återförsäkringsbolag lämnade marknaden. Resultatet blev att cederande bolag under början av 1930-talet i olika länder fick svårigheter att sluta obligatoriska återförsäkringsavtal. Under början av 1920-talet diversifierade aktiebolagen också sin verksamhet mellan olika försäkringsgrenar. Denna process katalyserades av första världskriget, accelererade under början av 1920-talet och fortsatte in på 1930-talet.